Kanske folk som förstår vem jag är men ni kan väl bara strunta i det. Behöver bara skriva av mig och kanske få lite input.
Hur som helst. Är 24 bast, flyttade hemifrån när jag var 16 (gymnasium, internat)och flyttade hem igen "på riktigt" förra sommaren. Flyttade hem efter att ha studerat i lund och levt på CSN, samt jobbat i USA och pluggat i Australien.
Så jag har klarat mig "själv" ganska mycket.
Men blir så oerhört påverkad av mina föräldrar och deras oro. Min pappa särskilt, en riktig sparare, välutbildad, smart och är nu arbetslös. Ekonomin har betytt mycket hela tiden under min uppväxt, man ska spara, spara, spara, spara för man vet aldrig vad som händer
För ja, visst var det så att mina föräldrar sköt till pengar till mig när det krisade som student i lund. Och de betalade resor upp till stockholm med mera.
Efter att ha bott 1 år hemma hos mina föräldrar (gjorde praktik en termin och sökte jobb andra, fick ett vik på 2 månader = har inte sparat ihop någon buffert pga diverse omständigheter) så känner jag att det går inte att bo hemma längre. Känner mig låst. Det är långt från stan och mina vänner. Kan inte leva livet som en 24-åring sig bör
5 augusti börjar jag plugga igen. På en skola som är väldigt tidskrävande så vad jag har förstått är det inte aktuellt för många med ett extrajobb, men ska ändå försöka!
Hur som helst. Fick precis veta att de ville ha in mig i en stor lägenhet (5:a) som gör att jag kommer närmre både skola och mina vänner. Det är ett litet rum, en gammal lägenhet men vafan.
Jag vet inte varför jag blir rädd att ta det här steget, har bott på så många olika platser i mitt liv och nu är jag rädd att jag ska bo bara ca 45 min från mina föräldrar och att min ekonomi kommer kollapsa. Känns så med min fars oro i alla fall. Har varit så sjukt dålig på att spara pengar när jag bott hemma nu
Ähh jag vet inte, tappar tilltron på mig själv att jag ska "klara" det trots att jag rest och bott på olika platser och kastat mig in i saker tidigare. Har till och med gjort en budget för första gången i mitt liv. Men tycker det ser tight ut.
Nu har jag spytt ut orostankarna. Vore skönt med input om någon orkade ta sig igenom det här...
Hur som helst. Är 24 bast, flyttade hemifrån när jag var 16 (gymnasium, internat)och flyttade hem igen "på riktigt" förra sommaren. Flyttade hem efter att ha studerat i lund och levt på CSN, samt jobbat i USA och pluggat i Australien.
Så jag har klarat mig "själv" ganska mycket.
Men blir så oerhört påverkad av mina föräldrar och deras oro. Min pappa särskilt, en riktig sparare, välutbildad, smart och är nu arbetslös. Ekonomin har betytt mycket hela tiden under min uppväxt, man ska spara, spara, spara, spara för man vet aldrig vad som händer
För ja, visst var det så att mina föräldrar sköt till pengar till mig när det krisade som student i lund. Och de betalade resor upp till stockholm med mera.
Efter att ha bott 1 år hemma hos mina föräldrar (gjorde praktik en termin och sökte jobb andra, fick ett vik på 2 månader = har inte sparat ihop någon buffert pga diverse omständigheter) så känner jag att det går inte att bo hemma längre. Känner mig låst. Det är långt från stan och mina vänner. Kan inte leva livet som en 24-åring sig bör
5 augusti börjar jag plugga igen. På en skola som är väldigt tidskrävande så vad jag har förstått är det inte aktuellt för många med ett extrajobb, men ska ändå försöka!
Hur som helst. Fick precis veta att de ville ha in mig i en stor lägenhet (5:a) som gör att jag kommer närmre både skola och mina vänner. Det är ett litet rum, en gammal lägenhet men vafan.
Jag vet inte varför jag blir rädd att ta det här steget, har bott på så många olika platser i mitt liv och nu är jag rädd att jag ska bo bara ca 45 min från mina föräldrar och att min ekonomi kommer kollapsa. Känns så med min fars oro i alla fall. Har varit så sjukt dålig på att spara pengar när jag bott hemma nu
Ähh jag vet inte, tappar tilltron på mig själv att jag ska "klara" det trots att jag rest och bott på olika platser och kastat mig in i saker tidigare. Har till och med gjort en budget för första gången i mitt liv. Men tycker det ser tight ut.
Nu har jag spytt ut orostankarna. Vore skönt med input om någon orkade ta sig igenom det här...