Många svar på en gång, kanske inte direkt på frågan som du ställde men förhoppningsvis kan de leda dig vidare i ditt tankearbete.
Angående de mänskliga ledernas rörlighet tillhör de flesta av oss "normalrörlighets-spannet", medan en liten del är övrrörliga, och en liten del är väldigt stela (ledmässigt). Testa genom att böja handleden så mycket man kan och sedan försöka dra ner tummen till underarmen. Om tummen nuddar eller nästan nuddar underarmen är man övrrörlig. Huruvida detta är skadligt eller inte beror hos människor främst på vad man ska användas till (för att använda en hästterm). Ex. en överrörlig fotbollsspelare klarar sig inte långt (ni har väl sett vilka sparkar de får mot smalbenen) innan korsbande/kollateralliggament ryker. Jag tror det inom hästsporten finns ett liknande, indirekt, tänkande. Ex. ska en dressyrhäst kunna böja in mycket i hasleden för att göra bra undertramp, en hopphäst ska vara rörlig så han kan dra in hovarna undermagen - men tillräckligt stabil för att klara landningarna med framknän och kotor, en fälttävlanshäst måste vara stadig (stelare?) för att klara av ojämn terräng och inte skadas då den slår i fasta hinder (jämför fotbollsspelaren som får en spark mot knät). Så man kan fundera på hur mycket man ska stretcha ex. en överrörlig fälttävlanshäst?
Människan igen: Sedan finns det individer som är födda normalrörliga, som sedan får någon form av vävnadsskada i en kroppsdel - vanligtvis ryggen. Detta medför oftast en nedsatt rörlighet i just den delen av kroppen och en kompensatorisk överrörlighet i närliggande delar. Inte helt ovanligt att man får ont i de överrörliga delarna trots att skadan sitter någon annanstans. Detta tror jag man ofta ser hos halta hästar.
Sedan finns det en annan del av motoriken som jag kallar kroppskännedom. Förmågan att känna in vilken kroppsdel som rör sig och hur mycket, känna balans, jämvikt osv. Har man dålig kroppskännedom så utnytjar man ofta kroppen felaktigt vilket kan leda till slitage och därigenom förändrad rörlighet. Sin kroppskännedom kan man träna upp, hur mycket beror på motivationen, engagemanget och hjälpen man får. Jag tror mao att alla människor kan lära sig rida riktigt bra om de får bra pedagogisk vägledning. De med särme kroppskännedom behöver bara mycket mera guidning i hur de ska göra för att få det resultat ridläraren är ute efter. Detsamma tror jag gäller hästar, det krävs större ansträngning för att lära en häst med dålig kroppskännedom nya dressyrövningar, och de snavar ofta i skog och mark.
Appropå ridning och kroppskännedom var det en sjukgymnast nyligen som gjorde en undersökning bland nyutbildade ridlärare om deras kunskaper i människans anatomi. Hennes resultat är ännu inte publicerade, man vad jag förstog det var ridlärarnas kunskaper inte alls särskilt höga. En vanligt förekommande term som användes vid ridundervisning var "vrid innåt i knät". Sträck ut ert ben och försök vrida foten inåt i knäleden...