Energi
Trådstartare
Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till infektionsakuten och fick diagnos lunginflammation. Efter antibiotikabehandling kände jag mig mycket bättre, den höga febern gick ner och jag var inte längre sängliggande, vilket jag varit under då cirka tre veckor.
Däremot så försvann febern inte helt, och sen dess har jag alltså haft långradig feber (38.0-38.5) men några enstaka dagar där febern stigit över 39. Feberfri har jag varit ungefär 7 dagar totalt.
Min ork och hjärnkapacitet är helt borta.
Jag har alltid haft ett fläckfritt hem, lagat ordentliga middagar varje dag, haft toppbetyg och varit ensam med mina två barn. Jag har alltid tagit hand om mitt yttre (duschat, krämer, fixat håret, sminkat mig osv).
Men nu.. på mina bra dagar orkar jag plocka undan lite. Två gånger har jag orkat städa toalett och handfat. Jag orkar på sin höjd steka färdiga köttbullar och koka makaroner. Jag har misslyckats totalt på senaste kursen och tillhörande tenta, nuvarande kurs kommer jag också misslyckas med.
Jag försöker verkligen plugga, men det är som.. alltså jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det är som att det är ständig dimma och sirap kring hjärnan. Jag glömmer bort alltid. Jag som alltid varit så otroligt noga och haft koll på allt. Nu funkar ingenting längre.
Jag har sökt vård på vc. Det togs snabbsänka som var normal, vitalparametrar bra förutom hög puls och feber. Men det var normalt sa han. Troligen har jag fått något virus efter bakterieinflammationen. Det är mång sjuka nu. Det tar tid att bli frisk. Sök igen om du blir sämre.
Nu är vi snart inne i februari och jag har nu varit sjuk i två och en halv månad. Jag kan leva med de fysiska problemen, jag kan leva med febern. Men den här otäcka dimmar som gör att min hjärna inte fungerar längre kan jag inte leva med.
Hur fasen ska jag få hjälp? Jag har hört hur det pratas bland personal på vc om patienter som mig. "Ja, kvinna i 30-års åldern, ensamstående söker för långdragen sjukdom. Hänvisa till psyk direkt eller?"
Jag har hjälp från psykiatrin och stabil medicinering för det. Men det här är inte min vanliga depression. Det känns som att kroppen sakta, långsamt lägger ner. Jag är för första gången rädd och orolig för min fysiska hälsa. Det är så otroligt otäckt att inte veta varför kroppen lägger av och samtidigt inte "få" någon hjälp eller bli tagen på allvar.
Däremot så försvann febern inte helt, och sen dess har jag alltså haft långradig feber (38.0-38.5) men några enstaka dagar där febern stigit över 39. Feberfri har jag varit ungefär 7 dagar totalt.
Min ork och hjärnkapacitet är helt borta.
Jag har alltid haft ett fläckfritt hem, lagat ordentliga middagar varje dag, haft toppbetyg och varit ensam med mina två barn. Jag har alltid tagit hand om mitt yttre (duschat, krämer, fixat håret, sminkat mig osv).
Men nu.. på mina bra dagar orkar jag plocka undan lite. Två gånger har jag orkat städa toalett och handfat. Jag orkar på sin höjd steka färdiga köttbullar och koka makaroner. Jag har misslyckats totalt på senaste kursen och tillhörande tenta, nuvarande kurs kommer jag också misslyckas med.
Jag försöker verkligen plugga, men det är som.. alltså jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det är som att det är ständig dimma och sirap kring hjärnan. Jag glömmer bort alltid. Jag som alltid varit så otroligt noga och haft koll på allt. Nu funkar ingenting längre.
Jag har sökt vård på vc. Det togs snabbsänka som var normal, vitalparametrar bra förutom hög puls och feber. Men det var normalt sa han. Troligen har jag fått något virus efter bakterieinflammationen. Det är mång sjuka nu. Det tar tid att bli frisk. Sök igen om du blir sämre.
Nu är vi snart inne i februari och jag har nu varit sjuk i två och en halv månad. Jag kan leva med de fysiska problemen, jag kan leva med febern. Men den här otäcka dimmar som gör att min hjärna inte fungerar längre kan jag inte leva med.
Hur fasen ska jag få hjälp? Jag har hört hur det pratas bland personal på vc om patienter som mig. "Ja, kvinna i 30-års åldern, ensamstående söker för långdragen sjukdom. Hänvisa till psyk direkt eller?"
Jag har hjälp från psykiatrin och stabil medicinering för det. Men det här är inte min vanliga depression. Det känns som att kroppen sakta, långsamt lägger ner. Jag är för första gången rädd och orolig för min fysiska hälsa. Det är så otroligt otäckt att inte veta varför kroppen lägger av och samtidigt inte "få" någon hjälp eller bli tagen på allvar.
