MM
Trådstartare
Vid nyår förra året så sa jag upp vänskapen med min allra bästa vän.
Hon hade betett sig som en skit under hela året. Skickade hon ett sms och jag inte svarade på en gång så sa hon upp bekantskapen med mig. Och detta bara minuter efter hon skickat smset och det hände flera ggr i månaden.
Varje gång hon ringde på kvällarna så var hon full.
"Hon hade semester", "hade en ledig dag", "det var helg" eller "man får passa på när man är ledig från jobbet" - ursäkter hela tiden för att dricka.
Och jag tror en del av hennes konstiga beteende kom från alkoholen.
Nåväl, den dagen jag bestämde mig för att avsluta allt så satt jag på psykakuten och skulle bli inlagd och hon skickade sms på sms hela hela tiden och jag orkade inte svara henne så jag skrev till henne att jag har sett hennes sms och jag ignorerar dig inte men jag kan inte svara henne just nu. Jag hade ingen ork till att svara på hennes fyllesms just nu.
Dagen efter när jag skrevs ut så såg jag sen att hon skickat igen och önskat mig ett bra liv och lycka till med allt.
Skrev till henne varför jag inte svarat henne och frågade varför hon ständigt säger upp bekantskapen när jag inte svarat direkt på smsen.
Får inget svar.
Bestämmer mig då för att det får vara nog och skriver ett handskrivet brev till henne där jag förklarar varför jag inte kan vara hennes vän längre och skriver även att det inte bara är hennes fel att det blivit så här. Lägger ingen skuld på henne alls och skriver att vi älskar nog varandra bäst på avstånd.
Jag får ett sms dagen efter brevet kommit fram där hon förstår hur jag känner och vi önskar varandra allt gott.
Sedan trodde jag det var över men någon månad senare händer det en stor olycka i närheten av var jag bor och hon skickade ett sms och frågade om min man klarat sig undan den. Svarade henne att han lever men skrev inget mer än så.
Ca två månader senare får jag ett sms igen där hon undrar hur det är med mig och familjen. Jag svarar inte på det och får senare ett sms om att hon förstår att jag inte vill vara hennes vän men hon trodde vi kunde vara vänner på avstånd men att det är tråkigt att jag inte vill det. Svarar inte på det heller.
Tiden går och jag trodde allt var lugnt men så skickar hon ett sms vid jul och önskar oss en bra jul och ett gott nytt år.
Svarar inte på det heller.
Sen skickar hon ett sms i mitten på februari och säger förlåt för allt. Att hon slutat dricka alkohol och börjat gå i behandling för en massa symptom hon hade det sista året vi pratade med varandra. Skrev att hon vet att vi inte är vänner längre men ville förklara sig. Önskar mig allt gott.
Jag svarade inte på det.
Sen idag kom ett nytt sms för några timmar sedan där hon skriver att hon saknar mig.
Svarar inte och två timmar senare får jag ett nytt sms där hon skriver att jag klart och tydligt har visat att jag inte vill vara hennes vän längre och hon ber om ursäkt för att hon störde och ska aldrig göra om det. Önskar mig allt gott.
Svarar inte på det heller.
Saken är att jag saknar henne. Vi var bästa vänner i tolv år. Men jag känner att jag inte vet var jag har henne. Vi gjorde verkligen allt tillsammans innan och jag såg henne som min syster. Jag vet inte vad jag ska göra?
Bli vän med henne igen med risk för att hon fortfarande är knäpp? Fortsätta ignorera henne eller be henne sluta höra av sig hela tiden?
Hon hade betett sig som en skit under hela året. Skickade hon ett sms och jag inte svarade på en gång så sa hon upp bekantskapen med mig. Och detta bara minuter efter hon skickat smset och det hände flera ggr i månaden.
Varje gång hon ringde på kvällarna så var hon full.
"Hon hade semester", "hade en ledig dag", "det var helg" eller "man får passa på när man är ledig från jobbet" - ursäkter hela tiden för att dricka.
Och jag tror en del av hennes konstiga beteende kom från alkoholen.
Nåväl, den dagen jag bestämde mig för att avsluta allt så satt jag på psykakuten och skulle bli inlagd och hon skickade sms på sms hela hela tiden och jag orkade inte svara henne så jag skrev till henne att jag har sett hennes sms och jag ignorerar dig inte men jag kan inte svara henne just nu. Jag hade ingen ork till att svara på hennes fyllesms just nu.
Dagen efter när jag skrevs ut så såg jag sen att hon skickat igen och önskat mig ett bra liv och lycka till med allt.
Skrev till henne varför jag inte svarat henne och frågade varför hon ständigt säger upp bekantskapen när jag inte svarat direkt på smsen.
Får inget svar.
Bestämmer mig då för att det får vara nog och skriver ett handskrivet brev till henne där jag förklarar varför jag inte kan vara hennes vän längre och skriver även att det inte bara är hennes fel att det blivit så här. Lägger ingen skuld på henne alls och skriver att vi älskar nog varandra bäst på avstånd.
Jag får ett sms dagen efter brevet kommit fram där hon förstår hur jag känner och vi önskar varandra allt gott.
Sedan trodde jag det var över men någon månad senare händer det en stor olycka i närheten av var jag bor och hon skickade ett sms och frågade om min man klarat sig undan den. Svarade henne att han lever men skrev inget mer än så.
Ca två månader senare får jag ett sms igen där hon undrar hur det är med mig och familjen. Jag svarar inte på det och får senare ett sms om att hon förstår att jag inte vill vara hennes vän men hon trodde vi kunde vara vänner på avstånd men att det är tråkigt att jag inte vill det. Svarar inte på det heller.
Tiden går och jag trodde allt var lugnt men så skickar hon ett sms vid jul och önskar oss en bra jul och ett gott nytt år.
Svarar inte på det heller.
Sen skickar hon ett sms i mitten på februari och säger förlåt för allt. Att hon slutat dricka alkohol och börjat gå i behandling för en massa symptom hon hade det sista året vi pratade med varandra. Skrev att hon vet att vi inte är vänner längre men ville förklara sig. Önskar mig allt gott.
Jag svarade inte på det.
Sen idag kom ett nytt sms för några timmar sedan där hon skriver att hon saknar mig.
Svarar inte och två timmar senare får jag ett nytt sms där hon skriver att jag klart och tydligt har visat att jag inte vill vara hennes vän längre och hon ber om ursäkt för att hon störde och ska aldrig göra om det. Önskar mig allt gott.
Svarar inte på det heller.
Saken är att jag saknar henne. Vi var bästa vänner i tolv år. Men jag känner att jag inte vet var jag har henne. Vi gjorde verkligen allt tillsammans innan och jag såg henne som min syster. Jag vet inte vad jag ska göra?
Bli vän med henne igen med risk för att hon fortfarande är knäpp? Fortsätta ignorera henne eller be henne sluta höra av sig hela tiden?