Blandrasavel för funktion

@Snurrfian fast det är ju inget måste att avla på draghundskorsningar, även de kan ju få finnas i bara en generation precis som grisarna.

Till ursprungsfrågan: Jag har inget emot seriös avel (tydligt mål, dokumentation, prio på hälsa mm) även om den inte är renrasig, typ prestationsavel. Det stora problemet blir att
1) svårare att kontrollera
2) På hundsidan räknas de som blandras och får vissa restriktioner (tex bruks).
Därför tycker jag det borde fylla nån lucka/behov. Jag kan för lite om både dragraser och jakt för att veta om det behövs eller inte men som sagt, min definition av seriös avel handlar inte främst om att det ska vara renrasigt men det blir väldigt ofta effekten av övriga kriterier.

Men om man inte utnyttjar korsningseffekten utan vill avla mer långsiktigt... Då blir det ju mer eller mindre en ny "ras" till slut? Man kan ju ha (den hypotetiska) stamboken öppen men bör ju fortfarande ställa samma krav på dokumentation på nya avelsdjur. Svårt att göra ett långsiktigt avelsarbete helt själv så då måste man ju ha en viss målbild.
 
En del korsningar av första generationen, på jaktsidan, är ju ofta väldigt effektiva, t ex gråhund/wachtel. Det finns en klubb för wachtel/spets-korsningar, "Sydspetsklubben" där de dock poängterar att de inte försöker få den till en egen ras utan för att få en bra blandras så krävs det bra renrasavel först.
 
Greyster är en va dessa prestationsavlade hundtyper. Jag har absolut inget mot att man avlar för att få hundar som presterar inom ett visst gebit.
@Snurrfian syftet är inte att få fram en "ny" ras, utan att få fram funktionsdugliga hundar (för ändamålet).

@Snurrfian fast det är ju inget måste att avla på draghundskorsningar, även de kan ju få finnas i bara en generation precis som grisarna.

Till ursprungsfrågan: Jag har inget emot seriös avel (tydligt mål, dokumentation, prio på hälsa mm) även om den inte är renrasig, typ prestationsavel. Det stora problemet blir att
1) svårare att kontrollera
2) På hundsidan räknas de som blandras och får vissa restriktioner (tex bruks).
Därför tycker jag det borde fylla nån lucka/behov. Jag kan för lite om både dragraser och jakt för att veta om det behövs eller inte men som sagt, min definition av seriös avel handlar inte främst om att det ska vara renrasigt men det blir väldigt ofta effekten av övriga kriterier.

Men om man inte utnyttjar korsningseffekten utan vill avla mer långsiktigt... Då blir det ju mer eller mindre en ny "ras" till slut? Man kan ju ha (den hypotetiska) stamboken öppen men bör ju fortfarande ställa samma krav på dokumentation på nya avelsdjur. Svårt att göra ett långsiktigt avelsarbete helt själv så då måste man ju ha en viss målbild.
Men för att få fram en bra hund för ändamålet så måste man väl ha ett längre perspektiv än de kanske 8 åren en individ är på topp? Alltså borde en genomtänkt prestationsavel ha som långsiktigt mål att få fram en ny ras som fyller ändamålet under flera generationer? Som sagt slädhundar kan jag inget om, men ja precis som @AraSlei säger så finns det en hel del korsningar på jaktsidan som fungerar väldigt bra, men de pekar samtidigt på att den renrasiga aveln är viktig för att korsningarna ska fungera.
 
Men för att få fram en bra hund för ändamålet så måste man väl ha ett längre perspektiv än de kanske 8 åren en individ är på topp? Alltså borde en genomtänkt prestationsavel ha som långsiktigt mål att få fram en ny ras som fyller ändamålet under flera generationer? Som sagt slädhundar kan jag inget om, men ja precis som @AraSlei säger så finns det en hel del korsningar på jaktsidan som fungerar väldigt bra, men de pekar samtidigt på att den renrasiga aveln är viktig för att korsningarna ska fungera.
Jag tror inte målet är en ny ras. Möjligen en hundtyp som uppfyller kraven. Eftersom greyster innehåller flera raser emellanåt så finns det en plan.
 
Vad jag förstått så har de som sysslar med drag (sport/näring) betydligt bättre koll på "stamtavlor" än vanliga renrasavlare.
 
Jag tror inte målet är en ny ras. Möjligen en hundtyp som uppfyller kraven. Eftersom greyster innehåller flera raser emellanåt så finns det en plan.
Men det är lite det jag ifrågasätter, man kallar det prestationsavel, men det hamnar på individnivå istället för ett långsiktigt mål, för hade man ett mer långsiktigt mål med aveln så skulle det vara för att få fram en ny ras som uppfyller de krav man är ute efter. Jag tycker personligen inte att man vinner något med att få fram bra individer utan tycker att man har lyckats när man kan säga att alla parningar inom den här ramen kommer att ge det här resultatet. Med viss individnivåskillnader men på det stora hela så finns det en sammanhängande standard.
 
Men det är lite det jag ifrågasätter, man kallar det prestationsavel, men det hamnar på individnivå istället för ett långsiktigt mål, för hade man ett mer långsiktigt mål med aveln så skulle det vara för att få fram en ny ras som uppfyller de krav man är ute efter. Jag tycker personligen inte att man vinner något med att få fram bra individer utan tycker att man har lyckats när man kan säga att alla parningar inom den här ramen kommer att ge det här resultatet. Med viss individnivåskillnader men på det stora hela så finns det en sammanhängande standard.
Ofta används tikar i fortsatt avel ur kullar så någon form av plan finns det. BC reggades inte hos SKK under lång tid.
 
Jag undrar ju alltid hur det gick för de övriga i kullen när jag stöter på ett lyckat exemplar. Senast en flat/wachtel som var en jäkel på vildsvin, en torped. Husse var fantastiskt nöjd och hade superfin pli på sin torped. Men syskonen? Hamnade alla 8-9 st i lika bra hem som kunde ta hand om hunden?

Min gamla dam var en pärla, en BC/schäfer/husky... Men inte fasen gick det särskilt bra för kullen som helhet.
 
Ofta används tikar i fortsatt avel ur kullar så någon form av plan finns det. BC reggades inte hos SKK under lång tid.
:confused: Med BC så hade man som sagt en plan att få fram en bra ras, att det tar tid är rätt självklart och det är vettigt att SKK inte reggar på ett tidigt stadium. Men det finns en lång framåt sträckande plan. Inte att få fram en individ som kan valla...
 
Problemet som jag ser det med planerad blandrasavel för prestation är att det avlas ju faktiskt inte fram något som inte redan finns i form av renraser..
Vilket gör att jag inte riktigt ser poängen med det. Men visst, det finns en hype efter diverse jakthundskorsningar som påstås inneha de mest fantastiska egenskaper och det är dessutom helt oreglerat, "uppfödarna" kan ta hur täta valpkullar som helst utan minsta lilla hälsoundersökningskrav och inte finns det några direkta aveslutvärderingsverktyg heller.

Därmed inte sagt att de som föder upp dylika är oseriösa per se, men som sagt; det de får fram finns redan så vad är poängen då?
 
Ofta används tikar i fortsatt avel ur kullar så någon form av plan finns det. BC reggades inte hos SKK under lång tid.
Att man använder ETT djur i fortsatt "avel" innebär väl inte att det finns en plan?

En plan blir det om:
Man funderat igenom och skrivit ner vilka mål man vill uppnå.
Skrivit ner och beskrivet vilka vägar (i det här fallet hundavel, parningar, raser, släktskapsnivå på parningar framöver) som behöver tas/användas för att närma sig målet.
Att inga nya 1:a eller 2:a generationsdjur tas fram innan man noga utvärderat de föregående.
Att man förstår hur man använder linje avel, ska man "skapa" en ny stabil ras, så brukar den enda lösningen vara att på ett ordnat sätt para närbesläktade individer. Inte förälder/barn eller syskon, i första led, men närbesläktat absolut.
Att man har tid och plats, eventuellt tillsammans med andra, för att hålla ett större antal hundar under ett flertal generationer.

Annars är det bara buskavel som man försöker få att låta som något annat.
 
Jag undrar ju alltid hur det gick för de övriga i kullen när jag stöter på ett lyckat exemplar. Senast en flat/wachtel som var en jäkel på vildsvin, en torped. Husse var fantastiskt nöjd och hade superfin pli på sin torped. Men syskonen? Hamnade alla 8-9 st i lika bra hem som kunde ta hand om hunden?

Jag har stött på ett gäng (10-15) retriever/wachtel-korsningar där ingen varit något att hänga i granen direkt till jakt, åtminstone inte som fyller ett hål som inte går fylla med någon annan ras.

Däremot så har jag träffat säkert 35-40st riktigt duktiga gråwachtlar, där jag ändå kan se att korsningen (när den faller väl ut, vilket den ofta gör) faktiskt fyller ett tomrum.
Det finns få (inga?) raser som kan arbeta envist med ett ståndskall på någon/några timmar och som samtidigt skallar på löpan under förföljandet.
En wachtel med bra ståndegenskaper kan ställa uppemot en timme, men eftersom det inte är något som premieras i rasen är det heller ingen som tar fasta på den egenskapen under avel.
 
Jag har stött på ett gäng (10-15) retriever/wachtel-korsningar där ingen varit något att hänga i granen direkt till jakt, åtminstone inte som fyller ett hål som inte går fylla med någon annan ras.

Däremot så har jag träffat säkert 35-40st riktigt duktiga gråwachtlar, där jag ändå kan se att korsningen (när den faller väl ut, vilket den ofta gör) faktiskt fyller ett tomrum.
Det finns få (inga?) raser som kan arbeta envist med ett ståndskall på någon/några timmar och som samtidigt skallar på löpan under förföljandet.
En wachtel med bra ståndegenskaper kan ställa uppemot en timme, men eftersom det inte är något som premieras i rasen är det heller ingen som tar fasta på den egenskapen under avel.
Å andra sidan finns Griffon nivernais som är just en renrasig ställande och drivande hund på vildsvin, specialiserad sen många år tillbaka och ett aktivt arbete att få den hjortdjursren. Men ja det finns få än så länge i Sverige och det kostar att importera och det kanske är enklare att korsa fram en individ. Men det jag menar är att det oftast finns raser som uppfyller det man är ute efter, även om de kanske inte finns nästgårds varje gång. ;)
 
Däremot så har jag träffat säkert 35-40st riktigt duktiga gråwachtlar, där jag ändå kan se att korsningen (när den faller väl ut, vilket den ofta gör) faktiskt fyller ett tomrum.
Det finns få (inga?) raser som kan arbeta envist med ett ståndskall på någon/några timmar och som samtidigt skallar på löpan under förföljandet.
Klart att det finns det, men som @Snurrfian skriver så blir det billigare att korsa fram något som i bästa fall funkar hyggligt bra, så något tomrum finns egentligen inte. Det finns renraser som har exakt de egenskaper som krävs.
 
:confused: Med BC så hade man som sagt en plan att få fram en bra ras, att det tar tid är rätt självklart och det är vettigt att SKK inte reggar på ett tidigt stadium. Men det finns en lång framåt sträckande plan. Inte att få fram en individ som kan valla...
BC har funnits länge. Men det har avlats på egenskaper och inte funnits en rasstandard avseende exteriör.
 
Att man använder ETT djur i fortsatt "avel" innebär väl inte att det finns en plan?

En plan blir det om:
Man funderat igenom och skrivit ner vilka mål man vill uppnå.
Skrivit ner och beskrivet vilka vägar (i det här fallet hundavel, parningar, raser, släktskapsnivå på parningar framöver) som behöver tas/användas för att närma sig målet.
Att inga nya 1:a eller 2:a generationsdjur tas fram innan man noga utvärderat de föregående.
Att man förstår hur man använder linje avel, ska man "skapa" en ny stabil ras, så brukar den enda lösningen vara att på ett ordnat sätt para närbesläktade individer. Inte förälder/barn eller syskon, i första led, men närbesläktat absolut.
Att man har tid och plats, eventuellt tillsammans med andra, för att hålla ett större antal hundar under ett flertal generationer.

Annars är det bara buskavel som man försöker få att låta som något annat.
Du avlar på egenskaper, inget annat. Det är inte att jämställa med buskavel.
 
BC har funnits länge. Men det har avlats på egenskaper och inte funnits en rasstandard avseende exteriör.
Men du missar hela poängen, man har haft en framåt sträckande mål att få fram en hel ras som fungerar för ändamålet. Inte att få fram individer som fungerar för ändamålet.
 
Busvisslar på @Migo hen har nog bättre koll än mig. Jag skaffade mins första BCs -89, de var reggade i SKK sedan födseln, de var vuxna omplaceringar. 1990 infördes krav på GK LP (typ nuvarande VP) för att registrera avkomma. Det är mig veterligt bara Sverige o Norge som har sina arbetande BCs reggade i landets FCI anslutna kennelklubb, i resten av världen reggas de i ISDS eller motsvarande register.
 
:confused: Med BC så hade man som sagt en plan att få fram en bra ras, att det tar tid är rätt självklart och det är vettigt att SKK inte reggar på ett tidigt stadium. Men det finns en lång framåt sträckande plan. Inte att få fram en individ som kan valla...
Alltså, BC har funnits som hundtyp/ras bra mycket längre än kennelklubbarna...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp