Beslutsångest

[BernT]

Skrev ju en tråd för ett tag sen om att jag funderade på att ta bort min häst. Åkte till klinik, hittade inget fysiskt fel, fanns nån reaktion i rygg men det sprutades med metacam och är borta nu men fick henne utdömd för psyket. Allt skickades till försäkringsbolaget som (till min stora förvåning) gick med på att ta bort henne och betala ut försäkringsbeloppet.
Har sedan vi var på kliniken ridit henne 2 gånger (10 resp 15 min så det är inga hårda pass, bara känt på lite trav och galopp för att kolla beteendet). Ena gången gjorde hon sitt paradnummer dvs resa sig när jag ska sitta upp och dra iväg i full galopp ut på 70vägen. Ren tur att ingen blev skadad. För att sen andra gången vara världens snällaste och riktigt fin att rida.

Jag är jättekluven för om jag ska ta bort henne eller inte. Isf blir det på fredag. Visst att hon är lite småfarlig och risken finns att hon skadar mig, men det känns skitsamma för jag har ändå gjort ett aktivt val att hantera/rida henne. Däremot om hon kommer upp på vägen och nån bil inte hinner stanna så skadar hon ju någon oskyldig, krockar man med en häst i 70-80 dör man ju, eller om hon skadar någon när hon flippar. För då blir hon okontaktbar, har iofs inte hänt på länge och kanske aldrig händer igen men det kan jag ju inte veta.

Men hon är bara 8 år, världens gladaste när hon inte har sina "cp-dagar" och hon har varit så glad nu när jag ridit och pysslat med henne. Sen blir man ju fäst vid henne, har ju ändå haft henne över tre år.

Jag vet att det är till slut upp till mig att bestämma men det är sjukt svårt. Hade varit lättare om hon var fysiskt skadad men nu är det ju bara skallen som är fel.

Vet att det är ovanligt att de blir utdömda för psyket men hon är det och tänker inte gå in närmare på det.

Sen är det klart att jag tänker en del på att ta bort henne = kan köpa den hästen jag vill ha och sen så kommer jag troligtvis ha en jävligt jobbig höst framför mig med rättegång osv (inte hästrelaterat) samt kommer jobba sjukt mkt så 2 hästar hinner jag inte med alls.

 

[Ponylove]

Sv: Beslutsångest

Men om du ser det så här,
Det är inget fysiskt fel på henne som gör ont. Men psykiska promlem gör ju oxå ont, bara på ett annat sätt. Man mår inte bra när man har psykiska problem, när hon får sina "ryck" så mår hon ju uppenbart dåligt. förutom att ohn ju som du säger kan skada någon, sig själv eller till och med dig.

Du ska inte ha dåligt samvete över att ta bort en sån häst. Du har kämpat i tre år och gjort ditt bästa utan att eliminera problemen.
Vem vet, kanske det i slutändan leder till att du inte vill hålla på med ästar alls mer för att hon tagit bort det roliga i det, eller att du faktiskt inte kan för att hon skadat dig för illa.

Föreslår att du låter henne ha det lite mysigt nu i sommar, så du hinner tänka på saken och hinner mogna med vilket beslut du nu än tar.

En död häst lider inte

 

[BernT]

Sv: Beslutsångest

Nä en död häst lider inte, men samtidigt har väl även djur någon form av livsvilja, hon har ju bara ett liv. Ska jag ta bort henne blir det på fredag, är hemma på semester hos min familj nu (och har hästen med) och tänker åka tillbaka hem till mig nu till helgen och vill helst slippa släpa med mig hästen om jag ändå ska ta bort henne. Hon åker iofs släp utan problem men det känns onödigt krångligt. Dessutom får jag då 25 mil till kliniken där hon ska tas bort istället för typ 2 som det är nu, och kliniken tar bara emot hästar på fredagar för avlivning.

 

[hallonskog]

Sv: Beslutsångest

Jag hade tagit bort hästen, det finns så många fina och snälla hästar som du sannerligen kan ha mer roligt med och inte riskera ditt eller andras liv.

Det är bara du som kan ta beslutet, vad skulle du ha kommenterat om det var någon annan som skrev tråden? Skulle du ha föreslagit att ta bort hästen eller att behålla? Kanske du har ditt svar just där..?

 

[Sorbe]

Sv: Beslutsångest

Nu håller jag inte alls på med hästar längre, en anledning till att jag slutade var just att jag blev rädd för hästar som betedde sig som din. Jag vågar inte riskera att bli skadad när jag håller på med hästar så därför slutade jag.

Jag hade valt att ta bort henne, jag har väl inte riktigt följt dig genom dessa år men jag minns att du skrivit en hel del om hennes beteende.
Du har bestämt dig, du vill ta bort henne, men nu sätter ångesten in eftersom du bestämmer över någon annans liv.
Som du säger så kan hon skada dig och andra. Om hon skadar dig så är du medveten om att det är ditt val att hålla på med hästen, men är det värt att bryta armen för? Att ramla av när hästen stegrar sig eller skenar och kanske hamna i rullstol resten av livet? Och speciellt om det händer något som gör att någon annan blir skadad, för att denne kanske inte förstår hästen, det är jobbigt att leva med som människa, du blir ju då en av anledningarna till att olyckan hände.

Vi tog bort en ponny på ridskolan där jag red tidigare, just pga psyket. Kunde vara superfin i flera dagar, veckor och månader, men när han drog järnet i ridhuset och ungarna flög till höger och vänster, eller när han fick panik i stallgången, det var inte okej, inte alls. Nu var denne ponny förmodligen förstörd i huvudet pga misshandel av tidigare ägare.
Det sörjdes rejält för snyggare ponny kunde man leta efter och han var så fin när han var sig själv men när han fick en blackout så var det farligt, riktigt farligt.

 

[tuaphua]

Sv: Beslutsångest

Som jag ser det är det där en ohållbar situation. Just för att hästen kan skada någon.
Som du säger kan man ju kanske själv göra ett informerat val där man själv väljer att utsätta sig för faran. Även om det i sin tur kan påverka andra.
Jag har själv gjort det valet i flera fall.
Men däremot skulle jag aldrig kunna leva med att en häst jag har ansvar för skadar någon annan.

Jag har en häst som dömdes ut för lynnesfel, då man fort gjorde det för 20 år sen. Han var rent livsfarlig.
Jag har idag kvar honom. Han är 30 år nu. Jag har arbetat hårt som i helveeetees med att få honom safe för mig. Idag är han det. Och jag kan låta andra göra saker med honom också i viss mån.
Så jag förstår det där med att vilja ge dem en chans.

Jag har en annan häst som är köpt som projekt iom att han också var farlig, dock bara uppsuttet.

Jag arbetar också med problemlösning. Så jag förstår den biten.
MEN när jag gör såna jobb är säkerhetstänket stort! Jag får aldrig bli orsak till att andra blir skadade.
Och hästen måste gå att rehabilitera, mentalt som fysiskt.
För hästarna mår inte bra av att balla ur så där!
Jag vill inte att mina hästar/eller kunders hästar ska sluta med brutna ben efter att ha träffats av en bil tex.
Det är alltså inte bara människornas väl och ve man tänker på där.

Så som jag ser det har man i ett sånt läge två val:
Antingen tar man bort hästen iom att den utgör en fara för både dig, sig själv och andra. Och du har försökt få bukt med problemen så länge nu att om du hade hittat rätt metod skulle det blivit tydligare resultat.
Eller så behåller man hästen och tar hjälp av någon som har erfarenhet av såna här problem. Du ska då kunna hitta info om att den har lyckats men JUST såna här problem! Och upprepade gånger!
Att man har tävlingsresultat eller titlar är i såna här fall inte intressant om man inte också har extremt stor vana av just den här typen av problematik.
Och sen bör du också kunna se tydliga resultat inom en överskådlig framtid.
Annars får man nog inse att personen inte kan hjälpa dig, även om de är bra på att snacka.

Så ser jag det iaf.
Lycka till vad du än väljer!

 

[lil-sis]

Sv: Beslutsångest

Jag tycker du ska ta bort henne.
Något är det ju som gör att hon inte mår bra och det beteendet kan ju faktiskt bli riktigt farligt.
Och det är inte värt det. Någonsin.

Klart som fan att det kommer vara skitjobbigt, det är det. Även om kusen står med tre brutna ben.

 

[BernT]

Sv: Beslutsångest

Vet inte riktigt vem jag skulle vända mig till OM jag skulle bestämma mig för att ha kvar henne, eller ens hur jag ska beskriva problemen. Det största problemet är väl att hon verkar ha någon slags inre stress. Och att hon får sina ryck. Och sen glänser hon till och jag kan hoppa bana med henne hemma hur stort och högt som helst. Sen nästa dag kan hon lägga sig ner i stallgången när jag ska göra i ordning henne.

Har bokat tid på fredag för avlivning iaf. Sen går ju det att boka av om jag skulle ändra mig men jag vet inte..

 

[BernT]

Sv: Beslutsångest

Ja ngt är ju fel, men ändå känns det fel att ta bort henne när hon inte har ngt fysiskt fel. Hade hon stått med brutet ben eller ngt liknande hade det varit lättare. Nu kan hon ju bli bättre, kanske. Eller kanske inte. Det är ju heller inget alternativ att ha som sällskap då hon måste ridas och så för att må någorlunda bra i huvudet. Annars kommer stressbeteendena direkt.

 

[tuaphua]

Sv: Beslutsångest

Iom att jag redan ganska ingående förklarat att jag tror på att ge hästar en chans så kanske det här väger tyngre än då vissa andra säger det:
Jag tycker inte det behöver vara fel att avliva en sådan häst.

Jag tror heller inte man helt kan utesluta smärta när det är frågan om "utbrott" som du kallar det.
Det kan vara så att det är lite olika dag till dag och att bara vissa saker i exakt vissa lägen triggar smärta.

Ärligt talat är det inte helt ovanligt med såna hästar.

Sen säger jag inte att det måste vara smärta. För jag har aldrig sett hästen och kan inte uttala mig om det.
Men oavsett orsak till hästens beteende så är den farlig för både dig och sig själv.
Så det är inte bara för din skull du tar bort den. Det är mer för hästens egen skull och andras om du nu beslutar dig för det.

Och hur DU vill göra kan bara du besluta. Det är din häst och ditt val.

Det finns tyvärr väldigt få tränare som skulle kunna hjälpa dig om den ens är garanterat fräsch i kroppen.
För en häst som reagerar som din är svårare än en häst som är jämnare alt varnar tydligare innan.

Just såna fall där hästen uppfört sig så här ett tag brukar jag själv alltid tveka till att ta mig an de hästarna. För möjligheten att den kan bli fungerande för mig finns. Frågan är om ägaren är villiga att lära om och ändra om tillräckligt. Och om ägaren vågar. Och om de ens har möjlighet(fysiskt som psykiskt).
Och förmodligen måste hästen stå i träning ett tag. Det är inte gratis.
Så vet jag många andra som tänker.
Och ju äldre och mer rutinerade folk blir. Desto mindre tål deras kroppar och drivet i dem dör lite. Så de tackar nej till de farliga hästar som de förr tyckte var lajbans och var kända för att greja.

Vill du försöka vidare så kan du PM:A om namn som kan hjälpa dig.
Kanske kan de inte rädda hästen. Men man hittar smärttriggers iaf.
Så slipper du undra.

 

[lil-sis]

Sv: Beslutsångest

Jag trodde ju att min connemara var dum i huvudet.

Nu visade det sig att hon hade problem med en nerv i ena bakbenet som triggades i vissa situationer. Jag hade tur som hittade en veterinär som inte är så fastlåst i "det vanliga". Det tog väl ett år att rehabilitera just den skadan (hon hade gått omkull i hagen, var behandlat i knäet på den sidan efter det) och jag var galet nervös när det var dags att börja rida igen. Men det var rätt så uppenbart att hon hade ont någonstans och att det satt högt upp. Hade vi inte hittat det problemet hade jag tagit bort henne. (Nu slutade det med avlivning ändå men det var pga knäet som aldrig blev bra).

 

[BernT]

Sv: Beslutsångest

+ lil-sis

Tar bort henne imorgon. Har bestämt mig nu och det känns bäst. Tråkigt men ändå bäst. Kommer väl iofs böla som ett litet barn imorgon men det blir väl bättre.

 

[tuaphua]

Sv: Beslutsångest

Lider med dig! Sagt farväl till en som försvinner imorgon.
Jobbigt som fan. Men det blir bra för djuret.

 

[Korven]

Sv: Beslutsångest

Du kanske är klar med det hela nu, men jag säger bara att jag tycker du gör rätt.

 

[BernT]

Sv: Beslutsångest

+ tuaphua

Hon togs bort imorse. Allt gick jättelugnt, hon fick iofs en rejäl dos lugnande en liten stund innan och när de ledde ut henne valde jag att gå sen var det över på några sekunder bara. Det vad inte alls roligt.

 

[lil-sis]

Sv: Beslutsångest

Nej det suger. Men nu vet du iaf att hon inte lider.

Kram!

 

[the_connemara]

Sv: Beslutsångest

All heder till dig, utifrån de av dina tidigare trådar tror jag det var helt rätt beslut av hänsyn till hästen

 

[BernT]

Sv: Beslutsångest

Jo det var väl det. Tyvärr gjorde jag missen att precis när vi klev ut från kliniken snabbt titta åt höger, precis för att se min häst gå ner i backen...

Även om det kanske var rätt beslut så känns det ändå som det ultimata sveket.

 

[Raja]

Sv: Beslutsångest

Jag vet att det är över nu och inte kan göras ogjort men jag anser att du gjorde rätt.
Veterinären säger att det inte är något fysiskt fel - som går att hitta när. Men vad vet vi hur hon kände det? Något stod ju inte rätt till det är helt klart. En "normal" häst gör inte så - smärta eller psykisk ohälsa - skit samma, hästen mådde inte bra.
Vi hade en ponny som var "galen". Han fick också fullkomliga utbrott av till synes ingen anledning. Skritt på lång tygel..och sen PANG! bocksprång tills man låg i backen. Vi hittade aldrig något fel på honom.
Tyvärr säger jag, sålde jag honom (med tydlig info om hur han var!). 10 år senare fick vi av en slump reda på att han under dessa år åkt land och rike runt till den ena ägaren efter den andra. Gud vet vad han blivit utsatt för och hur många som slagit sig illa. Jag vill inte tänka på det.
Nä jag ångrar djupt att jag inte tog ditt beslut och sparat mycket lidande för både häst och människor.

 

[nexxa]

Sv: Beslutsångest

Jag tycker du tog helt rätt beslut! Visst känns det svårt när det inte är något fysiskt. Men detta var en rättvis väg både för dig och hästen. Det finns så många åsikter om vad man bör eller inte bör göra. Men att du ska riskera ditt liv varje dag är inte okej. Kramar!