Finns det bara en rätt väg till ridponnyavel? Jag har liksom asrp's ordförande studerat dom tyska och holländska hingstarna och stonas härstamning längre bak, och hittat både det ena och det andra, allt från Irish draught, frieser, haflinger, shetland till Wildbaum (liknande russet) och det berömda stoet *Okänd*. Hur tror du att man började nån gång i tiden? Visst kan dom som har råd köpa in färdigt avelsmaterial, men vi andra fattiglappar får nöja oss med det vi har och avla uppåt. Förhoppningsvis ska varje generation bli ett snäpp bättre än tidigare, för det är väl det som är finessen med avel?
Ja och studerar du dom riktigt noga så är det så att det efter andra världskriget fanns det i de länder som hade haft krig mycket lite hästar och ponny överhuvudtaget. Man tog vad som fanns och betäckte allt man hade. På hingstsidan var man dock mycket avelsmässiga, de få hingstar med bra kvalite´och fullständig härstamning användes. På hingstsidan i ridponnyavel fanns inga oönskade sidor. Det var fullblod och importerade welshar och Brittiska ridponnyhingstar. Generation efter generation har man sedan använt väl definierade hingstar och som dessutom är brukstestade. För varje generation har man sedan halverat generna från de mindre lämpliga raserna. Fyra generationers avel med godkända hingstar(härstamning, exteriör, bruksegenskaper) har krävts av ett sto för att hon skall kunna bli hingstmor.
Men vad händer om vi i Sverige börjar godkänna hingstar som inom två generationer bär fyra raser och inte har något fullblodsinslag.
Hur kommer avkommorna att se ut--blir det enligt rasstandard.
Ädla ponny med en mankhöjd av max 148 cm
