Blinda hundar

[emlem]

Läste en artikel för någon dag sedan om en dam vars gamla småhundar blivit blinda och börjat knalla in i saker skapade denna glorialiknande mackapär som jag antar fungerar som någon form av stötdämpare.

Vad tycker ni? ska man spara hundar som blivit blinda av ålder/ sjukdom etc eller är det kanske dax att släppa taget?

 

[pernilla_s]

Dags att släppa taget. Tror mkt få hundar trivs som blinda oavsett vad ägaren må tro. Mina hundar är min älsklingar, mina vänner och jag har deras fulla kärlek och tillit och därmed har jag ett ansvar att hjälpa dem vidare den dagen det behövs för att dem ska må bra. De ger dagligen gåvor till oss och den minsta vi kan ge dem är att inte plåga dem i onödan.

 

[Ninnurur]

Min gymägare har en blind hund och den lider inte nånstans. Han har lärt sig ytorna på anläggningen och hår ofta med sidan intill väggen för att ha koll, precis som en blind människa. Ute är hunden alltid kopplad och så använder husse såklart massor av ljudsignaler. Jag vet inte varför hunden är blind men med tanke på hur ögonen ser ut så är det nog starr inblandat. Oavsett så lider han inte utan det är en trevlig, charmig och sällskaplig liten fralla!

 

[Monstermom]

Jag vet inte jag... Vi hade en hund när jag var barn som fick omplaceras när han var äldre, efter något år där blev han blind. Seende som blind så rymde han och kom hem till oss ca 2 mil därifrån så fort han fick chansen. Det verkade över huvud taget inte som att det påverkade honom något nämnvärt - någon sådan där gloria behövde han definitivt inte, han gick inte in i saker. Han kunde inte flytta sig för något som kom emot honom, men han hade inga problem att navigera om han fick göra det i sin takt och på sina villkor.

Jag tror jag skulle välja att prova, om min hund blev blind. Det är inte ett akut plågsamt tillstånd, kan hunden inte leva lycklig utan syn så kan jag välja att avsluta efter ett tag. Jag ser nog ingen anledning att förutsätta att en hund inte kan trivas utan syn, synen är inte ett särskilt prioriterat sinne för dem...

 

[dpmatte]

Jag har haft en hund tidigare som blev blind när han var cirka 14 år. Han hade stenkoll på allting inomhus, gick aldrig emot någonting. Nån enstaka gång stängdes en dörr som normalt var öppen, då kunde ha gå rakt in i den. Det var så vi upptäckte att han inte kunde se. Jag hade även en yngre hund (hans son) och när vi gick rastrundor så gick den gamle först över gatan, sen vände han runt och gick bakom den yngre. Han höll hela tiden koll på var den andre gick och gick aldrig på någonting, varken stolpar, staket eller träd. Så länge de har nosen i behåll så klarar de sig galant.

Hans syn blev förmodligen långsamt sämre så han hade tid att vänja sig vid att han såg mindre o mindre. Det syntes i hans ögon att han hade grå starr, de såg ut som en silverspegel på slutet. Det kan säkert vara mycket värre om de blir blinda snabbt som när man släcker en lampa.

 

[Migo]

En bekant har en blind draghund. Den lever loppan. Och jobbar i dragspann.

 

[Lona]

Jag var klart emot det - tills jag träffade en bekants hund som var blind. Hon hade dessutom blivit det genom en olycka så det gick snabbt.
Hon fixade det där galant och kunde även vara lös. Matte hade en fotlänk med bjällror på sig själv så hörde hunden var hon var.
Tror dock inte att alla hundar klarar det utan att de bland annat måste vara trygga i grund och botten.
Har en annan kompis vars hund förlorat ena ögat i glaukom, hon blev såpass påverkad av det så att om/när det andra ögat drabbas kommer hon att få somna in.

 

[Hazel]

Jag tror helt enkelt att man måste se till individen. Men förra hund förlorade ena ögat och det gick bra, sen började han se dåligt på sitt kvarvarande öga och det gick fortfarande bra. I många år gick det bra, men när det sista av synen började försvinna märkte man att han blev osäker. Men den hunden va också sådan att han använde synen mycket mer än jag generellt tycker hundar gör.

Min nuvarande hund har PRA och har enligt vet väldigt lite syn kvar. Men det märks i princip inget alls på honom. Jag tror att han skulle kunna må bra trots blindhet. Sen vet man såklart inte fören man är där, men det är nog olika helt enkelt.

 

[MissourisTopsanna]

Jag har haft en blind hund. Själva blindheten var aldrig ett problem, han anpassade sig oerhört fort. Han var konstaterad helt blind, men på något vis visste han alltid när han hade något framför sig och lyssnade bra då vi sa akta, höger och vänster. Dock fick han artros tätt efter det, vilket påverkade hans liv 10000 gånger mer, jag önskar jag skulle ha tagit bort honom direkt de lagt den diagnosen, men vi behandlade i ett år, innan jag insåg att hunden måste få somna in. Så jag tror att det finns hundar som kan leva blinda, beroende på hur villig man är att anpassa livet så att dom fortfarande får fortsätta vara hund

 

[MissourisTopsanna]

Det enda han inte klarade själv var kanter och gropar, så där fick man se till att förebygga, antingen gå runt eller se till att varna honom att sakta ned

 

[Sel]

Jag har haft två blinda hundar i "umgängeskretsen" - en tillhör vår hästtandläkare och är en springer spaniel (där man opererat bort båda ögonen, jag har inte helt koll på bakgrunden) som följer med henne ut på jobbet. När de anländer hoppar han ur bilen och strosar fritt ungefär som vilken hund som helst, med undantag att hon hojtar på honom ibland så att han har koll på var matte är. Mina två tikar som i allmänhet är lite småsura är trevliga med den här hunden.

Detsamma gäller Boo, den lokala pubägarens labrador som blev blind genom en skallskada. Hur den hunden fungerar i en okänd omgivning har jag aldrig sett, men inne på puben och i relationen med nya människor och hundar hade han inga problem. Han dog dock i vintras. RIP Boo.

Jag håller med om att man helt och hållet får ta hänsyn till individen.

Nu måste jag se om jag har något kort på Boo... Han såg lite märkligt ut med nästan silverfärgade pupiller. *leta, leta.*

 

[Rie]

Min hund blev i princip blind. Efter att han börjat gå in i saker kollade jag upp honom och enligt veterinären så
såg han endast via en mycket smal strimma på ena ögat. Veterinären (med ögon som specialitet) sa att han kunde leva ett fullgott liv ändå.
Han hade haft ett par som kom in med en hund i annat ärende och han kunde upplysa det chockade paret om att deras hund nog hade varit blind ett längre tag.
De hade inte märkt någonting alls..

Jag fick en hel del tips via nätet, bla här, om vad man kunde göra för att underlätta för honom.
Bla lade jag mattor så att han kunde gå på dem och han lärde sig snabbt vart han kom när han gick på dem.
Jag satte nattljus i eluttagen, han fick en mattförsedd ramp på trappan mot väggen etc.

Det gick även rätt så bra hos dagmatte och hennes tre hundar. De hjälpte honom i det dagliga livet och tog hänsyn om han någon gång gick in dem. Det var ju inte alltid han hann med att uppfatta var de var när de rusade runt...

 

[Blandrastik]

Syn känns viktigare för oss än för hunden, de använder ju näsan i första hand för att ha koll på omgivningen. Så om min hund skulle tappa sitt luktsinne, skulle jag ta bort honom? Antagligen inte.
Sen är ju allt idividuellt, hur de klarar ett handikapp.

Däremot skulle jag aldrig ha en trebent hund.

 

[vallhund]

För några år sedan läste jag på en amerikansk BC sajt om en fårbonde som behövde en hund att ha på tillväxt. Valet föll på en ungtik i grannskapet som fungerade bra till vardags på en mindre fårbesättning. Det första hon gör är att springa in i en grov trädstam, visar sig att damen är blind.
Hon fick åka tbx till gården där hon födes, dvs uppfödaren o tillika fårbonden som sålt henne. Där så fick hon leva med hobbyvallning livet ut.

Hemma brukar blinda hundar klara sig bra, så länge man inte möblerar om.