fia-lisa
Trådstartare
Mitt sto fick ett lindrigt fånganfall förra sommaren. Upptäckte det relativt snabbt varpå hon stallades in och fick behandling. Vid röntgen kunde vet endast se en liten antydan till rotation på vä fram.
Försiktig igångsättning under vets övervakan under hösten och sedan har hon varit igång fullt ut sedan årsskiftet. Tävlat hela våren.
Orsakerna till att hon fick fång är troligtvis att hon var något rund vid betessläpp och släpptes på KRAFTIGT bete trots att invänjning varit på magert naturbete. Dessutom hade hon väldigt höga titrar när vi tog prov på erlichias. Vet sa då att det kan ha spelat in för fånganfallet, dvs. hennes immunförsvar var upptaget med att mota bort fästingsmitta.
Så här i efterhand kan jag också se att hon i princip alltid varit känslig i magen. Lös i magen ett antal gånger varje vinter. Efter fången och ändrad kost (ingen havre eller betfor) har hon haft en perfekt fungerande mage hela vintern.
Idag är hon i bättre form än någonsin. Håller henne mycket slankare än tidigare. Hon har inte haft några känningar efter avslutad behandling förra sommaren. Vi har vant in henne med bete under hela våren och nu går hon 1h om dagen i naturhage. Dagtid går hon i grushage och står inne på natten.
Nu är den stora frågan om jag ska våga släppa henne på bete. Hagen i fråga är en stor naturhage. Hon kommer gå tillsammans med två andra hästar. Om man väljer att ha henne på bete, ska hon gå heltid ute? Om inte, när är det bäst att ha henne ute? Hur mycket? Ska man ha en betesreducerare?
Fördelen med att ha henne på bete är ju naturligtvis att hon får leva härligt hästliv! Hon kommer dock att ridas hela sommaren eftersom hon tävlas.
Nackdelen är att jag är orolig för fång och att jag i grushage med ganska stor sannolikhet kan säga att hon inte kommer få ett anfall eftersom jag har kontroll på hur mycket och vad hon stoppar i sig.
HJÄLP! Känns som om jag inte får rätsida alls på mina funderingar utan bara oroar mig oavsett vad jag kommer fram till...
Försiktig igångsättning under vets övervakan under hösten och sedan har hon varit igång fullt ut sedan årsskiftet. Tävlat hela våren.
Orsakerna till att hon fick fång är troligtvis att hon var något rund vid betessläpp och släpptes på KRAFTIGT bete trots att invänjning varit på magert naturbete. Dessutom hade hon väldigt höga titrar när vi tog prov på erlichias. Vet sa då att det kan ha spelat in för fånganfallet, dvs. hennes immunförsvar var upptaget med att mota bort fästingsmitta.
Så här i efterhand kan jag också se att hon i princip alltid varit känslig i magen. Lös i magen ett antal gånger varje vinter. Efter fången och ändrad kost (ingen havre eller betfor) har hon haft en perfekt fungerande mage hela vintern.
Idag är hon i bättre form än någonsin. Håller henne mycket slankare än tidigare. Hon har inte haft några känningar efter avslutad behandling förra sommaren. Vi har vant in henne med bete under hela våren och nu går hon 1h om dagen i naturhage. Dagtid går hon i grushage och står inne på natten.
Nu är den stora frågan om jag ska våga släppa henne på bete. Hagen i fråga är en stor naturhage. Hon kommer gå tillsammans med två andra hästar. Om man väljer att ha henne på bete, ska hon gå heltid ute? Om inte, när är det bäst att ha henne ute? Hur mycket? Ska man ha en betesreducerare?
Fördelen med att ha henne på bete är ju naturligtvis att hon får leva härligt hästliv! Hon kommer dock att ridas hela sommaren eftersom hon tävlas.
Nackdelen är att jag är orolig för fång och att jag i grushage med ganska stor sannolikhet kan säga att hon inte kommer få ett anfall eftersom jag har kontroll på hur mycket och vad hon stoppar i sig.
HJÄLP! Känns som om jag inte får rätsida alls på mina funderingar utan bara oroar mig oavsett vad jag kommer fram till...