Bo i Göteborg & studera i Stockholm?

[Alexandra_W]

Ja, nu var det ju några år sedan jag pluggade och hela kursordningen har ju gjorts om sedan dess men när jag jämfört upplägg med sådana som pluggat på UU så har jag fått uppfattningen att den stora skillnaden mellan SU och UU är att UU enbart har (hade?) 20 (numera 30) poängs kurser medan SU har lite olika. Inte att UU skulle haft mer obligatorier än SU. Men jag kan ju ha helfel, har ju själv ingen erfarenhet av UU

UU har 30 P tentor förutom på avancerad nivå. Och det obligatoriska förberedandet i basgrupper inför seminarierna. På alla terminer. Lite striktare närvarokrav (tolererar mindre frånvaro) på seminarierna. Som är obligatoriska.

SU har som jag förstått det lite mindre strikt närvaro men framförallt att de enbart vissa terminer har obligatoriskt basgruppsarbete, de övriga kan man förbereda sig själv inför seminarierna?

 

[Alexandra_W]

Sålänge man går ut med godkända betyg och får sin examen och titel, jo?

Du säger emot dig själv i tråden. Nyss var du väldigt ambitiös osv - följt av att nu skriva det ovan som inte direkt låter ambitiöst?

 

[Saigon]

Sålänge man går ut med godkända betyg och får sin examen och titel, jo?

Är det jurist som du ska läsa till? För då behöver du fundera en vända till. "Bara" godkända betyg ses av de flesta arbetsgivare som ett misslyckande och stänger många dörrar. Du riskerar att ha slösat bort 4,5 år av ditt liv om du inte går ut med höga (högsta) betyg. Det finns en anledning till varför betygshetsen är så stor på juristlinjen.

 

[cili]

GU så det räknas inte som litet antar jag

Fast det gäller inte hela GU. På utbildningen jag läste (också GU, men inte jurist) kunde man inte stuva om i arbetsgrupper bara för att någon ville det. Där fick vi höra att man ska förberedas på att arbeta med olika människor där någon annan satt ihop gruppen, för att det är så det ser ut på en arbetsplats sen.

Hur ser betygsstatistiken ut för GU vid nästa intag? Om du har betyg som borde räcka till så hade jag i din sits hellre väntat och sökt där istället. Alternativt försökt att flytta med sambon till Stockholm under studietiden. Att påbörja en utbildning (som inte ges på distans) med inställningen att vara där så lite som möjligt, för att tid med sambon är viktigare, låter dessvärre inte särskilt positivt för resultatet.

 

[Mabuse]

Absolut inte, men tittar man på tidigare scheman så ser det ut så

Grupparbeten får man ju ta, kommer man med helt omöjliga människor får man ju se till att byta, dom kan ju omöjligt sätta en person med de mest omöjliga människorna bara för att utan jag tror att det anpassas ganska väl till de som har möjlighet att studera med varandra för allas bästa resultats skull.

Byta grupp får man i regel bara göra precis i början av grupparbetet, sen låser vi grupperna. Så man får inte byta grupp halvvägs genom kursen, det skulle bli kaos annars. Hur ska man sätta poängen om en student tillbringat halva kursen i en grupp och halva i en annan? "Anpassningen" består i att man får välja grupp första seminariet, sen får man stå sitt kast.

 

[Mabuse]

Ja då blir det många som gör sina grupparbeten ensamma

Det skulle jag absolut inte räkna med att man får. Resurserna man har för rättning räcker inte om studenterna jobbar ensamma. Som exempel, i en 7,5-poängskurs jag undervisar i så får vi 4,5 minuter per student på oss att rätta och rapportera in grupparbetena, då ska de få en bedömning av för 5 olika kriterier plus redovisningen. Det tar ett par minuter per uppsats att lägga in resultatet i systemet, och en halv minut att få ut uppsatsen ur systemet så att jag kan bedöma den. Återstår tre minuter för genomläsning och betygssättning om de skriver ensamma. Så det går helt enkelt inte. De måste skriva i grupp för att man ska kunna göra en rimlig poängsättning.

 

[Görel]

På det du skriver här är det lätt att få uppfattningen att du saknar insikt i hur högre studier fungerar. Det verkar som att du tänker att det är något man ska ta sig igenom, inte ta till sig.

 

[mandalaki]

@Vogue Är det verkligen jurist? Du har skrivit tidigare att du är skötare inom psykiatrin eller nåt. Och i den här tråden skriver du att den kommande utbildningen är en påbyggnad på det du läst innan.

Om man dessutom satsar på så lite närvaro som möjligt, att bli chef över grupparbetena och sparka ut dem som inte passar - då tvivlar jag på att man har nån koll alls på hur högre utbildning går till.

 

[Masqueradee]

Vill bara slänga in ett litet tips som jag fick lära mig i en av mina kurser, använd gruppkontrakt! Det låter lite flummigt, men är så sjukt bra.
Skriv ned allt ni förväntar er av varandra, exempelvis att man ska komma förberedd till möten, att man ska delta aktivt, aldrig ha möten över nätet etc (utformas efter grupp och arbete). Sen skriver ni alla under detta. Visst kanske det inte har en laglig tyngd, men jag har faktiskt varit med att stryka namn från inlämningsuppgifter efter att personer inte uppfyllt gruppkontraktet och det har inte varit något gnäll/sura miner eftersom personen själv varit med och lagt spelreglerna

 

[a1agnlju]

Sålänge man går ut med godkända betyg och får sin examen och titel, jo?

Vad jag förstår så är det juristlinjen du tänkt gå? Då funkar inte resonemanget godkända betyg och examen som kriterium för att få ett vettigt jobb (om ens något) inom juridiken. Jurist är definitivt en av de programmen där arbetsgivarna kollar kursbetygen och tar sitt urval utefter betyg i samband med anställning (inför första jobbet).

Även om du är ambisiös och har läshuvud så gör du dig själv en otjänst att inte satsa ordentligt på alla moment inom ditt program. Föreläsningar är ett väldigt värdefullt komplement till egna studier. Dessutom får man möjlighet att se vilka områden inom ämnet som anses mest viktigt (och därmed kommer på tentor).

Om du skulle välja att gå i Stockholm så finns det säkert någon kursare som kan låna/hyra ut en soffplats till dig ett par dagar i veckan. Din sambo klarar sig nog alldeles utmärkt som delvis särbo i några år så att du kan nå ditt mål. Jag hade ett antal kursare som veckopendlade under studietiden (också 4,5 år) med sambos på hemmaplan. De som jag fortfarande har kontakt med har fortfarande samma sambo/ man. Så vill man så kan man.

Sedan angående att det finns många som pendlar mellan storstäderna i jobbet. Jo, det finns det och i de flesta fall är de mer eller mindre tvingade till det. Skillnaderna är att den som jobbar har betydligt högre lön än den som studerar, dessutom får vederbörande dra av för resor i sin deklaration alternativt får ersättning från arbetsgivaren vilket du som student inte har rätt till.

 

[Elo]

GU så det räknas inte som litet antar jag

Jag har läst 5,5 år på GU, vid 4 olika instutioner och bara vid ett tillfälle fick jag möjlighet att 'välja' grupp (kursledaren delade in oss och undrade sedan om nån hade några invändningar). Det har ingått små och stora grupparbeten i olika storlekar på grupper. Jag har pendlat ca 1 timme, och det har varit nog så jobbigt.

Vid ett tillfälle var det en grupp som hade en medlem som inte arbetade, de skrev inte ut personens namn på inlämningen och hela gruppen blev därför underkända. En annan grupp hade liknande problem (en person gjorde inte sin del) gick till seminarieledaren och fick hjälp med att reda ut det (seminarieledaren ville först inte ta i det alls, men efter förklaring av gruppen vad de hade försökt med, gick ledaren in som stöd och tog ett snack med gruppmedlemen, som avslutade sina studier där).

Jag tror att 1, du kan inte förvänta dig att varken kursledare eller kurskamrater ska/kan anpassa sig efter att du vill ha pojkvän på nära håll. 2, behöver fundera ett varv till på det här med med din närvaro.

 

[Alexandra_W]

Vad jag förstår så är det juristlinjen du tänkt gå? Då funkar inte resonemanget godkända betyg och examen som kriterium för att få ett vettigt jobb (om ens något) inom juridiken. Jurist är definitivt en av de programmen där arbetsgivarna kollar kursbetygen och tar sitt urval utefter betyg i samband med anställning (inför första jobbet).

Även om du är ambisiös och har läshuvud så gör du dig själv en otjänst att inte satsa ordentligt på alla moment inom ditt program. Föreläsningar är ett väldigt värdefullt komplement till egna studier. Dessutom får man möjlighet att se vilka områden inom ämnet som anses mest viktigt (och därmed kommer på tentor).

Om du skulle välja att gå i Stockholm så finns det säkert någon kursare som kan låna/hyra ut en soffplats till dig ett par dagar i veckan. Din sambo klarar sig nog alldeles utmärkt som delvis särbo i några år så att du kan nå ditt mål. Jag hade ett antal kursare som veckopendlade under studietiden (också 4,5 år) med sambos på hemmaplan. De som jag fortfarande har kontakt med har fortfarande samma sambo/ man. Så vill man så kan man.

Sedan angående att det finns många som pendlar mellan storstäderna i jobbet. Jo, det finns det och i de flesta fall är de mer eller mindre tvingade till det. Skillnaderna är att den som jobbar har betydligt högre lön än den som studerar, dessutom får vederbörande dra av för resor i sin deklaration alternativt får ersättning från arbetsgivaren vilket du som student inte har rätt till.

Man kan söka extralån för en del av resekostnaden. Men det ökar studieskulden, och man får varken för hela kostnaden eller för dyra transportsätt.

 

[a1agnlju]

Man kan söka extralån för en del av resekostnaden. Men det ökar studieskulden, och man får varken för hela kostnaden eller för dyra transportsätt.

Nej, precis. Jag hade extralån för det. Minns inte hur mycket det handlade om. hr för mig att det täckte för mina resor (sthlm- Uppsala) när det gällde bensin i alla fall. Men som sagt, det får man ju snällt betala tillbaka sedan