Böjning - Överrörlighet...

[space_cowgirl]

Nu kom jag på en ny spinn-off appropå tråden "Vad är jag inne på? (ridsätt)". För att inte dra iväg även denna tråden i fördärvet så skapar jag en ny istället.

För ett tag sedan hade jag en intressant diskussion med en massör på human-sidan (jag är ju hästmassör). Vi pratade om stretching kontra överrörlighet, och han undrade hur vi såg på det i hästvärlden. När man behandlar människor är det mycket viktigt att man håller sig inom vissa gränser. Utöver dessa anses människan vara överrörlig och detta är faktiskt rätt så negativt. Jag är själv överrörlig i vissa delar, och min fysioterapeut brukar med ett leende säga "Ja, men när du blir gammal så blir du normal och slipper ha ont då" Hur som helt, Jag kom på att i hästvärlden pratar man inte alls mycket om detta. Läser man i böcker om stretching så visas ofta bilder på hästar där benen skall vara så högt upp i luften som möjligt. Själv stretchar jag alltid med motta.

Anledningen till att jag tar upp det här, är för att just "barockare" är väldigt förtjusta i att böja halsen på hästen. På människan är just halsen en av de känsligaste delarna som absolut inte bör bli överrörlig. Visserligen är hästarna mycket mer böjliga i sin hals än vad vi är, men finns det ändå inte en fara med att rucka på stabiliteten i halskotpelaren? Någon som håller med? Jag säger inte att jag är helt emot att överböja hästen, men att systematiskt, varje dag, hela tiden hålla på och böja en hit än dit måste ju ändå ge konsekvenser! Att hästen t.ex. kliar sig på rumpan kan ju inte jämföras med det vi gör och ber den om. När hästen kliar sig tas den mesta rörelsen ut i den nedre delen av halskotpelaren, och hästen vrider huvudet mellan nacke och atlaskota. När vi ber om böjning vill vi att den skall böja genom hela halsen och emellan atlas och axis. Jag tycker absolut att man skall jobba med att få en jämn böjning i halsen, det är inte det jag ifrågasätter.
Det jag undrar är helt enkelt är det ju mer desto bättre som gäller (som jag tycker mig sett på kurser), eller borde vi vara lite mer försiktiga med vad vi gör med hästens kropp? Det är ju också stor skillnad på ryttare och ryttare. En ryttare med mycket känsla för hästens kropp, eller kanske till och med med utbildning i anatomi kan ju ta sig större friheter. Men en fritidsryttare som kanske inte har så bra känsla och tajming kanske inte heller borde ge sig på korrektionsarbete med hästen?

Vi får väl se hur väl jag lyckats förklara vad jag menar denna gången
Mvh/Marie

 

[Jegra]

Intressant fundering! Väl värd att inte bara springa förbi!

Har grunnat en hel del på varför detta med överböjning har blivit något som barocken har fått stå för. Visst kan jag se anledningen till varför det blivit så, ibland böjs hästarna väldigt mycket i sidled.

Det jag ser som viktigt är att hästen böjer sig igenom hela halsen (och även ner genom kroppen, men nu talar vi halsar här), i en jämn båge. Det går inte att kompensera en bristande böjning i mitten av halsen med en kraftig böjning i sista halskotan. Med en jämn böjning hela vägen behöver inte någon av halskotorna överböja sig.

Vad är då anledningen till att böja riktigt mycket (med jämn böjning), för det förekommer ju? För mig handlar det om att nå ett läge där hästen verkligen släpper efter i yttersidan, ibland behöver man böja hästarna långt innan de kroppsligt hänger med på vad det är man är ute efter, mentalt kan hästen förstå men det är ofta det sitter spänningar i musklerna. När hästen sen kan länga ut ordentligt finns det ju ingen anledning att böja mycket utan då vill jag gå tillbaka till mer moderat böjning, vilket iofs kan upplevas som mycket av den som rider enligt gängse principer.

Det jag vill uppnå är smidighet i muskulaturen, och det nås inte genom att dra ett hästhuvud till sina ytterlägen. Vitalt för arbetet är konstanta varvbyten, musklerna får inte mattas ut.

Det är lätt hänt att man fastnar i det yttre, det mekaniska "så här ska man göra", "så här ska det se ut" utan att man hela tiden förstår bakgrunden och frågar sig "varför gör man så här", "varför ska det se ut så här". Först då har man den kunskap som krävs för att verkligen veta när övningen fungerar.

Sen tror jag nog, som du ju också nämner, att hästens hals är betydligt rörligare än vår egen så risken för översträckning är mindre, dock inte obefintlig. När hästen själv böjer halsen kommer de imponerande långt, när vi rider och arbetar hästen ska vi sträva efter att hästen för huvudet dit vi vill med samma typ av muskelanspänning, det handlar om att hela tiden ha en dialog med hästen, att få den att vilja följa ryttarens instruktioner.

Sen kan jag nog erkänna att min kunskap om musklers funktion är begränsad, jag är inte någon massör, så jag vågar inte uttala mig om vad som verkligen händer om man verkligen böjer för långt åt något håll. Gissningvis blir det väl bristningar i muskulaturen som skapar smärta?

 

[Djurjouren]

Håller med du och som jag uppfattat det ang denna AR böjning så har det blivit så att folk tror att hästen böjer sig när den släpper ner alternativt fram inre höft, ger efter kallar de det.
Logiken i det är rätt, en böjd häst som bär bör ju rimligtvis ha innerhöft längre fram och ner och det har folk hakat upp sig på, det tjatar tränarna om och det visas på bilder överallt.
De glömmer dock att det finns en kropp emellan höft och hals och om man böjjer på Ar vis, dvs viker halsen tills innerhoft trillar ner då böjjer hästen inte alls mittdelen utan skyfflar bara över hela ryggraden åt utsidan, dvs roterar kotorna.
Självklart borde folk vara mer försiktiga, men det som kompenserar för det hela i AR ridning är ju att man rider rätt sakta vilket gör att hästen klarar mer rotation än den gjort om man ridit lite "normalare".

Hälsosamt? Nej.
Böjd? Nej.
Mer eftergiven häst? Ja.
Mindre i handen? Ja.
SÅ jag har lätt för at förstå varför man vil överböjja, hästen känns mkt mer lättriden då ju. Och är det lätt att rida så är det ju oftast kul att rida
(Utom för vissa knepiga typer som älskar när det är ritigt jobbigt och svårt )

 

[Pallas_Athena]

man får ju rida förnuftigt och känna av hästen.

 

[emindy]

ska man INTE strecha så att man blir smidigare (som människa alltså)
Jag fått uppfattningen att det är ok att vara lite överrörlig men jag bör träna upp musklerna så att jag har något att stabilisera det hela med så att jag inte får ont i ryggen.

Är det inte lite lika med böjningen av hästen? det är ok att strecha men kom ihåg att allting måste hänga med ordentligt så att hästen inte får ont istället.

 

[svea]

I mina ögon är förböjning något som är någorlunda acceptabelt, men inte egentligen önskvärt, under de allra första träningstillfällena med hästen. Och enda anledningen till att det är acceptabelt ens i det läget är att om jag ber hästen om det jag vill ha - vilket är en ärlig ställning i nacken - så kommer den med största sannolikhet att försöka svara med att böja andra delar av halsen innan den prickar in att det är just nackens ställning jag är ute efter. Det är mindre jobbigt så. Att den just i det läget förböjer i andra delar av halsen kan jag leva med, så länge det inte är så mycket att det blir omöjligt för den att komma till ställning i nacken, det kräver ju trots allt att hästen är i balans. Om hästen går vikt som ett L med sitt stora tunga huvud långt åt ena eller andra sidan så kan den naturligtvis inte balansera sig. Hur som helst - jag ignorerar att den böjer andra delar av halsen lite för mycket, men berömmer när den flexar just i nacken.

När hästarna ställer ärligt i nacken så är det bara att föra fram handen lite och släppa fram gångarten lite (men inte så mycket att de tappar balansen och trillar ur böjningen) så sträcker de sig fram med nosen, välver överlinjen, bogarna åker på plats, och i det läget betvivlar jag att någon tycker att hästen ser "förböjd" ut.

Böjning och rakriktning är väldigt mycket som yin och yang. Man behöver böja för att kunna rakrikta, och rakrikta för att kunna böja. Eller, egentligen är det en lång kedja - man böjer för att kunna rakrikta för att få förutsättningar för att böja lite bättre, får att få bättre rakriktning, och så vidare.

Vi rider skolor för att få bättre böjning, men i förlängningen resulterar arbetet med att förbättra skolorna i raka piaffer eller terre à terre. Yin och yang igen.

Hur som helst - en häst som förstått att en tygelsignal betyder att den ska ställa i nacken går även med jämn böjning genom halsen och för den del kroppen, så länge övriga förutsättningar för detta finns (t ex balans, ork).

En häst som inte har förstått att den ska ställa i nacken ska lära sig det innan den gör något annat. Eller så får man se till att skapa förutsättningar för att den ska kunna böja, men i det ingår inte att systematiskt rida den förböjd, snarare tvärtom, man kan få gå bakvägen och jobba fram böjningen ur rakriktning (vilket förmodligen inte är så himla "AR", misstänker jag).

Att många gör fel tror jag beror på att äkta böjning är svårt att hitta (i bland syns inte skillnaden mer än att hästens blick är vänd lite åt fel håll - men den känns desto mer), särskilt om man inte vet hur det ska kännas. För egen del brukar jag jobba mina elevers hästar första passet så att hästarna böjer åt båda hållen, sen kan ryttarna få känna hur hästen känns, så de åtminstone har en känsla att leta efter hemma.

Vad gäller överrörlighet så upplever jag inte en häst som går i äkta böjning som sladdrig eller instabil, tvärtom, visserligen lossar en massa stelheter men den blir väldigt stadig i den riktning den ska gå och väldigt elastisk, man känner att man har ett flöde framåt genom hela hästen.

 

[evis]

Jag är själv överrörlig i vissa delar, och min fysioterapeut brukar med ett leende säga "Ja, men när du blir gammal så blir du normal och slipper ha ont då"

För att hoppa från ditt ämne lite, detta är ett intressant påstående tycker jag! Vad säger att man inte kan träna upp sin kropp att klara av sin överrörlighet? Vad exakt är överrörligheten? Kan man vara överrörlig på olika sätt (tex skelett vs muskler)?

Det jag fått lära mej av min fysioterapeut om min överrörlighet (fast rätt beskrivning av problemet vore i mitt fall "instabila leder och kotpelare övht") är dels
- att jag pga överrörligheten skapar spänningar i muskulaturen för att bli "stabil" och det är dessa som gör ont, i detta spelar min hållning och mitt sätt att använda min kropp (tex medfödda oliksidigheten) in rätt mycket
- att jag genom att träna upp min muskulatur så den blir stark men utan spänningar (är ju en balansgång tycker jag då det ju är lätt att träna dit spänningar, iaf för mej med min kropp), kan leva med min överrörliga kropp utan besvär - dvs utan att få ont

Menar din fysioterapeut (och du) alltså att det sistnämnda inte GÅR utan att det är något "man måste leva med"?
Men jag undrar lite också varför det skulle bli bra när man blir gammal? Musklerna blir mindre elastiska ja, men det borde väl i sanningens namn egentligen göra att man får mer problem (i varje fall om man är någorlunda aktiv)?

Nå, som sagt intressant.
Stella är så förbaskat "rörlig", så hon "skadar" sej själv - ideligen. Jag sliter mitt hår i förtvivlan och har ännu inte riktigt hittat nån metod som fungerar - hon blir bättre och bättre men vad som gör skillnad vet jag inte säkert. Samtidigt undrar jag givetvis hur mycket det spelar in att hon var i så dåligt skick när jag köpte henne - jag måste ibland påminna mej om att hon faktiskt knappt ens kunde STÅ upp i boxen (föll ju ihop när hon skulle förflytta sej från en sida till en annan), och jag undrar hur mycket jag egentligen KAN bygga upp henne och hur mycket som är "kört", damen är ju inte helt purung (12 iår).
Ursäkta om jag spann iväg från din egentliga undran.

Hur som helt, Jag kom på att i hästvärlden pratar man inte alls mycket om detta. Läser man i böcker om stretching så visas ofta bilder på hästar där benen skall vara så högt upp i luften som möjligt. Själv stretchar jag alltid med motta.

Här kan man ju fundera över vad som skiljer en hästkropp från en människokropp. Hur mycket spelar det in att hästen är ett betande flyktdjur, gjord för att kunna fly plötsligt alternativt röra sej långsamt många timmar per dag?

Vad gäller att AR och barockridning skulle tycka att "ju mer desto bättre" - tja, för min del är det bara "rötäggen" som anser detta, och det är således en AVART.
Målet är hela tiden en RAKRIKTAD häst - dvs ju mer skolad hästen är desto mindre ska man (kunna) böja den. Problemet kanske ligger hos de som inte riktigt ser en röd tråd i utbildningen?

Jag har bara ridit för en tränare som ansåg att jag böjde den unga hästen jag red lite för lite - detta med mening från min sida, men tränaren menade på att man ville få igenom en tydligare eftergift. Tja, jag köpte inte teorin.
I övrigt har jag enbart träffat på tränare där jag hela tiden fått jobba med att böja mindre, och mindre, och mindre.

Precis som någon annan skrev så är det ju "lätt" att hamna i träsket av att man böjer halsen lite för mycket då man får en rätt behaglig eftergift genom det arbetet. Man lurar sej själv. Å andra sidan blir användbarheten av hästen bra mycket sämre - då följsamheten för hjälperna (framförallt tyglarna-bogarna) försämras avsevärt. I längden är det bra mycket trevligare, och roligare, att sitta på en häst som är "jämn fram till bettet".

Samtidigt kan jag undra, vilka metoder finns för att få hästens kropp rak och stark? Att böja den och använda böjningen för att rakrikta är nog den metod som jag lättast kan köpa -kanske framförallt för att jag märkt att den "funkar".
Vilka alternativ finns? För min del är detta mycket intressant!

 

[Djurjouren]

Ang. överrrölighet så är det en gammal skröna. Om något är överrröligt så är nåt annat underrörligt. Korrigerar man det underrörliga så blir det överrörliga normalt.
En led är bara ett gångjärn, det är senor och muskler som avgör hur den ska röra sig.At vara överrölig är "lätt" att korigera om man gör det på rätt sätt. Problemet är att det är väldigt svårt att hitta de som kan visa rätt sätt, de flesta visar fel

 

[emindy]

Hela min ryggrad och troligtvis även mina leder är "by default" överrörliga. Menar du att jag är en myt?

Enligt min sjukgymnast kan jag stabilisera min ryggrad genom att träna upp muskler som kan stödja och hindra mig från att skada min egen rygg, men slutar jag träna så kommer överrörligheten återgå till att vara ett problem.

 

[Antti]

Lydnad, känsla osv.
Har man inte det så blir effekten att hästen böjer istället för att tex. vända. Mjukhet, lydnad är inget hinder för att rida en häst rakt med samma i båda tyglarna. Med olika i tyglarna blir det genomslag, det ska det bli. Alltså sök felet hos den på ryggen.
En häst kan aldrig bli för lydig och mjuk, det är ryttaren som inte hänger med.

 

[Ewa]

Hejja! kan du fråga om du vet hur man fixar överrörliga handleder så blir jag överlycklig, kan jag få det fixat genom att rätta nåt annat så blir jag bara glad. Muskler i underarmarna hjälper inte, det har jag redan, i överflöd...
//Karl-Alfred a.k.a Ewa

 

[Djurjouren]

När du ska leta reda på ett fel, tex i handleden så tänk så här. Vilket håll böjer de för mkt åt? SÄg att de böjer sig inåt, då är insidans muskler för korta och desa måste lära sig att länga sig, MEN om du bara lär de att länga sig så blir de långa kompisarna på utsidan chockade och går i baklås så du måste lära dessa korta sig, dvs koordination.

Sen tänke man vidare, musklerna jobbar ju i en kedjereaktion, genom hela kroppen, var fäster underarmens muskel? I armbågen kanske (ingen aning) och de fäster i andra sidan i axeln.
Axeln i sin tur regleras av en massa andra muskler, tex så drar muskler på börstkorgens ovansida ihop dem framåt och skulderbladens muskler drar ihop dem bakåt. Sen finns det en massa sneda muskler som drar dem neråt os.v.
Huvudet sitter ovanpå axlarna och om man tänker sig att du spänner dina käkar och biter ihop så spänner du halsens muskler och dessa fäster i nått som sitter i axlarna.........
Felet sitter med andra ord aldrig där symptomen finns, utan oftats i bålen.
Skulderpartiet är vanlig orsak till dåliga handleder (har såna själv) och ebra övning är följande.Kan göras när man rider (vilket botar hård hand, alla hästar älskar och slappnar av i käkarna när man gör så här) eller var som helst, gärn aså ofta som möjligt.

Ta höger skulderbladsspets och tänk på den. För den en mm åt höger, BARA en, inte 18... och tillbaka.
För den en mmm åt vänster och tillbaka.
En mm upp och tillbaka.
En mm ner och tillbaka.
Vila en minut eller så och ge kroppen tid att koppla nya ledningar.
Sen sätter du ihop rörelserna och gör en mm up, en mm vänster, 1 mm ner och en mm höger.
Vila.
Gör likadant åt andra hållet.
Vila.
Gör samma sak med andra skulderbladet.

Sen låter du ett av skulderbladen vara ledande och tänker att det ska dra med sig andra så det ska härma rörelserna, tänk dig skulderbladen sammanbundna med en tråd.

Om du gör denna övning ofta så får man en betydligt bättre korrdination i bålen och mer kroppsmedvetenhet och hadlederan blirbättre.
Givetvis finns det miljoner steg till innan man är bra men detta är en bit på väg.

Jag har jobat med min kropp i typ 3 år nu och jag har gjort tonvis med såna här övningar. Det är rätt fräckt, jag är numera vän med min kropp, den gör vad den ska utan att jag behöver tänka så mkt på den och jag känner mig som en elitgymnast, såååå medveten och det är riktigt riktigt roligt. Och ridningen förbättras helt enormt mkt.

 

[Djurjouren]

En led är bara två knotor som vilar mot varandra. Det är vävnaden runtomkring som bestämmer hur den ska röra sig.
Kräver masssor av träning och om man bara tränar så som sjukgymnaster säger så går felaktigheten tillbaka när man slutar träna. Man måste lära om sin krop att fungera och då måste man oftast leta sig utanför den traditionela bahandlingen.

 

[Zora]

Då har vi sett olika saker.
En överböjd hals lägger hästen på ytter bog och/eller rumpan flyttas automatiskt åt andra hållet. Jag har aldrig sett en överböjd hals få inner höft att åka fram eller ner.

Jag har alltför många gånger sett hästar som från marken sätts i lite böjning, ställning i nacke och vanlig böjning i hals, där den slappnar av och fortsätter böja i resten av kroppen och inner höft åker fram.

Själv använder jag inte förböjning i rörelse utan bara stillastående och från marken. För mig är det både lydnad, avslappning, bettacceptans och förtroende hos hästen som kontrolleras med genom att be den flytta huvudet för en minimal hjälp. Men för mig är det en kontroll, inte en träningsmetod.

 

[Ewa]

Jag hänger med vad du menar och håller med till fullo, men någonstans tror jag ändå att det finns en form av överrörlighet som inte kan härledas på det sättet du beskriver utan som är medfött. Min kropp och överkropp i synnerhet har under åren förändrats på en halv miljard sätt, i muskulatur, smidighet, "fetthalt", styrka och svaghet, men har ändå samma problem med leder jag kan vrida till absurdum. NÅN gång borde det blivit iaf bättre om inte bra.

 

[Djurjouren]

Klart att vårt rörelsemönster är medfött. en del föds med bra kordination och andra, som du och jag föds med dålig och får gå den hårda och långa vägen och lära kroppen att fungera som om vi hade bra koordination.
Det blir bara bättre om du tränar på rätt sätt, tränar du fel blir det inte bättre.

 

[Ewa]

sa aldrig att jag har dålig koordination

Nä, skämt åsido, jag anser faktiskt att jag har bra koordination och bra koll på min kropp, det tar mig kort tid att lära in ett rörelseschema eller rörelsemönster, och jag kan genom att tänka mig hur något skall kännas och utföras få till det rätt, så jag är nog en av dom lyckliga.

Däremot så stör överrörligheten mig när det kommer till styrka, fall eller mothållande men inget av dessa använder jag mig av i ridningen - utom ibland när man blir dislokerad till marken...

 

[space_cowgirl]

Oj, här blev det många svar! Vet inte om jag har något bra svar till alla just nu...

Det jag höjer mig emot är just det mekaniska som du talar om. Att människor utan känsla för hästens kropp böjer den till ytterlägen, fast de knappt vet vad de letar efter Massören som jag talde med pratade ju om halsen (på människan) och berättade att man bara får stretcha till en viss vinkel, efter det anses man vara överörlig och man får ta till andra metoder än just stretching för att lösa spänningarna. När man böjer hästarnas hals så kommer oftast begreppet "stretching" in någonstans i förklaringen, men jag undrar hur mycket folk egentligen vet om stretching? Man skall t.ex. aldrig stretcha en kall muskel, men många början ju sitt pass med att böja hästen åt bägge sidor m.m. I extremfall kan det förstås orsaka muskelbristningar o.s.v. men det var egentligen inte det jag tänkte på här. En muskel ska ju ha en viss tonus för att fungera optimalt, om man gör hästen för lös, så kan den få svårt att stabilisera sin kropp ordentligt, och kan av den anledningen få ont i kroppen ( t.ex. nerver i kläm, leder "urled", sträckningar och muskelbristningar pga för dålig koordination).

För att få en bra stretch-effekt behöver man ju egentligen bara stretcha snäppet längre än man vill ha rörelsen (om nån förstod det där). Alltså stretcha halsen i en någon större kurva än vad du vill ha när du rider. Men att stretcha så att hästens huvud nästan hamnar vid bogen har ingen bra effekt. Då måste hästen antingen vrida i kotpelaren på ett sätt som vi inte vill vid ridning, eller trycka ihop kotpelaren på ett ohälsosamt sätt.

Mvh/Marie

 

[space_cowgirl]

Jag säger inte att man inte skall stretcha, men att man måste veta vad man gör när man ger sig på det. Jag föredrar t.ex. att massera mig själv i nacken när den är stel eftersom jag kan knaka den fördärvad om jag försöker stretcha. Sedan att problemet egentligen sitter i min bröstrygg är en annan fråga

Mvh/Marie

 

[space_cowgirl]

Hej Evis!

Det beror på vad man menar med "inte går". I mitt fall är det så att vissa av mina halskotpelare är slitna och det kan jag ju inte göra något åt (eller han). Däremot om jag ser till att vara rak och lagom smidig i resten av min kropp så får jag heller inga problem att balansera upp min hals. Jag märken direkt om något knyter sig i ryggen, för då börjar min halskotpelare att knaka så fort jag rör på huvudet. Angående att det blir bättre när jag blir gammal så var det sagt med glimten i ögat, både från honom och från mig (jag kanske glömde en smiley :smirk.

När man pratar om ett ämne via internet blir det ibland lite svårt eftersom vi alla menar olika saker med begrepp som "böjning", "överböjning" o.s.v. Men som du säger så har de flesta av oss samma mål - rakriktning. När jag tränar så tycker jag att det är viktigt att hästen hela tiden befinner sig i balans, med sin vikt fördelat på alla fyra hovarna. Alltså inga utskjutande kroppsdelar. Från det läget jobbar jag med att få hästen smidigare och smidigare, för att kunna göra den rakare och rakare, och mer och mer samlad. Detta är ju inget antiklimax mot vad jag sett andra göra, utan bara att jag lägger betoningen i utbildningen lite annorlunda. Jag jobbar också med böjning m.m.

Om man t.ex. går på en volt så har jag sett att många tränare jobbar med att först böja hästen för inner tygeln (mer eller mindre). Jag tycker personligen att hästen måste ha sin uppmärksamheten i rätt riktning, men den måste inte böja eller ställa sig (mer än vad som blir naturligt). Sedan jobbar jag med att få hästen att spåra korrekt genom att flytta antingen bog eller bakdel (oftast bog) beroende på hur hästen slingrar sig. När detta faller på plats brukar ställningen i nacken komma av sig självt. Jobbar man med en häst som är stel som en planka så kan det tänkas att jag jobbar mer med böjning från början, men jag brukar sällan överböja (så att hästen böjer halsen mycket mer än resten av kroppen). På detta sätt jobbar jag ju också med böjning och rakriktning men på ett lite annat sätt än vad jag sett andra göra (du eftersökte alternativ). Detta är säkert inget som jag är ensam om att göra, utan poängen är den att visst skall man jobba med böjning, men varför skall det hela tiden vara böjning av halsen? Nu hörde ju inte din tränare till den skaran, men även du måste ju ha sett många "halsböjare" i dina dar? Även om man pratar om att böja "genom hela kroppen" och att "höften skall komma fram", så är det ju i ärlighetens namn en väldans massa hals och väldigt lite kropp. Mitt "alternativ" är att sluta fokusera på halsen och börja fokusera på resten av kroppen, det är där det mesta intressanta händer ändå.

Mvh/Marie