Har just hittat detta forum om Bigglesavkommor och blir helt fascinerad! Jag har ett sto, född 05, som vi fött upp själva. Mamma är helt fullblod och har varit en supermamma. Min häst är så lik det ni beskriver; kolugn i de flesta situationer där en 4-5-åring normalt skulle bli rädd. Tex om matte ramlar framför fötterna på henne i skogen och när täcket vänder sig och blåser upp bakifrån när vi är på promenad i mörkret ensamma. Hon har varit väldigt klok och duktig under inridning och longering och tyckte att det var jätteroligt att löshoppa när vi gjorde det. Hon är smidig trots sin storlek och mycket samarbetsvillig. Och jag känner så väl igen det där skrapandet med framhoven!!! Alltid, så fort hon väntar på något eller är uttråkad. Hur i hela friden får man henne att sluta med det??
Hon är född i maj 05 och växer fortfarande så det knakar. Nu är hon ca 176-177 i bak och något lägre fram. Mamma är 163 och nätt byggd. Var ska det sluta? Vid varje tillväxtperiod har hon blivit grinig i boxen och förefaller kittlig. Hon har växtvärk eller nåt i bakdelen just nu och då vill hon inte vara med alls när jag försöker longera. Stannar, vänder, stegrar och till och med markerar med sparkar åt mitt håll. Sen stannar hon och ser ut som ett lamm och kommer in till mig och kliar nosen. Hon går efter mig lös i ridhuset och deltar i allt jag gör. Hon gnäggar högt när man kommer. Kan man bli arg, eller??
Sadeln passar inte alls längre. Är det någon som har tips på en sadel som passar en sk "modern häst" med långa ben, kort sadelläge och fn ganska stupande bog?
