Bli glad

Jag är aldrig glad. Förr kunde jag leva upp en stund när jag red. Men det nöjet togs ifrån mig p.g.a. diverse omständigheter. Kvar blev inget.

Jag har fått en ny medicin igen. Jag vågade aldrig börja med den andra nya medicinen eftersom en biverkning var att man kunde dö (om man inte fick vård). Den risken var jag inte beredd att ta. Så nu har jag fått en annan. Undrar om jag kommer att kunna känna glädje och framtidstro av den. Jag är skeptisk.

Men jag skulle verkligen behöva komma ur det här vegetativa tillståndet. Så det får en chans. Jag skulle vilja att livet kunde bli som förr, då jag var entusiastisk, trodde på framtiden, gjorde saker, var energisk och handlingskraftig. Jag var en helt annan människa då. Och jag vill tillbaka dit.

 

[sweep]

Vad gjorde dig glad förr? Enbart ridningen eller fanns det nått annat?
Vad gjorde att du inte längre är glad?

 

[Luff]

Medicin hjälper. Tid läker. Ta din medicin och ta den tid du behöver. ❤

 

[Wille]

Vad gjorde dig glad förr? Enbart ridningen eller fanns det nått annat?
Vad gjorde att du inte längre är glad?

Jag minns inte riktigt. Men jag hade massor av drömmar och ambitioner. Det gav mig energi. Jag gillade att njuta av mina växter. Nu blir jag mest ledsen av att se förfallet. Jag har inte längre ork att göra något. Jag har mist mina framtidsdrömmar. Och allt känns meningslöst. Det mesta kokar nog ner i att jag förlorade min familj. Och allt är mitt fel. Jag borde inte blivit utmattad och jag borde ha valt vilka symptom jag fick.

 

[fijja]

Jag minns inte riktigt. Men jag hade massor av drömmar och ambitioner. Det gav mig energi. Jag gillade att njuta av mina växter. Nu blir jag mest ledsen av att se förfallet. Jag har inte längre ork att göra något. Jag har mist mina framtidsdrömmar. Och allt känns meningslöst. Det mesta kokar nog ner i att jag förlorade min familj. Och allt är mitt fel. Jag borde inte blivit utmattad och jag borde ha valt vilka symptom jag fick.

Man kan inte rå för att man blir utmattad, inte heller vilka symtom man får. Men man måste nog ändå försöka ha förståelse för att vänner /anhöriga missförstår, kan inte ta till sig/blir sårade när de inte förstår. Alla kan inte hantera/förstå psykisk sjukdom och det är enormt sorgligt.

 

[Wille]

Man kan inte rå för att man blir utmattad, inte heller vilka symtom man får. Men man måste nog ändå försöka ha förståelse för att vänner /anhöriga missförstår, kan inte ta till sig/blir sårade när de inte förstår. Alla kan inte hantera/förstå psykisk sjukdom och det är enormt sorgligt.

Jag har inte begärt att de ska förstå, men de kunde ändå ha uppfört sig som folk, men de upphörde med all normal hyfs och bara stack ifrån mig utan ett ord. Och de skyller på mig att de betedde sig som skitstövlar. Det är alltså mitt fel att de gjorde som de gjorde.

 

[fijja]

Jag har inte begärt att de ska förstå, men de kunde ändå ha uppfört sig som folk, men de upphörde med all normal hyfs och bara stack ifrån mig utan ett ord. Och de skyller på mig att de betedde sig som skitstövlar. Det är alltså mitt fel att de gjorde som de gjorde.

Du skyller på dem och de skyller på dig.

 

[Wille]

Du skyller på dem och de skyller på dig.

Jag har inte gjort något fel. Jag blev sjuk och det var inget jag valde. Det är de som gjort fel. Och det är jag som blivit straffad med social uteslutning.

 

[sweep]

När pratade du med familjen sist?
Finns det någon möjlighet för dig att släppa allt och ”börja” om med dom? Men det beror ju på om dom är villiga att ha kontakt dock.
Men du får nog ta första steget om du vill att nått ska ske.

 

[fijja]

Jag har inte gjort något fel. Jag blev sjuk och det var inget jag valde. Det är de som gjort fel. Och det är jag som blivit straffad med social uteslutning.

Du har inte gjort något fel, de gjorde fel men det är mänskligt att fela och de kanske inte förstår hur fel det blev. All regerar inte lika och alla förstår inte psykisk sjukdom

 

[Nepenthe]

Jag är aldrig glad. Förr kunde jag leva upp en stund när jag red. Men det nöjet togs ifrån mig p.g.a. diverse omständigheter. Kvar blev inget.

Jag har fått en ny medicin igen. Jag vågade aldrig börja med den andra nya medicinen eftersom en biverkning var att man kunde dö (om man inte fick vård). Den risken var jag inte beredd att ta. Så nu har jag fått en annan. Undrar om jag kommer att kunna känna glädje och framtidstro av den. Jag är skeptisk.

Men jag skulle verkligen behöva komma ur det här vegetativa tillståndet. Så det får en chans. Jag skulle vilja att livet kunde bli som förr, då jag var entusiastisk, trodde på framtiden, gjorde saker, var energisk och handlingskraftig. Jag var en helt annan människa då. Och jag vill tillbaka dit.

Min psykolog sa till mig att man behöver trampa upp en ny stig.
Man har blivit utbränd, haft motgångar och det har blivit en negativ väg. Det är lättare att gå där för stigarna är tydliga.

Men att trampa upp en ny stig mot att må bättre det är svårt och man vill inte, man vill inte ta tag i ogräset, eller handla, eller dra fram kastruller för att laga mat, eller diska för att kunna laga maten mm.
Men sen när man ändrat beteende, gjort det man inte ville kommer man en bit och man börjar må bra. Tillomed såpass att de man inte kunde tänka sig innan inte alls är ett problem. Saker man inte vill göra är inte lika jobbiga längre! Kanske tillomed roliga för man vet vad de ger en i slutändan.
Och då blir det lättare att ta de nya vägarna och de gamla stigarna växer igen.

Vet att du får hjälp av vården men det ändå du som måste göra en förändring för det du gör nu fungerar inte?

 

[Inte_Ung]

Jag har inte gjort något fel. Jag blev sjuk och det var inget jag valde. Det är de som gjort fel. Och det är jag som blivit straffad med social uteslutning.

Du måste nog lämna det där bakom dig om du skall kunna må bra igen.
Du kan inte påverka dem utan bara hur du själv hanterar saken.
Om de inte vill, så vill de ju inte.
Det går inte att tvinga dem.
Du blir bara ledsen av att tänka på det.

 

[Inte_Ung]

Jag har inte gjort något fel. Jag blev sjuk och det var inget jag valde. Det är de som gjort fel. Och det är jag som blivit straffad med social uteslutning.

Min pappa var alkoholist.
Det var ju inget som jag kunde påverka.
Men under hans första rehabilitering så ingick familjebehandling.
Där spelar Sinnesrobönen en stor roll.
Och även om jag är religionslös så har den hjälpt mig mycket.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sinnesrobönen

 

[Wille]

När pratade du med familjen sist?
Finns det någon möjlighet för dig att släppa allt och ”börja” om med dom? Men det beror ju på om dom är villiga att ha kontakt dock.
Men du får nog ta första steget om du vill att nått ska ske.

Jag har försökt men till ingen nytta. Jag blir skuldbelagd. Och så kommer jag inte över rädslan att bli illa behandlad igen. Det är som ett trauma. Jag har ju rätt mycket i bagaget som påverkar mig också.

Min psykolog sa till mig att man behöver trampa upp en ny stig.
Man har blivit utbränd, haft motgångar och det har blivit en negativ väg. Det är lättare att gå där för stigarna är tydliga.

Men att trampa upp en ny stig mot att må bättre det är svårt och man vill inte, man vill inte ta tag i ogräset, eller handla, eller dra fram kastruller för att laga mat, eller diska för att kunna laga maten mm.
Men sen när man ändrat beteende, gjort det man inte ville kommer man en bit och man börjar må bra. Tillomed såpass att de man inte kunde tänka sig innan inte alls är ett problem. Saker man inte vill göra är inte lika jobbiga längre! Kanske tillomed roliga för man vet vad de ger en i slutändan.
Och då blir det lättare att ta de nya vägarna och de gamla stigarna växer igen.

Vet att du får hjälp av vården men det ändå du som måste göra en förändring för det du gör nu fungerar inte?

Jag har försökt fejka ett normalt liv, men det fungerar ju inte. Jag har inte ork och inte förmåga.

Du måste nog lämna det där bakom dig om du skall kunna må bra igen.
Du kan inte påverka dem utan bara hur du själv hanterar saken.
Om de inte vill, så vill de ju inte.
Det går inte att tvinga dem.
Du blir bara ledsen av att tänka på det.

Hur gör man det? Jag försöker ju ha ett liv utan dem men känner bara meningslöshet.

 

[Wille]

I skolan har vi blivit uppmanade att lämna kontaktuppgifter till en anhörig. Jag har informerat om att jag inte har någon anhörig. Det godtogs inte utan jag behöver komma upp med kontaktuppgifter till någon. Så jag skrev på facebook och frågade om någon kan vara anhörig. Jag har inte fått svar. Jag är helt enkelt väldigt ensam. Jag lever ensam, jag möter alla svårigheter ensam och jag kommer dö ensam.

 

[Elo]

I skolan har vi blivit uppmanade att lämna kontaktuppgifter till en anhörig. Jag har informerat om att jag inte har någon anhörig. Det godtogs inte utan jag behöver komma upp med kontaktuppgifter till någon. Så jag skrev på facebook och frågade om någon kan vara anhörig. Jag har inte fått svar. Jag är helt enkelt väldigt ensam. Jag lever ensam, jag möter alla svårigheter ensam och jag kommer dö ensam.

Skrev du varför?

Jag har också fått fråga, "kan jag skriva upp dina kontaktuppgifter för jag behöver 'en anhörig' som kontakt för jobbet". - vilket då också ger en anledning till det. Och att absolut inget arbete krävs för den andra personen.

 

[Wille]

Skrev du varför?

Jag har också fått fråga, "kan jag skriva upp dina kontaktuppgifter för jag behöver 'en anhörig' som kontakt för jobbet". - vilket då också ger en anledning till det. Och att absolut inget arbete krävs för den andra personen.

Kanske var jag inte tillräckligt tydlig.

 

[Inte_Ung]

Hur gör man det? Jag försöker ju ha ett liv utan dem men känner bara meningslöshet.

Man måste hitta andra människor att knyta an till i stället.
Människor som man fungerar bra tillsammans med.

 

[Wille]

Man måste hitta andra människor att knyta an till i stället.
Människor som man fungerar bra tillsammans med.

Jag kan ju inte knyta an till andra. Vet inte hur man gör.

 

[Elo]

Jag kan ju inte knyta an till andra. Vet inte hur man gör.

Jag vet inte heller hur man gör. Men hade människor som då knöt an till mig. Och visade mig hur man gör. Eller i alla fall fejkar tillräckligt bra.

Vad innebär egentligen "knyta an" för dig?