Sv: Bland det värsta jag sett..
Jag undrar fortfarande var i hela fridens dar NH-fantasterna hittar alla dessa hästar som INTE vill samarbeta?
Om vi ser objektivt på hur det ser ut i världen idag när människor umgås med hästar så händer det regelbundet att människor blir översprungna av hästar, avslängda, nonchalerade, de blir frustrerade, arga, rädda, ledsna, känner sig misslyckade...hästar blir spöade, skadade, tillrättavisade och missförstådda av människor som inte förstår deras signaler, deras språk eller deras behov på grund av att kunskapen inte räcker till. Det är ju så olika hur mycket hästkänsla vi är födda med eller vilken kunskap vi haft möjlighet att få eller skaffa oss. Det verkar på forumet ibland som att hästvärlden svämmar över av människor med 'sunt förnuft'( ett väldigt luddigt begrepp som skiftar från person till person), kunskap och hästkänsla.
I mina ögon ser det inte ut så. Och jag högaktar alla, NH-are eller vad de kallas eller kallar sig, som lägger ner vad det må vara-tid, pengar och engagemang på att leta upp gammal värdefull kunskap för att förbättra det de har med hästen, eller för att skaffa det som saknas, med hästens bästa i fokus.
Oavsett vem man är så är det väl inte så svårt att hitta hästar som inte vill samarbeta? Den vill inte hålla sin gångart, den vill inte bli styrd, den vill inte komma till dig i hagen, vill inte bli skodd, avmaskad, torkad i ögonen etc etc. Den övergår inte till att bli lugn och harmonisk trots att du lugnar och lugnar, hoppar av, klappar, slutar rida helt och hållet...
Hur många hästar kallas problemhästar därför att någonting gick riktigt, riktigt snett någonstans?
Jag tror väl ändå inte att NH-folk över lag äger dessa hästar? Fast det kan nog vara så att många som står med en utmanande häst letar kunskap för att lösa problemen och då hamnar i den s.k. NH- filosofin. Det är ju därför att du i den hittar lösningar som förändrar ditt och hästens liv radikalt.
Vad det gäller repvift, backning och förflyttningar så är ju detta mycket riktigt en del av bilden. Ca en miljondel. Du frågar varför. Ja, jag och säkert många med mig som läser och skriver här ibland har för länge sedan förstått att inte ens de här enkla grundläggande små företeelserna är något som du och andra NH-fientliga hästälskare satt sig in i. Ni vet inte själva hur konstiga era påståenden, halvsanningar och lögner om 'NH-folk' och NH-filosofin låter i andra öron.
För någon som har hållit på och samla kunskap, erfarenhet och känsla i detta stora begrepp i några år så är det så tydligt när någon uttalar sig utan att själv helt och hållet satt sig in i och skaffat sig erfarenhet i begreppet.
Jag tror att du hänger upp dig på en massa saker du inte förstår, och som du ser utföras av nybörjare på nybörjares vis, eller av oseriösa eller oerfarna 'tränare'. Titta i stället på dem som kan lära dig någonting! För visst ser väl även du att det finns en hel del duktiga människor därute, som är överlägset vassare än du på att få hästen att samarbeta, se glad ut, göra höga skolor på ett naturligt och pampigt sätt, som läser hästen snabbt som blixten och kan få vilken häst som helst att bara VILJA vara med honom eller henne?
Varför backa? Därför att jag vill att hästen ska vara med på att lämna min zon när jag vill det, det kan vara av säkerhetsskäl om hästen blir väldigt känslosam och tenderar att vilja springa över mig. Det kan vara av relationsskäl om hästen tycker att vårt förhållande kanske kan bli sådant att han kan få gnugga bort svett och klia sig på mig, bestämma att jag ska flytta mig, eller smaska och nafsa på mig. När jag är nybörjare använder jag energi i repet för kommunikation, senare ett längre rep, längre avstånd. Efter det avancerar vi till att enbart använda vår egen energi/kroppsspråk och ett finger/hand/arm..., sedan enbart vår energi/kroppsspråk. Jag flyttar inte fötterna helt enkelt därför att jag vill vinna hästens lek, den där du som flyttar mest är ranglägst och vice versa.
Fysisk träning. Genom att börja backa utan ryttare, genom serpentiner, över bommar, mellan bommar osv. stärker jag hästens balans och rygg, diverse muskulaturer.
Känslomässig träning. Genom att backa över bommar, in i transporten, över pressenning, vattensamlingar etc utvecklar du hästens förmåga att göra olika moment på ett avslappnat och tryggt sätt.
Mental träning. Du visar att det är du som flyttar hästen och inte tvärtom. Inte alls förnedrande utan en företeelse som sker var och varannan minut hästar emellan. Är betydelsefullt att ha etablerat den dag en situation uppstår då du verkligen vill eller behöver att hästen låter dig bestämma...
Genom att tänka på att använda bra ledaregenskaper om du inte redan besitter dem så passar du på att höja hästens känsla av dig genom att vara påhittig, glad, smart, rolig, provokativ förstående, trygg och tålmodig när du utvecklar back-upen. Så fort hästen har förstått och gör det du ber så går du vidare. Snabbare, längre, mer finlir.
Här har du också lagt grunden för att lyckas med back-upen med minimalt kroppsspråk när du suttit upp.
Det här var en fråga. Det här är mitt svar, efter sju år med PNH. Du hade fått ett annat svar, eller kanske inget alls, av någon som 'lärde sig' seven games för tre månader sedan. Och ett betydligt bättre av någon mer erfaren.
Sidvärtesförflyttningar och förflyttning av framdel och bakdel har andra svar. Där handlar det om att korsa bakben ordentligt, separera vilket bakben du vill flytta, vem flyttar vem-att utföra moment med känslomässig balans, att flytta undan för stadigt tryck med fina signaler, att fokusera, att få hästen att tänka i färdriktningen med bibehållen position, förberedelse för indirekta tygeltag, lätta hjälper, att göra det på ett roligt och även för hästen givande sätt etc etc
I mitt huvud finns som sagt sju års PNH. Jag kan förklara mycket av det men långtifrån allt, och definitivt inte i inläggsform på Bukefalos, även om jag verkligen gör tappra försök här och var.
Solis, Sanio och resten av gänget, försök att se att en nybörjare eller mindre erfaren person inte kan ge så mycket insikt i ett ämne. Att hästen ser uttråkad ut eller som en 'nertryckt hund', kan ju helt enkelt bero på att människan till exempel tragglar seven games för femte veckan i sträck...lika trist för hästen som mycket annat vi ber eller tvingar den att göra, men ju mer vi lär oss och sätter hästen före oss själva, desto roligare för både oss och hästen!
Jag fick en häst för sju år sedan. En het varmblodstravare på 1.70 med mycket i kappsäcken. Jag var inte den första som 'fått' honom, och det fanns väl en anledning till det. Han sprang för sitt liv så fort jag kom med en grimma, och fortsatte med detta genom uppsittning och ridturer, ärligt talat jag visste inte bättre men jag borde naturligtvis aldrig befunnit mig på hans rygg. Efter två månaders gråt och tandgnisslan hade jag två alternativ. Att lura på någon annan stackare hela katastrofsituationen eller lära mig att hantera det på något annat sätt. Läste en liten artikel, ringde ett samtal, tog en chansning och åkte på tredagars-clinic. Efter två år red vi för första gången lugnt och harmoniskt genom skogen, bara han och jag.
Totalt oviktigt för en del, självklart för andra men ett gigantiskt steg i vårt liv!
Det är en annan häst och en annan människa.
Fast visst har jag, som PNH-are om jag nu ska kategoriseras, dragit till mig flera både livrädda och högst samarbetsovilliga pållar som ingen annan ville ha!!!
// Annika