Bett bett bett

[tuaphua]

Sen är det väll lite "kontakten med handen" som många pratar om, varför är det så viktigt? Är det inte bättre att man lär hästen att bära upp sig själv utan manipulation av huvudposition? Om ni fattar vad jag menar... Måste hästen ha det stödet i handen eller? Haha ni får gärna läxa upp mig, jag har ingen aning om vad jag pratar om här (eller någon gång)

Jag gillar inte ordet stöd iom att så många tolkar det som att man ska ha någon form av fysiskt stöd i handen och liksom agera rullator. Hästen kan bära sig själv.
Däremot är jag ett fan av kontakt iom att jag jobbar med dressyr. Nu rider jag med mindre kontakt än de flesta. Jag vill bara ha sträckt tygel. Men för att kunna arbeta med formen och samling så vill jag ha kontakt.
Lite som om du dansar och håller din partner lätt i handen. Då har ni alltid kontakt och känner allt den andre gör.
Skolar man en häst korrekt så ska den söka sig fram till handen med rätt muskelgrupper aktiverade för att optimalt bära sig själv och ryttaren. På hästen kropp så finns det fysiska punkter där tex ett tryck av tygeln triggar nerver och muskelgrupper att tex böja sig och lyfta inre bogen eller hur man genom bett kan be dem komma ut med halsen ur manken om man skolar dem så.
Jag rider förvisso också med andra hjälper än det som lärs ut via Strömsholm etc. Jag rider mer med tygeltryck mot halsen och har också många fler tygelhjälper för att kunna formge och påverka hästen mer än hur folk rider normalt. Det systemet ger oändligt mycket mer möjligheter att förbättra individers balans, rörlighet, förtroende för handen och ryttaren.
Min sambo är kiropraktor för ekipage. Han börjar ofta behandla framifrån av samma skäl som jag kan jobba avsuttet med att skola mun och formge fronten lite innan jag börjar rida ny häst. Käken hänger ihop med nacken, nacken påverkar hela hästens kropp. Om den inte kan aktivera rätt muskelkedjor fram kommer den inte kunna lyfta buk och rygg och bära ryttaren sunt. Den kommer då inte heller kunna vinkla om bäckenet och samla sig.
Jag har jobbat mycket med rehab. Både hästar med traumaskador och hästar som inte håller för vanlig ridning tex. Och du får inte samma resultat om du bara leder runt en häst eller låter den gå i valfri form. De hästarna behöver lära sig aktivera rätt muskelgrupper, bli lösgjorda och hitta balans. Man kan behöva ändra om hela rörelsemönstret på dem för att få dem. Och det går betydligt snabbare och enklare att göra med träns med bett och i kontakt. Sådana hästar har man "inte råd med" att låta harva runt i fri form i osunt rörelsemönster. De går sönder.
Rent biomekaniskt så vet man ju hur det är sundast för hästar att röra sig under ryttare.
Om man bara drar ihop hästen och ner skallen kommer det bli dåligt. Det frestar på både framben och kan ha negativ effekt på hals och rygg tex. Utöver att det så klart kan göra ont i munnen och vara obehagligt öht för hästen.
En form som är statisk är inte bra.
Jag rekommenderar inte att folk ska börja mecka med att formge hästar om de inte vet vad de gör. Men det finns metoder att tex få bort vikt från inner bog, få hästen att kunna samla sig. Det går att rätt drastiskt förändra rörelsemönster på hästar som inte rör sig så sunt etc. Och då gynnas man av kontakt. Väldigt!

Och av att ha utrustning anpassad för uppgiften. Ett sidepull tex är inte gjort för att ridas på i kontakt. Det togs ju fram för att ridas på med hängande tygel och a la neckreining.
Ett oledat bett tex var ju från början bara ett stångbett. Stång är främst anpassat för att ridas enhändigt på när hästen är skolad nog att följa sitsen och formges via sitsen. Och man ska rida i eftergift på en stång.
Man red enhändigt på det för att det inte går att ensidigt påverka endast ena sidan av truten som vi idag gör med tränsbett/bridong. Idag tror många att raka bett är snälla. Många tandläkare rekommenderar dem. Men är det snällt att vara otydlig och därför fastna i utbildningen så som vissa gör och istället är kvar i grövre och större hjälper iom att bettet gör det otydligt?
Det finns rätt mycket att ta i beaktande när man väljer utrustning och hur man använder den.

 

[Roheryn]

Sen är det väll lite "kontakten med handen" som många pratar om, varför är det så viktigt? Är det inte bättre att man lär hästen att bära upp sig själv utan manipulation av huvudposition? Om ni fattar vad jag menar... Måste hästen ha det stödet i handen eller? Haha ni får gärna läxa upp mig, jag har ingen aning om vad jag pratar om här (eller någon gång)

Du har fått extremt bra svar av @tuaphua som sätter ord på det jag egentligen bara känner när jag rider och inte kan formulera fullt ut.

Jag ska ändå försöka att även på mitt sätt förklara: Med "kontakt" menar jag just "kontakt". Hästen ska absolut inte hänga med huvudet i bettet/tygeln utan kontakten jag vill ha är en sträckt tygel som förblir sträckt i rörelse (dvs INTE glappar i varje steg). Det betyder väl något eller några grams tryck kanske, men inte riktigt som man tänker sig "stöd" och absolut inte som i att "klämma ihop hästen mellan hand och skänkel". Utan en mjuk, jämn och följsam kontakt där mina händer fjädrar och tar upp rörelsen så att tygeln hela tiden hålls sträckt. Hästen ska självklart bära sig själv, jag ska inte på något vis dra hästens huvud till "rätt" position, utan det är ridningen fram till en mjuk hand som ska ge formen.

När jag har tygelkontakten med bett (vanligt tränsbett, 2- eller 3-delat, tycker jag är bäst här) så känner jag liksom hela hästen via munnen. Jag känner om den är lösgjord i kroppen, känner om den har ett litet "sug" framåt (vilket jag vill) och känner om den är oliksidig på något sätt. Och jag känner att jag kan ge små, precisa signaler istället för större, lite mer luddiga.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att komma till samma precision i ridningen med bettlöst som med bett och jag vet inte riktigt om jag har den ambitionen heller. Jag tycker att både olika former av bett och olika former av bettlöst har en plats i ridningen och i utbildningen av hästar och skulle nog inte vilja vara utan någon av varianterna, jag tycker att de kompletterar varandra.

 

[TinyWiny]

Don efter person eller i det här fallet häst använder jag. Min ena häst var extremt tydlig redan vid inridningen vad hon ville och inte ville ha och trots att all kunskap jag hade sa nej så valde jag efter en hel del om och men och mycket testande med allt tänkbart att lyssna på hästen. Hon vill absolut inte ha tryck på nosen och inte i munnen heller. Hon vill ha trycket på nacken och under hakan. Hon vill ridas på stångbett. Jaktkandar för att vara exakt. Nu rider jag aldrig med sträckta tyglar, jag anser att hästen ska lära sig att bära sig i en hållbar form på lång tygel och jag rider till ungefär 90-95% med sitsen och att ta så hårt att det känns i munnen skulle jag aldrig göra på någon häst. Hade någon gjort det på mitt sto hade de fått veta att det var fel och hon är inte den som förlåter några gånger först utan av ska de omedelbart och det med all rätt anser jag. Jag rider henne numera enbart själv.

Min andra häst kan tänka sig att ridas med en mycket mjuk typ av bettlös variant med korsade remmar under hakan. Han föredrar dock att inte ha något över nosen så han rids därför istället med ett tredelat baucherbett i mässing.

Tidigare hästar har varierat vad de har föredragit. Endel har gillat bett (det bett de själva har valt ut såklart) och andra har haft bettlösa alternativ av olika slag. Jag har haft hästar med fördjupning på näsan efter hårda händer på hackamore precis som jag har haft hästar med enorma svullnader i mungiporna efter hårda händer och att se dem förändras när ridning inte innebär smärta är fantastiskt!

Jag provar ut mina hästars bett/bettlösa alternativ mycket noga och de bett de inte håller kvar själva kommer aldrig in i deras mun igen. Jag har aldrig förutom efter det katastrofala misstaget jag gjorde att ta in en unghästutbildare för hjälp med inridningen av en häst då jag då var för sjuk för att gå iland med det själv aldrig haft några ridrelaterade problem i mina hästars munnar.

 

[chiiliacanth]

raderat

 

[Emma-pemma]

Ja de var en liten tankevurpa av mig eftersom många bettlösa alternativ också bygger på tryck och eftergift. Min tanke var väll mer att de känns som bett kan ge ett större obehag och ett större tryck på hästen att behaga. Att ett lätt tryck i en kapson tex. är större chans att de faktiskt är en smärtfri signal att sakta ner medan ett bett är mer, stopp annars gör de ondare? Att kommunikationen inte blir så jämlik? Att obehag och smärta faktiskt kan och användas av vissa, och hästen har inte så mycket talan?

Jag vet inte om jag gör mig förstådd men ja, de är väll lite där de skaver för mig. Och ja det hänger ju lite på min tro inte är så himla bekvämt med bett, att tryck i mungiporna och tungan inte är särskilt trevligt egentligen. Men jag vet inte? En kapson kanske är svin obehagligt? Jag kanske har fel. Sen är en del bettlösa huvudlagen inte heller så trevliga, och används de på samma sätt med samma obehags känsla så gör det ju ingen skillnad.

Så på en djupare plan är de väll mer grundfilosofin och tvånget jag har svårare med kanske?

Ledsen för sent svar, jag är inte inne här varje dag. Kanske är tråden död redan.

Grundfilosofin om tvånget finns ju där oavsett vilket verktyg du använder. Jag tycker att det låter som att du hela tiden återkommer till att kommunikationen med din häst drivs av smärta. Om det verkligen är så behöver du ta hjälp för att hitta rätt sätt att kommunicera och rätt utrustning. Kommunikation ska vara just en dialog, inte smärta. Man kan skrika till sin granne så att det gör ont i öronen, men vi tycker ju inte att vanligt tal är smärta eller otrevligt för det.

Med det sagt kan jag gå in på din diskussion om själva bettet. Hästens mun är inte gjord för att ha ett bett i, det finns inget utrymme. Det tycker jag att man ska hålla i huvudet när man passar in bett. Det måste ske med hästens komfort i fokus. Olika hästar trivs med olika bett, och en del utan, och så flexibel behöver man kunna vara som ryttare. Men om hästen går med en lugn, stängd, avslappnad mun och inte har skador i mungipa/laner etc så tycker inte jag att man behöver göra det överkomplicerat. Jag hade för många år sedan en häst med korta mungipor. När den skulle ridas in, långt innan det fanns en massa bettlösa alternativ som finns idag, fick jag fästa tyglarna i en remontnosgrimma istället. Så småningom växte hästen och mungiporna blev lite längre, men hela hästens liv var de ändå mer spända än på normalhästen när denna häst placerade bettet där den ville ha det. Så småningom kom jag över en sidepull (inte sådan med råhud som western har utan en i läder) som jag kunde rida med. Trots att både jag och hästen varit skolade på det så upplevde jag att finliret inte riktigt fanns där. Inte så att det fanns grejer jag inte kunde göra, men det kändes lite klumpigare. Jag brukar jämföra med hur det är för en människa att skriva/rita. Små barn utan utvecklad finmotorik får tjocka kritor, eftersom de tunnare går av. När de blir mer utvecklade kan de rita med finare kritor, och så småningom skriva med en penna. När de kommer upp i tonåren kan de hantera en 0,7 mm stiftpenna, men det finns faktiskt tom vuxna människor som har så dålig finmotorik att de har av stiftet på 0,5 mm penna när de skriver. Och ganska få som behärskar en 0,3 mm stiftpenna utan att varken papper eller penna kommer till skada. Även dessa som kan hantera en 0,3 mm penna kommer ha svårt att rita fina linjer och detaljer med det lilla barnets tjocka kritor. Det är helt enkelt ett trubbigare verktyg.

Nu känner jag inte dig, utan kan bara gå på vad du skrivit i denna tråden. Kommunikation med hästen sker i väldigt många fler kanaler än genom bettet, men nu är det ju just bettet som diskuteras.
Men jag blir nyfiken på vad som får dig att tycka att kommunikation med en häst innebär smärta. Om jag märkte att mina hästar inte ville kommunicera med mig skulle jag bli orolig. Eller rättare sagt, varje gång det hänt har orsaken visat sig vara just smärta i någon del av kroppen, även om bettet inte varit orsaken hittills. Om du orkar får du gärna förklara.