Dessutom kan cykel absolut vara hyggligt snabb och den är lika bekväm när det gäller att själv bestämma när man ska cykla. Haken är just att få med packning, men till jobbet brukar många inte behöva mer packning än vad som får plats.
Tex från Solna till Lidingö skulle bil ta 22 minuter, om det inte är rusningstrafik, 1 timma att åka kollektivt, men 54 minuter med cykel, (då är ju cykelvägarna säkert inte ens raka vägen) då sparar man ju in träningspasset på kvällen också. De som cyklar har iofs elcykel då. Gå skulle ta 2 timmar och 37 minuter. Så den största tidsbesparingen är att flytta från att gå till att cykla.
Från mitt hem till tåget, 5,6 km, tar det 11 minuter med bil (dyr parkering dock) 18 minuter med cykel, 21 minuter med buss, då kan bussen ändå köra i 90 större delen av sträckan och inga stopp.
Så jag skulle nog säga att i allmänhet tar det kortare tid att cykla än att ta kollektivtrafiken om det är under 6-7 kilometer. Ska man byta buss kan det ju rent av ta när dubbelt så lång tid med buss som med cykel.
Så jag tror att det i allmänhet borde vara lättare att få bilburna, som har runt en mil till jobbet, att ta cykel än kollektivtrafik.
(Det tar ca 30 minuter att cykla en mil, 15 minuter att cykla 5 km och tio minuter att cykla 3 km.)
Under ett antal år, så cyklade jag under rimlig säsong, april-oktober ungefär mellan Fältöversten och Rissne, ca 14 km minst tre dagar i veckan. Då var jag yngre och väldigt vältränad. Cyklandet var en del av träningen för den idrott jag höll på med.
Halka, dålig snöröjning och snömodd är inte "roligt" ens med dubbdäck, höstmörker, starka vindar och iskallt regn är inte heller speciellt charmigt, så att cykla något längre distanser under den mörka, kalla och blöta delen av året, kräver en i det närmaste fanatisk inställning till att cykla.
Dina uträknade cykeltider, gäller enbart i teorin, inte i verkligheten.
Enligt teorin, skulle cykeltiden varit 45 minuter, i praktiken var restiden närmare 1 timme. Ja, jag förde träningsdagbok på den tiden...
Verklig cykling något längre distans än ett fåtal km i "blandad stadsmiljö", innebär ett antal passager över eller under trafikleder, att vänta vid rödljus, branta backar, motvind, att hantera diverse trafikhinder av oförväntad typ (t.ex. att en grävmaskin grävt av vägen/cykelbanan och en omväg behövs) och inte minst ett behov av att duscha och byta kläder när man kommit fram. En elcykel eliminerar inte sådant som rödljus och påtvingade omvägar.
Det tar minst 10-15 minuter att parkera/låsa fast cykeln, duscha och klä sig, så den totala restiden blev för mig snarast 1 timme och en kvart.
Det är för korta resor på max fyra fem kilometer som cykel verkligen ger stor nytta. En lagom dos vardagsmotion, föga behov av att duscha, och vid arbetsresor (=samma resa varje dag) en hög grad av planerbarhet vad avser tidsåtgång.
Men teorierna om att en stor majoritet i Stockholm verkligen har max 5-6 km till jobbet, är oerhört märkliga.
Det bygger på statistik, där man jämför antalet boende i ett område, med antalet arbetsplatser i samma område.
Men det vet väl alla, att i Stockholmsområdet, så reser man kors och tvär mellan jobb och bostad. De som bor i Solna jobbar inte nödvändigtvis i Solna, utan jobbar kanske i innerstaden eller för den delen i Huddinge.
Man flyttar inte från Tyresö eller Lidingö, när arbetsplatsen flyttar till t.ex. Skärholmen, utan man hittar "bästa möjliga resa" givet livspusslet och eventuella egna krämpor.
Det som verkligen behövs för att minska bilresorna i städer och tätorter, är att de korta cykelresorna är enkla och med låg risk för stulen/vandaliserad cykel, och att kollektivtrafiken får vara olönsam (ur ett företagsekonomiskt perspektiv).