Beskriv din graviditet med 5 ord

[eyz]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Fast jag säger ju inte att man ska vara helt naiv och just förvänta sig en rosafluffig framtid? Jag tycker bara att det är sorgligt att man ska behöva föreställa sig en helvetisk tid, speciellt när man redan har en svår graviditet.

Och att på ett forum för blivande föräldrar skriva att man bör förvänta sig en mycket svår tid är lite att ta bort det roliga för de väntande kan jag tycka. Som sagt bör man väl vara på det klara att den rosa världen förmodligen bara existerar i filmens värld men livet med en bebis är ju sällan svart eller vit.

 

[Petruska]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Så den där obeskrivliga lyckan som många i tråden beskriver har inte dykt upp än, även omdet hade varit trevligt om den hade gjort det. Det är ju inte oblandat kul att få barn heller, de flesta beskriver ju späd/småbarnstiden som ett rent helvete.

Ett niomånaders lyckorus hade ju inte varit dumt, det hade man säkert haft stor glädje av hela resten av livet sen. Bara att kunna tänka tillbaka på en sån sak!

Personligen tycker jag att småbarnstiden har oförtjänt dåligt rykte!

Att många säger så där som du också har hört håller jag med om, men så illa tyckte jag inte alls att det var. Och där hade man ju också fördelen att när man var trött kunde man titta på den där trots allt obegripligt söta ungen som log mot en när man var som mest utmattad, medan man som gravid får försöka glädjas åt foglossningar, läckande bröst och fläckade tröjor, bristningar på magen och blåådriga ben. Samt i mitt fall 30 kilos viktökning (var dock något underviktig innan).

Men varför förutsätta att man kommer få ett rent helvete när barnet är fött?

Jag tolkade det inte som att detta var vad mabuse väntar sig, utan det är vad föräldrar varnar henne för. Jag varnades också för sådant när jag var gravid. Tycker att folk som bara har sådant att säga om föräldraskapet borde varna innan man blev gravid, snarare.

För övrigt är det ju jättemånga saker man gärna vill som samtidigt är jobbiga. Jag tycker att det är rätt jobbigt att ha häst men jag vill ha min häst ändå, jag tycker att mitt jobb är rätt jobbigt men jag vill inte byta till ett enklare. Folk som har hus vill väl ha hus får man förmoda, men de pratar ofta mycket om alla jobbigheterna ändå. För att inte tala om de som har hästgårdar, en del går ju helt i däck av det och då måste de ju ändå väldigt gärna ha velat ha gården från början?

 

[micaelathegreat]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Och att på ett forum för blivande föräldrar skriva att man bör förvänta sig en mycket svår tid är lite att ta bort det roliga för de väntande kan jag tycka.

Ja, DU tycker det (och jag skrev aldrig att man BÖR förvänta sig det värsta utan att det hade varit bättre för mig). JAG hade gärna läst sånt när jag var gravid, för när dottern föddes kände jag mig otroligt ensam och värdelös. Jag hade gärna vetat då att det fanns många mammor (och kanske även pappor) som har känt och känner likadant. Det fanns ljusglimtar under den jobbiga perioden men de blev tyvärr överskuggade av mitt mående. Jag kanske borde tillägga att nu när dottern är 3 månader är livet fantastiskt, så visst blev det bra till slut men det fanns en tid då jag inte trodde det. Och som sagt, vetskapen att jag inte var ensam hade hjälpt mig otroligt mycket tror jag.

Jag säger inte att de med som har det lätt och okomplicerat ska hålla tyst om det utan att det är bra att höra båda sidorna.

 

[Cyllene]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Fem ord?

Värsta - perioden - i - mitt - liv!

Som min kollega sa (jag är gymnasielärare) "Du är troligtvis det bästa receptet man kan ha mot tonårsgraviditeter". Finns ingen tonåring på vår skola som vill ha barn när de sett hur jag haft det (har det, vecka 37 nu).

Jag är inte heller någon bebis-människa, men alla säger att det in slutänden är värt det, så jag får väl återkomma när jag fått barn och se vad jag tycker då!

 

[Pallas]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Jag är inte heller någon bebis-människa, men alla säger att det in slutänden är värt det, så jag får väl återkomma när jag fått barn och se vad jag tycker då!

Jag gillar inte barn i allmänhet, men mina tre älskar jag. Dock ska jag inte sticka under stol med att det tog lång tid för mig att utveckla de där "riktiga" mammakänslorna. Jag drabbades av svåra förlossningsdepressioner efter två av förlossningarna och hade svårt att ta barnen till mig.

 

[Brandgul]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Jag är inte heller någon bebis-människa, men alla säger att det in slutänden är värt det, så jag får väl återkomma när jag fått barn och se vad jag tycker då!

Ja det får jag verkligen hoppas! Jag tycker att det låter tragiskt med människor som inte tycker att 9 månaders väntan är värt det!

Ett barn har man så mycket längre tid än vad man var gravid!

Däremot kan jag förstå att man avstår från det en gång till om det var ett helvete. Men att inte tycka att det är värt det när det väl är gjort låter jättetråkigt

För mig tog det också ett tag innan jag började älska ungskrutten som jag gör idag, men tigermamman i mig föddes samtidigt som honom. I samma ögonblick han kom ut kände jag att jag var hans beskyddare och han var mitt fulla ansvar.

 

[micaelathegreat]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

För mig tog det också ett tag innan jag började älska ungskrutten som jag gör idag, men tigermamman i mig föddes samtidigt som honom. I samma ögonblick han kom ut kände jag att jag var hans beskyddare och han var mitt fulla ansvar.

Precis exakt så! Jag vet inte vad jag tagit mig till om nåt hänt henne och anledningen till att jag uthärdade helvetesamningen var för att hon tyckte att det var så mysigt. Men det tog ett tag innan allt "blev bra".

 

[Cyllene]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Det finns ingen tvekan om att mitt barn kommer bli mitt allt, det är jag fullständigt övertygad om. Just nu känns det dock som om det vore mycket enklare om det kom en kattunge eller ett föl. Jag är nog så hönsmammig med mina djur så jag är lite rädd för hur jag ska bli med ett barn. Plus att graviditeten är ett riktigt helvete!

Jag är väldigt barnkär när det kommer till lite äldre barn, det är just riktigt små jag tycker är otäcka. Jag förstår inte varför alla vill att man ska hålla deras bebisar? Men som sagt var, när karate kid som är i magen nu kommer ut lär jag väl knappt släppa honom till någon annan...

 

[Petruska]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Ja det får jag verkligen hoppas! Jag tycker att det låter tragiskt med människor som inte tycker att 9 månaders väntan är värt det!

Nu verkar det ju vara väldigt ovanligt att man ångrar sina barn, och att man skulle ångra dem på grund av att graviditeten inte var värd besväret tror jag är ännu ovanligare. Ångrar man sina barn har man nog i allmänhet större problem än just att man tvingade sig igenom graviditeten.

 

[Freyja_bus]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

kl

Första graviditeten:

LYCKA
Illamående
UNDERBART
Smärta
OMTUMLANDE

Andra graviditeten är väl ungefär de tre första orden hitills, med undantag att jag kanske inte riktigt hade tid att var sådär superlycklig i början som jag var när jag fick reda på att vi väntade My.

//Julia

 

[Syrran!]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

*KL*

Oplanerad
Oväntad
Förvirrad
Foglossning
Lycka!

 

[Mabuse]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Ser du alltid negativt på allt? Jag förstår att det är jättejobbigt att redan från början drabbas av komplikationer och jag förstår fullt ut att vissa inte upplever något trevligt alls med att vara gravid. Men varför förutsätta att man kommer få ett rent helvete när barnet är fött?

Likaväl som man kan drabbas av helvetesamningar, eller att inte kunna amma alls så kan det ju fungera problemfritt. Likaväl som man kanske får ett kolikbarn som aldrig tycks sova kan man ju få en liten som sover mest hela tiden? Det är ju omöjligt att veta i förväg. Och vad får man ut av att se nattsvart på framtiden?

Jag ser inte nattsvart på framtiden. Men som gravid (även med en svår graviditet), så får man väldigt ofta höra att om du tycker det är jobbigt nu, vänta tills bebisen väl är född, då blir det ännu värre. Då är det slut med att sova på nätterna, då kommer du bli nerkräkt hela tiden (räkna med att du behöver många uppsättningar kläder till barnet, för man måste byta flera gånger om dagen), du kommer inte ens ha tid att gå på toa utan måste hålla dig tills din man kommer hem. Du kommer inte ha ett ögonblickför dig själv, du kommer natt och dag enbart få sysselsätta dig med bebisen. Småbarnstiden är den värsta tiden, och så vidare.

Med andra ord - ska man tro på dem som har barn, så ska man inte för ett ögonblick tro att det blir bättre när barnet väl är fött, först då börjar det verkliga helvetet.

Likadant med amningen - min barnmorska har varit mycket noga med att inskärpa att amningen nästan aldrig fungerar problemfritt, och att man absolut inte ska utgå från att det kommer att fungera, utan att man ofta får kämpa i flera månader med gråt och smärta tills det fungerar någotsånär.

Jag vet ju inte, jag har ju inga barn, men ska jag tro på dem som har barn, så är det ett helvete att ha småbarn. Och de borde ju veta, eller hur?

Så låter det ju även här på forumet - många reagerade ju väldigt starkt på att jag tror att vi kommer kunna handla några saker även efter det att barnet är fött, och har pekat på det orimliga i att tro att någon av föräldrarna har möjlighet att vara borta från hemmet ens en halvtimme efter barnets födelse, eftersom man kommer vara så slut och ha så ont då.

Så jag försöker skapa mig rimliga förväntningar baserat på vad andra med mer erfarenhet berättar. Och eftersom många som har erfarenhet är mycket noga med att inskärpa hur mycket problem det kommer bli när barnet är fött, så fick man ju lov att vara mer än lovligt naiv och stjärnögd för att tro att det skulle vara trevligt eller roligt att ha småbarn. Om det vore så, så skulle väl inte de flesta som har barn genast börja berätta hur hemskt det kommer bli när barnet är fött när de fårhöra att man är gravid?

 

[Mabuse]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Jag tolkade det inte som att detta var vad mabuse väntar sig, utan det är vad föräldrar varnar henne för. Jag varnades också för sådant när jag var gravid. Tycker att folk som bara har sådant att säga om föräldraskapet borde varna innan man blev gravid, snarare.

Precis, det är vad många föräldrar varnar för. Jag hoppas förståss på att det blir bättre än vad de säger! Ibland tror jag att folk utgår från att man har en rosaskimrande bild av hur det kommer att bli, och därför börjar varna ens innan de tagit reda på vad man har för inställning.

För övrigt är det ju jättemånga saker man gärna vill som samtidigt är jobbiga. Jag tycker att det är rätt jobbigt att ha häst men jag vill ha min häst ändå, jag tycker att mitt jobb är rätt jobbigt men jag vill inte byta till ett enklare. Folk som har hus vill väl ha hus får man förmoda, men de pratar ofta mycket om alla jobbigheterna ändå. För att inte tala om de som har hästgårdar, en del går ju helt i däck av det och då måste de ju ändå väldigt gärna ha velat ha gården från början?

Jag ser väldigt mycket fram emot att ha en femåring och uppåt, men för att få det så har man ju först ha ett spädbarn och ett småbarn. Jag har aldrig varit särskilt förtjust eller intresserad av bebisar och småbarn, och är det inte nu heller. Jag tycker det är jobbigt att vara gravid, men det innebär ju inte att jag önskar jag fick ett sent missfall - för det kommer helt säkert vara värt det att resten av livet ha ett barn, även om det i stunder blir jobbigt. Men det är ju det där livslånga jag ser fram emot, inte de första tre åren som de flesta tycks vara överens om är väldigt jobbiga.

 

[eyz]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Nej, då är det sannerligen inte lätt att se det positivt. Beklagligt att du endast möts av så negativa kommentarer.

 

[Mabuse]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Tja, det är ju bara att läsa här på forumet, vad mammorna skriver till de gravida om hur det kommer bli när barnet är fött.

Jag tror att många föräldrar utgår från att alla blivande föräldrar tror att det är rosaskimrande underbart och problemfritt med småbarn och amning,och därför vill de förekomma och berätta nackdelarna. Kanske för att de själva trodde allt skulle gå jättebra, och vill bespara nästa föräldrar samma upplevelse. Problemet blir ju när alla eller de flesta tänker så, för då blir ju resultatet att man som blivande förälder nästan enbart får höra negativt om hur det kommer bli.

 

[eyz]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Jag måste ha/haft censurerande ögon , jag har inte stött på kommentarer här som du nämner även om jag tror dig. Å andra sidan brukar jag mestadels läsa trådar med någon sakfråga.

Men det kan nog vara som du säger - man tror att blivande föräldrar förväntar sig en vaselindimmad värld och vill inbanka sin egen verklighet.

 

[Petruska]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Jag ser väldigt mycket fram emot att ha en femåring och uppåt, men för att få det så har man ju först ha ett spädbarn och ett småbarn.

Ja, man har ju lite olika åldersfaser som man tycker att barn är roligast/intressantast i. En del personer verkar ju skaffa barn i stort sett för att de vill ha en bebis samt gärna vill vara föräldralediga (gäller särskilt för kvinnor), och det tycker jag är lite feltänkt. Med tanke på hur kort bebistiden och även föräldraledigheten är (till och med i Sverige) ur ett minst artonårigt föräldratidsperspektiv.

Själv tycker jag att de första fem, sex åren varit de i särklass roligaste som förälder. Jag tycker att barn i de åldrarna är fantastiskt roliga att relatera med. Ja, första halvåret måste de vara mig mycket närstående för att jag ska bli intresserad, men sen är jag faktiskt generellt road av barn i förskoleåldern. Och de egna tenderar man ju att vara extra positivt inställd till.

Sen kom skolan och den har jag dessvärre aldrig varit kompatibel med.

 

[rubytoo]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Tja, det är ju bara att läsa här på forumet, vad mammorna skriver till de gravida om hur det kommer bli när barnet är fött.

Jag tror att många föräldrar utgår från att alla blivande föräldrar tror att det är rosaskimrande underbart och problemfritt med småbarn och amning,och därför vill de förekomma och berätta nackdelarna. Kanske för att de själva trodde allt skulle gå jättebra, och vill bespara nästa föräldrar samma upplevelse. Problemet blir ju när alla eller de flesta tänker så, för då blir ju resultatet att man som blivande förälder nästan enbart får höra negativt om hur det kommer bli.

Jag tycker att allt har varit helt underbart hittills och mitt barn är nu 8 månader.

Att ha ett litet spädbarn skulle jag gärna ha om och om igen, visst vissa saker har det ju varit "på vägen" sas som kolik och problem med amningen den första veckan men helt ärligt trodde jag att det skulle vara betydligt jobbigare..

Visst lite tröttare än vanligt är man ju eftersom den lille vill äta på natten men inget jag avlider av

Min lille följer med mig överallt och han debuterade på hästtävling första gången när han var 6 veckor, tycker det är betydligt svårare att lämna honom än att ta med honom.

Jag hade en enormt jobbig grav med sjukskrivning i ca 7,5 månader med inläggning 3 ggr på sjukhus, att ha ett litet barn är inget mot att vara gravid

 

[Calazirya]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

Jag ser inte nattsvart på framtiden. Men som gravid (även med en svår graviditet), så får man väldigt ofta höra att om du tycker det är jobbigt nu, vänta tills bebisen väl är född, då blir det ännu värre.

Stämmer inte in här. Visst lite tröttare men ändå enklare när man har barnet utanför än när man var gravid tycker jag.

Då är det slut med att sova på nätterna, då kommer du bli nerkräkt hela tiden (räkna med att du behöver många uppsättningar kläder till barnet, för man måste byta flera gånger om dagen), du kommer inte ens ha tid att gå på toa utan måste hålla dig tills din man kommer hem. Du kommer inte ha ett ögonblickför dig själv, du kommer natt och dag enbart få sysselsätta dig med bebisen. Småbarnstiden är den värsta tiden, och så vidare.

Här kan jag bara tala för mig själv. Men jag sover ungefär lika som när jag var gravid, skillnaden är att min sambo ( pappan ) tar nätter nu och det kunde han inte när jag var gravid.
Min dotter var förvissa en kräkfia men en uppsättning fräscha linnen räddar dagen .
Ett spädbarn brukar åtminstone sova så man hinner ta en sväng till toan, i värsta fall med dörren öppen om man är ensam.

Med andra ord - ska man tro på dem som har barn, så ska man inte för ett ögonblick tro att det blir bättre när barnet väl är fött, först då börjar det verkliga helvetet.

Absolut inte.

Likadant med amningen - min barnmorska har varit mycket noga med att inskärpa att amningen nästan aldrig fungerar problemfritt, och att man absolut inte ska utgå från att det kommer att fungera, utan att man ofta får kämpa i flera månader med gråt och smärta tills det fungerar någotsånär.

Eller så försöker man så länge man orkar själv ( om det skulle bli större problem ) och ger sedan ersättning som fungerar jätte bra det med.

Jag vet ju inte, jag har ju inga barn, men ska jag tro på dem som har barn, så är det ett helvete att ha småbarn. Och de borde ju veta, eller hur?

Då borde jag också veta och jag säger att det inte alls är ett helvette med småbarn. Visst kan det vara tufft, så länge man är TVÅ så brukar det ordna sig.

Så låter det ju även här på forumet - många reagerade ju väldigt starkt på att jag tror att vi kommer kunna handla några saker även efter det att barnet är fött, och har pekat på det orimliga i att tro att någon av föräldrarna har möjlighet att vara borta från hemmet ens en halvtimme efter barnets födelse, eftersom man kommer vara så slut och ha så ont då.

Jag som födde med kejsarsnitt kunde redan 4:e dagen gå promenad ensam med hunden så det är nog tämligen individuellt.

Så nu har du i allafall en annan "bukesynvinkel" än dom du samlat på dig

 

[Hyacinth]

Sv: Beskriv din graviditet med 5 ord

*kl*

Jag tyckte det var pest i början, men inte för att dottern avr jobbig utan för att min förlossning tog så hårt på mig. Jag förlorade 2,2 liter blod, och syddes kors och tvärs. Amningen kom inte heller igång.
Det tog tre månader innan JAG hade landat lite, jag tyckte hela världen var upp och ner och kunde inte sätta mig på grund av stygnen.
Jag önskar ingen smma sak, utan håller alla tummar för rosa moln och bebislycka.

MEN

Jag önskar att jag hade förstått hur en förlossning kan vända ut och in på en person. Det enda som ajg upplevde som häftigt var ju att man kan överleva något liknande.