Bo själv på gård?

[torsdag]

Finns det någon som bor själv på gård här? Hur funkar det? Klarar ni att rodda allt själva?

 

[grusholmen]

Köpte gård tillsammans med mitt ex 2003, skilde mig 2011 och behöll gården. Man lär sig det man måste och får ta problemen allteftersom de dyker upp. Har inte ångrat mig en sekund!

 

[Jonaz]

Jag köpt min gård själv och bodde ensam första året innan jag träffade min sambo.

Det går. Men man måste ha benkoll på att ekonomin går ihop och inte skaffa för mycket jobb och stora projekt. Man blir docl väldigt bunden och måste gilla den livsstilen.

 

[Lillgrådis]

Instämmer med ovanstående, det går, jag har ägt min gård i ganska precis 20 år nu och för mig är det tveklöst värt det. Men visst kör det ihop sig då och då när olika saker kraschar och måste tas om hand ungefär samtidigt.

Eller när sak A behöver göras men för att A ska kunna göras så måste först B fixas, och då måste man först investera i C och D samt bli klar med de påbörjade projekten E, F och G för att A ska kunna ordnas på den platsen. Stresstålighet skadar alltså inte. Och man behöver vara en "doer" som person.

Man måste kunna leva med en att-göra-lista även om den ofta fylls på fortare än punkterna bockas av, och man måste kunna prioritera om för att lösa det som plötsligt måste gå före något annat. Goda grannar är guld värt (gärna med bra maskiner men också som tillfällig hjälp/avlastning).

Man är bunden, men på samma gång också ljuvligt fri att drömma stort och smått. "här vill jag bygga ett växthus" "här vill jag ha en vinkällare" "här vill jag ha en terrängbana" etc. Och är man tillräckligt enveten och energisk, så förverkligar man också en hel del av de drömmarna. MEN för sinnesfriden och - tror jag - för att orka mentalt på sikt är det viktigt att inte leva alldeles på marginalen rent ekonomiskt, för det kan slita ner en att vara ensam och oroa sig för allt praktiskt med saker som måste fixas och samtidigt oroa sig för hur räkningarna ska betalas.

 

[sorbifolia]

Just nu bor jag själv på en pytteliten gård, pga skilsmässa. Skulle egentligen köpa en större gård nu till hösten som hyreskontrakten här går ut, men jag fegade ur och köpte lägenhet istället....

Alltså, det går att bo själv på gård. Absolut. Och hur mycket jobb det blir beror ju på vad för typ av gård man har och om man arbetar vid sidan av eller endast på gården. Känner mig inte särskilt bunden här faktiskt, har hästarna på lösdrift så jag kan relativt lätt åka iväg om grannen bara tittar till dom och fyller på hö och vatten ibland, samma med hönsen vi hade tidigare. Men som sagt ovan, bra granner är guld värda.


Själv kände jag bara att just nu så vill jag inte lägga så mycket av min tid och mina pengar på underhåll osv. Så jag avvaktar lite för att se om det dyker upp någon lämplig kandidat att köpa gård tillsammans med inom de närmsta åren... annars får jag väl köpa själv då så småningom när jag blir trött på att bo i lägenhet.

 

[Lindsen]

Instämmer med ovanstående, det går, jag har ägt min gård i ganska precis 20 år nu och för mig är det tveklöst värt det. Men visst kör det ihop sig då och då när olika saker kraschar och måste tas om hand ungefär samtidigt.

Eller när sak A behöver göras men för att A ska kunna göras så måste först B fixas, och då måste man först investera i C och D samt bli klar med de påbörjade projekten E, F och G för att A ska kunna ordnas på den platsen. Stresstålighet skadar alltså inte. Och man behöver vara en "doer" som person.

Man måste kunna leva med en att-göra-lista även om den ofta fylls på fortare än punkterna bockas av, och man måste kunna prioritera om för att lösa det som plötsligt måste gå före något annat. Goda grannar är guld värt (gärna med bra maskiner men också som tillfällig hjälp/avlastning).

Man är bunden, men på samma gång också ljuvligt fri att drömma stort och smått. "här vill jag bygga ett växthus" "här vill jag ha en vinkällare" "här vill jag ha en terrängbana" etc. Och är man tillräckligt enveten och energisk, så förverkligar man också en hel del av de drömmarna. MEN för sinnesfriden och - tror jag - för att orka mentalt på sikt är det viktigt att inte leva alldeles på marginalen rent ekonomiskt, för det kan slita ner en att vara ensam och oroa sig för allt praktiskt med saker som måste fixas och samtidigt oroa sig för hur räkningarna ska betalas.

Precis så är det att bo på gård, ensam eller ej. Det här att man ska fixa någonting, men för att kunna göra det måste man först göra något annat för att kunna börja, och så har hela dagen gått och man har inte hunnit börja med de man skulle/ville göra.
Och att allting alltid tar mer tid än man tror att det ska göra!
Jag tror inte jag hade vågat bo själv, det är så mycket grejer som ska fixas o grejas med som jag inte hade klarat av själv.
Om man inte har pengar att hyra in folk till att göra det eller kan ha en gårdskarl då.

 

[warg]

Jag har bott själv på gård i ca 10 år. Jag tycker det fungerade bra. Jag bestämde mig för vad jag tyckte var jätteviktigt och vad jag kunde ha en lägre ambitionsnivå på - med ett sekelskifteshus i trä på 240 kvadrat ensam + stall, hästar, heltidsjobb (chefsjobb, så ibland betydligt mer än heltid) och trädgård gick det inte att ha allt pedantskött hela tiden. Samtidigt var det härligt att komma hem till sitt eget paradis efter jobbet. När jag flyttade till gården kände jag ingen i trakten - flyttade ca 30 mil. Det var det jobbigaste i början, att inte ha någon som kunde hjälpa till alls. Men efter ett knappt år träffade jag en granne med häst, som flyttade in i mitt stall, det underlättade en hel del.

 

[tgd]

Jag har bott själv på gård med barn efter skilsmässa i 14 år. Utöver det som nämnts ovan i tråden är det inte helt lätt för en ny partner att komma till och vilja flytta in med en till den gård man själv valt, drivit och älskat så länge. Det är för mycket MIN gård och kan vara svårt att få det till "vårt".

 

[Lipperta]

Sen kan jag tänka mig att det är markant mycket lättare att bo i en hel och ren gård än något som klassifieras som ''något för den händige''. Det är lätt att de där projekten blir något man gör nästa helg, sen nästa månad...
Kan man däremot hålla efter blir det ju mycket lättare

Jag ska bo på en gård i framtiden, med sambo eller utan!

 

[kryddelydd]

Jag bor själv på gård.
Visst är det tufft när vattenpumpen ryker en lördag, eller när luftvärmepumpen ger sig, eller när man ska byta avloppsbrunn.
Eller när det bara kletar i en hage pga klimatet och man måste lösa det.
Eller när man ska fixa stängsel.
Eller reparera en boxvägg som någon terrorist lyckats ha sönder.
Eller något annat jobbigt praktiskt.

Och visst är det dödstrist att klippa gräsmattan.
Och visst är man "bunden" - men det ingår ju i konceptet. Bor man ensam med djur så innebär det lite pyssel om man skulle vilja resa bort men det räcker ju med katt i lägenhet för att det ska krävas insats av någon annan
Och jag vill inte ha det på något annat sätt.

 

[zingoo]

Jag bor på en liten gård med ett litet hus. Min gård är lättskött och behöver inte så mycket underhåll. Skulle taket behöva bytas så måste jag förmodligen anlita någon men just det ser inte ut att behövas på länge. Samma med avlopp och sånna grejer.
Annars gör jag typ inget underhåll. Jag har målat hus och stall, har bagarstugan kvar att måla. Klipper gräs och vattnar blommor. Jag gör ju massa grejer ändå, men inte saker som är nödvändiga för att gården/huset ska "överleva".

 

[Efwa]

Den gården vi bor på nu tror jag inte jag skulle klara själv. Den är för stor, onödigt dyr för en person och har en del inslag där jag som ganska ohändig inte skulle kunna lösa utan att betala.

Men en liten gård kanske, beroende på hur bra skick den är.