C
CassyJo
Var ute och lekte med min 4 åriga dotter på en lekplats inne i stan i närheten av hennes dagis för en stund sedan då hon älskar att vara där. Jag väntade också på en kollega åt mig som skulle dyka upp.
Medan jag sitter på bänken och tittar när lillan leker med hink och spade i sandlådan kommer en enorm blandrashund och en JRT springandes rätt över lekplatsen utan koppel eller halsband på. Jag ser att de med språng är påväg fram till min dotter så jag går direkt till henne och lyfter henne i min famn och vänder ryggen mot de kommande hundarna som sedan börjar hoppa på mig och försöker komma åt min dotter. Lillan grinar av rädsla hela tiden medan jag försöker avvärja hundarna genom att sparka undan dem och sätta upp knät i luften när de försökte hoppa, framför allt den stora blandrasen (JRTn var lite lättare att få undan), men de fortsatte hoppa efter lillan.
Efter ett tag kommer ägaren lunkandes vid ett hörn med öl i handen och går dit jag står och säger till sina hoppande och uppspelta hundar "nämen där är ni ju" samtidigt som han ler. Jag känner ilskan inom mig men håller mig hyfsat lugn och säger bestämt men ändå vänligt till han, då jag vet att ilska inte tjänar något till, "Snälla koppla dina hundar och låt dem inte springa lösa, jag håller ett barn i famnen" och det tog slint i skallen på ägaren som ställde sig och skrek på mig och visa på att hans hundar är snälla och vill bara leka och hälsa på mitt barn samt att jag minsann inte ska dirigera honom huruvida hans hundar får gå lösa eller inte. Han påpeka också flera gånger något som gav mig lusten att slå in skallen på honom, nämligen, i hans egna ord, "du är kvinna och ska tiga".
Hade jag inte haft min dotter med mig så hade jag klarat situationen med hundarna själv men min primära tanke var att skydda henne med min kropp och medan han står och skriker på mig och jag vädjar till han att ta sina hundar som nu var ännu mer uppspelta kommer min kollega till sist springandes och med kraft putar undan den stora blandrasen som slår i backen med sidan, säger till mannen bestämt att ta sina hundar och dra åt helvete och konstigt nog lyssna han på det, kalla på sina hundar och går.
Jag har polisanmält händelsen och är nu hemma med en skakig tös som sätter tankarna på annat genom att titta på en film med gammelhunden bredvid sig i soffan.
Alltså, är det bara jag eller finns det gott om inkompetenta hundägare som verkligen inte ska ha hund?! Hade min tös kommit till skada hade den mannen säkert fått åka från platsen i liksäck. Blir så förbannad!
Kände att jag var tvungen att skriva av mig.
Medan jag sitter på bänken och tittar när lillan leker med hink och spade i sandlådan kommer en enorm blandrashund och en JRT springandes rätt över lekplatsen utan koppel eller halsband på. Jag ser att de med språng är påväg fram till min dotter så jag går direkt till henne och lyfter henne i min famn och vänder ryggen mot de kommande hundarna som sedan börjar hoppa på mig och försöker komma åt min dotter. Lillan grinar av rädsla hela tiden medan jag försöker avvärja hundarna genom att sparka undan dem och sätta upp knät i luften när de försökte hoppa, framför allt den stora blandrasen (JRTn var lite lättare att få undan), men de fortsatte hoppa efter lillan.
Efter ett tag kommer ägaren lunkandes vid ett hörn med öl i handen och går dit jag står och säger till sina hoppande och uppspelta hundar "nämen där är ni ju" samtidigt som han ler. Jag känner ilskan inom mig men håller mig hyfsat lugn och säger bestämt men ändå vänligt till han, då jag vet att ilska inte tjänar något till, "Snälla koppla dina hundar och låt dem inte springa lösa, jag håller ett barn i famnen" och det tog slint i skallen på ägaren som ställde sig och skrek på mig och visa på att hans hundar är snälla och vill bara leka och hälsa på mitt barn samt att jag minsann inte ska dirigera honom huruvida hans hundar får gå lösa eller inte. Han påpeka också flera gånger något som gav mig lusten att slå in skallen på honom, nämligen, i hans egna ord, "du är kvinna och ska tiga".
Hade jag inte haft min dotter med mig så hade jag klarat situationen med hundarna själv men min primära tanke var att skydda henne med min kropp och medan han står och skriker på mig och jag vädjar till han att ta sina hundar som nu var ännu mer uppspelta kommer min kollega till sist springandes och med kraft putar undan den stora blandrasen som slår i backen med sidan, säger till mannen bestämt att ta sina hundar och dra åt helvete och konstigt nog lyssna han på det, kalla på sina hundar och går.
Jag har polisanmält händelsen och är nu hemma med en skakig tös som sätter tankarna på annat genom att titta på en film med gammelhunden bredvid sig i soffan.
Alltså, är det bara jag eller finns det gott om inkompetenta hundägare som verkligen inte ska ha hund?! Hade min tös kommit till skada hade den mannen säkert fått åka från platsen i liksäck. Blir så förbannad!
Kände att jag var tvungen att skriva av mig.
