Blivande bonusbarn?

lynxlady

Trådstartare
Ja, allvetande Buke, long time no see.. ;)

Nu behöver jag lite råd.
Har lyckats satt mig i en klistrig situation.

Jag har träffat en man, som precis håller på att flytta ut från sin fru (I know, I know..) . De har bott ihop sen de lämnade in skilsmässopapperen för 1,5 år sen för barnens skull men det har inte varit ett riktigt förhållande, och det senaste året har det blivit mer och mer bitterhet. Han väntar på ekonomiska utlåtanden av banken och jurister just nu.

Jag jobbar ihop med mannen ifråga, och det har växt fram känslor och ja jag kan nog säga att det är något av det starkaste jag någonsin känt...
Han säger själv att han plågas av situationen men framför allt tycker synd om mig som "väntar".

Nog om det, vi får ta situationen för vi är vuxna och thats that. :grin:

Pudelns kärna är iaf att det är bostadsbrist här och vi har kommit överrens om att enklaste lösningen är att han flyttar till mig.

Han har väldigt god kontakt med deras två barn(9 och 12 år), mest han som tar hand om dem, och de vet om att föräldrarna inte har det bra och att pappa ska flytta. De har tagit det med ro, peppar peppar.

Han har inte berättat om mig som "den nya", utan det blev mer att pappa kommer flytta in hos en vän. Sen får vi ta det successivt beroende på hur de reagerar.

Jag har själv två barn, 5 och 11 år. Mina barn har träffat honom och det är ingen big deal alls, de trivs med honom. Min äldsta är väldigt medveten om saker, vi pratar mycket, han vet också att det finns fler barn i bilden.

Frågan är nu snarare hur man lägger upp det? De kommer ha varannan vecka precis som jag, bör jag ha mina barn den veckan hans inte är här från början?
Så de får smälta mig innan mina kids kommer in i bilden? Ta nån helg bara med dem samtidigt?

Jag vill ju absolut inte att hans barn ska känna sig utanför eller nåt sånt, jag skulle aldrig åtsidosätta dem på något sätt.

Jag vill alltså inte ha råd ang min relation och hur dum jag är som träffat en man som inte klivit ut än osv, jag ser kruxet där alldeles tydligt.

Det jag vill ha är råd för att underlätta för barnen som kommer ha det rätt jobbigt...
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Jag tycker inte du behöver ursäkta hur situationen ser ut, ibland träffas man inte i det mest optimala livsskedet, så är det ju.
Det bästa vore ju såklart om ni inte flyttade ihop på en gång, men om det inte är en möjlighet skulle jag försöka gå lite omlott? Om ni har varsin vecka, att den ena sidan byts på fredagen och den andra på måndagen eller något, så ni har både tid ensamma med resp barnkull, dels att de har tid tillsammans och dels att ni får lite tid med bara er :).

Lycka till, oavsett hur ni gör!
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Jag tycker inte du behöver ursäkta hur situationen ser ut, ibland träffas man inte i det mest optimala livsskedet, så är det ju.
Det bästa vore ju såklart om ni inte flyttade ihop på en gång, men om det inte är en möjlighet skulle jag försöka gå lite omlott? Om ni har varsin vecka, att den ena sidan byts på fredagen och den andra på måndagen eller något, så ni har både tid ensamma med resp barnkull, dels att de har tid tillsammans och dels att ni får lite tid med bara er :).

Lycka till, oavsett hur ni gör!

Tack, ja omlott vore kanske det bästa. :)
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Jag tycker Mittens forslag var bra. Jag hade sett till att barnen fick traffas och kanske varit extra noga med att ha mycket kvalitetstid nar ni har barnen, sa nar barnen har akt hem kan ni ha ett mer normalt vardagsliv.
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Jag är skilsmässobarn och det jag spontant tänker på när jag läser ditt inlägg är det här: "Han har inte berättat om mig som "den nya", utan det blev mer att pappa kommer flytta in hos en vän. Sen får vi ta det successivt beroende på hur de reagerar."

Barn är inte dumma, de kommer förmodligen att ana rätt snart att du är mer än en "vän". De är 9 och 12, de är inte småbarn som tror på allt man säger åt dem. De kommer förmodligen att känna av att det är mer än vänskap mellan dig och din pappa och då bli osäkra på vad det är som egentligen pågår. Det är klurigt nog att försöka anpassa sig till en ny situation när man är barn, det är ännu klurigare när man blir lurad (om än i all välmening) och saker inte verkar vara som det sägs att de är.

Ska ni ha varsitt sovrum t.ex? Eller ska hans barn få reda på att du är pappas nya flickvän genom att höra rykten från din äldsta? Ska ni vänta tills hans barn själva börja fråga vad som pågår mellan pappan och dig (den risken finns om ni väntar)?

Jag skulle, på så stora barn, rösta för ärlighet. På så vis behöver de inte först anpassa sig till en version av verkligen som inte är äkta, och sedan behöva göra om det igen när sanningen kommer fram. Jag tror, baserat på min egen barndom, att de flesta barn främst vill veta vad som gäller. Sen kan de anpassa sig.
 
Sv: Blivande bonusbarn?

men vad är en vän egentligen? Någon man tycket om och trivs att umgås med, kanske? Att man säger att man är vänner är ju ingen lögn, om än kanske en frisering av sanningen.

Jag minns väldigt väl när jag var hemma hos en bukefalist, som då ganska nyligen träffat en annan bukefalist (från helt annan landsände). Medan jag var där pratade hon i telefon med honom, varpå hennes dotter (som då bara f¨tt versionen att "de var vänner") berättade för mig att "NN är en vän till mamma, mamma är kär i NN"). Dottern kan då ha varit u typ 6-7-årsåldern nånting och det var helt naturligt för henne att det var så.
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Ordvrängeri. Frisera sanningen eller vara ärlig. Är det en lögn att låta någon tro något som inte är helt sant. Jag tror de flesta barn ser skillnad på en vän till föräldern (neutral) och en ev. ny styvförälder. Speciellt om pappa ska bo hos denna "vän" och barnen således också har ett boende där.
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Jag håller med dig och är också skilsmässobarn, man ska kunna lita på sina föräldrar och det är ett förtroende som bryts när man ljuger om så uppenbara saker.

Hur kan man lära barn att vara ärliga när man själv inte är det? Sen finns det absolut saker som barn inte behöver veta men detta är något barn i dom ålderna kommer att plocka upp fort o känna sig lurade tror jag.

Jag gick nämligen igenom att det var en "vän" som bodde med pappa o hade han bara varit ärlig så hade jag tagit det hela mycket bättre...det kändes för mig som om vår relation inte var viktig nog att han kunde vara ärlig med mig o skapade friktion eftersom det gjorde mig så ledsen.

Ärlighet varar längst!!!
 
Sv: Blivande bonusbarn?

men vad är definitionen på vän?
Pojkvän, flickvän, manlig vän, kvinnlig vän, sängkompis eller partner, var går gränserna för vad Ni anser vara lögner? Det kanske snarare är så att man visar genom hur man beter sig mot varandra vilket förhållande man har till varandra...
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Risken finns väl att man säger kompis istället för vän och då har man ju faktiskt ljugit, även om kompis antagligen är delmängd av partner.

I princip i alla fall med skilsmässor har det varit så att barnen har fattat exakt och dessutom tyckt att föräldrarna varit nästan löjliga som inte sagt hur det är. Precis som bukefalistens lilla dotter - det är väldigt talande. Vi vuxna är fegare än barnen
 
Sv: Blivande bonusbarn?

men vad är definitionen på vän?
Pojkvän, flickvän, manlig vän, kvinnlig vän, sängkompis eller partner, var går gränserna för vad Ni anser vara lögner? Det kanske snarare är så att man visar genom hur man beter sig mot varandra vilket förhållande man har till varandra...

Då kan man väl lika gärna vara ärlig, varför säga en sak och visa en annan.

Fråga en 9åring eller en 12åring vad det är för skillnad på en vän och en flickvän/pojkvän. Jag är övertygad om att de ser frågan mer kategorisk än du gör. Jag tror få barn är insatta i vad en KK är t.ex. Att börja förklara att vänskap kan se så olika ut kommer för ett otryggt barn som precis sett sina föräldrar skiljas ses som undvikande dravel och skapa mer osäkerhet.

En vän till pappa är = neutral.
En flickvän till pappa = någon som har makt att påverka barnets liv, speciellt om man bor hemma hos denna flickvän.
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Själv trodde jag under en period att kvinnor som var vänner med män var tvungna att dela säng med dem. "Vi är bara vänner" kombinerat med delat sovrum gjorde då mig som barn hyfsat förvirrad.
 
Sv: Blivande bonusbarn?

Hur har det gått? Jag hoppas at det har gått bättre för dig än för mig. ;-) Inte alltid helt enkelt att tussa ihop barnen.

Mina barn har helt accepterat min 'senaste' ( skojar bara - min uvalde så klart... Haha). Jag hade faktiskt inte förväntat mig annat. De yngsta barnen däremot gick det sämre med. Där hade pappan otur när han inte tänkte efter före.

Hur Lynxladys utvalde väljer att göra å säga är iofs först å främst något mellan honom och barnens mamma. De kan behöva göra sina fel... Jag håller med övriga om att det är viktigt att vara rak. Dvs att säga som det är.

Nåväl. Hur har det gått?
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 353
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 522
Senast: Queen
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 178

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp