Sv: Betäck inte Silverston med Silverhingst Del 2
Här är Kias berättelse, lite nedkortad:
Sigurd från Hafsjö (2008 04 19 – 2009 09 05)
vacker , vänlig , silversvart och blind
Bakgrund
Sigge föddes vid midnatt en stjärnklar och kall vårnatt, han var oerhört efterlängtad och tanken var att han skulle ta över efter sin mor och bli min nya ridhäst.
Hans mor – en drömhäst för alla kategorier ryttare; hon bär varsamt fram nybörjaren i en lagom bekväm tölt och är en utmaning med turbomotor för den duktiga ….och hon kan allt! Min ögonsten och vän i nästan 20 år är ett 2-klass 4-gångsto och silversvart, efter en svart hingst och ett fuxsto.
Eftersom hon alltid varit så rolig att rida har hon bara haft 2 föl tidigare, senast var 1999. Hon började nu bli till åren och jag hade ingen avkomma kvar undan henne så jag tänkte: bara ett föl till ...att behålla - en likadan - innan hon blir för gammal.
Fånig och nostalgisk fåfängt tyckte jag nog (jag är för kvalitetsavel inte färgavel) men nu fanns det en silversvart hingst som förvärvat sig bra så det var väl försvarbart inför mig själv, ”en pseudokloning” av mitt underbara sto!
Jag berättade för ”alla” om min ide – bl.a. för uppfödare och tränare som varit med i gamet länge- och jag hörde ingen varning.
Så föddes han, en gräddvit Sigurd i fullmånens sken och miljoner stjärnor tittade på.....det var magiskt och vackert, vi var trötta och lyckliga.
Morgonen därpå så upptäckte jag att hans ögon var lite utstående, ögongloberna såg ut som pärlor och man såg vitan runt irisen. Jag hade aldrig sett sådana ögon förr.
Tiden gick och Sigge som var en stor och högrest kille lekte, busade och sov som alla andra föl. Jag frågade alla om de hade sett liknande ögon någon gång bl. a. flera veterinärer men de trodde att det bara var ett personlighetsdrag utan betydelse, kanske var ögonen bara lite mer känsliga i sitt lite utsatta läge. Om man stod framför honom så kunde man se rakt igenom ögongloberna, de buktade ut framför irisen.
Sigge gick hemma i flocken i 9 månader och jag tänkte ”han ser i alla fall” - han sprang runt och lekte som vilket föl som helst.
Upptäckten
När han kom till unghingstflocken där han skulle få växa upp på stora ytor med många kompisar så sprang han rakt in i en stor en. Det var första signalen på att något var galet men i stridens hetta så kan väl vem som helst springa på saker!
Min goda vän som har hingstflocken brukar sitta ner på en stubbe och observera grabbarna, vara en åskådare in i deras värld. Hon såg att Sigge hade svårt att hänga med i kuperad terräng, han kom efter, han stannade upp vid övergångar mellan ljus och skugga, han var allmänt försiktigare än de andra.
Så småningom så gick det väl också upp för mig att han kanske inte såg helt bra, fast det tog tid innan jag kunde ta in informationen!
När jag så via tips från en bekant tog kontakt med SLU så förstod jag direkt att vår Sigge var homozygot för silvergenen (ZZ) och att han hade sjukdomen MCOA - Multiple Congenital Ocular Anomales, dvs multipla kongenitala ögonmissbildningar.
Jag läste igenom de amerikanska artiklarna om silversvarta Rocky Mountain hästar som har sjukdommen MCOA ( eller ASD syndrom som är den amerikanska benämningen - Anterior Segment dysgenesis) och såg på bilderna i artikeln att Sigges ögon såg precis ut som på Rocky Mountain hästarna.
En djup sorg och förtvivlan välde över mig : Vad hade jag gjort ??? Stackars Sigge
Jag skickade in tagel för DNA test och fick det bekräftat, han var homozygot så vi bestämde att de från SLU skulle komma och undersöka hans ögon.
Jag planerade att kastrera och ta hem honom men skulle vänta tills efter SLU´s undersökning.
Jag klandrade mig själv : varför visste jag inte? det var mitt förb.... ansvar att veta/ta reda på. Jag hade manipulerat med naturen, gått emot mina principer att färg-avla blablabla, en massa hintar poppade upp ifrån hjärnans skrymslen och vrår. Hingstägaren hade bl.a. sagt att hingsten inte gärna ville betäcka ston av samma färg (naturen är klok). Islänningarnas ”skitprat” om att vindottur är knäppa och tittiga ....så klart, om en del av dem ser dåligt så får kanske alla samma etikett! Mitt heterozygota silver-sto är mycket stabil och ett klokt ledar-sto så jag har bara fnyst åt ryktet.
Om jag hade hört talas om sjukdomen MCOA, om jag visste att det fanns den minsta lilla risk att Sigge skulle kunna få den, då hade jag aldrig utsatt varken honom eller mig för detta....aldrig någonsin, det finns så många riktigt bra hingstar i andra färger att välja istället.
Undersökningen
Syn-undersökning utfördes av en mycket duktig professor i klinisk neurofysiologi från SLU.
Vi tog in Sigge i en lada som fanns ute i hagen, kompisarna väntade utanför så allt var lugnt och odramatiskt.
Tyvärr så var Sigges situation mycket värre än jag hoppats på. Jag var dock lite förvarnad för den vanliga veterinären tyckte att vi skulle avvakta med kastrationen till efter synkollen - så vi inte gjorde ett dramatiskt ingrepp i onödan, han misstänkte nog det värsta och jag förstod först då hur illa det kunde vara.
Sigge hade kraftigt nedsatta pupill-reflexer, han reagerade helt enkelt inte. Han kunde inte heller dilatera pupillerna, inte ens efter droppar i ögonen ( som skulle få pupillerna att bli stora), stora ”titthål” är ju en nödvändighet för att kunna se i mörker. Vidare så fanns där ”stora klasar” med cystor i ögonen och även perifer näthinneavlossning. Han hade också början till katarakt (grå starr) alla symptom är kända och signifikativa för MCOA fenotypen – d. v. s. homozygoter med 2 anlag som har multipla och allvarliga förändringar i sina ögon.
Dessutom så upptäcktes att hans syn-nerver inte var helt utvecklade .
Vår vackra lilla kille var i princip helt blind, han hade endast en liten förmåga, han kunde skilja på ljus och mörker med vänster öga.
Vi öppnade porten till ladan och ljuset flödade in....då vände han huvudet ditåt. Det var hans första reaktion på ett seende sen vi gick in i ladan.....eller var det så att han hörde när vi öppnade porten och vände sig mot ljudet?
Tänkvärt
Jag har umgåtts med hästar nästan dagligen i 40 år, haft ett 10-tal föl och jag märkte inte att Sigge i princip var blind!
Vilka tecken fanns? Han var en cool kille, självständig och trygg.
När han var någon dag bara så tog vi ut stoet och gick en sväng, då nosade han runt lite och lade sig sen ner och vilade.
Jo, han var initialt skyggare än de föl jag haft tidigare men när man väl var i kontakt så var han fogligare än de flesta istället.
Det hände att han gick omkull i full fart men vi har gott om både backar, berg, stenar och rötter.
Han kunde ropa på stoet/flocken fast de var inom synhåll men det verkade inte heller så konstigt. En gång så hade vi glömt stänga en grind till betet, hela flocken var ute och mejade ner trädgårdslandet utom Sigge som var kvar och gnäggade oroligt.
Han vände alltid huvudet emot det som hände för att han hörde förstås, inte för att han såg!
Han kom emot oss när vi ropade på honom för att han följde ljudet!
Först i den nya flocken på nya marker så blev syn-problemet tydligt. Senare när vi visste så kunde vi se att han alltid hade en ”ledsagare” som tog hand om honom, några i flocken turades om och han var aldrig ensam. Det var helt fantastiskt ….hästarna visste!
Sammanfattning
MCOA syndrom = alla de som har sjukdomen. Dess utbredning är inte så kända på islandshästar än men vad vi vet är att sjukdomen finns i vår islandshäst-värld och att den uppträder hos silverfärgade individer.
Cyst fenotypen = silverhästar som är heterozygoter, de har ett anlag Z och uppvisar endast cystor som inte verkar påverka deras syn nämnvärt.
MCOA fenotypen = de som är homozygoter , de har alltså 2 föräldrar som är bärare av silvergenen m. a. o. dubbla anlag och uppvisar multipla och allvarliga förändringar (som Sigge)
Nu är det inte så att alla som har MCOA fenotypen är så hårt drabbade som vår hingstunge, sjukdomen finns i varierad grad MEN bara vetskapen om risken gör det helt oförsvarbart att betäcka Z x Z, alltså silver med silver.
Jag vill med denna artikel ge sjukdomen MCOA ett ansikte, så att den blir till verklighet, inte bara för oss som fick och förlorade Sigge, utan för alla som har eller skulle vilja ha en silverfärgad häst!
Vi här på gården önskar ingen att behöva uppleva det vi har gjort, att få en efterlängtad fin fölunge och sen upptäcka att den är blind eller starkt synskadad.
Det är lätt att undvika -välj annan färg på den andra föräldern om du har en silverfärgad häst du vill använda i avel.
Kom ihåg att fuxar kan vara bärare av silvergenen precis som Sigges mormor, kolla med härstamningen eller DNA- testa.
Du som redan har en silverfärgad häst, är den homozygot?
Kolla upp hur bra din häst ser, gör en hinderbana där hästen inte varit förut ( hinder att väja för, kliva över osv) testa banan både i dagsljus och i mörker. En vanlig synundersökning av din veterinär berättar också hur det står till.
Kanske kan det leda till att du förstår din häst och dess beteende bättre och kan underlätta och anpassa livet så bra som möjligt för din vän.
Sigge fick avsluta sina dagar lugnt och fint, innan årstiden blev för mörk och totalsvart för honom. Han har donerat sina ögon till forskningen i hopp om att det inte ska behöva födas fler blinda föl.
Forskningen fortgår och vetenskaplig information från SLU kommer att publiceras före nästa betäckningsperiod.
Varma hälsningar till er alla
Kia von Platen
Hafsjö gård
