Sv: Blandraser, friskare än renrasiga?
*knapplån*
Satt och tänkte komma med en liknande, men kanske inte lika utförlig beskrivning som Jadzia, men nu ska jag inte upprepa henne (men kan påpeka att det var ett eminent inlägg). Men det här handlar otroligt mycket om genetik, som all avel gör.
En blandrashund kan och blir ibland friskare i första generationen alltså med bara 2 raser, men det är ingen garanti, spec inte om du parar två hundar med HD-anlag så försvinner ju inte dom bara för att det blir en blandras.
Sen så vet jag (finns forskningsresultat) att man blandar raser inom fåraveln för att få friskare avkomma(på ett strukturerat sätt), det finns några olika metoder för detta (tänker inte gå igenom dom här, men jag har skrivit en rapport om detta på SLU). Men, inom fåraveln så handskas man inte med så otroligt olika egenskaper som man gör inom hundaveln. Inom fåraveln så är det hur mycket mjölk tackan producerar/vad för sorts ull lammen får som man främst påverkar. Skillnaderna i temperament mellan fårraserna finns, men de är inte spec stora. Olika hundraser däremot har stora skillnader både inom och utanför raserna.
Nej nu börjar jag sluddra bort mig här i tentastressen. Men, det jag ville komma till är att visst, genom att blanda raser i avel så Kan man få fram friskare djur(som inom fåraveln) men det är nog direkt olämpligt att göra det inom hundaveln om det inte är för att få fram eller förbättra tex en jakthund. Det man borde göra är att jobba för att få friskare och sundare individer inom raserna(de som har problem) istället för att skapa sig problem då man blandar raser från olika rasgrupper(jo, det Kan också funka då och då, men det är nog vanligare att det slår slint).
Och om de som håller på med avel på något sätt och inte har tillräckliga kunskaper inom genetiken kunde ta och lära sig så mycket att man iaf kan göra korsningscheman så skulle många hundar slippa lida.(Inte riktat till någon bara min åsikt)
/Fia, trött som tusan men var bara tvungen...
*knapplån*
Satt och tänkte komma med en liknande, men kanske inte lika utförlig beskrivning som Jadzia, men nu ska jag inte upprepa henne (men kan påpeka att det var ett eminent inlägg). Men det här handlar otroligt mycket om genetik, som all avel gör.
En blandrashund kan och blir ibland friskare i första generationen alltså med bara 2 raser, men det är ingen garanti, spec inte om du parar två hundar med HD-anlag så försvinner ju inte dom bara för att det blir en blandras.
Sen så vet jag (finns forskningsresultat) att man blandar raser inom fåraveln för att få friskare avkomma(på ett strukturerat sätt), det finns några olika metoder för detta (tänker inte gå igenom dom här, men jag har skrivit en rapport om detta på SLU). Men, inom fåraveln så handskas man inte med så otroligt olika egenskaper som man gör inom hundaveln. Inom fåraveln så är det hur mycket mjölk tackan producerar/vad för sorts ull lammen får som man främst påverkar. Skillnaderna i temperament mellan fårraserna finns, men de är inte spec stora. Olika hundraser däremot har stora skillnader både inom och utanför raserna.
Nej nu börjar jag sluddra bort mig här i tentastressen. Men, det jag ville komma till är att visst, genom att blanda raser i avel så Kan man få fram friskare djur(som inom fåraveln) men det är nog direkt olämpligt att göra det inom hundaveln om det inte är för att få fram eller förbättra tex en jakthund. Det man borde göra är att jobba för att få friskare och sundare individer inom raserna(de som har problem) istället för att skapa sig problem då man blandar raser från olika rasgrupper(jo, det Kan också funka då och då, men det är nog vanligare att det slår slint).
Och om de som håller på med avel på något sätt och inte har tillräckliga kunskaper inom genetiken kunde ta och lära sig så mycket att man iaf kan göra korsningscheman så skulle många hundar slippa lida.(Inte riktat till någon bara min åsikt)
/Fia, trött som tusan men var bara tvungen...