Jag har jobbat ungefär 75 m från järnvägen. Hårt trafikerad sådan. Den mellan Uppsala och Stockholm, ni kan räkna ut hur många tåg det gick. Ibland vände bommarna halvvägs tre gånger i rad innan man kunde köra över.
Villaområde och jag jobbade i en helt vanlig villa, var mycket i trädgården osv. Hade inga problem med tåget efter första två veckorna (då kunde jag inte sova på nätterna).
Enda som störde var just att vänta vid bommarna när man skulle köra över. Samt att det var och är en populär självmordssträcka. Höra tåget febrilt signalera och hur bromsarna skriker vänjer man sig inte med (och håret reste sig på armarna bara av att skriva det). De dagarna när polisen gick med sopsäckar på spåren hade en ganska dyster stämning över sig oavsett hur bra dagen annars var.
Däremot hästar nära järnvägen - då skulle jag vilja att det var plank eller typ viltstängsel så de inte kunde komma upp på järnvägen om utifall att.
Området är ett av Uppsalas dyrare, även husen som ligger alldeles längs med järnvägen är dyra. Så det tycks vara ganska lätt för de flesta att vänja sig. De har bullerplank men det gör inte massor och pling pling pling pling är inget bullerplank för
Jag är ljudkänslig men som sagt järnvägen ät ett av de ljud jag enkelt sorterar bort. Grannens jävla vedkap är det inte. Eller tuppjäveln och ungtjurarna...