Bedömning i idrott i skolan (utbruten från Utredning utåtagerande barn)

Milosari

Trådstartare
En följdfråga då; idrottsläraren har mailat ut ett förvisso trevligt mail men jag reagerar lite på följande;

Varje termin kommer eleverna få ett omdöme i ämnet och nedan följer punkter som jag utgår ifrån vid bedömning av elevens kunskaper:

  • Samarbete
  • Förstå en instruktion och tillgodogöra sig den
  • Förstå regler
  • Följa regler
  • Deltagande på lektionerna (vara aktiv)
  • Motorik och anpassning till olika moment
  • Anpassa rörelser till takt och rytm
  • Läsa karta
  • Nivåbaserade diskussioner om hälsa
  • Nödsituationer
  • Friluftsliv och utevistelse

Alltså allt detta fetade är ju sådant som många med NPF har jättesvårt för. Kan detta verkligen kallas kunskaper? Är inte detta till största del förmågor? Är det förmågor som kommer betygsättas i ett senare skede?
 
En följdfråga då; idrottsläraren har mailat ut ett förvisso trevligt mail men jag reagerar lite på följande;

Varje termin kommer eleverna få ett omdöme i ämnet och nedan följer punkter som jag utgår ifrån vid bedömning av elevens kunskaper:

  • Samarbete
  • Förstå en instruktion och tillgodogöra sig den
  • Förstå regler
  • Följa regler
  • Deltagande på lektionerna (vara aktiv)
  • Motorik och anpassning till olika moment
  • Anpassa rörelser till takt och rytm
  • Läsa karta
  • Nivåbaserade diskussioner om hälsa
  • Nödsituationer
  • Friluftsliv och utevistelse

Alltså allt detta fetade är ju sådant som många med NPF har jättesvårt för. Kan detta verkligen kallas kunskaper? Är inte detta till största del förmågor? Är det förmågor som kommer betygsättas i ett senare skede?
I flera ämnen kommer förmågor sannolikt att inverka på betygen. Lite slarvigt att skriva kunskaper i mailet kanske. Hugger ett exempel, Svenska 3, här finns flera förmågor som inverkar på betygssättningen: https://www.betygskriterier.se/skola/amne/SVE/kurs/SVESVE03/
 
En följdfråga då; idrottsläraren har mailat ut ett förvisso trevligt mail men jag reagerar lite på följande;

Varje termin kommer eleverna få ett omdöme i ämnet och nedan följer punkter som jag utgår ifrån vid bedömning av elevens kunskaper:

  • Samarbete
  • Förstå en instruktion och tillgodogöra sig den
  • Förstå regler
  • Följa regler
  • Deltagande på lektionerna (vara aktiv)
  • Motorik och anpassning till olika moment
  • Anpassa rörelser till takt och rytm
  • Läsa karta
  • Nivåbaserade diskussioner om hälsa
  • Nödsituationer
  • Friluftsliv och utevistelse

Alltså allt detta fetade är ju sådant som många med NPF har jättesvårt för. Kan detta verkligen kallas kunskaper? Är inte detta till största del förmågor? Är det förmågor som kommer betygsättas i ett senare skede?

Gympa är ett väldigt märkligt ämne! Det är det enda ämne där det är fullt accepterat att läraren bara betygsätter elevernas förmågor utan att lära ut någonting. De svaga eleverna har aldrig en chans på gympan i skolan då gympan som ämne inte är konstruerat för att lära ut. Bara för att testa vad eleverna kan, eller inte kan. Och kan man inte redan springa efter en boll och hävda sig mot sina klasskamrater så är man chanslös. I inget annat ämne är det så mycket arbete i grupp och där de starkare tillåts konkurrera ut de svagare som i gympan. Hur ska den som är svagare i t.ex. fotboll kunna lära sig när Nisse som spelar fotboll 4 dagar/vecka är motståndaren? Det blir alltid bara ett test på kunskap/förmåga eleverna har med sig till idrotten i skolan. Jag tycker att det är viktigt att eleverna rör på sig men jag tycker att idrotten borde enbart ha ett betyg för närvarande och deltagande. Inte för nivå av förmåga/kunskap. Skolidrottens uppgift (enligt mig) är att lära barn och unga att på ett hälsosamt sätt rör på sig så att kroppen mår bra. Inte att hitta nästa VM-guldmedaljör! Men de flesta idrottslärare jag stött på har missuppfattat det och fortsätter sätta eleverna mot varandra, utan att undervisa, på ett sätt som inte sker i nåt annat ämne.
 
Plus det faktum att skolans idrott väldigt ofta (enligt min helt egna anekdotiska bevisföring, sorry) är väldigt bollsportsfokuserad. Jag var atletisk och idrottade på elitnivå när jag gick i skolan, men var dålig på bollsporter. Fick ett VG baserat på det. De som var duktiga på bollsporter fick MVG. Hoppas andra skolor har bättre idrottsundervisning…
 
Gympa är ett väldigt märkligt ämne! Det är det enda ämne där det är fullt accepterat att läraren bara betygsätter elevernas förmågor utan att lära ut någonting. De svaga eleverna har aldrig en chans på gympan i skolan då gympan som ämne inte är konstruerat för att lära ut. Bara för att testa vad eleverna kan, eller inte kan. Och kan man inte redan springa efter en boll och hävda sig mot sina klasskamrater så är man chanslös. I inget annat ämne är det så mycket arbete i grupp och där de starkare tillåts konkurrera ut de svagare som i gympan. Hur ska den som är svagare i t.ex. fotboll kunna lära sig när Nisse som spelar fotboll 4 dagar/vecka är motståndaren? Det blir alltid bara ett test på kunskap/förmåga eleverna har med sig till idrotten i skolan. Jag tycker att det är viktigt att eleverna rör på sig men jag tycker att idrotten borde enbart ha ett betyg för närvarande och deltagande. Inte för nivå av förmåga/kunskap. Skolidrottens uppgift (enligt mig) är att lära barn och unga att på ett hälsosamt sätt rör på sig så att kroppen mår bra. Inte att hitta nästa VM-guldmedaljör! Men de flesta idrottslärare jag stött på har missuppfattat det och fortsätter sätta eleverna mot varandra, utan att undervisa, på ett sätt som inte sker i nåt annat ämne.

Det du beskriver låter ungefär som när jag gick i skolan, men min bild av mina barns skola nu är en helt annat.

Min son börjar tvåan i veckan och har alltså två år av idrott i förskoleklass och ettan bakom sig.

Inte en enda lektion har de utövat någon sport. De har aldrig spelat fotboll eller basket eller vad de nu kan vara. Varje lektion har bestått av olika lekar och andra övningar. Dels i samarbetssyfte och dels i syfte att utveckla motorik, rörelseglädje mm, och med innehåll av olika "idrottsmoment". De har haft mycket hinderbanor exempelvis både i gympasalen och i skolans skog med delmoment där de får öva på tex kasta boll i något eller hoppa över något osv. Men hinderbanan som sådan är ingen tävling.

Min sportnörd till son har visserligen klagat ibland på att det inte är någon sport på gympan, men jag tycker att det har varit fantastiskt bra! Och min son och hans likasinnade spelar fotboll, innebandy och tennis på rasterna så att det räcker och blir över ändå.
 
Det du beskriver låter ungefär som när jag gick i skolan, men min bild av mina barns skola nu är en helt annat.

Min son börjar tvåan i veckan och har alltså två år av idrott i förskoleklass och ettan bakom sig.

Inte en enda lektion har de utövat någon sport. De har aldrig spelat fotboll eller basket eller vad de nu kan vara. Varje lektion har bestått av olika lekar och andra övningar. Dels i samarbetssyfte och dels i syfte att utveckla motorik, rörelseglädje mm, och med innehåll av olika "idrottsmoment". De har haft mycket hinderbanor exempelvis både i gympasalen och i skolans skog med delmoment där de får öva på tex kasta boll i något eller hoppa över något osv. Men hinderbanan som sådan är ingen tävling.

Min sportnörd till son har visserligen klagat ibland på att det inte är någon sport på gympan, men jag tycker att det har varit fantastiskt bra! Och min son och hans likasinnade spelar fotboll, innebandy och tennis på rasterna så att det räcker och blir över ändå.
Vad glad jag blev av att läsa detta!
 
Vad glad jag blev av att läsa detta!
På samma sätt upplevde jag idrotten i förskoleklass för dottern (börjar ettan nu, så för tidigt att uttala sig), på de två skolor hon hann gå i under sitt första år i skolan. Hinderbanor, cirkelträning, springa i skogen, klättra osv - inga bollsporter alls förutom när lokala handbollsklubben (handboll är en stor sport i vår kommun) var på besök med några av sina stjärnor och visade upp sig typ och delade ut merch. Väldigt roliga övningar med mycket fokus på rörlighet, kondition och koordination men inga rena sportinslag.
 
Det du beskriver låter ungefär som när jag gick i skolan, men min bild av mina barns skola nu är en helt annat.

Min son börjar tvåan i veckan och har alltså två år av idrott i förskoleklass och ettan bakom sig.

Inte en enda lektion har de utövat någon sport. De har aldrig spelat fotboll eller basket eller vad de nu kan vara. Varje lektion har bestått av olika lekar och andra övningar. Dels i samarbetssyfte och dels i syfte att utveckla motorik, rörelseglädje mm, och med innehåll av olika "idrottsmoment". De har haft mycket hinderbanor exempelvis både i gympasalen och i skolans skog med delmoment där de får öva på tex kasta boll i något eller hoppa över något osv. Men hinderbanan som sådan är ingen tävling.

Min sportnörd till son har visserligen klagat ibland på att det inte är någon sport på gympan, men jag tycker att det har varit fantastiskt bra! Och min son och hans likasinnade spelar fotboll, innebandy och tennis på rasterna så att det räcker och blir över ändå.

Jag hör ju vad min dotter har berättat. Hon har npf-diagnoser och jag kan säga så här: Gympan är INTE alls anpassad för elever som inte är buffliga, framåt och kan ta för sig! Den är endast till för de elever som sportar på fritiden och kan ta för sig i en grupp. De som inte är buffliga och framåt får INGEN hjälp/stöd alls att våga vara det. Iaf inte på hennes skola. Å andra sidan verkar gympaläraren vara minst sagt speciell. Han tyckte att det räckte att eleverna i sjätte klass fick veta 15 min innan lektionens början var lektionen skulle hållas. Två olika platser ca 2-3 km från varandra (till fots/med cykel) och ingen av dem var på skolan. Han tyckte att de kunde börja cykla en del av vägen, stanna och kolla på sin mobil 15 min innan lektionsstart för att se meddelandet från honom vart de skulle vara. Trist om man nu tar bussen till skolan eller går, eller inte har en mobiltelefon.
 
Jag hör ju vad min dotter har berättat. Hon har npf-diagnoser och jag kan säga så här: Gympan är INTE alls anpassad för elever som inte är buffliga, framåt och kan ta för sig! Den är endast till för de elever som sportar på fritiden och kan ta för sig i en grupp. De som inte är buffliga och framåt får INGEN hjälp/stöd alls att våga vara det. Iaf inte på hennes skola. Å andra sidan verkar gympaläraren vara minst sagt speciell. Han tyckte att det räckte att eleverna i sjätte klass fick veta 15 min innan lektionens början var lektionen skulle hållas. Två olika platser ca 2-3 km från varandra (till fots/med cykel) och ingen av dem var på skolan. Han tyckte att de kunde börja cykla en del av vägen, stanna och kolla på sin mobil 15 min innan lektionsstart för att se meddelandet från honom vart de skulle vara. Trist om man nu tar bussen till skolan eller går, eller inte har en mobiltelefon.

Fast då låter det ju ärligt talat inte som att det är idrottsämnet som sådant som är den felande länken i den ekvationen.
 
En följdfråga då; idrottsläraren har mailat ut ett förvisso trevligt mail men jag reagerar lite på följande;

Varje termin kommer eleverna få ett omdöme i ämnet och nedan följer punkter som jag utgår ifrån vid bedömning av elevens kunskaper:

  • Samarbete
  • Förstå en instruktion och tillgodogöra sig den
  • Förstå regler
  • Följa regler
  • Deltagande på lektionerna (vara aktiv)
  • Motorik och anpassning till olika moment
  • Anpassa rörelser till takt och rytm
  • Läsa karta
  • Nivåbaserade diskussioner om hälsa
  • Nödsituationer
  • Friluftsliv och utevistelse

Alltså allt detta fetade är ju sådant som många med NPF har jättesvårt för. Kan detta verkligen kallas kunskaper? Är inte detta till största del förmågor? Är det förmågor som kommer betygsättas i ett senare skede?
Jag tycker inte detta är konstiga kunskapskrav egentligen jämfört med andra ämnen.

Sen är det omöjligt för vissa barn att uppnå kunskapsmålen pga en funktionsnedsättning. Men så är det i alla ämnen, har barnet grav dyslexi kan kunskapsmålen i svenska vara ouppnåeliga.
 
Jag tycker inte detta är konstiga kunskapskrav egentligen jämfört med andra ämnen.

Sen är det omöjligt för vissa barn att uppnå kunskapsmålen pga en funktionsnedsättning. Men så är det i alla ämnen, har barnet grav dyslexi kan kunskapsmålen i svenska vara ouppnåeliga.
Njä jag håller inte med. Svenska är mer än att läsa snabbt och stava rätt, och det finns hjälpmedel för dig som har svårt med bokstäverna. Prov och annat ska anpassas så att man hinner med om man läser långsamt. Språk är allt från litteraturkunskap till grammatik.

Vissa punkter på idrotten tycker jag helt klart är kunskap, som regler för friluftsliv (allemansrätt osv), kunskap om näringslära mm. Men samarbetsförmåga och koordinationsförmåga? Det är som att be någon rullstolsburen att röra sig. Det är såklart möjligt, men kommer bli svårare beroende på graden av funktionsnedsättning. Och att ta till sig information: ja det beror ju väldigt mycket på HUR informationen ges? Ska man få högre betyg om man kan lyssna tillsammans med en grupp på 30 andra högljudda barn än om man läser text bokstavligen (men kommer ihåg vartenda ord)?
 
Jag tycker inte detta är konstiga kunskapskrav egentligen jämfört med andra ämnen.

Sen är det omöjligt för vissa barn att uppnå kunskapsmålen pga en funktionsnedsättning. Men så är det i alla ämnen, har barnet grav dyslexi kan kunskapsmålen i svenska vara ouppnåeliga.

Jo, fast om man har ett funktionshinder så kan man inte delta på samma villkor som alla andra. Idrott finns för i princip alla. Det finns t.ex. paraidrottare som presterar helt fantastiskt! Ryttare utan armar som rider dressyr, parasimmare som inte har armar eller ben som tälvar i paralympics, Aron Andersson som bl.a. åkte Vasaloppet på en sitski (tror jag det kallas).

Idrotten i skolan borde ändras enligt mig:

1) Utgå från varje elevs förutsättningar. Inte med OS-guld som målbild.
2) Målet måste vara att ge varje elev kunskap och entusiasm för ett hälsosamt liv. Kost, motion osv efter egna förutsättningar.
3) Närvaro/deltagande-baserat betyg istället för prestationsbaserat. Detta eftersom idrotten i skolan uppgift inte är att hitta och ta fram nästa OS-guldmedaljör utan att ALLA elever ska få med sig kunskap för att kunna leva ett hälsosamt liv. Det ena målet involverar en exkludering av majoriteten eftersom majoriteten inte är bäst på något. Det andra målet inkluderar ALLA eftersom alla har rätt att få kunskap om hur man lever ett hälsosamt liv. ALLA elever har rätt att lära sig att det är roligt att röra på sig.

Har man dyslexi ska man har stöd och hjälp för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och kunna uppnå målen. Samma måste finnas på skolidrotten. Lagidrotten får inte vara målet med allt även om jag förstår att det är en enkel lösning för idrottsläraren.

Vill man utvecklas inom en sport och få uppmärksamhet för att man är väldigt duktig i en sport så får man söka det på fritiden. Våra idrottsföreningar är till för just detta! Det är fritt fram för alla som vill att försöka satsa på en idrott på sin fritid. Men skolidrotten är inte till för det.
 
Njä jag håller inte med. Svenska är mer än att läsa snabbt och stava rätt, och det finns hjälpmedel för dig som har svårt med bokstäverna. Prov och annat ska anpassas så att man hinner med om man läser långsamt. Språk är allt från litteraturkunskap till grammatik.

Vissa punkter på idrotten tycker jag helt klart är kunskap, som regler för friluftsliv (allemansrätt osv), kunskap om näringslära mm. Men samarbetsförmåga och koordinationsförmåga? Det är som att be någon rullstolsburen att röra sig. Det är såklart möjligt, men kommer bli svårare beroende på graden av funktionsnedsättning. Och att ta till sig information: ja det beror ju väldigt mycket på HUR informationen ges? Ska man få högre betyg om man kan lyssna tillsammans med en grupp på 30 andra högljudda barn än om man läser text bokstavligen (men kommer ihåg vartenda ord)?

Fast det finns ju betydligt fler ämnen som innehåller betydligt mer än ren kunskap. Ämnen som slöjd, bild, musik m.m. är ju ämnen där hur eleverna presterar har en stor del att göra med förmågor och talang. Det kommer att vara betydligt svårare för någon som är tondöv att prestera bra i musik jämfört med kompisen med absolut gehör.

Men det har väl inte beskrivits som att dessa punkter skulle vara betygsgrundande? Att lärare i de första årskurserna när skolan är ny skriver ett omdöme där det beskrivs hur eleven kan förstå regler och samarbeta och hur elevens motorik är utvecklad är ju inte samma sak som att man får betyg i hur bra man kan lyssna tillsammans med en grupp på 30 pers? Det som är intressant är ju sen också vad läraren/skolan gör åt informationen som framkommer i dessa omdömen.

Och just detta om att ta till sig information, samarbeta med andra osv är ju samma förutsättningar även i andra ämnen?
 
Fast det finns ju betydligt fler ämnen som innehåller betydligt mer än ren kunskap. Ämnen som slöjd, bild, musik m.m. är ju ämnen där hur eleverna presterar har en stor del att göra med förmågor och talang. Det kommer att vara betydligt svårare för någon som är tondöv att prestera bra i musik jämfört med kompisen med absolut gehör.

Men det har väl inte beskrivits som att dessa punkter skulle vara betygsgrundande? Att lärare i de första årskurserna när skolan är ny skriver ett omdöme där det beskrivs hur eleven kan förstå regler och samarbeta och hur elevens motorik är utvecklad är ju inte samma sak som att man får betyg i hur bra man kan lyssna tillsammans med en grupp på 30 pers? Det som är intressant är ju sen också vad läraren/skolan gör åt informationen som framkommer i dessa omdömen.

Och just detta om att ta till sig information, samarbeta med andra osv är ju samma förutsättningar även i andra ämnen?

Jag, personligen, undrar lite varför man har betyg i de ämnena du räknar upp. Det är ämnen som är hobbys för de allra flesta. Oerhört få lever på att vara konstnär, slöjda och vara musiker. Och jag kan nog lova att oerhört få av de som lever på det har lärt sig det de kan i grundskolans undervisning i ämnena. De är att likställa med idrotten. Alla ska få med sig viss grundkunskap om konst, musik och slöjd. Men frågan är om det finns någon egentlig poäng med betyg baserat på prestation? Jag har nämligen svårt att tro att fortsatta musikutbildningars intag baseras på musikbetyget från grundskolan. Då tycker jag att för de ämnena är Kulturskolan mycket viktigare än grundskolan! Kulturskolan vi har i Sverige är fantastisk! Mer resurser till den så att de som är intresserade av kultur kan få en bra grund att stå på!
 

Det spelar ingen roll vad som står där. Det finns säkert många vackra ord och uttryck! Men min erfarenhet säger att det är bara just det, vackra ord. Som inte uppfylls i praktiken.
 
Det spelar ingen roll vad som står där. Det finns säkert många vackra ord och uttryck! Men min erfarenhet säger att det är bara just det, vackra ord. Som inte uppfylls i praktiken.

Ja, men man måste ha med det i diskussionen. Vad det borde vara och vad det är ÄR skilda saker. Men det betyder inte att det man upplever från en skola/en lärare behöver inte alls vara sant för andra skolor/lärare.
 
Ja, men man måste ha med det i diskussionen. Vad det borde vara och vad det är ÄR skilda saker. Men det betyder inte att det man upplever från en skola/en lärare behöver inte alls vara sant för andra skolor/lärare.

Jag har aldrig upplevt en gympalärare (varken egen upplevelse eller dotterns) som har gett elever som inte sportar på fritiden en glädje i att röra på sig. De har varit populära bland de elever som håller på med och gillar den/de idrotter den aktuella idrottsläraren föredrar. T.ex. mellanstadieidrottsläraren som var fotbollstränare på fritiden var populär bland de som spelade fotboll. Hon som var gammal gymnast var populär bland de som höll på med gympa och gillade att springa en runda. Osv. Alla har haft en sak gemensamt: De har inte klarat av att entusiasmera de elever som inte redan gillar att träna/motionera. De har testat det eleverna redan kan. Men inte lärt ut något nytt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp