Blandar lite citat här, för det är mycket riktigt så att den lilla kettlebellen och jag hänger på tjejavdelningen på gymmet. Här är kvinnors avdelning och och herrarna avdelning två helt separata lokaler i samma byggnad. Dock bor jag inte Sverige, ska tilläggas. På kvinnodelen av gymmet har vi inte några lösa stänger, utan en smithmaskin, en uppsättning hantlar (upp till 20 kg tror jag) och några viktplattor, samt en hel del maskiner. Hur det ser ut på herravdelningen vet jag inte, eftersom jag inte har tillgång till den.
Sett till samhällskontexten i stort tycker jag att det är bra att det finns ett gym för kvinnor, dit de kan och får gå, där de kan och får röra på sig, där de kan och får be i lugn och ro osv... För egen del tycker jag dock att det är lite tråkigt, eftersom myten om att kvinnor endast ska träna för att bli smala är stark. Det tränas mycket cardio, mycket maskinövningar med lättaste motståndet och så lite core. Jag lyfter definitivt inte tungt på något vis, men jag tycker det är roligt att utmana mig och har mellan varven lite svårt att hitta inspiration och motivation, i synnerhet när jag då och då får frågan: "men varför tränar, du behöver ju inte gå ner i vikt?" På det stora hela tycker jag dock att vinsten av att träning är tillgängligt för en större grupp väger upp mina personliga motivationsbrister och avsaknad av visst material.