stopthetape
Trådstartare
Är det någon som hat blivit det? Funkar det?
Framförallt, om det tagit slut, hur funkar det nu?
Har en bästa kompis sen 4-5 år tillbaka. Vi tillhör samma kompisgäng och har alltid varit väldigt nära.
Vi hånglade på en fest för drygt ett år sedan, han berättade ett tag senare att han var kär i mig, vilket jag blev väldigt smickrad över men sa att jag inte vill inleda något.
Sen blev det sommar, och då kändes det som att vi var lite mer än bara vänner igen, tills jag avbröt eftersom jag hade en jobbig period i livet framför mig och insåg att jag skulle föredra att ha honom som vän för att slippa behöva lägga krut på att ha en relation.
Tiden gick och med jämna mellanrum har vi pratat lite om det, senast i höstas och han säger att jag fortfarande är speciell för honom.
Jag träffar en annan kille och inleder en relation med honom i början av detta året.
Han är kanske mannen i mitt liv, kanske inte, men vi har det väldigt fint och bra.
Men någonstans så kan jag inte släppa min kompis. Jag älskar honom något oerhört och vet att om jag skulle bli tvungen att välja mellan alla män jag någonsin haft något med, skulle jag välja honom alla gånger, utan att tveka.
Jag tänker nog egentligen att han ska bli min man, att jag vill leva mitt liv med honom. Men inte än, jag är inte ”klar” än och jag vill helst att han ska ha någon innan mig, för annars är jag rädd att han känner att han gått miste om något.
Är också livrädd för att allt inte ska kännas så bra som jag tror, och att vi skulle göra slut, och hur skulle det fungera då med vänskapen?
Nu har jag ju ändå tryggheten att han alltid kommer att finnas i mitt liv, trots att det är som bästa vän, men inte som partner.
Jag känner att jag vill ”spara” honom för att oddsen för att ett förhållande ska fungera långsiktigt ska bli så stora som möjligt. Men så tänker jag ändå att tänk om jag bestämmer mig för att leva med någon annan, då kommer jag ångra att jag aldrig fick prova en relation med min kompis. Tänk om han hittar någon annan som han hellre vill ha, och jag missar chansen helt?
Jag förväntar mig ingen lösning på mitt problem, då ingen skadas av situationen som är nu förutom ev. jag, utan vill mest bara se hur det har funkat för er andra.
Framförallt, om det tagit slut, hur funkar det nu?
Har en bästa kompis sen 4-5 år tillbaka. Vi tillhör samma kompisgäng och har alltid varit väldigt nära.
Vi hånglade på en fest för drygt ett år sedan, han berättade ett tag senare att han var kär i mig, vilket jag blev väldigt smickrad över men sa att jag inte vill inleda något.
Sen blev det sommar, och då kändes det som att vi var lite mer än bara vänner igen, tills jag avbröt eftersom jag hade en jobbig period i livet framför mig och insåg att jag skulle föredra att ha honom som vän för att slippa behöva lägga krut på att ha en relation.
Tiden gick och med jämna mellanrum har vi pratat lite om det, senast i höstas och han säger att jag fortfarande är speciell för honom.
Jag träffar en annan kille och inleder en relation med honom i början av detta året.
Han är kanske mannen i mitt liv, kanske inte, men vi har det väldigt fint och bra.
Men någonstans så kan jag inte släppa min kompis. Jag älskar honom något oerhört och vet att om jag skulle bli tvungen att välja mellan alla män jag någonsin haft något med, skulle jag välja honom alla gånger, utan att tveka.
Jag tänker nog egentligen att han ska bli min man, att jag vill leva mitt liv med honom. Men inte än, jag är inte ”klar” än och jag vill helst att han ska ha någon innan mig, för annars är jag rädd att han känner att han gått miste om något.
Är också livrädd för att allt inte ska kännas så bra som jag tror, och att vi skulle göra slut, och hur skulle det fungera då med vänskapen?
Nu har jag ju ändå tryggheten att han alltid kommer att finnas i mitt liv, trots att det är som bästa vän, men inte som partner.
Jag känner att jag vill ”spara” honom för att oddsen för att ett förhållande ska fungera långsiktigt ska bli så stora som möjligt. Men så tänker jag ändå att tänk om jag bestämmer mig för att leva med någon annan, då kommer jag ångra att jag aldrig fick prova en relation med min kompis. Tänk om han hittar någon annan som han hellre vill ha, och jag missar chansen helt?
Jag förväntar mig ingen lösning på mitt problem, då ingen skadas av situationen som är nu förutom ev. jag, utan vill mest bara se hur det har funkat för er andra.