Jag tror inte det, faktiskt.
I sommarstugan där jag spenderat mycket tid ligger det en järnväg (inte supertrafikerad men det går godståg i hög hastighet där dagligen) några hundra meter bort och även om man kanske vänjer sig vid ljudet efter ett tag tror jag det är mer irriterande om det rör sig om en sådan kort sträcka som 50 meter. Jag har inte vant mig vid ljudet - jag tycker att ljudet av tåg som rusar förbi i natten när man ligger i sängen är både kusligt och obehagligt. Men detta är nog på grund av att jag tycker att tåg är obehagliga generellt sett, jag har nog läst för mycket om myten om Silverpilen.
Djur eller barn skulle jag inte vilja bo nära en järnväg med heller, dels på grund av att de kan befinna sig på spåret vid helt fel tidpunkt - jag har sett katter som jag jagat bort från spåret men ingen överkörd som tur är, men också på grund av den miljö som ibland omger järnvägen. Nedanför banvallen har vi vattenfyllda diken. Eller vattenfyllda, det är som ett rostfärgat klister, tjockt och stinkande. Jag antar att det är järnet som har förstört dikena totalt, jag minns att jag tillochmed gjorde tester på vattnet då jag läste mikrobiologi och genetik. Om en katt eller hund (eller barn, av någon anledning) fick i sig det vattnet skulle jag ju inte vara helt lugn, kan jag säga.
Farmor och farfars hus ligger ca 50 meter från en mer trafikerad järnväg där sovrummen dessutom vätte mot spåren - det lät mycket när de gick förbi, även om det var i lägre hastighet.
I sommarstugan där jag spenderat mycket tid ligger det en järnväg (inte supertrafikerad men det går godståg i hög hastighet där dagligen) några hundra meter bort och även om man kanske vänjer sig vid ljudet efter ett tag tror jag det är mer irriterande om det rör sig om en sådan kort sträcka som 50 meter. Jag har inte vant mig vid ljudet - jag tycker att ljudet av tåg som rusar förbi i natten när man ligger i sängen är både kusligt och obehagligt. Men detta är nog på grund av att jag tycker att tåg är obehagliga generellt sett, jag har nog läst för mycket om myten om Silverpilen.
Djur eller barn skulle jag inte vilja bo nära en järnväg med heller, dels på grund av att de kan befinna sig på spåret vid helt fel tidpunkt - jag har sett katter som jag jagat bort från spåret men ingen överkörd som tur är, men också på grund av den miljö som ibland omger järnvägen. Nedanför banvallen har vi vattenfyllda diken. Eller vattenfyllda, det är som ett rostfärgat klister, tjockt och stinkande. Jag antar att det är järnet som har förstört dikena totalt, jag minns att jag tillochmed gjorde tester på vattnet då jag läste mikrobiologi och genetik. Om en katt eller hund (eller barn, av någon anledning) fick i sig det vattnet skulle jag ju inte vara helt lugn, kan jag säga.
Farmor och farfars hus ligger ca 50 meter från en mer trafikerad järnväg där sovrummen dessutom vätte mot spåren - det lät mycket när de gick förbi, även om det var i lägre hastighet.