Behöver lite stöd

[Unhappy]

Jo det kan du visst. Det spelar ingen roll om han öppnar meddelandet.

Så länge du hänger upp dig såhär på honom kommer det inte funka med att ses en gång i månaden heller. För du kommer undra om det kommer bli av, om han kommer "försvinna" osv.

Kanske är det så kanske inte. Jag har ingen aning om hur det skulle vara.
Vi har ju haft det så ett halvår och det fungerade bra. Men då mådde han också bra och orkade höras mer.

 

[Niyama]

@Unhappy våra avatarer är förvillande lika

 

[Unhappy]

Jag gick tillbaka till din trådstart eftersom jag inte riktigt mindes vad själva din frågeställning var. Någonstans inser du ju själv att du behöver hjälp, så någonstans inser du nog själv att detta inte kommer att funka? Ses en gång i månaden kommer ju inte att få dig att må bättre eftersom du oroar dig så under tiden ni inte ses. Ska du må bra en gång i månaden och dåligt resten? Till slut kommer du inte att må bra när ni väl ses heller eftersom detta kommer att äta upp dig fullständigt till slut. Jag säger inte att någon av er gjort fel - båda har rätt till sina önskemål om relationen och så länge man är ärlig med dem är det helt okej. Men du är inte ens ärlig mot dig själv, känns det som. En gång i månaden kommer inte att räcka för dig och det tror jag att du egentligen vet? Det är bara ett desperat sätt för dig att hänga kvar vid någonting trasigt/skadligt. Jag menar inget illa - jag tycker bara att det är sorgligt. Häng inte fast vid någonting som sakta äter upp dig.

Fast så hade vi det ett halvår och det funkade faktiskt bra. Men då var han i en topp och hade energi att höras mer. Där är han inte nu. Fattat att han brukar vara så denna årstiden när det är för mycket/hans energi tar slut. Så rent teoretiskt skulle det kunna funka. Samtidigt, i denna sitsen vill jag inte vara mer, nånsin. Det är också därför jag sökt hjälp. Även om jag inte riktigt kan få den hjälpen jag behöver.

Jag tycker också det är sorgligt, det skulle inte bli såhär. Jag var så otroligt noga med det innan och under tiden också…

 

[Unhappy]

Ja, t ex. förhållande inte är prio just nu. Att han nu har nog med sig själv.

Men, låt gå. Du vill inte se det och det får jag acceptera. Jag hoppas att du och han blir lyckliga oavsett vad ni väljer.

Ja, t ex. förhållande inte är prio just nu. Att han nu har nog med sig själv.

Men, låt gå. Du vill inte se det och det får jag acceptera. Jag hoppas att du och han blir lyckliga oavsett vad ni väljer.

Är jag så otydlig
Ja det sa han i Maj. När vi pratade om framtiden, en flytt osv. I juni sa han att han hade nog med sig själv det var då han sa att det inte kan bli mer än det vi har nu.

Efter det alltså kanske 2-3 veckor sen var han tydlig med att vi skulle ses ändå. Förra veckan var han tydlig med att han kommer.

Jag sitter inte och väntar på ett förhållande. Men oro är att i att han backar ytterligare nu. Inte kommer alls, jag vet inte vad denna tystnad beror på. Förvisso är några dagars tystnad inget ovanligt för honom… men jag blir nojig.

 

[Unhappy]

Jag satt nyss och lyssnade på ett youtubeklipp.

Det handlade om bekräftelsebehov… att man kan bli beroende av någon annans bekräftelse. Jag vet inte men kanske är det så. Efter allt stöd, peppning och växande tillsammans med denne man undrar jag om det inte hänger ihop. Tydligen skulle man också om man skalade bort det där ifrågasätta att om man inte fick det av den personen. Vad skulle den personen då ge en?

Jag kanske är inne på något, jag vet inte. Men ibland känns det som att det är det jag försöker rädda.

Vad han kan ge mig utan det där? Förutom otroligt intressanta samtal på en ganska hög nivå, fantastisk humor och att vi gillar samma grejer och trivs med varandra, jag vet faktiskt inte.

 

[a1agnlju]

Är jag så otydlig
Ja det sa han i Maj. När vi pratade om framtiden, en flytt osv. I juni sa han att han hade nog med sig själv det var då han sa att det inte kan bli mer än det vi har nu.

Efter det alltså kanske 2-3 veckor sen var han tydlig med att vi skulle ses ändå. Förra veckan var han tydlig med att han kommer.

Jag sitter inte och väntar på ett förhållande. Men oro är att i att han backar ytterligare nu. Inte kommer alls, jag vet inte vad denna tystnad beror på. Förvisso är några dagars tystnad inget ovanligt för honom… men jag blir nojig.

Han, han, han. Hela tiden han. Det är inte sunt att du är så fixerad vid den här mannen.

Om du tror att han menar det han säger, och han säger att detta är allt han vill ha för nu och att han tänkt komma förbi. Då finns det ju ingen anledning att bli så nojjig eller hur? Då får du istället ta honom på hans ord och lita på att han kommer.

 

[Unhappy]

Han, han, han. Hela tiden han. Det är inte sunt att du är så fixerad vid den här mannen.

Om du tror att han menar det han säger, och han säger att detta är allt han vill ha för nu och att han tänkt komma förbi. Då finns det ju ingen anledning att bli så nojjig eller hur? Då får du istället ta honom på hans ord och lita på att han kommer.

Fast nu förtydligade jag vad han sagt, eftersom du missuppfattat lite. Det är skillnad.

Men ja, han brukar mena det han säger. Men han kan också backa ut… bli rädd osv. Det är min oro…och kanske oroar jag mig helt i onödan. Men jag är hysteriskt rädd för att det skall dimpa in ett medelande ”du jag vill inte ses längre, jag tror det är bäst vi avslutar allt här”. Och det där är en katastroftanke som förmodligen är kopplad till min separationsångest.

Jag vet ju att jag klarar mig alldeles utmärkt utan honom. Men reptilhjärnan fattar inte det, reptilhjärnan signalerar ”livsfara”. Jag vet inte hur jag blir av med det.

Vad tänker du om mitt tidigare inlägg gällande bekräftelse?

 

[a1agnlju]

Fast nu förtydligade jag vad han sagt, eftersom du missuppfattat lite. Det är skillnad.

Men ja, han brukar mena det han säger. Men han kan också backa ut… bli rädd osv. Det är min oro…och kanske oroar jag mig helt i onödan. Men jag är hysteriskt rädd för att det skall dimpa in ett medelande ”du jag vill inte ses längre, jag tror det är bäst vi avslutar allt här”. Och det där är en katastroftanke som förmodligen är kopplad till min separationsångest.

Jag vet ju att jag klarar mig alldeles utmärkt utan honom. Men reptilhjärnan fattar inte det, reptilhjärnan signalerar ”livsfara”. Jag vet inte hur jag blir av med det.

Vad tänker du om mitt tidigare inlägg gällande bekräftelse?

Jag är ingen terapeut, men, ja, jag kan se en hel del bekräftelsebehov i det du skriver om dina känslor. Kanske kan vara en tanke att sortera ut varför du reagerar som du gör så att du kan släppa vad han vill, känner, gör för en stund och fokusera på det som är viktigt, dvs du själv och ditt barn.

 

[tanten]

Efter alla inlägg - vilket stöd var det du efterfrågade i trådstarten @Framtiden

 

[Unhappy]

Jag är ingen terapeut, men, ja, jag kan se en hel del bekräftelsebehov i det du skriver om dina känslor. Kanske kan vara en tanke att sortera ut varför du reagerar som du gör så att du kan släppa vad han vill, känner, gör för en stund och fokusera på det som är viktigt, dvs du själv och ditt barn.

Jag försöker med det, men det går inte bra. För reptilhjärnan tar över. Stundtals funkar det… igår en stund såpass (när jag red) att ”skitsamma, vem bryr sig om den egocentriske fan dyker upp”. Sen föll det

 

[Unhappy]

Efter alla inlägg - vilket stöd var det du efterfrågade i trådstarten @Framtiden

Bolla lite, få andras tankar som kanske varit i samma situation. Orka stå ut, bryta lite ältande i mitt eget huvud till nåt konstruktivare, varför undrar du?

 

[a1agnlju]

Jag försöker med det, men det går inte bra. För reptilhjärnan tar över. Stundtals funkar det… igår en stund såpass (när jag red) att ”skitsamma, vem bryr sig om den egocentriske fan dyker upp”. Sen föll det

Det är det som är det trixiga. Att komma tillbaka till det man skulle tänka på när tankarna svävar iväg till något annat. Precis som mindfulness. Skitsvårt i början, men med övning går det bättre och bättre.

 

[Unhappy]

Det är det som är det trixiga. Att komma tillbaka till det man skulle tänka på när tankarna svävar iväg till något annat. Precis som mindfulness. Skitsvårt i början, men med övning går det bättre och bättre.

Ja, det är skitsvårt. Att inte tänka på honom går ju bättre. Men känslan/ångesten kommer ju ändå. Och gör mig virrig, bryter aktivitet osv

 

[a1agnlju]

Ja, det är skitsvårt. Att inte tänka på honom går ju bättre. Men känslan/ångesten kommer ju ändå. Och gör mig virrig, bryter aktivitet osv

Jobba, jobba! Så småning om släpper ångesten och du lär dig också att hantera den om du fokuserar på annat än det som triggar ångesten. Om det är ridning, mocka skit, reda ut bekräftelsebehovet eller meditera (vilket är ungefär samma sak som att rida ) spelar mindre roll. Så fort du känner att du börjar sväva iväg i fel riktning drar du tillbaka tankarna till det du skulle fokusera på från början.

Du säger att KBT och liknande inte biter på dig, kanske något av ovanstående gör det? Hur som helst, tankarna på honom är inte bra för dig just nu.

 

[Unhappy]

Jobba, jobba! Så småning om släpper ångesten och du lär dig också att hantera den om du fokuserar på annat än det som triggar ångesten. Om det är ridning, mocka skit, reda ut bekräftelsebehovet eller meditera (vilket är ungefär samma sak som att rida ) spelar mindre roll. Så fort du känner att du börjar sväva iväg i fel riktning drar du tillbaka tankarna till det du skulle fokusera på från början.

Du säger att KBT och liknande inte biter på dig, kanske något av ovanstående gör det? Hur som helst, tankarna på honom är inte bra för dig just nu.

Tack, jag vet ju det. Man kan inte styra eller veta vad nån annan tänker. Känner förnuftsmässigt att jag gjort det jag kunnat och varit schysst hela vägen.

Lite funkar det, men är som sagt väldigt vimsig och avbryter allt jag gör. Stallet är det som funkar lite. Jobbet ska vi inte tala om

 

[tanten]

Bolla lite, få andras tankar som kanske varit i samma situation. Orka stå ut, bryta lite ältande i mitt eget huvud till nåt konstruktivare, varför undrar du?

Jag undrar eftersom det som buke erbjudit inte verkar ge dig något lugn, alls.

Annars hade väl tråden inte blivit såhär lång?

 

[Unhappy]

Jag undrar eftersom det som buke erbjudit inte verkar ge dig något lugn, alls.

Annars hade väl tråden inte blivit såhär lång?

Jag tycker många inlägg varit väldigt hjälpsamma.och tänkvärda.

Att däremot, medvetet feltolka, enbart trycka på att jag gör fel, skriva in saker som varken han eller jag sagt/skrivit/gjort är dock inte så hjälpsamt. Jag är i en situation som fått mig att rasa helt, då hjälper inte riktigt det snarare får det motsatt effekt

 

[Niyama]

Men hörrni, att tråden är lång beror ju även på att @Unhappy fått många svar och valt att svara på de flesta inlägg. Hen har ju inte bara malt på i ensamhet . Trådskapare som får "mothugg" och lämnar tråden brukar ju få kritik för det.

 

[Unhappy]

Men hörrni, att tråden är lång beror ju även på att @Unhappy fått många svar och valt att svara på de flesta inlägg. Hen har ju inte bara malt på i ensamhet . Trådskapare som får "mothugg" och lämnar tråden brukar ju få kritik för det.

Ja, det är bannemej inte lätt att vara alla till lags ETT inlägg förutom TS har jag skrivit som inte är ett svar. Hade jag inte svarat på alla inlägg hade jag fått bannor för det…

Hade jag skrivit alla sidor själv om samma sak däremot ja då kanske det varit läge att ringa 112.

Jag har svårt överlag att förstå behovet att hoppa in i en tråd och kalla TS för ”knäpp” bara för att tråden är lång.

 

[yennork]

Av det jag läst tycker jag det verkar som om den här mannen är mycket tydlig med vad han vill ha: ett förhållande helt på hans villkor. Radiotystnad i veckor när han inte mår bra, höra av sig när han mår bättre. Träffas när det passar honom. Intensiva perioder när han mår som bäst - sen radiotystnad igen. Inga krav, ingen planering.

Och definitivt ingen person som klarar att "tala ut" och bestämma något om framtiden.