Biologins makt

[Sara75]

Man ska inte underskatta biologins makt över människan. Det började lite stillsamt med att små försiktiga tankar som sade "nej men en liten unge vore schysst" poppade upp då och då . Sen har det stegras om man säger så . Nu är det uppe i styrkan att jag blir tårögd av att åka förbi en grundskola . Alltså jag blir helt chockad över mig själv, vad är det här liksom? Och håller jag på att tappa förståndet ? Det känns som om 90% av min tankeverksamhet är inriktad på barn . Som sagt är biologins makt avsevärd och kommer den att gå att motstå? Tveksamt skulle jag säga

 

[*Gotlandsrusset*]

Haha, känner igen det. Jag skulle inte ha barn, avskydde barn rent ut sagt. Men sen rätt som de va så började tankarna poppa upp och nu sitter jag här med en 2,5 åring.

 

[Mabuse]

Man ska inte underskatta biologins makt över människan. Det började lite stillsamt med att små försiktiga tankar som sade "nej men en liten unge vore schysst" poppade upp då och då . Sen har det stegras om man säger så . Nu är det uppe i styrkan att jag blir tårögd av att åka förbi en grundskola . Alltså jag blir helt chockad över mig själv, vad är det här liksom? Och håller jag på att tappa förståndet ? Det känns som om 90% av min tankeverksamhet är inriktad på barn . Som sagt är biologins makt avsevärd och kommer den att gå att motstå? Tveksamt skulle jag säga

Det där är inte biologi, det är social påverkan och normtryck. Vi människor är väldigt känsliga för sånt.

 

[Sara75]

Det där är inte biologi, det är social påverkan och normtryck. Vi människor är väldigt känsliga för sånt.

Nja vet i fasen alltså . Alla djur, och således även människor, har ju en drift att föröka sig, annars hade vi dött ut för länge sedan. Vi är helt enkelt programmerade till att vilja ha smått, annars hade vi ju hoppat runt i sänghalmen och myst och sedan struntat i avkomman när den dök upp. Däremot går vi sta och skaffar knoddar vid fel tillfälle och med fel partner pga pressen från omgivningen

 

[Mabuse]

Nja vet i fasen alltså . Alla djur, och således även människor, har ju en drift att föröka sig, annars hade vi dött ut för länge sedan. Vi är helt enkelt programmerade till att vilja ha smått, annars hade vi ju hoppat runt i sänghalmen och myst och sedan struntat i avkomman när den dök upp. Däremot går vi sta och skaffar knoddar vid fel tillfälle och med fel partner pga pressen från omgivningen

Vi har en drift att ha sex, och vi har instinkter som gör att vi vill ta hand om bebisar vi får, men mer avancerat system än så är det inte. En plötslig vilja att skaffa barn i en viss ålder är inte en gen som triggas vid en viss ålder, utan inkorporering av sociala normer. Inte att omgivningen medvetet pressar oss, troligen, utan att man själv uppfattat och tagit till sig normen, och gjort den till sin egen värdering.

 

[mandalaki]

Dessutom, varför skulle den där genen triggas just vid cirka 27-34, som den verkar göra i vår kultur (till skillnad från en del andra)? Det naturligaste vore väl isåfall att vi såg till att bli gravida strax efter första mensen.

Att bli tårögd när man passerar en grundskola verkar inte som någon bra bas för att skaffa barn. Snarare visar det väl att man behöver ta lite kontroll över sitt känsloliv.

 

[Bison]

Nja vet i fasen alltså . Alla djur, och således även människor, har ju en drift att föröka sig, annars hade vi dött ut för länge sedan. Vi är helt enkelt programmerade till att vilja ha smått, annars hade vi ju hoppat runt i sänghalmen och myst och sedan struntat i avkomman när den dök upp. Däremot går vi sta och skaffar knoddar vid fel tillfälle och med fel partner pga pressen från omgivningen

Nej, inte alla människor. Min drift ät absolut noll.

 

[Petruska]

Dessutom, varför skulle den där genen triggas just vid cirka 27-34, som den verkar göra i vår kultur (till skillnad från en del andra)? Det naturligaste vore väl isåfall att vi såg till att bli gravida strax efter första mensen.

Att bli tårögd när man passerar en grundskola verkar inte som någon bra bas för att skaffa barn. Snarare visar det väl att man behöver ta lite kontroll över sitt känsloliv.

Och åldersspannet i vår kultur har ju varierat under så kort tid som vår livstid.

 

[mandalaki]

Och åldersspannet i vår kultur har ju varierat under så kort tid som vår livstid.

Ja, åldern har ju höjts betydligt. För inte längesedan skaffade kvinnorna barn vid 22-23, sedan var de hemma med dem. Idag skjuter vi upp det tills det passar i livet med ubildning, jobb osv.

Genen måste alltså ha muterat. Om det inte är så att normen ändrats.

 

[Mabuse]

Ja, åldern har ju höjts betydligt. För inte längesedan skaffade kvinnorna barn vid 22-23, sedan var de hemma med dem. Idag skjuter vi upp det tills det passar i livet med ubildning, jobb osv.

Genen måste alltså ha muterat. Om det inte är så att normen ändrats.

Lätt en kollektiv mutation, det måste väl vara den rimligaste förklaringen? Det vet man ju hur det är med gener, muterar lite hipp som happ även hos vuxna. Osjälvständiga är de också, och följer senaste muteringsmodet slaviskt. Hur ofta händer det inte att man vaknar en morgon, och så har hela familjen fått gröna ögon, för att de attans generna har kollektivmuterat under natten? Riktigt irriterande kan det vara!

 

[vallhund]

Lätt en kollektiv mutation, det måste väl vara den rimligaste förklaringen? Det vet man ju hur det är med gener, muterar lite hipp som happ även hos vuxna. Osjälvständiga är de också, och följer senaste muteringsmodet slaviskt. Hur ofta händer det inte att man vaknar en morgon, och så har hela familjen fått gröna ögon, för att de attans generna har kollektivmuterat under natten? Riktigt irriterande kan det vara!

 

[Lena Furberg]

Haha! För mig var det litegrann så, bortsett från tårarna vid förskolan, dem upplevde jag aldrig.

Jag hade verkligen aldrig tänkt "skaffa barn", hade noll intresse av dem och noll handlag när det gällde hantering av små människor. Därför var jag 43 innan mitt barn kom till världen. Då hade det mest handlat om att jag alltid varit lite upplevelsehungrig och jag insåg att just DEN upplevelsen var på väg att gå mig förlorad om jag inte gjorde slag i saken. Så funkar det ju inte för män, som kan göra barn vid 90.

Dessutom dog min pappa och jag insåg plötsligt att min familj började krympa, något som kändes lite ledsamt då min familj redan var liten och mig väldigt kär så att säga.

För det tredje hade jag levt ett väldigt fritt och kringresande liv under många år, helt utan fasta punkter i tillvaron och det livet började kännas lite uttjatat. För mig, då, kändes barn och "egen" familj som ett nytt äventyr som lockade, absolut inte som en tråkig fälla.

Biologiskt tror jag absolut inte på några signaler - annat än vetskapen om att för kvinnan är fertiliteten starkt begränsad, man har en utmätt tid att utnyttja den på.

 

[Lena Furberg]

Dessutom, varför skulle den där genen triggas just vid cirka 27-34, som den verkar göra i vår kultur (till skillnad från en del andra)? Det naturligaste vore väl isåfall att vi såg till att bli gravida strax efter första mensen.

Jag tror som sagt inte att det är en gen, utan vetskapen om att tiden är utmätt. Barnafödandetiden alltså. Som ung ser man ju sällan sin Tid som nåt annat än en oändlig ocean som man inte kan se andra stranden på (jisses så poetiskt det där lät!). Det är väl först sedan man passerat 30 - 35 som man inser att just den möjligheten, att bli gravid och föda barn, ÄR utmätt och begränsad och att man måste fatta ett beslut i endera riktningen.

 

[mandalaki]

Jag tror som sagt inte att det är en gen, utan vetskapen om att tiden är utmätt. Barnafödandetiden alltså. Som ung ser man ju sällan sin Tid som nåt annat än en oändlig ocean som man inte kan se andra stranden på (jisses så poetiskt det där lät!). Det är väl först sedan man passerat 30 - 35 som man inser att just den möjligheten, att bli gravid och föda barn, ÄR utmätt och begränsad och att man måste fatta ett beslut i endera riktningen.

Ja alltså, det där med gen var ett skämt, får jag kanske understryka

 

[Verdandi]

Man ska inte underskatta biologins makt över människan. Det började lite stillsamt med att små försiktiga tankar som sade "nej men en liten unge vore schysst" poppade upp då och då . Sen har det stegras om man säger så . Nu är det uppe i styrkan att jag blir tårögd av att åka förbi en grundskola . Alltså jag blir helt chockad över mig själv, vad är det här liksom? Och håller jag på att tappa förståndet ? Det känns som om 90% av min tankeverksamhet är inriktad på barn . Som sagt är biologins makt avsevärd och kommer den att gå att motstå? Tveksamt skulle jag säga

Visst finns det normer i samhället. Och annat som påverkat livet. Hormoner till exempel.
Eftersom jag förutsätter att du är en tänkande och kännande varelse så utgår jag från att du kan känna längtan utan att det måste vara ett utslag av en norm. Jag vill inte underskatta din förmåga att ha en egen vilja.

 

[Lena Furberg]

Ja alltså, det där med gen var ett skämt, får jag kanske understryka

Jaa, jag citerade nog fel, jag syftade mest på TS´ trådtitel "Biologins makt" då jag inte tror att det rör sig om biologi i den meningen, utan snarare psykologi.......

 

[stjarnhimmel]

Jag tror att biologin delvis påverkar. Dvs nu som 40-åring har jag många kvinnor omkring mig som är stressade över att nu måste de ta ett beslut. Om att antingen inte skaffa barn alls eller inte skaffa tex ett tredje barn. Det är intressant att se hur vissa resonerar som tidigare inte varit så intressant av barn alls dvs de börjar nu omvärdera det tidigare beslutet.

 

[Lena Furberg]

Jag tror att biologin delvis påverkar. Dvs nu som 40-åring har jag många kvinnor omkring mig som är stressade över att nu måste de ta ett beslut. Om att antingen inte skaffa barn alls eller inte skaffa tex ett tredje barn. Det är intressant att se hur vissa resonerar som tidigare inte varit så intressant av barn alls dvs de börjar nu omvärdera det tidigare beslutet.

Ja, på så sätt inverkar givetvis biologin - men jag tror inte det handlar om en känsla som styrs av något biologiskt per se, utan en känsla som styrs av det faktum att tiden börjar rinna ut! Kunde man leva i 200 år och föda barn vid 150, tror jag inte många kvinnor skulle uppleva nån barnafödar-stress vid 35. Liksom att männen inte behöver uppleva stressen, de kan ju göra barn vid nittio.

 

[Kattennizze]

Visst finns det normer i samhället. Och annat som påverkat livet. Hormoner till exempel.
Eftersom jag förutsätter att du är en tänkande och kännande varelse så utgår jag från att du kan känna längtan utan att det måste vara ett utslag av en norm. Jag vill inte underskatta din förmåga att ha en egen vilja.

Det finns nog inte så mycket egen vilja egentligen, det mesta av individen "fria" vilja styrs av normer och värderingar enligt det rådande paradigmet och idealet....

 

[Verdandi]

Det finns nog inte så mycket egen vilja egentligen, det mesta av individen "fria" vilja styrs av normer och värderingar enligt det rådande paradigmet och idealet....

Det går för all del att se världen utifrån politiska värderingar, men jag adderar gärna till det vetenskapliga perspektivet då det är mer trovärdigt.