Sv: Bitvis istadig valack..
Jag tycker som jag sagt förut att du kanske skulle bli hjälpt av en duktig tränare. Eller kanske tom ägaren skulle kunna låna en häst och rida med ut och hjälpa dig med råd?
Gör dock aldrig något mot hästen som du inte känner att du kan stå för, inför hästen så att säga.
Kan berätta om en grej som ände mig för många år sedan.
Var medryttare på en fd galoppör som tidigare haft en medryttare som var en äldre kvinna (= jättesnäll häst fick jag förklarat).
Det här var väl nästan min första medryttarhäst, uppväxt på ridskola innan.
Red på ridbanan lite och ut med sällskap vilket gick fint.
Första gången vi red ut själva tog det dock stopp bara en bit bort längs med vägen. Han ville vända och när jag inte ville låta honom blev han upprörd och började backa ner i ett brant dike, till synes helt utan tanke på sin egen säkerhet samtidigt som han småstegrade...
Jag blev rädd och gav mig tyvärr, jag såg ingen annan råd.
Därefter tappade han liksom helt respekten för mig, jag kunde inte fånga honom i hagen(som innan inte varit några problem) och efter ytterligare ett misslyckat försök att rida ut skulle ägaren "hjälpa" mig på ridbanan.
Hon tyckte att hon visste att hästen var snäll, och det var han säkert när hon red, och hon kunde inte tro att detta skulle vara något större problem.
Så, väl på ridbanan utrustades jag med ett rejält spö och instruerades hur jag skulle rida. Jag skulle kräva en massa av hästen, och jag kände ganska direkt att han började blåsa upp sig och kunde nästan höra honom tänka "och vem tror du att du är som kommer här och kommer här??"
Nå, när hästen började protestera sa ägaren till mig att smälla till med spöet, hästen började inte lyda, faktiskt hände nästan inget, förutom att jag kände hur han spände upp sig lite till. Eftersom han inte började lyda hetsade ägaren mig att smälla honom upprepade gånger med spöet.
Jag gjorde detta trots att jag kände att det här är fel, han lyssnar inte mer för at jag slår honom och snart slår han mig tillbaka...
Vilket han gjorde.
Han slängde mig i backen med en snärt som en rodeotjur skulle vara stolt över och försvann iväg över ängarna...
Där låg jag, i en lerpöl, med hjärnskakning och en timmes bussresa i leriga och blöta kläder framför mig...
Sååå.. smisk kan verkligen spåra ur, särskilt om man innerst inne känner att det inte är rätt.
Jag skulle tro att den starka reaktionen jag fick var pga att han redan tyckte att han etablerat sitt ledarskap över mig och inte tänkte låta mig klättra på rangskalan. Hade jag givit honom en självsäker snärt med pisken när vi fick problem första gången så vet jag inte, då kanske det hade gått.
Men jag vill verkligen råda dig att vara försiktig, det finns bättre och säkrare sätt att diskutera ledarskap med hästen.
Jag tycker som jag sagt förut att du kanske skulle bli hjälpt av en duktig tränare. Eller kanske tom ägaren skulle kunna låna en häst och rida med ut och hjälpa dig med råd?
Gör dock aldrig något mot hästen som du inte känner att du kan stå för, inför hästen så att säga.
Kan berätta om en grej som ände mig för många år sedan.
Var medryttare på en fd galoppör som tidigare haft en medryttare som var en äldre kvinna (= jättesnäll häst fick jag förklarat).
Det här var väl nästan min första medryttarhäst, uppväxt på ridskola innan.
Red på ridbanan lite och ut med sällskap vilket gick fint.
Första gången vi red ut själva tog det dock stopp bara en bit bort längs med vägen. Han ville vända och när jag inte ville låta honom blev han upprörd och började backa ner i ett brant dike, till synes helt utan tanke på sin egen säkerhet samtidigt som han småstegrade...
Jag blev rädd och gav mig tyvärr, jag såg ingen annan råd.
Därefter tappade han liksom helt respekten för mig, jag kunde inte fånga honom i hagen(som innan inte varit några problem) och efter ytterligare ett misslyckat försök att rida ut skulle ägaren "hjälpa" mig på ridbanan.
Hon tyckte att hon visste att hästen var snäll, och det var han säkert när hon red, och hon kunde inte tro att detta skulle vara något större problem.
Så, väl på ridbanan utrustades jag med ett rejält spö och instruerades hur jag skulle rida. Jag skulle kräva en massa av hästen, och jag kände ganska direkt att han började blåsa upp sig och kunde nästan höra honom tänka "och vem tror du att du är som kommer här och kommer här??"
Nå, när hästen började protestera sa ägaren till mig att smälla till med spöet, hästen började inte lyda, faktiskt hände nästan inget, förutom att jag kände hur han spände upp sig lite till. Eftersom han inte började lyda hetsade ägaren mig att smälla honom upprepade gånger med spöet.
Jag gjorde detta trots att jag kände att det här är fel, han lyssnar inte mer för at jag slår honom och snart slår han mig tillbaka...
Vilket han gjorde.
Han slängde mig i backen med en snärt som en rodeotjur skulle vara stolt över och försvann iväg över ängarna...
Där låg jag, i en lerpöl, med hjärnskakning och en timmes bussresa i leriga och blöta kläder framför mig...
Sååå.. smisk kan verkligen spåra ur, särskilt om man innerst inne känner att det inte är rätt.
Jag skulle tro att den starka reaktionen jag fick var pga att han redan tyckte att han etablerat sitt ledarskap över mig och inte tänkte låta mig klättra på rangskalan. Hade jag givit honom en självsäker snärt med pisken när vi fick problem första gången så vet jag inte, då kanske det hade gått.
Men jag vill verkligen råda dig att vara försiktig, det finns bättre och säkrare sätt att diskutera ledarskap med hästen.