Jag förstår inte riktigt varför man köper ett föl (har själv gjort det vid ett tillfälle och den blev inte riktigt vad man hoppats). Visserligen är inköpskostnaden lägre men risken att något händer med unghästen innan den är klar för inridning är stor. Sedan kan det visa sig att den inte håller måttet eller inte håller för träningen. Här kan man lägga ner massor av pengar och tid på en unghäst som kanske man aldrig kommer att få rida. I mitt tycke är 3-4-åriga hästar så pass billiga i inköp i förhållande till den kostnad och risk det innebär att föda upp den till ridningsbar ålder, så det är bättre att satsa på det. Är den dessutom inriden av ett proffs så mycket bättre, den är bra grundarbetad och hållbarhetstestad. Har själv fött upp ett antal föl som jag försökt sälja när de ridits in (bortlämnade till proffs), ingen av dem har gått ihop ekonomiskt, och då har jag ändå tillgång till stallplats, bete och foder på vår gård med kreatursuppfödning. En av hästarna fick jag dömma ut som 5-åring pga återkommande problem med ett bakknä, en toppenfin dressyrhäst som tyvärr inte höll för ridning. De andra har också drabbats av skador, borrelia od som fördröjt deras träning så att de kommit efter sina jämnåriga, därmed är ingen villig att betala bra för dem trots att de är av mycket bra kvalité. Enda orsaken man håller på med detta är att det är så roligt att välja hingst till sin märr och sedan se hur resultatet av betäckningen artar sig. Men avel ska man bara bedriva om man har en toppenmärr, kostnaden är ju lika stor för ett föl oavsett moderns kvalité. Att föda upp en medioker häst med avsikt är ju onödigt, många uppfödningar blir ju sådana ändå, trots toppstam.