Jillybean
Trådstartare
Var hem till bekanta idag som har en 5-månaders liten pojksnutt, deras första barn. Jag hjälpte mamman att montera ihop - nu har jag fått totalt hjärnsläpp, heter det matstol på svenska? 
När mina barn var små hade jag en sådan från IKEA, en plastlåda på ben som kunde dras upp till bordet. Den här Cadillacen kunde lutas bakåt om bebisen somnar mitt i maten (vad är det för fel på att lägga ungen i sängen, är de trötta på riktigt så vaknar de ju inte?) 3 olika leksakspryttlar som kunde monteras på matbrickan (ska ungen leka eller äta?) och en speldosa (vad sjutton har den för funktion?)
Utöver denna makalösa stol hade de även: 2 barnvagnar (en för promenader och en för om man ska åka någonstans), en lekhage med blöjbord, ett fristående blöjbord, en babysitter med minst 4 olika leksakspryttlar som gick att hänga framför bebisen, ett babygym för lek på golvet, en hopfällbar lekhage och mängder med skallror, speldosor, mjukdjur och andra pedagogiskt korrekta babyleksaker.
Är det sådant man kallar för överkonsumption, eller? Behöver man verkligen allt detta? Kan det isåfall förklara varför det går så motigt med min 15-åring; hade hon en traumatiserad uppväxt med brist på stimulerande leksaker? För vi hade väl knappt hälften av allt detta, tyckte det gick bra med en barnvagn och en spjälsäng. Leksaker, tja, kastruller och träskedar gick bra det med!
När mina barn var små hade jag en sådan från IKEA, en plastlåda på ben som kunde dras upp till bordet. Den här Cadillacen kunde lutas bakåt om bebisen somnar mitt i maten (vad är det för fel på att lägga ungen i sängen, är de trötta på riktigt så vaknar de ju inte?) 3 olika leksakspryttlar som kunde monteras på matbrickan (ska ungen leka eller äta?) och en speldosa (vad sjutton har den för funktion?)Utöver denna makalösa stol hade de även: 2 barnvagnar (en för promenader och en för om man ska åka någonstans), en lekhage med blöjbord, ett fristående blöjbord, en babysitter med minst 4 olika leksakspryttlar som gick att hänga framför bebisen, ett babygym för lek på golvet, en hopfällbar lekhage och mängder med skallror, speldosor, mjukdjur och andra pedagogiskt korrekta babyleksaker.
Är det sådant man kallar för överkonsumption, eller? Behöver man verkligen allt detta? Kan det isåfall förklara varför det går så motigt med min 15-åring; hade hon en traumatiserad uppväxt med brist på stimulerande leksaker?
För vi hade väl knappt hälften av allt detta, tyckte det gick bra med en barnvagn och en spjälsäng. Leksaker, tja, kastruller och träskedar gick bra det med! 
