Bedömning i idrott i skolan (utbruten från Utredning utåtagerande barn)

[nyttnick]

Jag har aldrig upplevt en gympalärare (varken egen upplevelse eller dotterns) som har gett elever som inte sportar på fritiden en glädje i att röra på sig. De har varit populära bland de elever som håller på med och gillar den/de idrotter den aktuella idrottsläraren föredrar. T.ex. mellanstadieidrottsläraren som var fotbollstränare på fritiden var populär bland de som spelade fotboll. Hon som var gammal gymnast var populär bland de som höll på med gympa och gillade att springa en runda. Osv. Alla har haft en sak gemensamt: De har inte klarat av att entusiasmera de elever som inte redan gillar att träna/motionera. De har testat det eleverna redan kan. Men inte lärt ut något nytt.

Det har jag! Inte egenupplevd, men genom barnen. Men så blir denna idrottslärare nominerad och framröstad till årets lärare i kommunen år efter år.
Sprider dessutom sina tankar via att instagramkonto som har rätt mycket följare och föreläser också ibland. Jag hoppas verkligen att det är en ny trend inom skolidrotten (låg-mellanstadie)

 

[Lingon]

Det har jag! Inte egenupplevd, men genom barnen. Men så blir denna idrottslärare nominerad och framröstad till årets lärare i kommunen år efter år.
Sprider dessutom sina tankar via att instagramkonto som har rätt mycket följare och föreläser också ibland. Jag hoppas verkligen att det är en ny trend inom skolidrotten (låg-mellanstadie)

Jättebra! Men det faktum att den läraren blir nominerad och framröstad till årets lärare i kommunen r efter år visar på hur unik den personen tyvärr är.

 

[Badger]

Jag, personligen, undrar lite varför man har betyg i de ämnena du räknar upp. Det är ämnen som är hobbys för de allra flesta. Oerhört få lever på att vara konstnär, slöjda och vara musiker. Och jag kan nog lova att oerhört få av de som lever på det har lärt sig det de kan i grundskolans undervisning i ämnena. De är att likställa med idrotten. Alla ska få med sig viss grundkunskap om konst, musik och slöjd. Men frågan är om det finns någon egentlig poäng med betyg baserat på prestation? Jag har nämligen svårt att tro att fortsatta musikutbildningars intag baseras på musikbetyget från grundskolan. Då tycker jag att för de ämnena är Kulturskolan mycket viktigare än grundskolan! Kulturskolan vi har i Sverige är fantastisk! Mer resurser till den så att de som är intresserade av kultur kan få en bra grund att stå på!

Det är många som lever på yrken som tangerar detta, som AD, reklamare, syslöjdslärare, ingenjör, arkitekt, osv det finns oerhörda mängder yrken som använder de kunskaperna men där man kanske inte tänker på det normalt. Även om det bara är enstaka som lever bara på tex just att måla tavlor. (folk gör ju möblerna som säljs på ikea tex...)

Förutom det så är det väldigt viktigt att lära sig använda händerna eftersom det hänger ihop med att också lära sig det teoretiska enligt senaste forskningen.

Sedan skulle typ ingen kunna ha detta som hobby, hobbies är viktigt för hälsan o sparar pengar till samhället, om de inte hade lärt sig i skolan om inte deras föräldrar råkat inte bara ha det som hobby utan även ägnat tid åt att dela sin hobby med sina barn och förvånansvärt många föräldrar är väldigt snåla med det. De vill inte ha en kladdig unge med i matlagningen, när de syr eller i boden när de slöjdar, eller ens när de håller på med lego själva.

Tror helt elakt att det är färre som lär sin pojke använda symaskin bara sådär tex än sin dotter, av de som ens lär ut. Varje gång någon pratar om vävning, stickning, virkning, sy, baka osv så kommer mängder av kvinnor i 30-40 årsåldern med kommentarer som ja min mormor stoppade alltid strumpor/sydde/stickade/virkade/slöjdade/spann/vävde/lagade den goda grytan, men hon lärde aldrig mig så jag kan inte. Män är kanske likadana med trä, jag vet inte faktiskt, har inte hört. (Att jag hade tur med föräldrar och äldre som lärde mig stoppa strumpor, ta vindfällen, sy trampmaskin, laga mat, rita både mamma o pappa osv hör ju inte hit, ämnena har ändå hjälpt mig med de hål de lämnade.)

 

[Lingon]

Det är många som lever på yrken som tangerar detta, som AD, reklamare, syslöjdslärare, ingenjör, arkitekt, osv det finns oerhörda mängder yrken som använder de kunskaperna men där man kanske inte tänker på det normalt. Även om det bara är enstaka som lever bara på tex just att måla tavlor.

Förutom det så är det väldigt viktigt att lära sig använda händerna eftersom det hänger ihop med att också lära sig det teoretiska enligt senaste forskningen.

Sedan skulle typ ingen kunna ha detta som hobby om de inte hade lärt sig i skolan om inte deras föräldrar råkat inte bara ha det som hobby utan även ägnat tid åt att dela sin hobby med sina barn och förvånansvärt många föräldrar är väldigt snåla med det. De vill inte ha en kladdig unge med i matlagningen, när de syr eller i boden när de slöjdar, eller ens när de håller på med lego själva.

Tror helt elakt att det är färre som lär sin pojke använda symaskin bara sådär tex än sin dotter, av de som ens lär ut. Varje gång någon pratar om vävning, stickning, virkning, sy osv så kommer mängder av kvinnor i 30-40 årsåldern med kommentarer som ja min mormor stoppade alltid strumpor/sydde/stickade/virkade/slöjdade/spann/vävde/lagade den goda grytan, men hon lärde aldrig mig så jag kan inte.

Ja, men grundskolebetyget är inte det som avgör om man kommer in på utbildningen för dessa yrken. Det är gymnasiebetyget som ligger till grund för det. Jag vet inte hur det är nu men när jag gick så fick man välja ett estestiskt ämne. I mitt fall fick man välja mellan bild, musik och drama. Slöjd hade vi inte ens på gymnasiet.

Jag säger inte att jag tycker att ämnena ska tas bort. Bara att betyget borde baseras på flit och inte prestation i ämnen som idrott, bild, slöjd, hemkunskap och musik.

Personligen så har mina föräldrar lärt mig mer om slöjd och matlagning än skolan gjort. Musik har vi inte i familjen och skolan hade inte nån vettig musikundervisning. Mest allsång hela klassen samtidigt. Inget teoretiskt prov eller allmänbildning gällande klassisk musik eller nåt liknande. Hade dock bara musik i grundskolan. Kanske var musiken på gymnasiet bättre men jag valde ett annat estetiskt ämne.

 

[Imogen]

Vad är det som är roligt med orientering som skolan missar?

Till att börja med så är banläggning i orientering en konstform i sig. Att springa en orienteringsbana som är konstruerad av någon som vet hur man gör så att det ska bli en rolig och på lagom nivå utmanande bana är något helt annat än att idrottsläraren har ploppat ut kontroller på kartan för eleverna att hitta. En riktig orienteringsbana "kan" man inte springa baklänges (eller ja klart att man fysiskt kan, men upplevelsen blir en helt annan), i skolan fanns inte ens alltid en ordning det var meningen att ta kontrollerna i.

Sen är ju en stor del av orienteringssporten tävlingsmomentet. Man har starttider, intervall mellan löparna. Resultatlista och sträcktider där man kan jämföra delsträckor och vägval. (som jag som orienterande barn då saknade).

Menar inte att orienteringen i skolan kan eller bör bli som orienteringssporten. Utan det var mest ett exempel på på att inte ens de som håller på med sporten på fritiden nödvändigtvis gillar det i skolan
Däremot är orientering typexempel på en sport som det är bra på att barn "exponeras" för i skolan. Just eftersom sporten ofta lockar människor som inte är de typiska "sportnördarna". Det är vanligt bland orienterare att man är totalt fullkomligt ointresserad av all annan sport. (och då är det möjligt för sådana personer att hitta orienteringen via skolan).

 

[Lingon]

Till att börja med så är banläggning i orientering en konstform i sig. Att springa en orienteringsbana som är konstruerad av någon som vet hur man gör så att det ska bli en rolig och på lagom nivå utmanande bana är något helt annat än att idrottsläraren har ploppat ut kontroller på kartan för eleverna att hitta. En riktig orienteringsbana "kan" man inte springa baklänges (eller ja klart att man fysiskt kan, men upplevelsen blir en helt annan), i skolan fanns inte ens alltid en ordning det var meningen att ta kontrollerna i.

Sen är ju en stor del av orienteringssporten tävlingsmomentet. Man har starttider, intervall mellan löparna. Resultatlista och sträcktider där man kan jämföra delsträckor och vägval. (som jag som orienterande barn då saknade).

Menar inte att orienteringen i skolan kan eller bör bli som orienteringssporten. Utan det var mest ett exempel på på att inte ens de som håller på med sporten på fritiden nödvändigtvis gillar det i skolan
Däremot är orientering typexempel på en sport som det är bra på att barn "exponeras" för i skolan. Just eftersom sporten ofta lockar människor som inte är de typiska "sportnördarna". Det är vanligt bland orienterare att man är totalt fullkomligt ointresserad av all annan sport. (och då är det möjligt för sådana personer att hitta orienteringen via skolan).

På min dotters skola hade de orientering på skolgården eller i en närliggande park. Alltid i hyfsat stora grupper som gick tillsammans och sällan ombytta till gympakläder. Så den försiktiga eleven som inte kunde hävda sig mot de mer buffliga självsäkra eleverna i gruppen fick ju inte lära sig något.

 

[Badger]

Jag tror att det som gör att intentionerna i skolplanen och verkligheten krockar är att det inte är möjligt för en lärare att ge en hel klass individuellt anpassad idrottsundervisning. Då blir det gruppaktiviteter där alla ska göra samma sak. Vilket inte är indvidanpassat. Men en lärare kan inte göra det individanpassat i idrott för en hel klass samtidigt.

Det är lättare i de teoretiska ämnena där läraren kan ge uppgifter som är inom samma tema men på olika nivåer till olika elever för att individanpassa.

Fast man kan ju istället för att tex spela fotboll direkt, ha en lektion där man sparkar boll och dribblar och går igenom snabbt att man sparkar med sidan av foten och översidan fot, inte tårna och tar inte bollen med händerna. Här är koner, mål, osv en "hinderbana" med boll. Så går man några varv. Sedan får alla med hem en lapp med fotbollsreglerna som läxa som snabbt förhörs innan matchen och så kör man match och har fokus på att alla ska sparka bollen en gång eller ngt.

Dvs typ precis det som vilken mammapappa som helst gör på en vanlig fotbollsträning... eller som jag som aldrig i hela mitt liv spelat fotboll skulle kunna ro ihop på ett barnkalas.

De som är duktiga behöver ju dribbla liksom de som är dåliga så ingen förlorar. De som är duktiga får lära sig ta hand om de som är sämre och att vara generösa.

Det är ju mer easy peasy än att sysselsätta barn som kan läsa på en lektion där man lär ut att läsa.

 

[Lingon]

Fast man kan ju istället för att tex spela fotboll direkt ha en lektion där man sparkar boll och dribblar och går igenom snabbt att man sparkar med sidan av foten och översidan fot, inte tårna. Här är koner, mål, osv en "hinderbana" med boll. Så går man några varv. Sedan får alla med en lapp med fotbollsreglerna som snabbt gås igenom innan matchen och så kör man match och har fokus på att alla ska sparka bollen en gång eller ngt.

Dvs typ precis det som vilken mammapappa som helst gör på en vanlig fotbollsträning... eller som jag som aldrig i hela mitt liv spelat fotboll skulle kunna ro ihop på ett barnkalas.

De som är duktiga behöver ju dribbla liksom de som är dåliga så ingen förlorar. De som är duktiga får lära sig ta hand om de som är sämre och att vara generösa.

Det skulle man kunna ha. Men det jag aldrig sett.

Den sista meningen låter fin men i praktiken funkar det inte för de duktiga är oftast väldigt tävlingsinriktade och blir väldigt frustrerade om de hamnar i samma lag som eleven som är sämst i klassen. Detta möts inte med förståelse utan med frustrerade utrop "skynda!" "Suck, nu fick vi XXXXX i laget!" osv. Tjat och pressande kommentarer från de som kan till de som inte kan. Det är helt enkelt för stor kunskapsskillnad inom en vanliga klass när det gäller de vanliga lagsporterna. Lärarna har för dålig uppsikt och förståelse för hur de skulle kunna lära de elever som är duktiga i en idrott att stötta de som inte är det. Samtidigt så ska ju skolan vara individuellt anpassad något som inte bara gäller de som är svaga utan också de som är starka. De som tränar fotboll 4 gånger i veckan kommer inte få något utav en nybörjarövning i hur man sparkar bollen.

 

[Badger]

Jag tror aldrig att en musiklärare satte ett instrument i händerna på mig någonsin. Jag minns att några få ur klassen valdes ut efter handuppräckning och fick kompa när resten av klassen sjöng. Jag hade och har fortfarande ingen som helst erfarenhet av instrument och sjunger falskt så det skriker om det så det fanns inte en chans att jag frivilligt skulle ställa mig framför klassen och inför allmän beskådan få en kort genomgång av hur instrumentet fungerar och sen spela det. Hade läraren gett alla i klassen vars ett instrument samtidigt och alla hade suttit och varit koncentrerade på sitt så hade jag absolut gjort det. Men med hela klassen sittande på läktaren och titta på, inte en chans!

Det gjorde våra musiklärare på 80-talet. Delade ut trägurkor, trummor och trianglar och så fick vissa skrapa hela tiden och andra göra ping eller donk då och då. Det är ju instrument. Så fick vissa sjunga och så böt man. Vi fick även blockflöjt en termin, hu

Alla i ungens klass hade "brasslek" i lågstadiet där de förde oväsen med blåsinstrument. Musikläraren på barnets skola verkar faktiskt vara ovanligt kompetent jämfört med andra lärare hade till och med material att öva på inför prov och provet var på just det materialet, wow! som tog upp män OCH kvinnor, wow!

 

[Lingon]

Det gjorde våra musiklärare på 80-talet. Delade ut trägurkor, trummor och trianglar och så fick vissa skrapa hela tiden och andra göra ping eller donk då och då. Det är ju instrument. Så fick vissa sjunga och så böt man. Vi fick även blockflöjt en termin, hu

Alla i ungens klass hade "brasslek" i lågstadiet där de förde oväsen med blåsinstrument. Musikläraren på barnets skola verkar faktiskt vara ovanligt kompetent jämfört med andra lärare hade till och med material att öva på inför prov och provet var på just det materialet, wow!

Jag tror att jag nu i efterhand tycker att den bästa musikundervisningen jag haft var från min mellanstadielärare (som inte var musiklärare egentligen). Hon älskade Beatles så vi sjöng många sånger av dem. Vilket gav oss, födda i början på 80-talet, iaf lite allmänbildning gällande 60-talets musik. En på högstadiet lät oss hela tiden sjunga Disneylåtar i allsång.

En hel termin i femman hade vi en lärare som endast lät oss sjunga (allsång hela klassen ca 25 pers.) samma barnvisa om och om igen samtidigt som vi skulle klappa i händerna i takt. Ingen i klassen tyckte att det var det minsta roligt och ingen brydde sig det minsta lilla så vi klappade ju inte i takt tillräckligt bra tyckte läraren så det höll vi på med varje musiklektion en hel termin.

Det är egentligen inte klokt vad som accepterades då! Inte konstigt att man som förälder nu är skeptisk mot skolans kompetens när det är vad man möttes av själv och sen hör man liknande märkliga historier från sitt barn.

 

[Badger]

Ja alltså orientering i skolan är ofta konstigt. Även jag som orienterade tyckte att det var tråkigt, man hade ju tagit bort alla roliga moment i orienteringssporten

Numera tycker jag att orientering i skolan är jätteviktigt. Utifrån perspektiven läsa karta, hantera kompass, navigera i skog och mark (både med OCH utan karta) osv. Däremot behöver man ju verkligen inte göra sport och tävling av det. Orientering är dessutom en aktivitet som man (framför allt på skolnivå) enkelt kan göra det till en övning där man "tävlar" med varandra istället för mot varandra.

Jag tyckte ju själv att orientering var oerhört kul senare i min skolgång, så även mitt barns erfarenheter kan ju förbättras. Att springa rakt igenom träsk det snabbaste man kan är ganska kul och till slut fattade jag hur man läser en karta och det var väldigt bra att kunna. Orientering är helt klart en sådan sport där jag gärna hade hakat på vuxenkurs för dummies på senare år om jag hade haft tid över.

 

[Badger]

Vad är det som är roligt med orientering som skolan missar?

Springandet i terräng, så långt för mitt barn

stanna spring över stock och sten stanna spring är annars ganska kul för många barn.

 

[Imogen]

Förresten ping @Hedinn den här tråden skulle nog må bra av en utbrytning så att @Milosari får ha sin tråd i ursprungsämnet

 

[Badger]

Ja, men grundskolebetyget är inte det som avgör om man kommer in på utbildningen för dessa yrken. Det är gymnasiebetyget som ligger till grund för det. Jag vet inte hur det är nu men när jag gick så fick man välja ett estestiskt ämne. I mitt fall fick man välja mellan bild, musik och drama. Slöjd hade vi inte ens på gymnasiet.

Jag säger inte att jag tycker att ämnena ska tas bort. Bara att betyget borde baseras på flit och inte prestation i ämnen som idrott, bild, slöjd, hemkunskap och musik.

Personligen så har mina föräldrar lärt mig mer om slöjd och matlagning än skolan gjort. Musik har vi inte i familjen och skolan hade inte nån vettig musikundervisning. Mest allsång hela klassen samtidigt. Inget teoretiskt prov eller allmänbildning gällande klassisk musik eller nåt liknande. Hade dock bara musik i grundskolan. Kanske var musiken på gymnasiet bättre men jag valde ett annat estetiskt ämne.

Jag läste helt klart att du tyckte betygen skulle bort för ämnena. Då skulle ämnena kännas mindre viktiga för elever och föräldrar och såklart skulle lärandet bli lidande och därmed också förmågorna som behövs senare i arbetslivet.

Betygen i högstadiet ligger till grund för uttaget till gymnasiet...

Självklart tycker jag att ämnena ska bedömas på skillnaden i ursprunglig förmåga och hur mycket man lyckades lära sig, inte en ren bedömning på vad man tog med sig till skolan. Men kanske inte i större omfattning än i andra ämnen utan i samma. Det är inte rättvist om man får högre betyg i svenska för att man läser bra, för att man läser hemma, men inte kan få motsvarande i sömnad. Utan en balans.

Det låter nog som att din musiklärare faktiskt inte följde läroplan. Liksom det låter som att vissa lärare i idrott inte gjort det.

 

[skiesabove]

Fast det finns ju betydligt fler ämnen som innehåller betydligt mer än ren kunskap. Ämnen som slöjd, bild, musik m.m. är ju ämnen där hur eleverna presterar har en stor del att göra med förmågor och talang. Det kommer att vara betydligt svårare för någon som är tondöv att prestera bra i musik jämfört med kompisen med absolut gehör.

Men det har väl inte beskrivits som att dessa punkter skulle vara betygsgrundande? Att lärare i de första årskurserna när skolan är ny skriver ett omdöme där det beskrivs hur eleven kan förstå regler och samarbeta och hur elevens motorik är utvecklad är ju inte samma sak som att man får betyg i hur bra man kan lyssna tillsammans med en grupp på 30 pers? Det som är intressant är ju sen också vad läraren/skolan gör åt informationen som framkommer i dessa omdömen.

Och just detta om att ta till sig information, samarbeta med andra osv är ju samma förutsättningar även i andra ämnen?

En bra bildlärare bedömer hur väl man anstränger sig, och inte slutresultatets "kvalitet". Även om du inte har talang, så är det insatsen som bedöms. Rätt säker på att det finns med i läroplanen också.

 

[Badger]

Det skulle man kunna ha. Men det jag aldrig sett.

Den sista meningen låter fin men i praktiken funkar det inte för de duktiga är oftast väldigt tävlingsinriktade och blir väldigt frustrerade om de hamnar i samma lag som eleven som är sämst i klassen. Detta möts inte med förståelse utan med frustrerade utrop "skynda!" "Suck, nu fick vi XXXXX i laget!" osv. Tjat och pressande kommentarer från de som kan till de som inte kan. Det är helt enkelt för stor kunskapsskillnad inom en vanliga klass när det gäller de vanliga lagsporterna. Lärarna har för dålig uppsikt och förståelse för hur de skulle kunna lära de elever som är duktiga i en idrott att stötta de som inte är det. Samtidigt så ska ju skolan vara individuellt anpassad något som inte bara gäller de som är svaga utan också de som är starka. De som tränar fotboll 4 gånger i veckan kommer inte få något utav en nybörjarövning i hur man sparkar bollen.

Det stämmer inte alls om läraren är en bra lärare.

Min egen lärare sa helt rätt och slätt att hon inte gav högsta betyg till elever som saknade förmågan att stötta sämre kamrater. Eftersom förmågan att kunna lära ut sin idrott är högsta nivån.

 

[Imogen]

En bra bildlärare bedömer hur väl man anstränger sig, och inte slutresultatets "kvalitet". Även om du inte har talang, så är det insatsen som bedöms. Rätt säker på att det finns med i läroplanen också.

Jag tycker att betygskriterierna i nu exempelvis bild och idrott verkar vara utformade på ganska liknande sätt? (enligt mina lekmannaögon iaf)

Bild - Betygskriterier för betyget A i slutet av årskurs 6​

• Eleven framställer olika typer av bilder med väl genomarbetade uttrycksformer.
• I bildarbetet använder eleven olika tekniker, verktyg och material på ett väl fungerande sätt.
• Utifrån syftet med bildarbetet och någon idé väljer eleven ett väl fungerande tillvägagångssätt. Under arbetsprocessen formulerar och väljer eleven handlingsalternativ som leder framåt.
• Eleven beskriver bilders innehåll och funktion på ett välutvecklat sätt.

Idrott och hälsa - Betygskriterier för betyget A i slutet av årskurs 6​

• Eleven genomför rörelseaktiviteter som innefattar sammansatta motoriska grundformer i olika fysiska sammanhang och anpassar sina rörelser väl till syftet med aktiviteterna.
• Eleven genomför aktiviteter i natur- och utemiljö på ett väl fungerande sätt utifrån syftet med aktiviteterna och utifrån olika förhållanden.
• Eleven värderar på ett välutvecklat sätt hur aktiviteterna påverkar den egna fysiska förmågan och hälsan.
• Eleven förebygger på ett väl fungerande sätt risker i samband med olika aktiviteter. Eleven hanterar nödsituationer på land och vid vatten samt simmar 200 meter i en följd varav 50 meter i ryggläge.

Undantaget det där med simmandet då (som krävdes även för E).

 

[nyttnick]

Jättebra! Men det faktum att den läraren blir nominerad och framröstad till årets lärare i kommunen r efter år visar på hur unik den personen tyvärr är.

Jo, men med tanke på följarantalet och föreläsningsbokningar mm så tror jag att pendeln har börjat svänga. Sen tar det alltid tid, men någonstans måste det börja och det är många många lärare som skriver att de inspireras och ändrar sina upplägg efter tipsen och idéerna han lägger ut så...

Jag säger inte emot att det är illa på många skolor. Jag klev ut i vuxenlivet och hatade idrott och hatade mig och min dumma kropp som inte dög något till. Jag trodde seriöst att jag bara var hjärna och att allt annat med mig var fel. Trodde att jag hade dålig balans, dåligt bollsinne osv. Men det var ju inte mig det var fel på, så jag känner igen det helt klart.

Däremot ser jag att många lärare kämpar för att det ska vara annorlunda. Ena barnets mattelärare är också en sådan fantastisk människa som får det att funka för alla barnen i klassrummet. Guld värt! Han i sin tur blev inspirerad av en mattelärare på gymnasiet i grannstaden och tänkte att om hon kan - då borde jag också kunna. Vi bor i en mycket liten kommun som är rankad nästan sämst i landet med avseende på skolor - men trots det finns åtminstone dessa två, säkert fler. Jag har inte haft kontakt med alla lärare i kommunen, bara de mina barn träffar. Så det finns hopp för framtiden tänker jag, men inte någon försäkring mot fel person på fel plats såklart.

 

[Lingon]

Det stämmer inte alls om läraren är en bra lärare.

Min egen lärare sa helt rätt och slätt att hon inte gav högsta betyg till elever som saknade förmågan att stötta sämre kamrater. Eftersom förmågan att kunna lära ut sin idrott är högsta nivån.

Det är jättebra! Själv har jag aldrig hört en lärare säga något liknande alls. Det jag får höra från mitt barn är samma som jag upplevde. Tyvärr.

 

[nyttnick]

Det är jättebra! Själv har jag aldrig hört en lärare säga något liknande alls. Det jag får höra från mitt barn är samma som jag upplevde. Tyvärr.

Men det innebär ju inte att det inte finns. Det blir ju väldigt anekdotisk bevisföring. Det är ju skillnad på att säga att man är besviken på att ens barn får samma tråkiga skolupplevelse som man själv hade, samt att man hade hoppats att det hade förändrats i större utsträckning/överallt tills nu och att framhärda att det inte finns bra (och bättre) lärare pga att en själv och ens barn inte har haft turen att få dem.

Jag lider med alla som behöver dras med dåliga pedagoger/lärare, men jag lider också med alla lärare som verkligen brinner för förändring och som kämpar och fixar och bryr sig om varenda barn de möter och som blir bemötta med den här typen av generaliseringar från föräldrar.