Berätta lite positivt om syskon!

[Sandra78]

Nu har jag hört/läst så mycket om hur heeeeemskt och jobbigt det är att ha två barn och hur knäckande det är för storasyskonet, särskilt om det bara är 2½ år mellan barnen istället för de rekommenderade (av vem?) 3 åren...
Så, berätta nu för mig hur roligt det kan vara att ha flera barn, vilken glädje de kan ha av varandra osv!

Hälsningar från en magsjuk gravid kontrollfreak

 

[Dorro]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag har två år och fyra månader mellan mina killar. Ingen kan säga att det inte har varit jobbigt, och fortfarande är.... Min 2:a blir två om en vecka och nu börjar dom leka massor med varandra. Dom har oerhörd glädje av varandra, även om dom driver mig till vansinne stundvis. Stunderna med total lekharmoni blir dock fler och fler och det är såklart jättekul att se hur lilla avgudar stora och hur bussig och omhändertagande stora kan vara.

Det positiva överväger, var lugn för det. Något trauma för ettan kan jag inte säga att det var. Han var väldigt pappa-fixerad då tvåan föddes, något som gjorde det enklare såklart. Han har heller aldrig varit ful mot tvåan när han var liten eller sånt. Nu får han passa sig för tvåan är helt hämningslös då det gäller brottning eller annan fysisk lek....

Det var däremot jäkligt jobbigt att vara gravid med tvåan då ettan var två och hällde ut fem kilo duplo över golvet varje dag. Som man fick plocka upp....

 

[Mabuse]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag har också 2 år och fyra månader mellan mina barn, yngsta är tre månader nu. Jag kan inte påstå att de har någon jättestor glädje av varandra än, mer än att lillebror är väldigt nöjd och glad med att alltid ha storebror tillhands som underhållning. Är storebror borta ställer han myclet större krav på oss vuxna att vara roliga. Storebror tyckte det var jobbigt med lillebror de första dagarna, sen dess har det gått bra, och han är inte svartsjuk eller ledsen när jag håller på med lillebror. Knäckande har det definitivt inte varit, han verkar tycka det är rätt kul med lillebror. Jag tycker det var mycket större steg att gå från inget barn till ett barn, än att gå från ett barn till två. När man ändå håller på att byta blöjor är det inte så jättestor skillnad att byta två, man har redan alla grejor och barnanpassat liv och bostad, osv.

Graviditeten gick också bra, han köpte att mamma inte kunde busa och så när jag var höggravid, och det är snabbt glömt sen. Däremot hade det varit jättejobbigt att ta hand om en tvååring själv i det läget, men eftersom vi var två så fick pappan ta fysiskt ansträngande saker, så läste jag saga och sånt istället den perioden.

 

[Cilla]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Matilda är nu 3 och Villiam 16 mån, det är alltså 21 månader mellan dom.

två barn är inte dubbelt så jobbigt, det är 10 ggr så jobbigt!
det positiva som jag har märkt är att V gärna är med M när hon leker och att jag blivit bättre på att lyssna på båda barnen. Jag tar mig tid till dom på ett helt annat sätt än jag gjorde innan. kanske för att jag helt enkelt inte har tid att göra nått annat.

det är sååååååå värt det! alla überjobbiga stunder, när man bara vill ta livet av sig över blöjor, leksaker och vaknätter vägs upp flera gånger om av stoltheten att ha två barn och den kärleken som dom ger.

det går lixom inte at förklara, det är bara värt det.

 

[Mabuse]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Det beror nog på hur barnen är. Jag fick också höra att två barn är mer än dubbelt så jobbigt, men det är inte min upplevelse hittills. Jag tycker snarare att två barn är som ettochetthalvt. Lillebror hänger ju liksom mestadels med av bara farten. Däremot är det dubbelt så roligt att ha två barn som ett, minst!

 

[ameo]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Okeeej....
Jag har 23½ månad mellan ettan och tvåan
Och trean kom 17 månader senare, dvs tre barn inom mindre än 3½ år.
Sen kom "sladdisen" exakt 4 år efter trean...
(plus att jag har haft en hel hop med hästar under tiden)

Visst har man varit sysselsatt, det ska gudarna veta. Men den största omställningen är när det första barnet föds. Till de andra har man fått in rutinera, man har handlaget för snabba blöjbyten osv.
Jag håller med Mabuse om att det absolut inte är dubbelt så mycket jobb att ha två barn som att ha ett. Och ju fler de blir, desto större glädje har de av varandra och desto större nytta har jag av att de kan sysselsätta varandra.

 

[Freyja_bus]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

kl

Jag har 19 månader mellan mina döttrar och det är fantastiskt roligt! Äldsta fyller fyra nu i slutet av januari och det är full rulle nästan jämt, och barnen leker mer och mer med varandra. De trevliga lekstunderna där de har totalt utbyte av varandra blir fler och fler och längre och längre. Sen finns det också stunder där de är sura och tvära mot varandra, när de slåss och gruffas och tjuvnypps. Men den kärlek de hyser för varandra lyser igenom allt, och det är så underbart att se! Lillasyster ser upp till storasyster och vill göra allt som hon gör, och storasyster älskar att leka att hon är mindre och är som lillasyster och så tar dom hand om varandra =)

Självklart har det varit tufft ibland, framförallt första året när lillasyster sov så otroligt dåligt. Det har varit en hel del kaosnätter och tillfällen där man velat slita sönder sitt hår! Men det har också varit väldigt, väldigt roligt och gått BETYDLIGT lättare än vad jag trodde att det skulle gå. Lillasyster sov mycket dagtid i början så omställningen blev inte så stor för stora barnet, och det var betydligt lättare att ha en liten bebis som hela tiden blev underhållen av allt som skedde kring storasyster än vad det var att behöva underhålla själv hela tiden (som men första barnet).

Sele och sjal var ovärderliga i början, då kunde den lilla bara hänga på och jag kunde fortfarande vara nästan lika tillgänglig som tidigare med storasyster.Allt har bara blivit enklare och roligare ju äldre de båda blivit! Och nu väntar jag en trea om allt går som det ska (är väldigt tidigt ännu) och det ska bli jätteroligt (och lite läskigt!)!

 

[klockmalva]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Hörde du aldrig om vad heeeemskt jobbigt dey var att få (första) barnet innan det kom?
jag tror att det är samma sak när man ska få nr 2. Idag fick jag höra vad jobbigt det kommer bli för oss.... orka-tänkte jag bara. jag förväntar mig ingen dans på rosor direkt ...men jag tänker inte oroa ihjäl mig för vad jobbigt det KAN bli heller....

 

[turbofling]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag skriver under på allt, jag har två barn med samma åldersskillnad och samma ålder ( äldsta blir 4 i mars).

Vi hade jobbigaste perioden ungefär när lilla mellan 6 mån och 1 år, då var lilla mer vaken och aktiv och stora hade svårt att förstå att hon skulle vara försiktig. Båda behövde mig väldigt mkt då och det var tufft att finnas för båda.

Nu tycker jag att allt flyter på väldigt bra, väldigt sällan jag känner att det vore enklare med bara en.

 

[ako]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Våra har ju i o för sig drygt tre år emellan, så de är ju inte jättetäta, men jag håller med Mabuse, snarare känns det i "arbetsbörda" som 1½ barn, men självklart lika mycket glädje som 2 . Båda kidsen ganska aktiva med litet sömnbehov, lillasyster har dock inte haft kolik som brorsan hade, thanks god...

 

[krus]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag lyssnar mest på alla vuxna jag känner som berättar om hur mycket kul de har haft med sina syskon som är nära i ålder och tänker att min dotter har tur som ska få ett syskon efter 18 månader . Det är ack så många som hela tiden, när det gäller barn över huvud taget, ska säger "vänta bara tills...". Hittills har inte mycket av det där otäcka som vi skulle förvänta oss hänt och om det händer så får det bli den dagen den sorgen och det överlever vi nog. Jag pratade om just detta med en vän igår och han väntar fortfarande på att "vänta bara tills.." ska hända och hans barn är 13 och 9..

Min tanke är alltså att det säkert kommer att vara jobbigt en del dagar eller en del perioder men att det inte är någon idé att gå och fundera på det som eventuellt, eller kanske inte alls, ska hända. Livet är så långt och småbarnsåren är nog i efterhand inte så många. Det är däremot åren då syskonen kan ha roligt ihop och det jag hoppas på för mina barn är att de, som jag och min syster och flera andra jag känner, ska få en livslång vänskap i varandra.

 

[Bebben]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag har hela 5 år och 3 mån mellan mina, och tycker faktiskt att även det är jobbigt ibland. Trots att äldsta alltså kan roa sig själv fint, och är enormt självständig samt framåt i utvecklingen = dvs klarar av det mesta i livet utan (fysisk) hjälp.
Båda sover mellan ca 19-20 någonstans, till 06-09 beroende på skoldag, helg eller annat.

Jag blir varm i hela kroppen när min stora kille hjälper lillasyster att bygga Duplo, eller när hon med beundran i blicken håller fast i hans byxor och vill sitta i knäet. Kärleken är tiodubblad eller så.
Men jag tycker det är mer än dubbelt så ansträngande med två barn, oavsett ålder. Mer att tänka på, hålla koll på, försöka hinna med att ge den ena tillräckligt med tid/uppmärksamhet samtidigt som den andra kräver 100% just då etc.

Men på det stora hela så brukar man få det mesta att flyta på rätt bra efter ett tag ändå

 

[Brandgul]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Det beror väl på vilken sorts barn man får? Var det äldre syskonet inte jobbigt innan så blir de väl inte automatiskt jobbiga bara för att de får syskon, och tvärtom. Var de asajobbiga innan lär det inte bli någon dans på rosor när de blir två. Man känner väl sina barn bäst själv. Vi har jätteaktiva och intensiva barn och för oss blev det självklart 10 ggs värre. Det finns ju inget facit för det.

De som säger vänta bara har förmodligen haft lite mer livliga barn och har nog haft det jobbigt också. Jag träffade en kompis under jul och hon har en storebror och en bebis på 6 månader och hon bara mös. Och den där lilla ungen bara log :-) Klart det är lättare då än när man har en vilt sprattlande och missnöjd bebis som bara vill bli buren runt runt. Grattis till en del ;-)

 

[Bewildered]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

ar inte foralder... men det skiljer 16 manader mellan lillebror och mig, ur syskon perspektiv var det underbart! Vi lekte ihop, hade gemensamma vanner.. hade alltid varandra, det var val bara nar jag var i pre-teens, tidiga tonaren, som det var ett klart aldersglapp da lillebror var lite "pinsam"... annars har han varit min basta van... kan inte komma ihag mer an 2 storre brak genom aren. ..orkar man med barn sa nara med allt vad det innebar tror jag det ar jattebra for barnen att vara "nara" sa...

 

[eldunarí]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag har också 16 månader mellan mig och min lillebror och vi har inte gjort annat än att bråka. Så det är nog högst individuellt
Till ts: vi har dock haft mycket glädje av varandra också!

 

[Mirre]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Vi har två som är 1 och 4.
Nu när minsta går, pratar lite och leker mera så har de mer utbyte av varandra.
Men visst blir det tjafs ibland när de vill ha samma leksak, 4åringen tycker att han ska få bestämma hur det ska lekas osv. Men oftast har de kul ihop.

 

[As_Vegas]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Är själv inte förälder men storasyster, 1 år och 11 månader mellan mig och lillasyster.
Skulle aldrig vilja byta bort de underbara minnen vi har ihop tack vare den ringa åldersskillnaden. Vi är ju nästan jämngamla och har kunnat dela så mycket tillsammans då vi gått igenom de flesta steg i livet nästan samtidigt. Vi har varit ett ovärdeligt stöd åt varandra och får jag själv barn i framtiden skulle jag absolut vilja ha minst två och relativt tätt efter varann.

 

[krus]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Jag menar bara att jag tycker att det är onödigt att komma med negativa profetior, att man kan få vänta och se själv vad som kommer att hända i den egna familjen och framför allt att man bara kan få njuta av att längta efter det andra barnet.

Det är jobbigt att ha barn, häst, arbete, en relation, tja liksom allt som samtidigt gör livet värt att leva! Men det jobbiga kan man ju ta när det kommer, inte tycka att det är jobbigt för att det förmodligen blir jobbigt för då har man det ju jobbigt hela tiden även om det för tillfället är fridfullt (vidrig mening med ordet jobbigt..).

 

[norrsol]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Men visst har barnen glädje av varandra. Har mindre än 1 år mellan 1:an och 2:an och sedan ytterligare 1,5 år mellan 2 och 3:an.

Har aldrig ångrat att jag skaffade barn så tätt.

Alltså 3 barn på 4 år, det bästa vi gjort! Barnen är aldrig ensam, har alltid sällskap och stöttar varnadra.

Fördelarna har klart övervägt nackdelarna!!

Visst tar familjen tid och jag har fått prioritera om i livet. Har väl aldrig sett barnen som någon begränsning i att utvecklas, men visst man prioriterar ju inte sig själv först sedan man fick barn.

 

[fred]

Sv: Berätta lite positivt om syskon!

Har 22 mån mellan 1 o 2 sen 3 år till nr 3. ettan o tvåan har alltid varit bra vänner och haft glädje av varandra från 2 var 1 år,idag är de 25 0 27år.Visst var första året jobbigt speciellt spm 2an hade kolik och 1an var väldigt svartsjuk och jag var enam med dem under minst 6 mån av de första 12.Min man jobbade utomlands då.inte tyckte jag det var dubbeltså jobbigt med 2 ,de lekte bra i hop och när 3 an föddes var hon helt nöjd med att titta på dem långa stunder. Nu har jag varit så lyckligt lottad att alla mina barn har sovit bra på nätterna,varit i stort sett friska och haft hjälp av flera släktingar. Hade både häst o hund .Fokosera på det roliga och underbara så går det jättebra.