Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Såklart att du gör och ändå tror du att han ska ändra sig. Vill du må bra? I så fall måste du börja ta plats i ditt eget liv och inte låta den här mannen ta all plats fast han är så oangelägen om att umgås med dig eller ens möta dig nånstans på vägen. Hur kan du ens tillåta dig att bli så oväsentlig i ditt eget liv? Var är din självrespekt och integritet?
Det är den jag försöker hitta. Men det tar tid… nu har jag en deadline iaf, jag är ingen som rycker plåster snabbt.

Och kanske en dum förhoppning, är det att han behöver space nu som han signalerat då han ändå planerat träffas och ses senare (35 mil mellan) så vill jag gärna ge honom det. Då jag vet att han är en person som behöver enormt mycket egentid
 
Fast det tror inte jag riktigt. Han säger i princip ALDRIG saker han inte vill. Snarare åt andra hållet. Han är väldigt försiktig med att lova något åt nåt håll. Nu kan jag ju inte lägga ut hela konversationen här. Men han är mycket att jag betyder otroligt mycket, han tycker jättemycket om mig, jag berikar hans liv osv.

Ja bli sur för en sån grej, det var sååå jävla lågt. Och det gör mig arg… vilket är BRA.
Även om det skulle vara så att han sade exakt det han menar så är ni så oändligt långt från varandra att det omöjligt kan komma något gott ur det här. Du kommer alltid önska att du fick mer än han är beredd på och allt, och då menar jag allt, kommer kretsa runt hur han vill ha det. Du vill inte dit! Tro mig! Jag har varit där själv
 
Ja, jag mår dåligt av när någon försvinner, säger en sak, gör tvärtemot, dyker upp, säger nåt annat och försvinner.
Fast vad är det han säger och sen gör tvärtom? Han har ju varit tydlig med att drar sig undan när han mår dåligt eller har mycket att göra, att han prioriterar sitt jobb och sin hobby, att du inte kan förvänta dig mer, att han inte har något stort behov av mänsklig kontakt.
 
Även om det skulle vara så att han sade exakt det han menar så är ni så oändligt långt från varandra att det omöjligt kan komma något gott ur det här. Du kommer alltid önska att du fick mer än han är beredd på och allt, och då menar jag allt, kommer kretsa runt hur han vill ha det. Du vill inte dit! Tro mig! Jag har varit där själv
Tack
Jag vet ju också det. Och det är också därför jag vill träffa honom. Prata ordentligt och sen bryta eller inte bryta.
Men det kanske är omöjligt eller så år jag redan nu så ghostad jag kan bli. Att han inte ens vågade avsluta
 
Fast vad är det han säger och sen gör tvärtom? Han har ju varit tydlig med att drar sig undan när han mår dåligt eller har mycket att göra, att han prioriterar sitt jobb och sin hobby, att du inte kan förvänta dig mer, att han inte har något stort behov av mänsklig kontakt.
Ja tex
”Men kontakt på nätet får du gärna förvänta dig av mig”- försvinner många dagar.

Och jag må säkert vara korkad vilket jag upplever att många tycker men ”göra slut” och ändå vilja träffas, med nån man vet är ganska förälskad i en… det är inte schysst.
 
Han har sagt nu det sista att han inte mår bra utan gått in i sig själv. Eller för några veckor sen. Jag har respekterat det…även om det kanske inte är vad jag vill. Dagliga kontakten tonades ner när han blev för trött/sliten. Han hade mindre energi och hade skalat bort allt. Jag fick t.o.m. ”tack för att du förstår” av honom där.

När vi tagit upp ”vad vi vill” var det förr mest jag. Sen han…men om han vill ha en förändring i i vår relation känner jag att jag också måste få göra ett val? Säga vad jag tycker med. Han får säga sin åsikt/vad han känner men det måste även jag få.

Ja, jag mår ju dåligt. Det ÄR skillnad att höras 100 gånger om dagen och 1 gång i veckan. Förr var det han som var mest på. Sen om det beror på trötthet, ointresse eller annat det vet inte jag. Men det förändrades…”jag orkar inte vara i ständig kontakt med någon” tror jag t.o.m. han skrev. Han förändrades väldigt mycket när han blev så trött. Hans sätt är då att gå in i sig själv. Kanske kommer han ur det, kanske inte. Förstått att detta går i perioder..
Men ni HAR ju INTE en relation!

Och du förstår väl att för en person som är introvert, har mkt frihetsbehov etc så kan de bli trötta och börja må dåligt av sådan tät kontakt? Det kan vara någon den personen orkar ett tag. Men sedan blir för slut av.

Självklart är det skillnad på att höras 100 ggr per dag och en gång i veckan. Bra för hans del och dåligt för din del uppenbarligen.
Vill du ha det så? Nej..

Tom jag som är hyfsat extrovert skulle tycka det var jobbigt att höras väldigt mycket varje, varje dag. Nu vet jag inte om du bara sade 100 ggr per dag som exempel. Men om ni verkligen hörs hundra gånger per dag kan jag verkligen förstå att han behöver backa. Vem fasen orkar och hinner det liksom? Jag skulle få panik.
 
Det har jag inte heller sagt någonstans.

Min poäng är att det är ganska schysst att behålla kontakt/vara mån om att träffa någon… som man vet har känslor för en och tycker att man är speciell.

Sen är alla olika, men jag hade INTE gjort det. I synnerhet inte dragit iväg 35 mil för att träffa den personen ett dygn.

Jag har haft KKs som får känslor för mig. Då har jag stoppat relationen helt, om jag inte också haft motsvarande känslor.

Det är INTE shysst att fortsätta ha KKn på kroken om dom vill mer men inte en själv. Det är snällare att bryta kontakten helt tills läget taggat ner, eventuellt kan man några år senare återta en vänskapsrelation.

Han är alltså inte shysst mot dig, just för att han fortfarande har dig på kroken. Och då måste du stå upp för dig själv, och:

Dumpa
Klipp banden
Ta hand om dig själv
 
Men ni HAR ju INTE en relation!

Och du förstår väl att för en person som är introvert, har mkt frihetsbehov etc så kan de bli trötta och börja må dåligt av sådan tät kontakt? Det kan vara någon den personen orkar ett tag. Men sedan blir för slut av.

Självklart är det skillnad på att höras 100 ggr per dag och en gång i veckan. Bra för hans del och dåligt för din del uppenbarligen.
Vill du ha det så? Nej..

Tom jag som är hyfsat extrovert skulle tycka det var jobbigt att höras väldigt mycket varje, varje dag. Nu vet jag inte om du bara sade 100 ggr per dag som exempel. Men om ni verkligen hörs hundra gånger per dag kan jag verkligen förstå att han behöver backa. Vem fasen orkar och hinner det liksom? Jag skulle få panik.
Nej, givetvis inte 100 på en dag. Men mycket kontakt var det. Och det passade honom då ”jag vill inte ha det på nåt annat sätt”.

Jag har aldrig igen påstått att man måste ha sån tät kontakt… eller att jag inte förstår honom. Var har du fått det ifrån? Däremot en veckas tystnad… till nån man ”tycker så mycket om”. För mig mig det märkligt och ett tecken på att personen ghostat/försvinner/kanske aldrig kommer tillbaka.

Lite lustigt att det BARA är hans behov som lyfts fram. Jag har också behov av någon slags trygghet. Det behlver inte betyda 24/7 kontakt eller ens varje dag. Men kanske inte heller en vecka med oöppnade meddelanden. Sen har väl alla relationer (eller så fick jag ju inte kalla det) nån form av olikheter. I min värld pratar man om det och enas om nåt som är bra för båda. Eller inser att det inte alls funkar. Han gör inget av det…men vill ändå träffas. För MIG är det märkligt. Själv är jag väldigt introvert även om han är det betydligt mer. Så jag förstår också ensamhetsbehovet. Men just detta är bara märkligt. Skriva ett snabbt ”hej, fortfarande behov av ensamhet, men jag lever” eller dyl är inte svårt.
 
Jag har haft KKs som får känslor för mig. Då har jag stoppat relationen helt, om jag inte också haft motsvarande känslor.

Det är INTE shysst att fortsätta ha KKn på kroken om dom vill mer men inte en själv. Det är snällare att bryta kontakten helt tills läget taggat ner, eventuellt kan man några år senare återta en vänskapsrelation.

Han är alltså inte shysst mot dig, just för att han fortfarande har dig på kroken. Och då måste du stå upp för dig själv, och:

Dumpa
Klipp banden
Ta hand om dig själv
Jag har ju varit tydlig med från början att KK vill jag inte vara. Jag är för gammal eller bara har tröttnat på sex utan känslor. Ska jag ha det är det känslor inblandat. Det är ingen nyhet för honom.

Han har 2 veckor på sig, eller en till utan kommunikation. 2 veckor utan tycker jag jag säger allt. Sen måste jag släppa. Men handlar det om ”introverttid”/dåligt mående så självklart respekterar jag det. En kille som bara dyker upp för att ligga…. Nej det är jag inte intresserad av
 
Nej, givetvis inte 100 på en dag. Men mycket kontakt var det. Och det passade honom då ”jag vill inte ha det på nåt annat sätt”.

Jag har aldrig igen påstått att man måste ha sån tät kontakt… eller att jag inte förstår honom. Var har du fått det ifrån? Däremot en veckas tystnad… till nån man ”tycker så mycket om”. För mig mig det märkligt och ett tecken på att personen ghostat/försvinner/kanske aldrig kommer tillbaka.

Lite lustigt att det BARA är hans behov som lyfts fram. Jag har också behov av någon slags trygghet. Det behlver inte betyda 24/7 kontakt eller ens varje dag. Men kanske inte heller en vecka med oöppnade meddelanden. Sen har väl alla relationer (eller så fick jag ju inte kalla det) nån form av olikheter. I min värld pratar man om det och enas om nåt som är bra för båda. Eller inser att det inte alls funkar. Han gör inget av det…men vill ändå träffas. För MIG är det märkligt. Själv är jag väldigt introvert även om han är det betydligt mer. Så jag förstår också ensamhetsbehovet. Men just detta är bara märkligt. Skriva ett snabbt ”hej, fortfarande behov av ensamhet, men jag lever” eller dyl är inte svårt.
Jag säger som @tuaphua
Ni har ingen relation.

Vad du vill just nu är oväsentligt. Du kan inte bete dig som att du är berättigad hans tid och energi när det enda han sagt är att han inte orkar eller vill ge dig det utrymmet.
Ändå försöker du kräva det.

Som jag skrev i förra tråden, om det hjälper dig, kalla honom ett arsle, för att klippa kontakten att gå vidare. Do it.
Du tycker att han borde veta bättre och ta dina känslor i anspråk = han är ett arsle.
🤷🏼‍♀
Du är vuxen, detta suger, sätt dig själv först för att du ska kunna må bra. Det kan ingen annan göra och definitivt inte han.

Jag hade själv ett ohälsosamt förhållande med en kille som liknar ditt. Jag visste att det krävdes en stor förändring för mig att orka klippa kontakten.
Jag sög på karamellen i ett halvår och sen kapa jag kontakten helt. Sa tack och hej för att plocka bort alla kontaktvägar (inte blocka, för sen står man där och känner sig ensam och undrar om de skickar något).
Rensa mejl, ta bort telefonnummer, ta bort från sociala medier, rensa ALLA konversationer från what's up, messenger, sms, blocka efter det, när du har noll att falla tillbaka på, blocka så att du inte kan se vad personen gör om de är inne osv.
 
Jag har ju varit tydlig med från början att KK vill jag inte vara. Jag är för gammal eller bara har tröttnat på sex utan känslor. Ska jag ha det är det känslor inblandat. Det är ingen nyhet för honom.

Han har 2 veckor på sig, eller en till utan kommunikation. 2 veckor utan tycker jag jag säger allt. Sen måste jag släppa. Men handlar det om ”introverttid”/dåligt mående så självklart respekterar jag det. En kille som bara dyker upp för att ligga…. Nej det är jag inte intresserad av
Jag säger det återigen du kan inte ställa dessa krav om du ska vara med honom :)

Han hör inte av sig för att ligga den biten kan du släppa ni bor 35 mil ifrån varandra hur bra ligg du än är så är det för långsökt att åka så långt enbart för en kk :)
 
Nej, givetvis inte 100 på en dag. Men mycket kontakt var det. Och det passade honom då ”jag vill inte ha det på nåt annat sätt”.

Jag har aldrig igen påstått att man måste ha sån tät kontakt… eller att jag inte förstår honom. Var har du fått det ifrån? Däremot en veckas tystnad… till nån man ”tycker så mycket om”. För mig mig det märkligt och ett tecken på att personen ghostat/försvinner/kanske aldrig kommer tillbaka.

Lite lustigt att det BARA är hans behov som lyfts fram. Jag har också behov av någon slags trygghet. Det behlver inte betyda 24/7 kontakt eller ens varje dag. Men kanske inte heller en vecka med oöppnade meddelanden. Sen har väl alla relationer (eller så fick jag ju inte kalla det) nån form av olikheter. I min värld pratar man om det och enas om nåt som är bra för båda. Eller inser att det inte alls funkar. Han gör inget av det…men vill ändå träffas. För MIG är det märkligt. Själv är jag väldigt introvert även om han är det betydligt mer. Så jag förstår också ensamhetsbehovet. Men just detta är bara märkligt. Skriva ett snabbt ”hej, fortfarande behov av ensamhet, men jag lever” eller dyl är inte svårt.
Grejen är väl att först höll ni på att lära känna varandra, det blir lätt väldigt pratigt då. Jag själv kan ha svårt med övergången till att det blir mer "normala nivåer". Sedan så är det nog skillnad på att det lär ha varit noll missnöje om att konversationerna var för få då, och är man lagd åt det hållet så kan det nog göra ganska markant skillnad om man inte vill känna krav på sig. Även om du inte uttalat specifika, så är det ju skillnad.

Och såklart har du också behov, som krockar. Saken är ju den att du sitter i en position där du är på nåder till viss del (du bad ju om en ny chans väl?), och då har du inte det förhandlingsutrymmet. Tyvärr. Det suger att känna så. Många lyfter ju fram dina behov när de säger att de inte verkar passa in dessutom.
 
Nej, givetvis inte 100 på en dag. Men mycket kontakt var det. Och det passade honom då ”jag vill inte ha det på nåt annat sätt”.

Jag har aldrig igen påstått att man måste ha sån tät kontakt… eller att jag inte förstår honom. Var har du fått det ifrån? Däremot en veckas tystnad… till nån man ”tycker så mycket om”. För mig mig det märkligt och ett tecken på att personen ghostat/försvinner/kanske aldrig kommer tillbaka.

Lite lustigt att det BARA är hans behov som lyfts fram. Jag har också behov av någon slags trygghet. Det behlver inte betyda 24/7 kontakt eller ens varje dag. Men kanske inte heller en vecka med oöppnade meddelanden. Sen har väl alla relationer (eller så fick jag ju inte kalla det) nån form av olikheter. I min värld pratar man om det och enas om nåt som är bra för båda. Eller inser att det inte alls funkar. Han gör inget av det…men vill ändå träffas. För MIG är det märkligt. Själv är jag väldigt introvert även om han är det betydligt mer. Så jag förstår också ensamhetsbehovet. Men just detta är bara märkligt. Skriva ett snabbt ”hej, fortfarande behov av ensamhet, men jag lever” eller dyl är inte svårt.
Jag tycker inte heller det är svårt att höra av sig.
Men han gör det uppenbarligen och du mår dåligt om inte ditt trygghetsbehov fylls.
Att DU har det behovet innebär inte att andra har en skyldighet att fylla det. Det vore väl en sak om ni enats om att så var fallet. Men han säger ju tydligt att han inte vill ha en relation och inte orkar med sig själv ens.
Han vill ses under de förutsättningarna han orkar och kan. Det har han sagt. Om det inte är bra för dig får ju du välja om du vill det eller inte.
Vissa saker kan, vill och orkar man inte kompromissa med. Om han säger det till dig att ”vi kan försöka ses under de här premisserna” så kan du ju se om du tycker det är gott nog eller avbryta.
Visst att jag och sambo tex är olika och kompromissar om saker. Men vi vill och förmår det. Blir det så att vi inte kan enas om ngt som båda mår bra av, pga olikhet och oförmåga får vi ju göra slut. Som jag tex gjorde med mannen jag skrev om tidigare i tråden. Det är ju ett val du har, att avbryta. Men du måste ju se saker för vad de är.
Att någon är speciell/du tycker om den och du vill ses innebär inte att andra sätter exakt samma värden i orden eller handlar, tänker och känner som du. Du utgår liksom från dig själv i form av att ”ja, men om jag säger ditt och datt så gör jag så och tänker och känner så”. Men för honom kan ju referensramarna vara totalt olika. Och låter verkligen som det är så.
 
Lite lustigt att det BARA är hans behov som lyfts fram. Jag har också behov av någon slags trygghet.
Han vill inte/kan inte/har inte lust att möta dina behov.
Och du kan inte möta hans. Du försöker anpassa dig på ytan, men hela tråden visar att du inte vill ha det så.
Ni passar inte för varandra. Ni matchar inte.
Det är inget fel på någon av er. Ni vill och behöver bara olika saker. Då avslutar man och går vidare.
 
Jag säger som @tuaphua
Ni har ingen relation.

Vad du vill just nu är oväsentligt. Du kan inte bete dig som att du är berättigad hans tid och energi när det enda han sagt är att han inte orkar eller vill ge dig det utrymmet.
Ändå försöker du kräva det.

Som jag skrev i förra tråden, om det hjälper dig, kalla honom ett arsle, för att klippa kontakten att gå vidare. Do it.
Du tycker att han borde veta bättre och ta dina känslor i anspråk = han är ett arsle.
🤷🏼‍♀
Du är vuxen, detta suger, sätt dig själv först för att du ska kunna må bra. Det kan ingen annan göra och definitivt inte han.

Jag hade själv ett ohälsosamt förhållande med en kille som liknar ditt. Jag visste att det krävdes en stor förändring för mig att orka klippa kontakten.
Jag sög på karamellen i ett halvår och sen kapa jag kontakten helt. Sa tack och hej för att plocka bort alla kontaktvägar (inte blocka, för sen står man där och känner sig ensam och undrar om de skickar något).
Rensa mejl, ta bort telefonnummer, ta bort från sociala medier, rensa ALLA konversationer från what's up, messenger, sms, blocka efter det, när du har noll att falla tillbaka på, blocka så att du inte kan se vad personen gör om de är inne osv.
Är det viktigt att märka ord? Relationer kan man han på många sätt. Tex till en mamma, lärare eller vad som helst. Men nej jag vet att vi inte har en ”förhållanderelation” möjligtvis nån form av ”dejtingrelation” eller nåt. Jag vet inte, inget jag reflekterat över.

På vilket vis kräver jag det? När jag svarar på det han skriver? Ska jag sluta med med ifall han inte skulle vilja ha ett svar eller vad?

Du sög på karamellen ett halvår. Jag har gjort det 1,5 månad ungefär. Eller snarare en månad… så 6 veckor totalt.
 
Han vill inte/kan inte/har inte lust att möta dina behov.
Och du kan inte möta hans. Du försöker anpassa dig på ytan, men hela tråden visar att du inte vill ha det så.
Ni passar inte för varandra. Ni matchar inte.
Det är inget fel på någon av er. Ni vill och behöver bara olika saker. Då avslutar man och går vidare.
Nej han kan/vill inte möta mina behov. Ändå skriver han ett medelande att han vill ses. Vilket ändå var de vi sa förra veckan att VI ville.

Nej, jag försöker inte anpassa mig på ytan, och vad jag skriver i denna tråd eller kanske tänker i mitt huvud är inget han vet något om. Precis som jag inte vet om han tänker ”gott med semester nu ska jag vila och träffa Unhappy” eller ”skönt, hon har inte hört av sig på en vecka”. Så det är egentligen irrelevant.

Han säger själv att han hade en topp då, har en dipp nu… är normaltillståndet nåt mitt emellan är det helt okej för mig.
 
Fast så som du pratar med alla krav och förväntningar så låter det mycket mer som entraditionell relation. Som han inte vill ha.
Jag tror det beror helt på vilka glasögon man läser med.

Precis som du (?) tolkar in att jag jagar honom…. Ställer massa krav jag har inte har rätt till fast han har rätt att ställa krav osv
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 018
Senast: Rosett
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 763
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 160
Senast: Cattis_E
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 103
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp