Bo i kollektiv

[Stefffie]

Fingret på nyckelpunkten.

Har du råd vill nog de flesta ha eget utrymme, egen toalett, eget kök och sådär. Men det är inte alltid att det går rent praktiskt - ekonomiskt - och delat boende är en ok boendeform jämfört med att typ sova under en bro.

Kollektiv är dock inget jag väljer före en egen lägenhet idag.

Precis - hade jag kunnat hade jag bott i egen etta, men isafall sa hade min hyra dubblats minst, eller sa hade jag fatt byta stad!
Aven fast det finns en massa fordelar med att bo med andra (trevligt sallskap, man kan dela ansvar som att typ vara hemma o slappa in rormokaren) sa ar det ju en frihet att kunna stanga dorren om sig o veta att man har det helt privat, och kunna dansa naken till schlagerklassiker om man sa skulle fa for sig det

 

[Lenis]

Bara för att det är ett par andra trådar nu som rör droger och missbruk läste jag "delat kanyl med kollegor". Lät inte bra!

Vi har rätt gott om dem på jobbet så vi behöver inte dela..

I tanken har jag dock tänkt att som gammal så skulle det kanske inte vara helt fel med någon typ av "kollektiv light" boende. Typ egna små lägenheter, men med gemensamt sällskapsrum och sånt, där man får träffa andra, om man vill.

Det håller jag med om! Idealiskt för många gamla vore egna mindre lägenheter men med gemensamt socialutrymme för de som vill, att man kan äta själv men kan äta med de andra om man vill.. Jag önskar att det fanns för så många av mina patienter som blivit ensamma med åren. Jag kan inte förstå hur det inte byggs mer åt det hållet..

 

[Flixon]

Varenda annons jag sett för kollektiv så ska man vara supervegan och gärna ha 12 katter etc. Alla har sett ut precis som jag tänker mig att man ser ut när man bor i kollektiv, djurrättsanarkafeministtypen liksom.

Inget fel på det men det är inte mitt typ av häng.

exakt så.

 

[escodobe]

Jag insåg att jag nästan glömt att under mina första år efter att ha flyttat hemifrån i princip alltid hade någon som bodde på soffan för kortare eller längre tid.

Någon söndag tittade jag och dåvarande sambon på varandra rätt förvånade och konstaterade att vi varit själva hela helgen. Det var nog första gången på 1.5 år...

Sen bodde vi ofrivilligt med svärfar i drygt ett år. Jag blev tokig tillslut. Och sen bodde jag lite hemma hos mamma en period när jag blev arbetslös och bostadslös mitt i Gbgs bostadskris.

Vid närmare eftertanke är det inte underligt att jag var särbo i typ tio år efter det, och fortfarande hävdar att det är den bästa boendeformen....

 

[Sissa]

Jag hade fått spader

Nej jag hade inte fixat det. Bara tanken på att vara magsjuk i den situationen räcker, så jag behöver inte ens tänka längre. Eller jo, att dela dusch etc med folk där alla har olika hygiennivåer och förmåga att håra av sig överallt.. Det räcker det med. Eeeek (Sen efter att bara ha delat kyl med kollegor kan jag tänka 45 olika issues med en biten, som den som äter upp nån annans mat, den som lämnar mögliga lådor, den som gillar ost som gör att allt smakar ost.. osv etc)

Nä jag ska nog bo själv jag

Haha, diskussionerna vi hade var kanske inte så himla roliga då, det är mest sett i backspegeln jag tycker det är kul att ha haft så absurda diskussioner med andra. Helt seriösa diskussioner alltså, om den som har brödveckan verkligen fåååår baka ljust bröd. Annars bakade vi grovt bröd och surdeg. Vi var surdegshipsters utan att de var uppfunna än. Jag minns inget om hur jag upplevde de gemensamma utrymmena som dusch, kylskåp osv. Antingen sköttes det hyfsat, det har inte lämnat några traumatiska minnen, eller så var jag en slarvig typ själv som inte brydde mig. Det var en jättekul tid, och jag är glad att jag gjorde det då som tjugoåring.

 

[Petruska]

Haha, diskussionerna vi hade var kanske inte så himla roliga då, det är mest sett i backspegeln jag tycker det är kul att ha haft så absurda diskussioner med andra. Helt seriösa diskussioner alltså, om den som har brödveckan verkligen fåååår baka ljust bröd. Annars bakade vi grovt bröd och surdeg. Vi var surdegshipsters utan att de var uppfunna än. Jag minns inget om hur jag upplevde de gemensamma utrymmena som dusch, kylskåp osv. Antingen sköttes det hyfsat, det har inte lämnat några traumatiska minnen, eller så var jag en slarvig typ själv som inte brydde mig. Det var en jättekul tid, och jag är glad att jag gjorde det då som tjugoåring.

Fast jag tänker inte på sådana diskussioner som så absurda. Och jag skulle heller inte betona "fåååår". Jag tänker nu på det som ett sätt att lära sig att förhålla sig till mat i en värld där maten var/är väldigt ojämnt fördelad. I min familj och vänkrets flyter samtal om mat och samtal om politik fortfarande ihop, fullt rimligt.

Det där med disk och badrum minns jag heller inget av.

Men mitt framtida kollektiv ska mer vara av arten med egna lägenheter och gemensamma utrymmen.

Det finns poänger med (vissa) gemensamma måltider, men vid de få tillfällen då jag har ätit i gemensamma kollektivhusmatsalar har maten varit rätt trist. Jag skulle inte stå ut med det i längden.

 

[Lager]

Ja, verkligen! I Norge finns det ju ingen chans att bo själv t ex, om man inte hittar en lägenhet stor som en skrubb (som då ändå är svindyr) eller har en väldigt hög inkomst. Till och med norrmännen själva bor i kollektiv.

+ @Stefffie

I princip samma i Wien, folk bor delat av tvång mer eller mindre, om du inte är berättigad till hyreskontrollerad lägenhet.

Jag har inte stött på något särskilt kollektivfolk där jag bott, det har varit den vanliga blandningen av människor. Tror det blir mer och mer vanligt med gemensamma bostäder även i Stockholm och Göteborg nu med bostadsbrist och krypande marknadshyror.

 

[Daff]

Jag älskar att bo ihop med andra, är alldeles för social av mig för att bo själv egentligen. Jag har bott i korridor och delat lägenhet med en kompis men tyvärr inte i något regelrätt kollektiv. Idag har jag egen BR och det känns inte som ett alternativ att sälja den för att skapa ett kollektiv. Och inser nu när jag skriver att jag nog hellre hade bott med en kompis än i ett kollektiv numera.

I min lilla stad är det inte särskilt vanligt med kollektiv, det finns nog bland studenterna men inte i övrigt. Om jag skulle få för mig att flytta till Stockholm eller utomlands skulle jag nog kolla efter kollektiv.

 

[nullo-modo]

Själv skulle jag vara fullt nöjd med ett sovrum i master bedroom storlek med tillhörande toalett, bara att sätta in ett litet pentry om jag kände behov av det.

Skulle inte klara av gemensamma matinköp och matlagning eller liknande, vi hade det gemensamt i början av det kollektivet jag bodde i och drog mig ur ganska fort.

 

[MCP]

Det håller jag med om! Idealiskt för många gamla vore egna mindre lägenheter men med gemensamt socialutrymme för de som vill, att man kan äta själv men kan äta med de andra om man vill.. Jag önskar att det fanns för så många av mina patienter som blivit ensamma med åren. Jag kan inte förstå hur det inte byggs mer åt det hållet..

l

Här i nejden hålls det just nu på och byggs någon typ av liknande seniorboende, så det är ju bra.
Om man får drömma så skulle det optimala vara att det också skulle finnas senioranpassat gym i byggnaden, och bastu med spa-avdelning (typ bubbelpool).
I gemensamma sällskapsutymmena så skulle det finnas stor tv/videoprojektor, där man skulle kunna ha filmkväll typ en gång i veckan, och när de visar något speciellt t.ex. eurovision och vasaloppet

Skulle väl dock inte ha råd att bo där då som fattig pensionär

 

[Inte_Ung]

och kunna dansa naken till schlagerklassiker om man sa skulle fa for sig det

Rummen i mitt hus är stora nog för det, utom min sovskrubb då.
Men om jag ville göra det så skulle de andra gå in till sig under tiden och lämna ett av vardagsrummen till mig.
Efter att först ha dragit igång rätt musikvideo på Bio-systemet.

 

[Milosari]

Under rätt förutsättningar så gärna. Hade velat ha typ hotellrum med eget badrum, hyfsat ljudisolerat och kanske en liten kokvrå och minikyl. Gärna matlag och gemensamma projekt

 

[Badger]

Skulle du kunna tänka dig det? Varför/varför inte, fördelar, nackdelar? Har du provat?

Jag har bott i studentkorridor, trivdes mycket bra med det. Men tror ändå inte jag skulle välja kollektiv. Föreställer mig att många som väljer kollektiv inte har samma grejor som de gillar med det som de som jag gillade med korridor. (Som orka laga mat åt alla en gång i veckan eller bli tvungen att umgås jämna fredagar, att ett kollektiv är en kravfylld tillvaro medan en studentkorridor är lite låt gå.). Men att dela ett hus med varsitt kök med ett gäng vänner skulle jag inte tveka inför.

 

[nullo-modo]

Drömmer vidare om vad som skulle finnas.
Gemensamt tv/biorum för filmkväll eller sportkväll,
Ett hantverksrum tex sy, sticka och likande, och eftersom det ska ligga på landet så även uthus för snickeri och ett annat för metallarbete och jobba med bilen,
Liten odlinglott och större gemensamt för dom som vill
Och framförallt lösdriftstall ala aktivstall lösning.
Även hundar ska vara välkommna.

Även ha gemensamma höns eller andra djur hade varit trevligt.

 

[Petruska]

Jag har bott i studentkorridor, trivdes mycket bra med det. Men tror ändå inte jag skulle välja kollektiv. Föreställer mig att många som väljer kollektiv inte har samma grejor som de gillar med det som de som jag gillade med korridor. (Som orka laga mat åt alla en gång i veckan eller bli tvungen att umgås jämna fredagar, att ett kollektiv är en kravfylld tillvaro medan en studentkorridor är lite låt gå.). Men att dela ett hus med varsitt kök med ett gäng vänner skulle jag inte tveka inför.

I mitt trapphuskollektiv var typ som ett stort vardagsrum med tillhörande kök gemensamt. Många hade ingen tv, utan hängde framför tv:n i det gemensamma rummet en del. (Nej, jag minns inget tjafs om kanalval, detta var före internets tid.)

Och så brukade vi turas om lite lagom informellt och slumpmässigt med att fixa "fredagsfika" - något gott att knapra på på kvällen för de som ville. Helt frivilligt, givetvis. Inga husmöten om tobak eller om att inte/köpa israeliska produkter, utan det lilla som behövde lösas gemensamt löstes på samma informella vis som det brukar mellan vänner.

Ungarna lekte hos alla samt i trapphuset och jag trivdes med det. Öppen eller stängd dörr till den egna lägenheten berättade om man var tillgänglig eller inte, ungefär. Ofta öppen dörr utan att det för den skull strömmade in folk. Så underbar är inte jag, att folk rusar in hos mig bara jag öppnar dörren. Men öppen dörr underlättade ju för barnet och dess kompisar.

 

[Badger]

Jag har bott i ett par kollektiv i början på åttiotalet, som var klart inspirerade av 70-talskollektiv. Vi hade höns, odlade, hade gemensam mathållning, bakade bröd. Diskussionerna vi hade kunde handla om huruvida det var tillåtet att baka ljust bröd eller inte när man hade brödbakningsvecka, om man verkligen fick ta två pålägg på smörgåsen, typ marmelad och ost. Så där höll vi på. Jag trivdes!

Där har vi det reglerna jag aldrig skulle klara. (hon, hon bakade ljust surdegsbröd i tisdags, jag såg henne, FY! och usch! och så använde hon inte ekomjölk heller (hon är tydligen mot homeopati på kor, tsk tsk det som är så bra). Jag tycker verkligen om att baka bröd så det skulle lägga stor sordin på min tillvaro.) Jag gillar att få välja själv.

 

[Viva]

Jag har allvarliga funderingar på om jag ens vill vara sambo. Bo med okända människor, nej tack. Var visserligen inneboende under en kort period, och visst fanns det fördelar, men trots det får jag som många andra lite ångest bara av att tänka tanken.

 

[AnnDerry]

Är det min lälägenh ellel hus och jag bestämmer vem som får bo där - gärna!

Om någon annan bestämmer - aldrig!

 

[Wysiwyg]

Jag har bott i kollektiv ett par gånger. Ena gången gick det superbra - vi hade alla olika liv, tider och intressen så vi var sällan hemma samtidigt. Andra gången gick det inte så bra - hen jag bodde med hade samma tider som jag och det var en väldigt liten lägenhet -> vi sågs eller hördes hela tiden.

Nu bor jag i egen lägenhet och det skulle krävas mycket för att jag skulle backa tillbaka till kollektivboende. Gillar att umgås och träffa folk men emellanåt när jag mår dåligt psykiskt måste jag bara få vara ifred och slippa se någon alls typ.

 

[Trani]

Vi har rätt gott om dem på jobbet så vi behöver inte dela..

Bra arbetsförmån!