Bettfråga

[Jojo]

Hej! Jag har en 6-åring som den här våren har varit lite extra busig på uteritterna. Han är väldigt känslig och mjuk i munnen så jag rider honom på 2-delat eggbett då det visat sig funka bäst (testat rakt och tredelat också). Men nu ibland när vi galopperar ute med sällskap så drar han på utav bara den och lyssnar inte alls på bettet eller någon annan hjälp för den delen. Han drar tillbaka när jag försöker bromsa med tyglarna och fortsätter bara att springa. Tycker jag är tråkig som vill sakta ner. När vi är själva ute på ritt så har han mer respekt för bettet även om han ibland kan tycka att vi ska springa lite fortare än vad jag vill, men med hästkompis är det som att tävlingsinstinkten tar över och han glömmer bort att han har någon på ryggen.

Jag har provat rida med hackamore på ridbanan och det svarar han väldigt fint på. Men jag är osäker på om jag skulle kunna bromsa honom på uteritterna när han drar i galoppen. I dags läget har vi löst det så att vi ligger bakom när vi galopperar för då håller han samma tempo som hästen före, och när busigheten gått över så kan jag enkelt reglera honom med lätt kontakt i tygeln och bromsa honom med sätet. Men jag skulle vilja få tillbaka kontrollen vid de tillfällen han drar så att vi kan ligga först i galoppen igen, för det har funkat jättebra förut innan våren kom.

Söker alltså tips på bett som är snällt för en känslig/mjuk hästmun, men som kan ge mig lite nödbroms när det krävs, om det finns ett sådant?
Eller är det bara att öva på att galoppera först så att det inte blir en sån stor grej av det? Det kanske till och med går över av sig själv när värmen kommer mera? Det funkar som sagt ibland, och ibland inte.

 

[TheRedLightning]

Tyvärr löser inte skarpare bett problemen, snarare maskerar det. Jag hade nog istället valt att öva lydnad, hästen ska lyssna.

Har själv en häst som gärna vill sticka i skogen, rider både på hackamore och novabett, funkar hur bra som helst. Då vi övat att hon ska lyssna på mig.
Har ridit för tränare på starka hästar och lärt mig att jag ska ta och ge, inte ge dom ett stöd på tygeln för då stretar de emot. T ex man gör en kraftig förhållning och sen eftergift, förhållning, eftergift. Jag har själv gjort misstaget innan jag fick lära mig detta att jag trodde när jag skulle bromsa att man skulle göra förhållning, förhållning, förhållning tills hästen stannar.

Visst någon gång har jag behövt göra en mer kraftig förhållning för att hästen ska lyssna, men det har bara behövts en gång, kanske känns lite taskigt, men å andra sidan lyssnar inte hästen får man göra lite mer.

Det är som jag och en av tjejerna i stallet när vi rider ut, våra hästar vill väldigt gärna också springa på när vi galopperar. När vi galopperar jämsides vill min häst springa på, men jag tillåter inte det och släpper inte henne, kräver dock mycket av ryttaren men hästen ska inte få vinna om jag bestämt mig för en sak då blir det så, ingen kompromiss.

Rider du för en tränare? Om inte, rekommenderar jag det, då det är så jag själv lärt mig.

 

[Blandrastik]

Det finns ju lite olika aspekter på problemet. För att hästen ska kunna ta en förhållning så måste bakbenen vara på plats, oavsett bett. Dvs den ska ta drivning som samling, inte att det ska gå fortare. Så du måste driva för att få ihop hästen, så den kan ta en förhållning.
Blir den stark och drar iväg i alla fall tycker jag det är berättigat med ett skarpare bett, än att sitta och hala och dra. Jag gillar pelham, finns i olika modeller, säkert nån på stallet som har ett du kan prova.

 

[Jojo]

Det finns ju lite olika aspekter på problemet. För att hästen ska kunna ta en förhållning så måste bakbenen vara på plats, oavsett bett. Dvs den ska ta drivning som samling, inte att det ska gå fortare. Så du måste driva för att få ihop hästen, så den kan ta en förhållning.
Blir den stark och drar iväg i alla fall tycker jag det är berättigat med ett skarpare bett, än att sitta och hala och dra. Jag gillar pelham, finns i olika modeller, säkert nån på stallet som har ett du kan prova.

Tack för svar. Det är nog därför jag har lättare att kontrollera honom när vi är ensamma ute för då är han liksom på plats. Det är ju när vi ligger först i galoppen som problemet framkommer, dock inte alltid som tur är! Jag gillar inte att betsla upp i onödan och äger inget annat än vanliga tränsbett/eggbett, så det är verkligen en sista utväg. Ska kika på pelham, tror det hänger något i sadelkammaren i stallet.

 

[Jojo]

Tyvärr löser inte skarpare bett problemen, snarare maskerar det. Jag hade nog istället valt att öva lydnad, hästen ska lyssna.

Har själv en häst som gärna vill sticka i skogen, rider både på hackamore och novabett, funkar hur bra som helst. Då vi övat att hon ska lyssna på mig.
Har ridit för tränare på starka hästar och lärt mig att jag ska ta och ge, inte ge dom ett stöd på tygeln för då stretar de emot. T ex man gör en kraftig förhållning och sen eftergift, förhållning, eftergift. Jag har själv gjort misstaget innan jag fick lära mig detta att jag trodde när jag skulle bromsa att man skulle göra förhållning, förhållning, förhållning tills hästen stannar.

Visst någon gång har jag behövt göra en mer kraftig förhållning för att hästen ska lyssna, men det har bara behövts en gång, kanske känns lite taskigt, men å andra sidan lyssnar inte hästen får man göra lite mer.

Det är som jag och en av tjejerna i stallet när vi rider ut, våra hästar vill väldigt gärna också springa på när vi galopperar. När vi galopperar jämsides vill min häst springa på, men jag tillåter inte det och släpper inte henne, kräver dock mycket av ryttaren men hästen ska inte få vinna om jag bestämt mig för en sak då blir det så, ingen kompromiss.

Rider du för en tränare? Om inte, rekommenderar jag det, då det är så jag själv lärt mig.

Hästen är lydig och väldigt känslig för både säte och tygeltag. Att sitta och dra i tyglarna är inget jag gör någonsin. Det är som att instinkterna tar över när han får för sig att springa. Han sticker inte som i sken utan galopperar bara men går inte att bromsa. Eller går och går, förr eller senare får jag ju hejd på honom men då behöver hästen bakom sakta av. När "busigheten" har lagt sig kan vi galoppera först eller till och med jämsides utan att han försöker dra om, tvärt om är han riktigt duktig! Men det är som att han måste busa en stund för att sen lugna ner sig och bli sitt skötsamma jag.
Innan våren kom låg vi ofta först i galoppen bara för att han var den häst som aldrig drog på, utan alltid gick att kontrollera även om någon häst bakom skulle sticka eller busa.
Jag rider för tränare men eftersom problemet aldrig framkommer annat än ibland på uteritterna med sällskap så är det inget som tränaren har kunnat hjälpa mig med. Tvärtom får jag beröm för god kontroll och fin och mjuk hand.
Därav min fråga om bett att ta till vid nödläge.

 

[TheRedLightning]

Hästen är lydig och väldigt känslig för både säte och tygeltag. Att sitta och dra i tyglarna är inget jag gör någonsin. Det är som att instinkterna tar över när han får för sig att springa. Han sticker inte som i sken utan galopperar bara men går inte att bromsa. Eller går och går, förr eller senare får jag ju hejd på honom men då behöver hästen bakom sakta av. När "busigheten" har lagt sig kan vi galoppera först eller till och med jämsides utan att han försöker dra om, tvärt om är han riktigt duktig! Men det är som att han måste busa en stund för att sen lugna ner sig och bli sitt skötsamma jag.
Innan våren kom låg vi ofta först i galoppen bara för att han var den häst som aldrig drog på, utan alltid gick att kontrollera även om någon häst bakom skulle sticka eller busa.
Jag rider för tränare men eftersom problemet aldrig framkommer annat än ibland på uteritterna med sällskap så är det inget som tränaren har kunnat hjälpa mig med. Tvärtom får jag beröm för god kontroll och fin och mjuk hand.
Därav min fråga om bett att ta till vid nödläge.

Då föreslår jag att du rådfrågar din tränare vad denne tycker.

 

[super]

Hej! Jag har en 6-åring som den här våren har varit lite extra busig på uteritterna. Han är väldigt känslig och mjuk i munnen så jag rider honom på 2-delat eggbett då det visat sig funka bäst (testat rakt och tredelat också). Men nu ibland när vi galopperar ute med sällskap så drar han på utav bara den och lyssnar inte alls på bettet eller någon annan hjälp för den delen. Han drar tillbaka när jag försöker bromsa med tyglarna och fortsätter bara att springa. Tycker jag är tråkig som vill sakta ner. När vi är själva ute på ritt så har han mer respekt för bettet även om han ibland kan tycka att vi ska springa lite fortare än vad jag vill, men med hästkompis är det som att tävlingsinstinkten tar över och han glömmer bort att han har någon på ryggen.

Jag har provat rida med hackamore på ridbanan och det svarar han väldigt fint på. Men jag är osäker på om jag skulle kunna bromsa honom på uteritterna när han drar i galoppen. I dags läget har vi löst det så att vi ligger bakom när vi galopperar för då håller han samma tempo som hästen före, och när busigheten gått över så kan jag enkelt reglera honom med lätt kontakt i tygeln och bromsa honom med sätet. Men jag skulle vilja få tillbaka kontrollen vid de tillfällen han drar så att vi kan ligga först i galoppen igen, för det har funkat jättebra förut innan våren kom.

Söker alltså tips på bett som är snällt för en känslig/mjuk hästmun, men som kan ge mig lite nödbroms när det krävs, om det finns ett sådant?
Eller är det bara att öva på att galoppera först så att det inte blir en sån stor grej av det? Det kanske till och med går över av sig själv när värmen kommer mera? Det funkar som sagt ibland, och ibland inte.

Jag har haft värre problem med min 6 åring som samtidigt är jätte känslig och det som faktiskt löst det är att rida med repgrimma under remonttränset. Repgrimman har jag köpt på Hööks och är gjord för att rida med, jag bytte ut medföljande tyglar till tunna kandartyglar och så rider jag på dubbla tyglar. När han gör som han ska så rider jag mest med bettygeln och när han provar att sticka så tar jag merparten av förhållningen i repgrimmetygeln. Min häst har väldig respekt för repgrimman så det fungerar över förväntan!!

 

[Jojo]

Jag har haft värre problem med min 6 åring som samtidigt är jätte känslig och det som faktiskt löst det är att rida med repgrimma under remonttränset. Repgrimman har jag köpt på Hööks och är gjord för att rida med, jag bytte ut medföljande tyglar till tunna kandartyglar och så rider jag på dubbla tyglar. När han gör som han ska så rider jag mest med bettygeln och när han provar att sticka så tar jag merparten av förhållningen i repgrimmetygeln. Min häst har väldig respekt för repgrimman så det fungerar över förväntan!!

Intressant lösning med repgrimma! Det ska jag kika mer på. Vore ju trevligt om man kunde slippa betsla upp med tanke på känsligheten i hästens mun. Jag har dock aldrig ridit med dubbla tyglar så det får jag öva med på banan innan jag rider ut med det.
Tack för tipset!

 

[super]

Intressant lösning med repgrimma! Det ska jag kika mer på. Vore ju trevligt om man kunde slippa betsla upp med tanke på känsligheten i hästens mun. Jag har dock aldrig ridit med dubbla tyglar så det får jag öva med på banan innan jag rider ut med det.
Tack för tipset!

Kan förtydliga att det är den royalblå med enbart ett rep över näsan och korslagda rep under hakan som jag har. Tror den är skarpare än den med dubbla rep. Vackert är det inte men ändamålen helgar medlen...
Rider med kandargrepp, alltså bettygeln i normalt läge och repgrimmetygeln mellan fingrarna ovanför sas, då kan jag snabbt vid behov låta bettygeln löpa och ta hårdare i repgrimmetygeln.

 

[Jojo]

Nu har jag provat rida med ett kimblewick-bett på uteritten och jag måste säga att jag är mycket nöjd! Hästen kändes precis som vanligt att rida, alltså som med det tvådelade eggbettet, och gick väldigt trevligt och verkade nöjd med bettet. Bara det att nu när han drog på i galoppen fick jag hejd på honom direkt, och han gjorde aldrig om det sen. Istället fick jag en superhärlig solskenstur med massor av galopp på en avslappnad och ovanligt harmonisk häst som lyssnade på mig hela tiden!