Borde jag verkligen flytta?

[Elenaox]

Jag och min man bor just nu utanför stockholm men det har dykt upp en väldigt stor jobbmöjlighet för honom i göteborg. Vi tittar på ett fantastiskt hus utanför göteborg och det känns verkligen rätt på alla plan. Mina chanser till att få ett bättre jobb är väldigt höga och dessutom har huset allt jag drömt om när det kommer till möjligheterna för att ha hästar. Dessutom har vi flera vänner boende i göteborg och de stormtrivs. Vi har båda nyligen fyllt 30 och vi vill erbjuda våra barn en trygg uppväxt och samtidigt följa våra egna drömmar. Det här är verkligen den möjligheten vi båda väntat på.

Men problemet kommer nu. Jag är enda barnet och min släkt är utspridd över hela sverige (och finland..). Mina föräldrar bor just nu i stockholm också och vi träffas säkert flera gånger i veckan. Pappa har jag en väldigt bra relation med, men han har varit sjuk i några år nu. Sjukdomen är oberäknelig och överlag ser det ut som att han kommer bli frisk, men det kan när som helst vända. Hur ska jag tänka? Jag kommer ju kunna hälsa på ofta, men det blir ju inte som förr. Jag vill inte överge dem men samtidigt vill jag ju verkligen ta den här chansen vi fått. Är det någon som varit i liknande sits?

 

[parellikusken]

Ta chansen!
Det är typ tre timmar med tåg till Stockholm, har flera gånger åkt dit över dagen med tåg och tycker det går smidigt. Visst, ni kommer väl inte ses flera gånger i veckan längre, men man kan ses ofta ändå.

Dessutom är Göteborg en fantastiskt trevlig stad att bo och ha häst i.

 

[a1agnlju]

Håller med @parellikusken . Ta chansen! Föräldrarna står säkert ut med att ta en tågtrip till Götet och du åt andra hållet

 

[Malibu_Stacy]

Jag och min man bor just nu utanför stockholm men det har dykt upp en väldigt stor jobbmöjlighet för honom i göteborg. Vi tittar på ett fantastiskt hus utanför göteborg och det känns verkligen rätt på alla plan. Mina chanser till att få ett bättre jobb är väldigt höga och dessutom har huset allt jag drömt om när det kommer till möjligheterna för att ha hästar. Dessutom har vi flera vänner boende i göteborg och de stormtrivs. Vi har båda nyligen fyllt 30 och vi vill erbjuda våra barn en trygg uppväxt och samtidigt följa våra egna drömmar. Det här är verkligen den möjligheten vi båda väntat på.

Men problemet kommer nu. Jag är enda barnet och min släkt är utspridd över hela sverige (och finland..). Mina föräldrar bor just nu i stockholm också och vi träffas säkert flera gånger i veckan. Pappa har jag en väldigt bra relation med, men han har varit sjuk i några år nu. Sjukdomen är oberäknelig och överlag ser det ut som att han kommer bli frisk, men det kan när som helst vända. Hur ska jag tänka? Jag kommer ju kunna hälsa på ofta, men det blir ju inte som förr. Jag vill inte överge dem men samtidigt vill jag ju verkligen ta den här chansen vi fått. Är det någon som varit i liknande sits?

Jag hade flyttat! Dina föräldrar vill väl säkert också det bästa för dig och deras barnbarn, även om det innebär längre avstånd. Det går att ses ändå, om än inte lika ofta och kontakten kan man ha flera gånger i veckan via telefon eller videosamtal Det är dessutom inte jättelångt städerna emellan!

 

[SaraXX]

Jag tror inte att dina föräldrar hade velat att du avstod.

 

[Elenaox]

Tack för svar allihopa. Det kanske är det rätta då. Mina föräldrar tycker ju också att vi ska flytta och jag vill ju att mina barn ska flytta vart i världen de vill om de hittar en chans de känner att de vill ta.

 

[startpompe]

Ta chansen!

 

[Breaktown]

Säger också ta chansen! Det är ju såklart olika men min erfarenhet av sjuka föräldrar är att det absolut sista de vill är att deras situation påverkar barnens möjlighet att leva sina liv mer än nödvändigt.

I mitt fall (svärmor var sjuk) så var det det av hennes barn som bodde på andra sidan landet som hade tätast och närmast kontakt med henne under den tiden. Mycket på grund av att de på grund av avståndet verkligen såg till att ha regelbunden kontakt, prata i telefon på skype osv. Bor man nästan grannar så kan man ses "när som helst", men det är lätt att när som helst är mer sällan.

 

[Islandshästryttare]

Jag tror du ångrar dig i framtiden om du inte tar chansen @Elenaox det låter verkligen som en jättebra möjlighet i livet för er båda. Som de andra skrivit så lång restid är det inte och det finns goda möjligheter att resa snabbt och enkelt efter pandemin.

 

[iNHALE]

Flytta, herregud! Man kan inte anpassa hela sitt liv efter andra människor ens om de är familj och jag tror inte dina föräldrar vill att du kastar bort denna chansen bara för att fortsätta bo nära dem. Göteborg - Stockholm är ingen lång sträcka alls, jag har mina föräldrar på andra sidan Europa.

 

[Sleepy]

Jag och min man bor just nu utanför stockholm men det har dykt upp en väldigt stor jobbmöjlighet för honom i göteborg. Vi tittar på ett fantastiskt hus utanför göteborg och det känns verkligen rätt på alla plan. Mina chanser till att få ett bättre jobb är väldigt höga och dessutom har huset allt jag drömt om när det kommer till möjligheterna för att ha hästar. Dessutom har vi flera vänner boende i göteborg och de stormtrivs. Vi har båda nyligen fyllt 30 och vi vill erbjuda våra barn en trygg uppväxt och samtidigt följa våra egna drömmar. Det här är verkligen den möjligheten vi båda väntat på.

Men problemet kommer nu. Jag är enda barnet och min släkt är utspridd över hela sverige (och finland..). Mina föräldrar bor just nu i stockholm också och vi träffas säkert flera gånger i veckan. Pappa har jag en väldigt bra relation med, men han har varit sjuk i några år nu. Sjukdomen är oberäknelig och överlag ser det ut som att han kommer bli frisk, men det kan när som helst vända. Hur ska jag tänka? Jag kommer ju kunna hälsa på ofta, men det blir ju inte som förr. Jag vill inte överge dem men samtidigt vill jag ju verkligen ta den här chansen vi fått. Är det någon som varit i liknande sits?

Sthlm - Gbg? Hur är det ens något att fundera över. Det är ju inte andra sidan klotet, direkt. Go, go.

 

[snorp]

Jag tycker svaret är självklart, bara att börja packa.