Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nej, jag försöker inte anpassa mig på ytan, och vad jag skriver i denna tråd eller kanske tänker i mitt huvud är inget han vet något om.
Jo, för du vill ha mer kontakt än vad han vill. Så du anpassar dig för att inte stressa honom, men det skulle inte förvåna mig om han känner av det och därför inte ens vill läsa dina meddelanden.

I tråden visar du vem du är, vad du tycker, känner och vill. Det är den du egentligen är, inte den du visar för honom. Hur ska man kunna ha en relation om man låtsas vara någon annan än den man är? Det blir ju fake, hittepå, inte äkta.

Var äkta, sann mot dig själv och andra. Då kommer du att möta någon som också är äkta och sann mot sig själv och andra.
 
Jag tycker inte heller det är svårt att höra av sig.
Men han gör det uppenbarligen och du mår dåligt om inte ditt trygghetsbehov fylls.
Att DU har det behovet innebär inte att andra har en skyldighet att fylla det. Det vore väl en sak om ni enats om att så var fallet. Men han säger ju tydligt att han inte vill ha en relation och inte orkar med sig själv ens.
Han vill ses under de förutsättningarna han orkar och kan. Det har han sagt. Om det inte är bra för dig får ju du välja om du vill det eller inte.
Vissa saker kan, vill och orkar man inte kompromissa med. Om han säger det till dig att ”vi kan försöka ses under de här premisserna” så kan du ju se om du tycker det är gott nog eller avbryta.
Visst att jag och sambo tex är olika och kompromissar om saker. Men vi vill och förmår det. Blir det så att vi inte kan enas om ngt som båda mår bra av, pga olikhet och oförmåga får vi ju göra slut. Som jag tex gjorde med mannen jag skrev om tidigare i tråden. Det är ju ett val du har, att avbryta. Men du måste ju se saker för vad de är.
Att någon är speciell/du tycker om den och du vill ses innebär inte att andra sätter exakt samma värden i orden eller handlar, tänker och känner som du. Du utgår liksom från dig själv i form av att ”ja, men om jag säger ditt och datt så gör jag så och tänker och känner så”. Men för honom kan ju referensramarna vara totalt olika. Och låter verkligen som det är så.
Ja han tycker det, mitt trygghetsbehov är inte stillat. Helt korrekt. Jag tycker det där med hörs på obestämd framtid är skitjobbigt. Han tycker det är skitjobbigt med ständig kontakt. Kanske kan man enas… kanske kan man inte… vill/kan han kompromissa kan jag kompromissa. Såsom man gör med annat i livet.

Nej, han har dippat och nej han hade nog med sig själv vilket för mig är tydligt att han kanske inte mår 100.

Ja för honom är referensramarna helt annorlunda. Jag tror att om det var motsatt och jag ”försvann” en vecka så skulle han kanske undra men ta det väldigt med ro ”hon dyker upp när hon vill”. Jag är inte så. Även det en sak man kan kompromissa om… ”jag blir borta en vecka jag behöver det”… fint säger jag och är lugn. Om han är redo att göra det… inte en aning. Men även han är ganska noga med att det skall kännas bra för båda. Jag tycker inte det är så märkligt egentligen. Och jag TROR att han tycker han varit supertydlig.
 
Jo, för du vill ha mer kontakt än vad han vill. Så du anpassar dig för att inte stressa honom, men det skulle inte förvåna mig om han känner av det och därför inte ens vill läsa dina meddelanden.

I tråden visar du vem du är, vad du tycker, känner och vill. Det är den du egentligen är, inte den du visar för honom. Hur ska man kunna ha en relation om man låtsas vara någon annan än den man är? Det blir ju fake, hittepå, inte äkta.

Var äkta, sann mot dig själv och andra. Då kommer du att möta någon som också är äkta och sann mot sig själv och andra.
Det där var ju bara löjligt, men visst han kan ju vara medial, eller tankeläsare. Det är inget vi pratat om.

Vi har inte ens pratat om dessa saker, han vet om separationsångesten. Men inte hur den yttrar sig. Jag har aldrig visat den för honom. Däremot har ingen av oss problem att prata om våra behov. Men sista tiden har det inte varit så mycket kommunikation. Utan jag tänker att det är nåt man får ta upp om/när man ses hur man vill ha det.

Senast det togs upp var det att han ville träffas, solklart. Att han ville försöka ses 1 gång i mån vilket är knöligt pga våra scheman.

I tråden visar jag möjligtvis hur jag känner av att inte vara säker på att han/nån hör av sig igen. Det är min Akilleshäl. I de allra flesta relationer oavsett art så brukar man veta på ett ungefär. Är det så att han har en dipp så ja, så är det så.

Men likaväl som han får vara tydlig med vad han vill/orkar… likaväl kan väl jag få vara det?
 
Men likaväl som han får vara tydlig med vad han vill/orkar… likaväl kan väl jag få vara det?
Det får du såklart. Men ni vill ju olika saker.

Tycker du att alla här i tråden (och den förra) har fel?

Du håller honom vid liv i ditt huvud genom att skriva i den här tråden (och den förra). Det blir rundgång, samma saker om och om igen. Du göder och föder din ångest.
 
Jag säger det återigen du kan inte ställa dessa krav om du ska vara med honom :)

Han hör inte av sig för att ligga den biten kan du släppa ni bor 35 mil ifrån varandra hur bra ligg du än är så är det för långsökt att åka så långt enbart för en kk :)
Jag känner också så. Han är en go prick, så han har säkerligen inga problem att ha sex på närmre håll.

Vi HAR haft det fantastiskt när vi setts. Vi klickar otroligt bra ihop, har kul ihop. Samma humor, samma synsätt på väldigt mycket och vi respekterar varandras små egenheter. Även om vi pga denna höra av sig grej gör att vi inte alls är kompatibla enligt alla andra i tråden. Så är vi det på väldigt många andra plan.
 
Det får du såklart. Men ni vill ju olika saker.

Tycker du att alla här i tråden (och den förra) har fel?

Du håller honom vid liv i ditt huvud genom att skriva i den här tråden (och den förra). Det blir rundgång, samma saker om och om igen. Du göder och föder din ångest.
Tvärtom, jag mår liiiiite bättre av denna tråden. Bara idag har det känts bättre på en del plan. Men det är liksom inte viktigt utan det viktiga är att märka ord och få mig att känna mig som en stalker. Det är jag verkligen inte.

Ja, kanske hålls han vid liv via tråden men kanske på ett annat sätt än i min ensamhet.
 
Jag känner också så. Han är en go prick, så han har säkerligen inga problem att ha sex på närmre håll.

Vi HAR haft det fantastiskt när vi setts. Vi klickar otroligt bra ihop, har kul ihop. Samma humor, samma synsätt på väldigt mycket och vi respekterar varandras små egenheter. Även om vi pga denna höra av sig grej gör att vi inte alls är kompatibla enligt alla andra i tråden. Så är vi det på väldigt många andra plan.
Det kanske han har också? Sex på närmre håll, alltså. Det vet ju inte du, rent krasst.
 
Tvärtom, jag mår liiiiite bättre av denna tråden. Bara idag har det känts bättre på en del plan. Men det är liksom inte viktigt utan det viktiga är att märka ord och få mig att känna mig som en stalker. Det är jag verkligen inte.

Ja, kanske hålls han vid liv via tråden men kanske på ett annat sätt än i min ensamhet.
Du kanske mår bättre av att hålla honom vid liv i ditt huvud eftersom han inte hör av sig IRL. Du kan tänka på hur kompatibla ni har varit, hur bra ni hade det och hur mycket som var bra.
 
Det kanske han har också? Sex på närmre håll, alltså. Det vet ju inte du, rent krasst.
Med tanke på att vi hörts varje dag flera gånger sen nov- Maj så har jag ganska hyfsad koll på hur han lever. Men visst kan det vara så. Men det låter otroligt långsökt att tro att det är en utmattad, extremt introverts person som är stressad att ha som prio. Speciellt som han bara vill vara ensam.
 
Det du beskriver som självständighet och en förmåga att stå upp för sig själv kan också vara egoism. Du har flera gånger beskrivit hur han reagerar negativt när du har önskemål, d v s då han inte får göra som han vill.

I alla dina beskrivningar av vad han sagt och vad han gjort ser jag inte mycket reflekterande över att din tolkning av det är just en tolkning, På det du skriver är det som att du tänker att det självklart är som du har tolkat.

Man ska alltid tänka att en annan persons svar inte behöver vara helt genomtänk, vi har ju alla slängt ur oss saker som vi kanske inte menade så som det kom ut. De flesta av oss har också sagt saker för att komma ur en situation där vi känt oss trängda. Så att vrida och vända på varenda ord han har sagt kommer inte att leda till att du blir klokare, jag blir så ledsen å dina vägnar när jag ser hur dåligt du mår. Du är värd något i dig själv, du ska inte behöva utplåna dina egna behov för att försöka anpassa dig efter någon annan. Bra att du tänker på att anlita professionell hjälp, när man blivit rundkastad så där mentalt som du blivit kan man behöva hjälp för att komma på fötter igen och hitta tillbaka till sig själv.
 
Ja tex
”Men kontakt på nätet får du gärna förvänta dig av mig”- försvinner många dagar.

Och jag må säkert vara korkad vilket jag upplever att många tycker men ”göra slut” och ändå vilja träffas, med nån man vet är ganska förälskad i en… det är inte schysst.
Förvänta dig gärna kontakt på nätet, inte mer kontakt alltså. Men någon kontakt, vilket ni har. Fast inte tillräckligt mycket för dina behov.

Fast du har ju själv sagt att du inte förmedlat till honom hur dåligt du mår av detta, för att du inte vill pressa honom. Hur kan du då förvänta dig att han ska veta att du vill att han ska bryta kontakten?

Och jag har haft fortsatt kontakt med flera som varit förälskade i mig där det inte varit besvarat. Om de uttryckligen säger att de vill fortsätta umgås så litar jag på det, de är vuxna människor.
 
Det du beskriver som självständighet och en förmåga att stå upp för sig själv kan också vara egoism. Du har flera gånger beskrivit hur han reagerar negativt när du har önskemål, d v s då han inte får göra som han vill.

I alla dina beskrivningar av vad han sagt och vad han gjort ser jag inte mycket reflekterande över att din tolkning av det är just en tolkning, På det du skriver är det som att du tänker att det självklart är som du har tolkat.

Man ska alltid tänka att en annan persons svar inte behöver vara helt genomtänk, vi har ju alla slängt ur oss saker som vi kanske inte menade så som det kom ut. De flesta av oss har också sagt saker för att komma ur en situation där vi känt oss trängda. Så att vrida och vända på varenda ord han har sagt kommer inte att leda till att du blir klokare, jag blir så ledsen å dina vägnar när jag ser hur dåligt du mår. Du är värd något i dig själv, du ska inte behöva utplåna dina egna behov för att försöka anpassa dig efter någon annan. Bra att du tänker på att anlita professionell hjälp, när man blivit rundkastad så där mentalt som du blivit kan man behöva hjälp för att komma på fötter igen och hitta tillbaka till sig själv.
Tack Görel. Det är såna här inlägg som får mig att tänka/hjälpa mig själv.

Ja, det har han faktiskt. Men detta kom efter ett halvår. Jag vet inte om det är stress eller annat. Men helt schysst har han inte varit varken med KK grejen eller gången han gjorde slut i affekt för jag hade ”petat” på honom genom att ifrågasätta vår relation och han var traumatiserad och tog inte sånt bra. På vilket sätt vet jag inte, han skulle berätta men det blev inte så. Jag vet inte vad han har i bagaget, men jag misstänker en rätt rejäl ryggsäck.

Jag vet inte, jag sitter ju och boksyavstolkar mig tokig. Jag har slutat med det nu men ett tag var han så förvirrande att jag skrev upp vad han sagt. Jag blev inte klokare. Det är jättesynd, då vi innan haft en väldigt öppen kommunikation.

Ja, jag vet att han säger saker i affekt. Där är han värre än jag som mer säger ”men det var då själva faaaan”, utan personliga påhopp eller annat. Men människor gör ofta så. Det får mig att fundera över om han sagt även positiva saker som detta med styck ska ses, han skall anpassa osv bara för att jag ska vara lugn medan han försvinner… känns inte så men man vet aldrig. Och jag vet att mina tankar är värsta tänkbara. De slutar liksom inte.

Ja, tyvärr kunde jag inte få den psykologen jag var rekommenderad men kan få några samtal på VC. Då tidigare (nätet) och jag var överens om att KBT inte var rätt just nu. Och KBT är det enda som erbjuds. Hon säger att jag behöver tillbaka och plocka fram vad som triggat detta betende. Jag tror hon har rätt, det finns trauman att gräva i, både medvetna och omedvetna. Jag vill ju inte agera såhär, min önskan är att ha lite mer tillit ”nu sa han att vi ses och han kommer, han är utmattad och trött och vill vara ifred, då hör han säkert av sig och gör han inte det så tar vi det då”…. Det är hur jag önskat agera.
 
Jag menade faktiskt allvar. Du var helt förstörd för att han inte hörde av sig. Nu har du honom hos dig genom att skriva med oss om honom.
Du påstår det ja. Men bara för det behöver det inte vara sanning. Och om vi ponerar att din tes stämmer så mår jag oavsett bättre idag än igår. Även om du/ vissa andra inte bryr er. Så uppenbarligen funkar det ju positivt för min del.
 
Förvänta dig gärna kontakt på nätet, inte mer kontakt alltså. Men någon kontakt, vilket ni har. Fast inte tillräckligt mycket för dina behov.

Fast du har ju själv sagt att du inte förmedlat till honom hur dåligt du mår av detta, för att du inte vill pressa honom. Hur kan du då förvänta dig att han ska veta att du vill att han ska bryta kontakten?

Och jag har haft fortsatt kontakt med flera som varit förälskade i mig där det inte varit besvarat. Om de uttryckligen säger att de vill fortsätta umgås så litar jag på det, de är vuxna människor.
Skrivfel ”Mer kontakt på nätet får du gärna förvänta dig” om man skall citera helt korrekt.

Jag vill inte att han skall bryta kontakten. Om jag skulle få önska, skulle det vara att han skrev nu ikväll ”hej, nu är jag påväg… hör av mig när jag är framme, borde bli xxx”.

Rent krasst är det han som legat på mest om att ses, både när jag inte skulle förvänta mig en relation och även när jag förmedlade vad jag vill ”Ja, det vill jag” korrekt citerat.
 
Även det en sak man kan kompromissa om… ”jag blir borta en vecka jag behöver det”… fint säger jag och är lugn. Om han är redo att göra det… inte en aning.
Har läst hela tråden men hoppar in med ett begränsat bidrag. Jag är väldigt introvert och märker att jag tar mycket personligt när jag läser, så vill passa på att flagga lite för det. Men det här citerade alltså, det framstår för mig som totalt orimligt, på gränsen till galet.

Jag checkar ut från relationer ibland (yes, instämmer i att man kan ha dem med släktingar, vänner etc). Orkar inte läsa eller svara på meddelanden och det är inte motpartens fel. Men det sista jag vet i sådana lägen är saker som när jag kommer att återkomma. Hur skulle jag kunna ha koll på det? Och i sådana fall meddela det trots att jag förstår att det sannolikt leder till konflikt, som jag inte heller orkar med? Ibland tar det några timmar, ibland flera år innan jag förmår ta upp tråden igen. Oftast beror det i mitt fall på att jag är för pressad i övrigt, och/eller av personen. Det blir ju jättekonstigt att ens inbilla sig att jag kan/vill både sätta och hålla ytterligare en deadline i ett sådant läge.

Dålig stil? Absolut. Vore det rimligt om motparten bestämmer sig för att blocka mig medan jag är borta? Definitivt. Men det ligger ju då på dem att sätta gränser för vad de accepterar.
 
Senast ändrad av en moderator:
Ja, det är mycket möjligt. I kombination med att han är ojämn. Tidigare relationer på närme håll har han orkat med 2 dagar i veckan. Det är väl lite därför jag velat ses, prata, känna av och komma fram till något.

Prata, känna av och komma fram till något? Du säger att ni inte har ett förhållande, att han inte vill ha ett och att du inte heller vill det. Men det här ”pratet” du vill ha låter extremt mycket som en förhållande-grej.

Även en sån sak som att bestämma att man ska ses 1 helg i månaden.. varför vill du bestämma det, om det inte är ett förhållande eller liknande förväntningar?

Jag har i alla fall inga vänner som jag bestämmer med att vi ska ses si och så ofta och regelbundet. Skulle någon - som jag inte var kär i - vilja paxa mig en helg varje månad skulle jag flippa ur. Jag skulle känna mig begränsad och trängd.
 
Har läst hela tråden men hoppar in med ett begränsat bidrag. Jag är väldigt introvert och märker att jag tar mycket personligt när jag läser, så vill passa på att flagga lite för det. Men det här citerade alltså, det framstår för mig som totalt orimligt för mig, på gränsen till galet.

Jag checkar ut från relationer ibland (yes, instämmer i att man kan ha dem med släktingar, vänner etc). Orkar inte läsa eller svara på meddelanden och det är inte motpartens fel. Men det sista jag vet i sådana lägen är saker som när jag kommer att återkomma. Hur skulle jag kunna ha koll på det? Och i sådana fall meddela det trots att jag förstår att det sannolikt leder till konflikt, som jag inte heller orkar med? Ibland tar det några timmar, ibland flera år innan jag förmår ta upp tråden igen. Oftast beror det i mitt fall på att jag är för pressad i övrigt, och/eller av personen. Det blir ju jättekonstigt att ens inbilla sig att jag kan/vill både sätta och hålla ytterligare en deadline i ett sådant läge.

Dålig stil? Absolut. Vore det rimligt om motparten bestämmer sig för att blocka mig medan jag är borta? Definitivt. Men det ligger ju då på dem att sätta gränser för vad de accepterar.
Tack
Jag är också introvert, men har ju förstått att man kan vara betydligt mer introvert än jag är. Jag vill mest slippa träffa folk för ofta och så. Sms osv är inga problem för mig, även om vissa är motiga. Han är betydligt mer introvert än jag, isolerar sig gärna långa perioder.

Kanske är det så att jag inte ska ta så himla illa vid mig. Han har ju sagt att han kommer, och vi ska ses. Kanske bara ha is i magen tills dess? Eller hur skulle du tänka?

Jag har ju satt min gräns på 2 veckor. Då borde han varit här för längesedan. Och har i så fall struntat i mig, där är min gräns.
 
Prata, känna av och komma fram till något? Du säger att ni inte har ett förhållande, att han inte vill ha ett och att du inte heller vill det. Men det här ”pratet” du vill ha låter extremt mycket som en förhållande-grej.

Även en sån sak som att bestämma att man ska ses 1 helg i månaden.. varför vill du bestämma det, om det inte är ett förhållande eller liknande förväntningar?

Jag har i alla fall inga vänner som jag bestämmer med att vi ska ses si och så ofta och regelbundet. Skulle någon - som jag inte var kär i - vilja paxa mig en helg varje månad skulle jag flippa ur. Jag skulle känna mig begränsad och trängd.
Ja, du tycker det. För mig handlar det till viss del om trygghet men även planering och prioritering (mycket från hans sida). Jag vill inte vara ”hon som man kan sätta på som sistahandsalternativ”. Det är inte den relationen jag vill ha, men någon egentligen-att vara den man väljer att umgås med i sista hand.

En helg i månaden är det vi haft innan. Jag fortsätter gärna så utom om det är nödfall/kör ihop sig. Dvs Inger har förändrats sen innan utom möjligtvis stressen från honom att flytta om ett år.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 018
Senast: Rosett
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 763
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 160
Senast: Cattis_E
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 105
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp