Jag ser det som lika märkligt. Men förstår att det bara är för att vara trevlig.Skriva med namn som personnummer? Va?![]()
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag ser det som lika märkligt. Men förstår att det bara är för att vara trevlig.Skriva med namn som personnummer? Va?![]()
Du menar att man har det i hörnet på ett mejl? Jag förstår inte riktigt vad du menar, har aldrig sett det.Jag ser det som lika märkligt. Men förstår att det bara är för att vara trevlig.
Hur börjar ni e-postbrev?
Jag har inte heller sett det, men jag anser att det är lika onödigt och ser lite otrevligt ut.Du menar att man har det i hörnet på ett mejl? Jag förstår inte riktigt vad du menar, har aldrig sett det.
För mig innebär det en tydlighet att det är ett mail skickat specifikt till mig, står inget namn utan nåt mer allmänt utgår jag i regel från att det är skickat till flera mottagare.Om det här med att skriva namnet i hälsningen. Skriver någon mitt namn i början känner jag mig typ dumförklarad, även om jag förstår att det bara är menat att vara trevlig. Blir lite som att personen behöver säga vad jag heter för att tala om det för mig. Ser lika lite anledning till att skriva med namn som personnummer, men det verkar vara populärt.
To whom it may concern har jag använt,Tillägg helt utan anknytning.
Skriver jag ett formellt brev på engelska blir det Dear Sir/Madame (beroende på om jag vet kön på mottagaren) eller mer allmänt "To whom it may koncern". Det sistnämnda är säkert åldersstiget men det är så jag är lärd...
Finns kanske en mall som ska användas enligt någon policy.Har mycket mail från myndighetspersoner i min mailkorg och 90% börjar med olika varianter på "Hej".
Skulle inte tro det. Handlar om både mail direkt från myndighetspersoner, "personliga mail", "mallar" från myndigheter och kommuner. "Hej" i olika format är absolut vanligast.Finns kanske en mall som ska användas enligt någon policy.
Finns kanske en mall som ska användas enligt någon policy.
Börjar i stort sett alltid med Hej! Sedan två entertryck och så börjar jag mejlet. Med stor bokstav. Det är även så jag lär mina elever att man skriver brev (och om de skulle skriva brev på t.ex. NP utan hälsningsfras blir det anmärkning på det. I rättningsmallen, så det är inte jag personligen som har bestämt det). Naturligtvis måste det inte vara just Hej som är hälsningsfrasen, men en hälsningsfras SKA det minsann finnas. Allt annat är ohyfsat! (Om det inte är i en längre konversation förstås för då brukar jag tröttna på hälsningsfrasen och bara köra på med det jag vill ha sagt).
Jag är däremot lite allergisk mot Hej, och sedan nytt stycke. Man avslutar alltid en rad med ett rimligt skiljetecken! Dessutom är jag orimligt känslig för styckeindelning, vilket eventuellt beror på att jag är svensklärare![]()
Jag har en kollega modell äldre som alltid skriver:
”[Namn]!
[kortfattad text]”
Det speglar rätt väl hur han är som person. Rak på sak och otrevlig![]()
Min gamla svensklärare sa att det var mer eller mindre dödsstraff på att skriva hej med utropstecken efterDetta eftersom det inte var ett imperativ och för att man inte skulle ge känslan av att skrika ”hej” i ansiktet på någon. Så efter tolv års ålder trodde jag länge att alla som skrev med utropstecken var buffliga personligheter. Min världsbild har dock vidgats sen dess som tur är.
Det är i och för sig sant att det inte är ett imperativ. Men oftast skriker man det ju faktiskt ändå i ansiktet på andraMin gamla svensklärare sa att det var mer eller mindre dödsstraff på att skriva hej med utropstecken efterDetta eftersom det inte var ett imperativ och för att man inte skulle ge känslan av att skrika ”hej” i ansiktet på någon. Så efter tolv års ålder trodde jag länge att alla som skrev med utropstecken var buffliga personligheter. Min världsbild har dock vidgats sen dess som tur är.
Kära Asko,Nu vill jag att FK ska skriva till mig med "Kära Asko"![]()
Jag tror komma efter kommer från engelskan och jag håller med om att det blir fel, särskilt om man sen börjar med stor bokstav.Det är i och för sig sant att det inte är ett imperativ. Men oftast skriker man det ju faktiskt ändå i ansiktet på andraDet är säkert helt korrekt att man kan/ska skriva det med kommatecken efter, men jag tycker att det är så gräsligt fult när det står som ett eget stycke.