T
Tokmaja
Ska ju snart hämta hem min nya tjej.
Första halvåret kommer väl gå åt av att lära känna varandra och bygga upp en liten kondis på oss bägge, men sen.. sen är det tänkt att jag ska träna lite med henne, försöka utbilda oss lite.
Har inte ridit lektion på runt 6 år tror jag
...
Har aldrig åkt iväg och tränat med egen häst, jo körträningar med shettisen i o f....
Men nu ska jag iväg och träna för tränare...
Alltså, man känner sig så fånig.
Jag är jättenervös redan nu inför det.
Min dröm är ju att få tävla lite framöver, inga stora klasser men lite i alla fall.
Hatar verkligen att känna att jag inte kan något, och så känns det verkligen nu.
Är SÅ imponerad av folk som kan gå in i nya saker, saker de aldrig prövat eller inte kan, med liv och lust och stor nyfikenhet, utan att "skämmas" det minsta över att de faktiskt är helt nybörjare i ämnet!!
Det ÄR ju självklart inget att skämmas över, så varför gör man det??
Det känns som att det var skillnad när man var 18-19, men nu när man är runt 30 känns det som att man bör ha koll på tränare, vilka de är, hur man gör för att komma med på träningar osv osv, ja för det var tydligen inte "bara" att vilja vara med hörde jag häromdagen, de har ett stadigt folk som är med på de träningar som erbjuds, om någon backar ur så har de en lista med folk de ringer...
Jag menar.. hur långt ner skulle inte JAG hamna på en sådan lista...:smirk:
Men så tillhör man klubben där man kör med imbördes beundran också...
På tal på det, hur har ni gjort när ni fått hem era nya hästar?
Första veckorna, vad har ni gjort med dom?
Tanten och jag började rida med det samma, och det funkade jättebra för oss då... nu känner jag mig nästan lite rädd för att hoppa upp... dessutom har jag ingen sadel till henne.... vet inte hur jag ska få tag på det...
Första halvåret kommer väl gå åt av att lära känna varandra och bygga upp en liten kondis på oss bägge, men sen.. sen är det tänkt att jag ska träna lite med henne, försöka utbilda oss lite.
Har inte ridit lektion på runt 6 år tror jag
...Har aldrig åkt iväg och tränat med egen häst, jo körträningar med shettisen i o f....
Men nu ska jag iväg och träna för tränare...
Alltså, man känner sig så fånig.
Jag är jättenervös redan nu inför det.
Min dröm är ju att få tävla lite framöver, inga stora klasser men lite i alla fall.
Hatar verkligen att känna att jag inte kan något, och så känns det verkligen nu.
Är SÅ imponerad av folk som kan gå in i nya saker, saker de aldrig prövat eller inte kan, med liv och lust och stor nyfikenhet, utan att "skämmas" det minsta över att de faktiskt är helt nybörjare i ämnet!!
Det ÄR ju självklart inget att skämmas över, så varför gör man det??
Det känns som att det var skillnad när man var 18-19, men nu när man är runt 30 känns det som att man bör ha koll på tränare, vilka de är, hur man gör för att komma med på träningar osv osv, ja för det var tydligen inte "bara" att vilja vara med hörde jag häromdagen, de har ett stadigt folk som är med på de träningar som erbjuds, om någon backar ur så har de en lista med folk de ringer...
Jag menar.. hur långt ner skulle inte JAG hamna på en sådan lista...:smirk:
Men så tillhör man klubben där man kör med imbördes beundran också...
På tal på det, hur har ni gjort när ni fått hem era nya hästar?
Första veckorna, vad har ni gjort med dom?
Tanten och jag började rida med det samma, och det funkade jättebra för oss då... nu känner jag mig nästan lite rädd för att hoppa upp... dessutom har jag ingen sadel till henne.... vet inte hur jag ska få tag på det...
Senast ändrad av en moderator:
