Jag lämnade sambolivet våren 2006 och har levt ensam sedan dess. Eller ensam... jag har en katt (nu fyllda 13 år) och två hundar (cocker spaniels, båda fyller tio nästa år). Hundarna och de kostnader de för med sig är sedan några år min största utgift. Hyran för min 1:a på 48 kvm i ett av Uppsalas mindre väl ansedda områden ligger runt 4000 och mina hundar kostar numera, när jag behöver heltidspassning i veckorna, ungefär lika mycket. Mina räkningar per månad ligger vanligen på ca 16000 - 17000. Utöver hundar och hyra ingår en pendlingskostnad på 1500, avbetalning på studielån ungefär lika mycket, annat lån också ca 1500, bil (bensin och försäkring, p-plats ingår i hyran) ca 1000, internet/telefoni ca 700, min lyxkonsumtion nr 1 aka min galopphäst ca 1500, försäkringar och A-kassa kanske 500 och så en del annat som inte är återkommande. Jag sparar 2000 i månaden.
Ovanstående är på tok för höga utgifter och min plan är att sänka dem. Men min första åtgärd är inte någon som du har någon nytta av: jag har beslutat mig för att när mina nuvarande hundar går bort ska jag inte skaffa några nya. Det är inte ekonomiskt hållbart och med min nuvarande arbetssituation känns det inte heller motiverat. Hundvakten ser mer av dem än jag gör under dygnets ljusa timmar. Utan hund kommer jag inte heller att behöva bil. Nu används den till lite allt möjligt, men behovet är främst knutet till hundarna. Jag måste köra dem till hundvakten varje morgon (att göra det med buss skulle förlänga min redan sjukt långa pendlingstid ca en timme).
Jag gillar min lägenhet men om jag ska fortsätta att arbeta i Stockholm skulle jag verkligen vilja få ner pendlingstiden. Nu är den ca 4,5 timmar/dag vilket är för mycket. Flytt känns rimligt om/när det väl är klart att det blir Stockholm även i fortsättningen. Men just nu tänker jag att jag nog ska bo kvar där jag bor så länge hundarna är i livet. Mitt nuvarande område är jättebra för att ha hund med hög tolerans från boende (mina hundar skäller sällan inomhus, men ibland känns det som att bara åsynen av hundar kan reta folk - så är det inte där jag bor). En av mina hundar behöver kissa ofta. Det är mycket smidigt att kunna släppa ut henne på uteplatsen mellan promenaderna eller tidigt på helgmorgonen och sedan gå och lägga sig (något hon själv också gärna gör bara hon fått morgonkissa). Dessutom sliter hund ändå lite på lägenheten. Jag föredrar nog att flytta in någonstans utan djur och att då välja ett boende som inte alls behöver anpassas efter djur.
Beträffande yta så är ju mina hundar inte så stora, men jag har aldrig känt att vi bor för litet. Jag har t o m haft valpkull i lägenheten. Det krävde att köket fick bli valprum ett tag, men annars gick det över förväntan. Man motionerar ju inte hundarna inomhus. Därför tänker jag att det borde vara möjligt för dig att hitta ett boende med lite mindre yta men som ändå passar väl för hundarna. Jag har länge haft som ambition att flytta till en 2a, men det senaste året har det svängt. Nu känner jag att jag nog kan bo i en 1a hela livet. Det jag vill är att ha möjlighet att ha 1-2 nattgäster vilket funkar där jag bor nu. Det känns som att 1or ofta har billigare hyra än 2or som är några få kvadratmeter större. Likaså är ju vissa områden billigare. Jag bor i ett sådant. "Alla" säger att det är livsfarligt, men jag har bott där i 15 år och trivs (utom att pendlingen är dryg då). Att syna mindre populära områden närmare kan vara ett tips. OFTA finns det även i problemområden "öar" som är hur bra som helst, i alla fall här i Uppsala. I mitt område finns det otroligt prisvärda boenden.
Beträffande huset tycker jag att det låter som en bra deal, men det hjälps ju inte om du inte har råd med det. Någon har nämnt inneboende - är det möjligt?
)
