L
lilyrose
Hej,
Jag har nyligen borjat rida igen efter 8 ars uppehall. Flyttade till England nar jag var 18 och hade inte mojlighet att fortsatta...tills jag upptackte att det finns en ridskola mindre an en halvtimma ivag med buss! Blev sa himla glad eftersom jag har saknat ridningen nagot enormt, det ar en viktig del av mitt liv.
Borjade med privatlektioner for att komma igang. Forsta gangen trodde jag jag skulle do, var vit som ett spoke och kunde knappt ga av trotthet. Ont i kroppen i 5 dagar men det var det vart. Kom ihag ganska bra, och kanslan var den samma - underbart! Men efter nagra lektioner till borjade jag kanna att den har ridskolan inte riktigt ar sa bra som jag hoppats. Det ar ganska annorlunda fran vad jag ar van vid. Jag undrar om nagon annan svensk har borjat rida i England (pa ridskola) och funnit samma sak?
Det forsta jag tyckte var mindre bra var att man inte fick samma instruktor varje gang, utan red for olika varje gang, pa olika hastar. Jag vill ju ova och bli battre, och da ar det svart om man hoppar mellan olika instruktorer hela tiden. Dessutom tycker jag att instruktorerna ar ganska passiva. Det ar liksom ingen struktur pa lektionerna, och deras kommentarer ar fa och inte sa konkreta. Jag ar van vid en super ridlarare som verkligen engagerar sig, kommenterar hela tiden och kommer med forslag pa HUR man ska atgarda en situation. De har later mig mest rida runt som jag vill och kommer med en liten kommentar da och da.
Sedan hastarna: nastan alla ar robusta saker (inget fel med harliga lurviga hastar) som man far kampa ihjal sig bara for att fa att ga framat. Nastan alla ryttare pa ridskolan ar nyborjare sa hastarna ar inte alls valridna.
For nagra veckor sedan tyckte jag och instruktor att det var dags att borja i grupp. Det var en hemsk upplevelse och jag har inte ridit sedan dess. Kanner mig jatteledsen och vet inte vad jag ska gora, prova en annan ridskola eller ge upp.
Nagon som har nagot tips?
Lilyrose x
Jag har nyligen borjat rida igen efter 8 ars uppehall. Flyttade till England nar jag var 18 och hade inte mojlighet att fortsatta...tills jag upptackte att det finns en ridskola mindre an en halvtimma ivag med buss! Blev sa himla glad eftersom jag har saknat ridningen nagot enormt, det ar en viktig del av mitt liv.
Borjade med privatlektioner for att komma igang. Forsta gangen trodde jag jag skulle do, var vit som ett spoke och kunde knappt ga av trotthet. Ont i kroppen i 5 dagar men det var det vart. Kom ihag ganska bra, och kanslan var den samma - underbart! Men efter nagra lektioner till borjade jag kanna att den har ridskolan inte riktigt ar sa bra som jag hoppats. Det ar ganska annorlunda fran vad jag ar van vid. Jag undrar om nagon annan svensk har borjat rida i England (pa ridskola) och funnit samma sak?
Det forsta jag tyckte var mindre bra var att man inte fick samma instruktor varje gang, utan red for olika varje gang, pa olika hastar. Jag vill ju ova och bli battre, och da ar det svart om man hoppar mellan olika instruktorer hela tiden. Dessutom tycker jag att instruktorerna ar ganska passiva. Det ar liksom ingen struktur pa lektionerna, och deras kommentarer ar fa och inte sa konkreta. Jag ar van vid en super ridlarare som verkligen engagerar sig, kommenterar hela tiden och kommer med forslag pa HUR man ska atgarda en situation. De har later mig mest rida runt som jag vill och kommer med en liten kommentar da och da.
Sedan hastarna: nastan alla ar robusta saker (inget fel med harliga lurviga hastar) som man far kampa ihjal sig bara for att fa att ga framat. Nastan alla ryttare pa ridskolan ar nyborjare sa hastarna ar inte alls valridna.
For nagra veckor sedan tyckte jag och instruktor att det var dags att borja i grupp. Det var en hemsk upplevelse och jag har inte ridit sedan dess. Kanner mig jatteledsen och vet inte vad jag ska gora, prova en annan ridskola eller ge upp.
Nagon som har nagot tips?
Lilyrose x