Sv: Besluts problem - kloka tankar sökes
det du just rabblade upp är dte jag inte kan, jag kan bara inte blunda för nått som gick shit, jag har krav på mig som ibland trycker undan det roliga med ridning.
Om jag känner att nått går bra så testar jag nått lite svårare osså går inte det så avlider jag
nej inte riktigt så men jag blir besviken på mig själv för jag vet att han kan och jag borde kunna men ändå går det inte
Men ska du bara acceptera att du aldrig kommer bli nöjd med din ridning (för med den där inställningen lär du inte bli det ens om du blir världsmästare!
) eller försöka jobba med det? Måste du kanske ha en ridlärare som skriker och flyger i luften så snart du kräver något av hästen? Jag kan ställa upp som frivillig "skrikare"!
Jag har också för höga krav egentligen, min ridlärare brukar t ex fråga i början av varje pass "hur har det gått sen sist?" och så rabblar jag upp en massa ursäktande att ja, det har ju gått väldigt dåligt och sitsen har blivit riktigt kass igen, och traven går åt h*vete, och hästen går himla ojämnt (inte rakriktat alltså) och hej och hå, alltså rabbla upp alla såna detaljer som man inte tyckt känts bra och så gått och grubblat på och grämt sig över i evigheter, och svaret brukar bli lite skrattande att "nä, det där tror jag inte på, du har inte alls dålig sits! ni brukar vara så duktiga så!" (lite smörigt för sitsen ÄR inte bra, får jobba på den massor oavsett vilken tränare jag rider för) och så skojar hon till eventuella åskådare om att "ja hon säger ALLTID att det går så dåligt, trots att det alltid brukar gå så bra!".
Men för att kompensera det så brukar jag försöka tänka på hästen. Hur kul tycker hästen det är att alltid ha en massa krav på sig? Att allting ska vara så petigt och att aldrig få känna sig lyckade? Det kan jag svara på - de blir uttråkade och deppiga!
Min häst är så extremt känslig för sånt dessutom att det verkligen känns/syns hur han "lider", efter att man suttit av om inte annat. Och tvärtom så skiner han upp och vinklar ena örat mot mig när han får beröm! Om jag tänker att jag tränar
hästen på ett grundläggande, ganska kravlöst och pedagogiskt sätt, att tänka ut en övning, göra det så lätt för hästen som möjligt att göra rätt och belöna för varje litet framsteg - då belönar jag samtidigt mig själv vid varje lilla "bra!" och eftergift. Och allt blir så mycket mer positivt!
svar till andra inlägget
Allt blir mycket tydligare när man gör nått för hästen än sig själv.
särskilt om amnn rider ensam för när vi rider allihop har vi en yjej som älskar att fotta *_* drömm eller hur
haha var lycklig du
du har säkert ett bättre humör än mig xD
men ska prata med ägaren nästa gång jag ser henne MÅSTE göra det
men vad ska jag säga då
hon red hos det stallet jag ska byta tillbaka till innan oxå, hon red in hans unghästar och tkr INTE om han så mkt, förvisså ska babben stå i hans andra stall, dock bara hagplats och hela stallet är tomt.
Det är "bara" att förklara att du saknar din gamla medryttarhäst.? Tror att hästmänniskor förstår sig på sånt. Och gör de inte det så är det inte ditt problem utan någon annan som läser in för mycket eller överreagerar. Sen kan man såklart vara bussig och erbjuda att fortsätta ett tag tills hon hittat en ny medryttare.
