Beach 2015, del 4

[Qelina]

Tack! Jag är glad att du frågar .

Jag diagnosticerades aldrig med anorexi men så lyckades jag också vända min nedåtgående spiral innan det gick fullständigt åt skogen. Hade BMI 16 som lägst. Jag gick ner kraftigt i vikt på våren första året i gymnasiet, och på hösten 2004 hamnade jag först hos skolkuratorn efter att gympalärarna slagit larm. Hävdade då inför omgivningen (föräldrar mm) att jag inte hade några problem, men visste innerst inne att det inte var sant. Kuratorn förstod att det var allvar och slussade mig vidare till skolhälsovården. Där fick jag träffa psykolog, dietist och läkare. Remitteringen tog dock ett tag och under tiden lyckades jag bromsa min viktnedgång med hjälp av samtalen med skolkuratorn. Hon fick mig att sluta träna vilket för mig var mycket jobbigare än att äta mer - träningen var min ångestventil under en extremt pressad gymnasietid på en s.k "elitskola". Det som motiverade mig var att jag hade bestämt mig för att göra Klassikern kommande vår, och jag förstod att min kropp inte skulle orka i det skick den var i.

Hjälpen jag sedan fick av psykolog och dietist var tämligen verkningslös för min del, däremot läkaren hjälpte mig mycket! När hon efter min första bentäthetsmätning förklarade hur svagt mitt skelett var och vilka konsekvenser det skulle få för framtiden så blev jag ännu mer motiverad att äta mer och öka i vikt. Jag ville kunna träna, det var så oerhört mycket viktigare för mig än att vara smal. Så jag åt, fastän det var tufft, såklart. Gick på regelbundna kontroller hos läkaren och började träna igen när jag hade BMI 19. Klarade Klassikern och bestämde mig för att börja med triathlon, men tyvärr var min kropp fortfarande svag och det tog tre år innan jag kom till start i en triathlontävling pga skador. Höll mig fortsatt på en (för) låg vikt, och personligen tycker jag inte att jag blev helt frisk förrän jag slutade med triathlon och började cykla MTB samt träna tyngdlyftning hösten 2009. Då började jag långsamt lägga på mig vikt för att sen ca 3 år tillbaka ha legat ganska stilla på typ BMI 24.

Det har tagit ÅR att bli helt frisk från ffa ångest kopplat till avsaknad av träning, men idag kan jag äta vad jag vill och träna hur mycket eller lite jag vill utan att må dåligt av det. Det är frihet och lycka för mig. Mitt bästa recept för att bli frisk är att låta sig exponeras för det som är jobbigt, om och om igen, samt att acceptera att man inte kommer leva upp till sina egna ideér om vad perfektion är.

Tack för att du delade med dig, väldigt intressant att läsa och inspirerande att man faktiskt kan träna igen på ett friskt sätt efter att ha varit sjuk. Och det här med ett frisk och avslappnat förhållande till maten och träningen. Det är väl den jag saknar mest. Att äta efter vad kroppen vill och vad jag vill, inte efter vad anorexin bestämt. Vad gjorde läkaren som var så bra?Var det samtalsbehandling eller träffades ni bara då och då?

 

[Qelina]

Jag tycker verkligen du ska läsa det @snow skrev @Qelina, det bästa som finns är faktiskt att se att folk som varit igenom liknande grejer faktiskt fungerar efteråt. Snow tränar ju ganska mycket idag, men på ett friskt sätt, och det visar att det inte alls är säkert att du måste sluta träna och aldrig mer får röra dig när du är fri från anorexin, utan att du faktiskt kan träna på ett normalt och sunt vis, utan att ha en massa tvångstankar kring det. För visst inser du också att det inte är riktigt sunt att känna att man är tvungen att gå flera, flera timmar varje dag?

Och angående vattnet/vätska. Om jag dricker mer än vad jag brukar så brukar jag automatiskt även kissa ut det efter någon timme (mer vätska = mer kissnödig) så det ger inte ens någon bestående viktuppgång, den eventuella viktuppgången om man bälgar i sig går ju över det första man går på toaletten.

Ja jag vet ju egentligen att man kissar ut det man dricker, men ibland försvinner förnuftet i en ätstörning. Eller inte bara ibland utan typ alltid. Men försöker komma ihåg det. Idag har jag druckit som en kamel, har varit törstig och lite uttråkad så jag har druckit bra idag, typ som tidsfördriv Har väl blivit normala mängder skulle jag tro.

Jag har ett stort dilemma till kvällen. Jag har ätit kvarg med äpple och sen knäcke med paprika. Men nu har anorexin bestämt att jag inte får äta knäcken om det är så att jag stått still i vikt eller gått upp i vikt.Imorse hade jag gått ner men anorexin säger att det bara var tillfälligt och att jag därför i förebyggande syfte borde sluta äta knäcken för att inte bli tjockare. Men om det är så att det är en riktig viktnedgång behöver ju kroppen den maten och då behöver jag inte dra ner på något. Men ångsten är enorm och det har blivit en tvångstanke att jag inte får äta knäcken ikväll. Men jag är rädd både för att äta den för att jag inte vill gå upp i vikt och för att ångesten tar död på mig och rädd för att inte äta den för att då blir det svårt att lägga till den igen och för att jag vill gå ner i vikt men inte för mycket. Är rädd att gå ner mer än jag vill om jag minskar på maten. Så ena delen av mig är livrädd för att gå upp i vikt eller till och med stå still i vikt medan den andra är rädd att tappa kontrollen och hamna på så låg vikt att jag blir tvångsinlagd.

Sorry för rörig text, är lite rörigt i huvudet

 

[Andromedae]

Alltså jag funderar på om jag för allas bästa borde isolera mig och flytta in under den mossig sten. Jag sprider bara sorg omkring mig. Igår var min bästa kompis här och hon sa att jag bara är skinn och ben, helt grå i ansiktet, torr i huden, torrt hår och att jag ser så gammal ut. Hon är rädd att jag ska dör när som helst och hon började gråta så att hon skakade, vi satt tätt, tätt ihop och hon kramade mig och grät och jag visste inte vad jag skulle göra.

Idag var stämningen i familjen långt ifrån på topp för mamma och pappa var så arga på mig och sa att jag är lika smal som när jag blev inlagd (stämmer inte, det skiljer 7 kg men det ser tydligen inte dom), att alla kläder bara hänger på mig, att jag inte dricker och äter och att dom funderar på att köra upp mig till sjukhuset och be läkarna skriva in mig på tvång. Vad jag än svarade var det fel och sa jag inget var det också fel så jag blev jätte ledsen och känner inte alls för att fira morsdag och umgås imorgon. Men när pappa hjälpte mig bära upp mina matkassar kramade han mig hårt och länge och sa "snälla, snälla Qelina, du måste äta och dricka, jag är så rädd". Det går hem mer hos mig än arga ord och ilska.

Men jag känner mig verkligen som någon som sprider dålig stämning, det räcker ju att folk kollar på mig så blir de ledsna, det är ju inte så jag vill ha det. Jag vill inte såra och skada alla jag älskar.

Det är inte du som sprider dålig stämning, det är anorexin och vad den gör med dig. Din sjukdom skadar din omgivning, inte du. Att folk är oroliga (och ibland också arga) är för att de bryr sig om dig. För att de tycker att du är en bra människa som de inte vill ska försvinna. Kram!

 

[Andromedae]

Ja jag vet ju egentligen att man kissar ut det man dricker, men ibland försvinner förnuftet i en ätstörning. Eller inte bara ibland utan typ alltid. Men försöker komma ihåg det. Idag har jag druckit som en kamel, har varit törstig och lite uttråkad så jag har druckit bra idag, typ som tidsfördriv Har väl blivit normala mängder skulle jag tro.

Jag har ett stort dilemma till kvällen. Jag har ätit kvarg med äpple och sen knäcke med paprika. Men nu har anorexin bestämt att jag inte får äta knäcken om det är så att jag stått still i vikt eller gått upp i vikt.Imorse hade jag gått ner men anorexin säger att det bara var tillfälligt och att jag därför i förebyggande syfte borde sluta äta knäcken för att inte bli tjockare. Men om det är så att det är en riktig viktnedgång behöver ju kroppen den maten och då behöver jag inte dra ner på något. Men ångsten är enorm och det har blivit en tvångstanke att jag inte får äta knäcken ikväll. Men jag är rädd både för att äta den för att jag inte vill gå upp i vikt och för att ångesten tar död på mig och rädd för att inte äta den för att då blir det svårt att lägga till den igen och för att jag vill gå ner i vikt men inte för mycket. Är rädd att gå ner mer än jag vill om jag minskar på maten. Så ena delen av mig är livrädd för att gå upp i vikt eller till och med stå still i vikt medan den andra är rädd att tappa kontrollen och hamna på så låg vikt att jag blir tvångsinlagd.

Sorry för rörig text, är lite rörigt i huvudet

Ät. Ångesten tar inte död på dig och knäckebröd kommer inte att göra dig tjock.

 

[Modest]

Ok, nu gör jag ett tappert tredje försök i beachtråden. Jag behöver verkligen hitta motivationen för träningen, som helt har försvunnit. Troligen pga utmattning då jag på måndag ska göra en av programmets största teoretiska tentor och har snittat 10 h plugg per dag sedan i början av maj.. Men jag blir seg, slö och mår inte bra av att inte röra på mig. Hoppas därför att jag kan få (och ge) lite pepp i den här tråden

Har bestämt mig för att kick-starta under sommaren med att röra på mig 10 km varje dag. Gå eller springa spelar ingen roll men ut ska jag, punkt slut. Jag hoppas att sommaren kan grunda någon slags rutin så att jag till hösten (när saker blir stressiga igen) inte prioriterar bort träningen, vilket jag är alldeles för bra på.

Dagens status: 6,7 km promenad. Nyss käkat, ska nu plugga ett par timmar till och sedan ut och jogga en sväng. Trots ösregn

 

[Praeterea]

Imorgon har det gått sex veckor sen jag skadade foten, så nu kan jag börja komma igång med träning igen, men måste nog fortfarande tänka lite på vad jag gör.
Idag var jag på gymmet - mycket nöjd med att jag tog mig dit när jag hade hamnat i soffan efter en jätterolig prideparad. Väl där var jag väl inte jättenöjd, jag har ingen plan, så jag mest bara knallar runt och gör lite olika övningar utan struktur. Målet blir nu att komma på ett mål, så det blir lite mindre planlöst.

 

[snow]

Tack för att du delade med dig, väldigt intressant att läsa och inspirerande att man faktiskt kan träna igen på ett friskt sätt efter att ha varit sjuk. Och det här med ett frisk och avslappnat förhållande till maten och träningen. Det är väl den jag saknar mest. Att äta efter vad kroppen vill och vad jag vill, inte efter vad anorexin bestämt. Vad gjorde läkaren som var så bra?Var det samtalsbehandling eller träffades ni bara då och då?

Jag hade ingen regelbunden samtalskontakt utöver kuratorn. Det läkaren gjorde som var bra var att förklara konsekvenserna av min ätstörning på ett sätt som gick in i mitt huvud.

Saken är dock den att ingen kan bota dig eller hjälpa dig om du inte själv vill. Det är du som måste möta ångesten. För mig var motivationen att få träna igen så stark att jag var beredd att äta upp mig och riskera att bli tjock. Det fick vara värt det. Så här i efterhand förstår jag att en ångest (den att inte få träna) var starkare än en annan (den att bli tjock). I dagsläget är jag ju det jag då hade betraktat som tjock och sanningen är att jag var tvungen att nå dit för att bli frisk.

 

[Emtherlia]

Efter att ha varit uttråkad hela dagen så tog jag mig ut på en 8 km promenad i storm/regnstänk, skönt faktiskt! Nu har jag precis ätit hembakat bröd med smält smör, mums!

 

[Luem]

Min lördagssyssla

 

[Modest]

@Luem

Du tar så himla vackra bilder (följt tråden ett bra tag). Som ur en kokbok!

 

[Andromedae]

Min lördagssyssla

Vad är det för något?

 

[Linisen]

Hej alla rara beachisar
Jag saknar er, jag saknar träningen och jag saknar allt som har med det att göra. Magen har bulat till sig nu, och det känns ändå rätt okej. Jag längtar på ett sätt till liten är ute så jag får börja träna och hitta tillbaka till mitt gamla liv just nu. MEN, jag småjoggade vårruset på 40 minuter här om veckan. Jag rör mig fortfarande obehindrat och fogarna bråkar nästan inte längre. Men flåset är borta... Och rumpan med för den delen.

 

[Modest]

Kort och lätt löprunda på 4 km MEN fan vad dåligt det gick. Typiskt förstapass efter längre uppehåll; pigga ben som börjar i för högt tempo, vilket resulterar i att uthålligheten far käpprätt åt skogen. Motvind och kallt som satan också.

Jaja, jag tog mig ut i alla fall. Nya tag imorgon!

 

[Luem]

Vad är det för något?

Vita chokladbollar

@Luem

Du tar så himla vackra bilder (följt tråden ett bra tag). Som ur en kokbok!

Men tack så mycket!

 

[Chili]

@Luem Men MUMS! Hur gör man sådana?

KL

Gudars vad trött jag är! Var på jobbfest igår och dansade nåt så fruktansvärt mycket. Vet inte när jag gjorde det senast. Sen gick jag hem mina 3 km med blåsor på fötterna två på natten. Trots enorm trötthet och bakishet idag var jag ute och red en härlig runda med en del galopp- och travjobb. Pålle var PIGG.
Och känslan när surtanten deluxe som är svår att fånga i hagen kommer fram på eget bevåg med spetsade öron när jag ropade på henne. Den är jäkligt fin den. Det är så mysigt nu i stallet när man inte möts av bakåtslickade öron och allmänt märrbeteende varje gång.

I morgon ska jag ta mig till gymmet för första gången sen besök hos sjukgymnasten. It is time!

 

[Chili]

Ok, nu gör jag ett tappert tredje försök i beachtråden. Jag behöver verkligen hitta motivationen för träningen, som helt har försvunnit. Troligen pga utmattning då jag på måndag ska göra en av programmets största teoretiska tentor och har snittat 10 h plugg per dag sedan i början av maj.. Men jag blir seg, slö och mår inte bra av att inte röra på mig. Hoppas därför att jag kan få (och ge) lite pepp i den här tråden

Har bestämt mig för att kick-starta under sommaren med att röra på mig 10 km varje dag. Gå eller springa spelar ingen roll men ut ska jag, punkt slut. Jag hoppas att sommaren kan grunda någon slags rutin så att jag till hösten (när saker blir stressiga igen) inte prioriterar bort träningen, vilket jag är alldeles för bra på.

Dagens status: 6,7 km promenad. Nyss käkat, ska nu plugga ett par timmar till och sedan ut och jogga en sväng. Trots ösregn

Hej och välkommen! Reagerar dock på ditt högt satta mål. 10 km per dag känns som upplagt för både skador och att motivationen brister för att det ibland blir väldigt svårt att nå det målet? Nu vet jag inte hur din träningsdos såg ut tidigare men även om du var vältränad så har du (väl?) varit mycket stillasittande en månad. Hoppas du kör vidare försiktigt.

 

[Modest]

Hej och välkommen! Reagerar dock på ditt högt satta mål. 10 km per dag känns som upplagt för både skador och att motivationen brister för att det ibland blir väldigt svårt att nå det målet? Nu vet jag inte hur din träningsdos såg ut tidigare men även om du var vältränad så har du (väl?) varit mycket stillasittande en månad. Hoppas du kör vidare försiktigt.

Tack för omtanken, jag förstår verkligen hur du tänker

För det första är det ju just ett mål (och inte ett tvång) som främst är tänkt att förändra hur jag ser på och känner inför träning. Att det ska bli rutin istället för långt ned på priolistan. Nu i sommar när jag bara ska jobba och således ha mycket mer fritid än normalt så ser jag det som ett ypperligt tillfälle att lägga ned den extra tiden på motion. Med det sagt så ska jag ju såklart inte köra mig själv i botten, behövs det en vilodag så tar jag det.

Skaderisken finns absolut och i så fall får jag självklart anpassa träningen. Just nu är jag betydligt mer skadad av att ha tränat för lite. Men jag vet vilka känningar jag brukar kunna få och arbetar mycket preventivt

 

[Emtherlia]

Idag kommer bli en härlig dag! Nu ska vi åka till Ikea och testa deras brunch, det kommer nog bli smarrigt! Sen ska vi på en båtmässa och gå på stan lite för att sen avsluta dagen hos killes föräldrar. Åh, en lugn, mysig och god söndag, det kommer bli kanoners!

 

[LindgrenV]

Alltså. Hur är det meningen att jag ska stå ut med detta!?!?!??!?!

Jag ska alltså vara hemma hela juni. På sjukskrivningsnivå. Och klättrar redan på väggarna. Jag har aldrig ens haft semester - så hur tusan gör man när man är sjukskriven och då alltså har restriktioner på vad som får göras och inte!?

 

[Modest]

Alltså. Hur är det meningen att jag ska stå ut med detta!?!?!??!?!

Jag ska alltså vara hemma hela juni. På sjukskrivningsnivå. Och klättrar redan på väggarna. Jag har aldrig ens haft semester - så hur tusan gör man när man är sjukskriven och då alltså har restriktioner på vad som får göras och inte!?

Vad jobbigt det låter, hoppas att du kryar på dig snabbt! Tips: hitta en serie som du verkligen gillar, läs bra böcker, passa på att rensa skafferiet/garderoben/datorn eller något annat du aldrig hinner med annars