Det byggs i stort sett alltid en parallell cykelväg när större vägar på landsbygden byggs om/till som 1+2 väg eller det dras en ny sträckning. Det är faktiskt ett krav hos Trafikverket. Undantag sker bara om det är verkligen omöjligt att anlägga cykelväg, t.ex. för att vägen ligger inklämd mellan en järnväg och en sjö eller något annat svårforcerbart hinder.
På delsträckor där det är svårt att anlägga cykelväg, så hänvisas istället till andra delar av det lokala vägnätet, och förbindelse skapas till det lokala vägnätet.
Dessa många mil långa cykelvägar som byggts de senaste åren för väldigt stora summor ute i obygden används väldigt lite av den kategori som de byggts för, alltså för cykelpendling, det är nämligen alltför långa pendlingssträckor det handlar om, kanske tre-fyra-fem mil. Medelålders män i tajts använder heller inte de anlagda cykelvägarna, eftersom de är för smala, det går inte att träna klungåkning, och dessutom är de för dåligt sandsopade, vilket ger punktering...
På de där cykelvägarna saknas cyklister i princip helt. När det gjorts "trafikräkningar" några år efter att cykelvägarna byggts, så brukar resultatet i form av "antal cyklister" tangera noll.
Så massor med miljoner kronor, går till ett fåtal som tycker det är mysigt att åka på cykelutflykt någon gång per år, medan pendlarna åker bil (eller buss om sådan finns), och de medelålders männen i tajts, håller till bland bilarna på 2+1 bilen.
Det är på distanser upp till 5-6 km från centralorten/förortens centrum/högstadieskolor och gymnasier som det behövs cykelvägar. Det är avstånd som många är beredda att cykla i vardagen.
Det behövs cykelbanor till pendlarbussarnas hållplatser och säkra cykelställ, och det är 5-6 km från centralorten längs väldigt många fler vägar än dem som byggs ut till 1+2 vägar som det behövs säkra cykelvägar.
Cykelvägar som är så säkra och trygga så att föräldrar dessutom vågar låta sina barn cykla till skolan igen.
Så, slutsatsen är:
Lägg pengarna på säkra cykelvägar inom och strax utanför centralorten, istället för på oanvända utflyktsvägar längs 1+2 vägar.
I "säkra cykelvägar" ingår att kommunernas trafikplanerare ser till att sluta skapa otydliga övergångsställen, alltså sådana som för cyklister ser ut som cykelöverfarter, men som för bilister är skyltade som övergångsställen. Reglerna om företräde för cyklister är olika, och missförstånd gör att olycksrisken ökar.
Få kommer att cykla 3 mil till jobbet om det finns alternativ, många kan cykla några kilometer, åtminstone under den ljusare och varmare delen av året..