Beach 2017

Det blev en kvällspromenad här igår, drygt tre kilometer. Fått rapporter via Facebook att stallplanen är om möjligt ännu värre idag. Är uppriktigt rädd för att ta in hästarna ikväll. Tre av fyra har skor utan brodd, och den sista (min egen) har noll koll på vart hon sätter fötterna, även om hon är oskodd. Dessutom jobbar jag sent, så jag måste ta det själv (annars brukar pappa hjälpa mig, men det känns så dumt att han ska köra fyra mil när jag inte riktigt vet när jag slutar och ändå kör förbi på vägen hem).
 
Stryka medhårs? Säker på att du inte har ett sto? :D Såg en minnesbild på FB för övrigt och det var 3 år sedan (!!) jag var med och kollade när ni tränade. Jösses.

Igår flytspacklade vi tvättstuga + hall. Denna gång hade vi hyrt en proffsmaskin för att blanda smeten och det var succé! Trots detta mycket tungt. En person fick plocka upp och hälla ur säckarna, små säckar a 25 kg. Jag blandade med maskinen och en annan fick gå och hälla ut hinkens innehåll. Idag är jag TRÖTT. Dessutom så himla ont i halsen varje morgon och kväll, sådär så man inte kan svälja. Sen går det över efter någon timma... Men just nu känns det mest snurrigt, ont och snorigt.

Börjar bli lite fundersam faktiskt, men han brukar ha lite mer temperament i januari! :D Han är jäkligt tjurskallig just nu, ska göra en koll på honom så fort som möjligt så jag vet att det inte är något som spökar.
3 år sen! Nu känner jag mig gammal :D Men det har hänt sjukt mycket på den tiden!
 
Mycket surt såklart! :D

15941486_10154238016301297_5336164525278261030_n.jpg
Håller med tidigare talare om att du har usel godissmak:D Det ska ju vara lakrits eller choklad eller typ naturgodis. Har faktiskt vågat mig på att prova godis utan socker någon gång, läkerol och rålakrits och det är ju ganska gott faktiskt. Men lite läskigt tycker jag det är.
 
Håller med tidigare talare om att du har usel godissmak:D Det ska ju vara lakrits eller choklad eller typ naturgodis. Har faktiskt vågat mig på att prova godis utan socker någon gång, läkerol och rålakrits och det är ju ganska gott faktiskt. Men lite läskigt tycker jag det är.

Mer choklad finns såklart under! :D Men inte lakrits, blä :p
 
Idag var det mer energi i kroppen, så jag drog till gymmet! Dragövningar i fokus idag. Superset med enarmsrodd och sittande kabelrodd var en tuff men skön kombo :) Nu blir det strax lunch med en vän som jag inte träffat på ett tag. Imorgon ska jag och syrran gå på boxning ("box"), tror inte jag kommer kunna röra armarna på fredag :rofl:
 
Mycket surt såklart! :D

15941486_10154238016301297_5336164525278261030_n.jpg
MVG! Fyyy vad sugen jag blev nu! :nailbiting: Tur att det inte finns lösgodis i mitt land :D

När det händer tråkiga saker på hemmaplan får man vara helt off. Min morfar gick bort i september, jag har aldrig, verkligen a.l.d.r.i.g, gråtit så mycket i hela mitt liv. Jag har på riktigt minnesluckor från begravningen där jag inte ens minns hur jag tog mig in i kyrkan och att gå efter mamma och mormor direkt efter kistan och veta att där ligger en av de absolut bästa människor som någonsin funnits, det var vidrigt. Det har gått fyra månader nu, jag tycker fortfarande det är pissjobbigt vissa dagar.

Nu vet jag ju inte vad som hänt din morfar, och jag hoppas det inte är så allvarligt, men man har rätt att vara orolig och inte på topp med det vanliga livet. Andas, och skjut bort alla krav på "det vanliga". Kram!
Jo, man får nog det. Jag har slutat kämpa emot och börjat tillåta mig själv vara lite deppig, oputsad och initiativlös helt enkelt. Ser till att sköta jobbet så gott jag kan, men resten får stryka på foten lite grann så länge. Det ser dessvärre ut som att vi kommer att förlora morfar inom de närmsta dagarna också, då han slutat äta och dricka och ligger i koma sedan i fredags. Han är 97 år gammal och har verkligen levt på övertid på senaste, så även om det känns som att det är dags så är det ju vansinnigt sorgligt. Som tur är har jag min fantastiska sambo och är omgiven av en väldig massa andra fina människor, det gör saken mycket lättare att hantera!
 
MVG! Fyyy vad sugen jag blev nu! :nailbiting: Tur att det inte finns lösgodis i mitt land :D


Jo, man får nog det. Jag har slutat kämpa emot och börjat tillåta mig själv vara lite deppig, oputsad och initiativlös helt enkelt. Ser till att sköta jobbet så gott jag kan, men resten får stryka på foten lite grann så länge. Det ser dessvärre ut som att vi kommer att förlora morfar inom de närmsta dagarna också, då han slutat äta och dricka och ligger i koma sedan i fredags. Han är 97 år gammal och har verkligen levt på övertid på senaste, så även om det känns som att det är dags så är det ju vansinnigt sorgligt. Som tur är har jag min fantastiska sambo och är omgiven av en väldig massa andra fina människor, det gör saken mycket lättare att hantera!

Kram :heart
 
Missade trådstarten en aaaning :angel: men bättre sent än aldrig!

Liten presentation:
24 år, bor i Irland med min sambo. Jag älskar att träna, resa, fotografera, hålla på med djur (gör det alldeles för sällan numera :down:) och testa nya saker. Senaste projekten är att prata spanska, måla akryl och sy kläder.

Tränar styrketräning och yoga, plus promenader. Beach-målen för 2017 är att träna 5 dagar i veckan, bygga mer muskler (särskilt benen) och att utvecklas inom yogan. Sen vill jag bli bättre på att äta mer balanserat, och mer växtbaserat
 
MVG! Fyyy vad sugen jag blev nu! :nailbiting: Tur att det inte finns lösgodis i mitt land :D


Jo, man får nog det. Jag har slutat kämpa emot och börjat tillåta mig själv vara lite deppig, oputsad och initiativlös helt enkelt. Ser till att sköta jobbet så gott jag kan, men resten får stryka på foten lite grann så länge. Det ser dessvärre ut som att vi kommer att förlora morfar inom de närmsta dagarna också, då han slutat äta och dricka och ligger i koma sedan i fredags. Han är 97 år gammal och har verkligen levt på övertid på senaste, så även om det känns som att det är dags så är det ju vansinnigt sorgligt. Som tur är har jag min fantastiska sambo och är omgiven av en väldig massa andra fina människor, det gör saken mycket lättare att hantera!
Det där är verkligen så otroligt jobbigt att hantera. Vet sedan min mormor och morfar gick bort vilken enorm saknad det är. Jag är så orolig för när min farmor och farfar kommer dö, dom är 90 och 92 år gamla och jag är livrädd för att missta dom också. Att ha stöd omkring sig är oerhört viktigt så det gör mig "glad" i allt det jobbiga att du har det.
 
I vanliga fall går dom flesta dagarna här i snigelfart men efter frukosten idag satt jag med grannarna från andra lägenheten och och pratade ända till halv tolv då jag kilade ner till mig för att laga lunchen. Maten är klar men jag tänkte äta typ halv ett. Har också hunnit med att baka ännu ett bröd, fyller upp frysen nu innan permissionen så det finns när jag kommer tillbaka och jag hoppas verkligen att ingen äter upp mina skapelser :devil: Inget slår hembakat bröd. Det ska jag äta hemma också, mums:love:

Tänk att jag återigen kan tillåta mig att äta något jag varit så rädd för! Och att jag vågar använda vetemjöl i brödet, något jag såg som rent gift för bara några månader sedan! De senaste åren innan jag helt slutade äta bröd har jag bara bakat "special/dietbröd", nu har jag för första gången lagat "vanligt" bröd. Framsteg!!!:banana:
 
Här på västkusten är det storm! Första promenaden fick avbrytas då det blåste och regnade så galet mycket att träd gick av och man trodde att man skulle blåsa bort. Här på behandlingshemmet har jag runt 20 minuter promenad per dag men vill jag göra ärenden får jag ju göra mer för man hinner inte långt på 20 minuter t/r men när jag var ute blev det typ 15 minuter, men jag kände mig inte nöjd, jag kunde ju inte ta mig ner till havet på första promenaden så när det slutat regna gick jag åt andra hållet och det är bland det häftigaste som finns att gå där när det är sådan här storm.Jag älskar det!!! Så maffigt och häftigt när vågorna krockar med klipporna!

Hemma klarar jag aldrig att gå så lite som ca 20 minuter, jag har ju tvång på att gå 2,5-3 timmar per dag som minst. Min psykolog har gått med på att jag får gå 2 timmar per dag när jag är hemma på permission. Och idag när det först inte verkade möjligt att ta sig ut alls (imorse hade det inte gått för personalen är ganska stränga med sånt och det blåste ju omkring saker) så växte paniken i mig. Hur ska jag kunna äta om jag inte rört mig? Vad säger personalen om att jag går ut i stormen? Jag måste, måste ut. Då märker man återigen hur pass mycket sjuka tankar man har.
 
MVG! Fyyy vad sugen jag blev nu! :nailbiting: Tur att det inte finns lösgodis i mitt land :D


Jo, man får nog det. Jag har slutat kämpa emot och börjat tillåta mig själv vara lite deppig, oputsad och initiativlös helt enkelt. Ser till att sköta jobbet så gott jag kan, men resten får stryka på foten lite grann så länge. Det ser dessvärre ut som att vi kommer att förlora morfar inom de närmsta dagarna också, då han slutat äta och dricka och ligger i koma sedan i fredags. Han är 97 år gammal och har verkligen levt på övertid på senaste, så även om det känns som att det är dags så är det ju vansinnigt sorgligt. Som tur är har jag min fantastiska sambo och är omgiven av en väldig massa andra fina människor, det gör saken mycket lättare att hantera!

Det spelar ingen roll hur gammal och sjuk personen är, eller hur vuxen man själv har hunnit bli. När det väl händer är man det lilla barnet som vuxenvärlden skulle skydda mot allt ont ändå. Den personen jag hälsade på på sjukhuset är inte den man som funnits för mig i hela mitt liv, som hämtat i skolan, som lärde mig ro, som alltid, alltid har funnits där och varit tryggheten som hela familjen lutat sig tillbaka mot. I sjukhussängen låg en spillra av den människan, ändå kunde jag inte ens tänka tanken att "nu kommer han dö". Jag vet vad du och dina närmaste går igenom, och jag lider med dig.
 
Blä, blä, blä. Sitter på jobbet och har rast. Snön vräker ner ute. Jag hatar att köra bil i snö och nu måste jag 1) ta mig hem, 2) släppa in hästarna och 3) släppa ut hästarna imorgon på morgonen. Plus att jag ska till jobbet imorgon också, men det är inte förrän mitt på dagen, så då är det förmodligen plogat. Vill bara gå hem och dra en filt över huvudet och titta på Skam (jag trillade också dit, jäkla norrmän till att göra en bra serie!). :p
 
Det spelar ingen roll hur gammal och sjuk personen är, eller hur vuxen man själv har hunnit bli. När det väl händer är man det lilla barnet som vuxenvärlden skulle skydda mot allt ont ändå. Den personen jag hälsade på på sjukhuset är inte den man som funnits för mig i hela mitt liv, som hämtat i skolan, som lärde mig ro, som alltid, alltid har funnits där och varit tryggheten som hela familjen lutat sig tillbaka mot. I sjukhussängen låg en spillra av den människan, ändå kunde jag inte ens tänka tanken att "nu kommer han dö". Jag vet vad du och dina närmaste går igenom, och jag lider med dig.
Känns lite tokigt att gilla ett så sorgligt inlägg, men din inledning (som jag har fetat) var så klok och träffande så nu sitter jag här och gråter en skvätt, för jag kommer att tänka på när mormor gick bort för snart ett år sedan. Jag grät (nästan) lika mycket som när pappa dog när jag var 13 år, "trots att" jag var 31 och vuxen.

Tankar och kramar till dig @Mineur :heart
 
I dag skulle jag och min promenadkompis ha träffats för en promenad och jag skulle ha gått tilö gymmet för att spana in det, men med tanke på väderläget (som ändå inte är i närheten av västkustens) så ställde vi in.

@Qelina , jag vet inte riktigt hur mycket gymmet kostar. Men det är ett typ "nyckelgym" på en liten ort. Jag tror att det kostar 1200-1500 för ett år.
 

Liknande trådar

  • Låst
Kropp & Själ (Jag vet att det finns folk som åker utomlands senare i år, men beachsäsongen är över i det här landet så nu tycker jag att det är dags...
100 101 102
Svar
2 022
· Visningar
86 915
Senast: Praeterea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp