Beslutsångest

[oskis]

Jisses vad detta är svårt... Har bestämt mig för att köpa hund, en liten dvärgschnauzer ska det bli Men nu har den stora beslutsångesten slagit in...
Kanske ni har kan råda mig till ett eller annat?
Så här är scenariot just nu i alla fall:
Jag söker en tikvalp som har kvalitéer för utställning men som framförallt ska ha ett mycket gott lynne och bli en trevlig familjehund.

Har varit i kontakt med en uppfödare i Norge (70 mil härifrån) som nu har fått valpar. Där finns en tikvalp som kan bli min (hon har lovat att hålla på den ett par dagar för mig).

Mailade för några dagar sedan en uppfödare här i min stad för att höra om hon visste någon som har valpar nu eller väntar valpar snart. Då visade det sig att hon nyss parat sin tik, men vet ej än om det tagit sig.
Hennes hund har jag träffat några gånger så jag vet hur hon är i temperamentet, mycket trevlig liten tjej.

Nu till dilemmat: Vad ska jag göra??? Vet ju inte ens om tiken här i stan har bebisar i magen än? Vågar man chansa ändå?? Sedan så vet man ju inte alls hur könsfördelningen blir där om det nu är så att hon har valpar i magen...en tik ur den kullen är redan tingad sen över ett år tillbaka, så den går ju först...
Hanen till kullen här i stan är en ung lovande hane, men utan meriter så att säga.
Uppfödaren i Norge är betydligt mer etablerad. De hade exakt samma kombination ifjol och det har tydligen gått rätt bra för tre av de valparna.
Uppfödaren i Norge har jag inga möjligheter att bara åka och hälsa på för att träffa tiken och valparna och även människorna.
Uppfödaren här i stan kan jag ju hälsa på i stort sett när som helst om det skulle vara så.
Kan ju både vara positivt och negativt med att ha uppfödaren så nära...
Just det, en sak till: Valpen från Norge är leveransklar vid en perfekt tidpunkt för oss, mitten av juni. Är perfekt då jag arbetar som lärare och har sommarlov. Valpen som eventuellt blir här i stan föds i så fall inte sen i början av juni och är ju då leveransklar i början av augusti...visst det går, men är inte riktigt lika perfekt...

Hm...Vad ska jag göra???
Har fått en hel del kloka råd av PrinsessFeminist här på Buke men det är alltid kul att höra flera åsikter.
Hur skulle Ni ha gjort?

 

[Kilauea]

Sv: Beslutsångest

Jag besökte aldrig kenneln lagotton kom i från innan jag hämtade henne. Den var ca 30-40 mil bort och utan körkort så blev det inte av.

Om du känner att uppfödaren i Norge passar dig som person så tycker jag du ska köpa därifrån. Man kan ju alltid ha kontakt via mail och telefon enkelt, vilket jag hade (har) med lagottons uppfödare.

 

[AnnaJL]

Sv: Beslutsångest

Ta valpen i Norge, de skulle jag ha gjort. En välkänd kennel och perfekt tidpunkt. Är du hemma med valpen länge så hinner den bli rumsren och grundtränad innan den blir ensam en stund om dagen. Jag fick hem min golden lite för sent och hann bara var hemma en månad innan han var tvungen att vara ensam i 4 timmar. Och jag fick torka kiss varje dag ett tag, för han var för liten för att orka hålla sig.

Så jag röstar på valpen i Norge!

Lycka till!

 

[oskis]

Sv: Beslutsångest

Tack för era svar båda två

Intressant att höra era åsikter.
Ja det vore ju jättebra att kunna få hela sommaren hemma med lilla valpen, då kunde man ju börja träna lämnadet en stund lite åt gången under en lång tid.

Gärna fler med åsikter!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Beslutsångest

Nu har ju du och jag PM:at en del, så du vet nog ungefär hur jag resonerar, men jag tänkte ändå ta tillfället i akt att formulera några allmäna tankar kring det här med val av uppfödare, tidpunkt när valpen levereras osv.

För mig är det viktigt att jag har ordentligt med tid för valpen det första året. Det är då den grundläggande fostran läggs och kontakten etableras. Dessutom är valpperioden känslig och det vore synd att spoliera rumsrenhetsträning osv. för att man egentligen inte har den tid som krävs.

När det gäller val av kennlar så har jag lärt mig att man skall satsa på välrenommerade kennlar som varit med ett tag. De behöver inte alls ha 30 års erfarenhet i bagaget, men bör ha etablerat sig något.

Visserligen är alla nybörjare någon gång, och varje kennel har haft sin första kull en gång, men om man är nybörjare själv på en ras, så tycker jag att man skall vara försiktigare med de helt gröna uppfödarna. Om en ny uppfödare har en mentor i en annan äldre uppfödarkollega, så hade jag dock inte tvekat på samma sätt.

Men det finns flera fallgropar med en ny kennel. Dels för att en nybliven kennel givetvis inte hunnit gå på så många nitar, men framförallt därför att det är svårare att själv bedöma om kenneln har rätt ambitioner eller inriktining. Som nybörjare och valpköpare vet man givetvis inte allt om rasen och dess eventuella problem.

Sedan är ju alla valpar urgulliga och ofta är tiken helt underbar - så visst är det lätt att trilla dit ändå, och tänka - äsch - vågar de, så vågar väl jag? Hur fel kan det gå på en skala?

Jag tycker att du Oskis gör helt rätt som hör dig för på detta forum och som dessutom konsulterat andra hundägare IRL. Många människor köper hund som om de köpte en bal med toapapper - utan att ens betänka att det finns olika kvalitéer på uppfödare, att vissa mer eller mindre medvetet lurar sina valpköpare osv.

Så med tanke på det dilemma du beskriver så hade jag satsat på norgetiken! Men det visste du ju redan.