Beach 2015, del 4

[zassoo]

@Qelina Vatten är livsviktigt, det vet du ju egentligen. Kan det hjälpa att ha en vattenflaska som du tar små klunkar ur ofta istället för att hälla upp i ett stort glas? Jag tycker det brukar göra det lättare att få i sig vätska

 

[Ninnurur]

@Qelina - när kroppen börjar signalera med törst så är man redan uttorkad. Att ignorera de signalerna är alltså inte bra någonstans! Jag glömde av att dricka en varm dag när dottern ammades och då hade jag inte mjölk nog åt henne. Vatten är verkligen livsviktigt!

 

[Mineur]

Tentan gick jättebra och lägenheten är min! WOHOOOOO!!!!

 

[Sleepan]

Tentan gick jättebra och lägenheten är min! WOHOOOOO!!!!

Hurra!! En bättre helg på ingång med andra ord!

 

[LindgrenV]

@LindgrenV Haha, alltså det ser ju ut som att du har sparat lite mat i kinderna

Haha sker en zombieapokalyps är det jag som överlever längst

 

[Kiwifrukt]

Idag blir det ca 200 minuters promenad (3 timmar och 20 minuter) så ganska mycket alltså. Det innebär att det är extra viktigt att äta kvällsmelliset.

Läs de här två meningarna om och om igen. Strunta i att du skrev "ganska" mycket, men i övrigt. Det där är den friskare delen av Qelina som pratar, och henne ska du lyssna mycket mer på än den dumma anorexin!

Och precis som de andra säger är vatten 1) livsviktigt och 2) innehåller ingenting som är farligt för kroppen/gör att du går upp en massa i vikt. Jag är också svindålig på att dricka, särskilt när det är varmt ute, och idag har jag till exempel druckit alldeles för lite och straffet är huvudvärk nu.

 

[Andromedae]

@Qelina Tror du att det kan bli lättare att dricka ur sportflaska eller liknande, så att du kan ta en klunk åt gången? Jag är inte vidare bra på att dricka vatten ur glas, utan istället dricker jag nästan bara vatten i flaska och det gör att jag dricker åtminstone 1-1.5 liter vatten varje dag, utan att behöva anstränga mig sås mycket för det. Du skulle kunna göra som så att du var femte eller var tionde minut dricker en klunk vätska. Då slipper du hela momentet med att bälga i dig vatten.

 

[Jenka]

@Qelina vatten är ingen "äkta" vikt att bry sig om. Det är omöjligt att bli tjock (eller ens överleva på enbart) vatten. Du kommer kissa ut det men innan dess har det hjälpt din kropp. Hjälpt den att pumpa runt blodet, att transportera syre till din kropp och den lilla näring du ger den, samtidigt som det hjälper till att transportera bort gifter ur kroppen. Dels cellers restprodukter som kommer från att leva, dels gifter utifrån och sådana som kan frifristad vid viktnedgång.

 

[LindgrenV]

Så var råsaftcentrifugen invigd! Juice på morot, selleri och apelsin. Supereffektivt och vilken skillnad mot att använda stavmixer (har varit jättejobbigt att få i mig mixad mat, för jag får inte ens in en tesked i munnen och allting fastnar i sugrören...). Mormor ville lämna tillbaka den igår för "den är ju så stor och ful...". Men då blev jag arg och idag är hon lika lyrisk som jag

 

[Emtherlia]

Igår var det hoppning och det gick såååå bra! Skitkul när det bara rullar på och allt funkar

 

[Ninnurur]

Igår var det hoppning och det gick såååå bra! Skitkul när det bara rullar på och allt funkar

Åh va kul! Jag börjar verkligen sakna hästarna nu, blir avis på er som rider!

 

[snow]

Jag sprang en halvmara igår och det gick väl sådär. Fick en liten bristning i höger baksida lår i måndags när jag maxade på milen, och trots att det blivit bättre hade jag kvar en liten känning som gjorde att jag fick hålla mig till "joggtempo". Att sträcka ut benet ordentligt och mata på hade kunnat innebära en försämring och det ville jag inte riskera. Banan var i alla fall jättefin. Start mitt i stan, sedan en lång (kuperad) sväng i terrängen kring Lugnet och sen tillbaka till stan igen. Jag sprang på dryga 1:55, och är väl ändå nöjd med att kunna jogga runt en kuperad halvmara på under två timmar.

 

[Emtherlia]

I morse blev det ett tabata-pass som hette duga, asjobbigt!

 

[Sleepan]

Jag sprang en halvmara igår och det gick väl sådär. Fick en liten bristning i höger baksida lår i måndags när jag maxade på milen, och trots att det blivit bättre hade jag kvar en liten känning som gjorde att jag fick hålla mig till "joggtempo". Att sträcka ut benet ordentligt och mata på hade kunnat innebära en försämring och det ville jag inte riskera. Banan var i alla fall jättefin. Start mitt i stan, sedan en lång (kuperad) sväng i terrängen kring Lugnet och sen tillbaka till stan igen. Jag sprang på dryga 1:55, och är väl ändå nöjd med att kunna jogga runt en kuperad halvmara på under två timmar.

Haha, du är så grym!
"jogga runt en halvmara"
Bara sådär liksom

 

[Qelina]

Vikten visar inte hur kroppen ser ut inuti, så genom att göra en fettmätning kan man t.ex. se om vikten man lagt på sig/tappat beror på större/mindre muskler. Det är ett smidigt sätt att mäta före och efter en träningsperiod för att jämföra, även för vanliga människor (dvs inte bodybuilders).
I mina ögon är det vettigare att ha koll på sin fettprocent än att gå på totalvikt, men då ska det ske med tillförlitliga redskap

Aha, ok det låter vettigt men då måste ju som sagt metoden vara tillförlitlig och det verkar det ju inte alltid vara? Men jag tror att det får vänta ett antal år eller om jag kanske aldrig skulle göra en sådan mätning för jag skulle nog få en massa dumma tankar. Eller så skulle det vara bra för mig att se att jag inte är så fet som jag tror. Tyvärr tror jag att förhållandet fett/muskler är ganska dåligt i min kropp då jag märker att jag tappat en hel del muskler men det känns som jag har en massa fett kvar på kroppen.

 

[Qelina]

Tack alla för era svar, det där med en flaska brukar jag faktiskt köra med en del så det var ett bra tips. Jag har alltid vatttenflaskor i kylskåpet så jag har kallt vatten för jag är väldigt "kräsen" med vatten och vad som är gott och äckligt osv. Nu gäller det bara att våga klunka i sig det, att ta lite i taget kanske är ett bra första steg, så blir det inte så mycket på en gång. Måste bli bättre på det här med vattnet för mitt blodtryck är ju så dåligt delvis eftersom jag dricker för lite och för Litiumtabletterna behöver man dricka mycket för att ha rätt koncentration i blodet.

Försöker ta till mig att det inte är något farligt att dricka, men känslan av att ha saker i min kropp som väger något är hemskt jobbig. Det går bättre dagar då jag inte har vägning eller dagar då jag vet att jag inte ska vägas dagen efter, för då kan jag tänka att jag hinner kissa ut det. Men andra dagar får jag bara i mig precis så mycket att jag kan svälja mina tabletter och sen spottar jag ut överflödigt vatten som inte gick åt till att svälja tabletten istället för att bara svälja allt jag har i munnen. Alltså så knäppt, jag spottar liksom ut en matsked/tesked vatten för att jag är rädd att gå upp i vikt.

Men idag går det bra med drickandet, fast jag fuskar och dricker light cola så det är inte vatten men det är vätska och jag ska precis gå och ta mig ett helt glas faktiskt!

 

[Qelina]

Alltså jag funderar på om jag för allas bästa borde isolera mig och flytta in under den mossig sten. Jag sprider bara sorg omkring mig. Igår var min bästa kompis här och hon sa att jag bara är skinn och ben, helt grå i ansiktet, torr i huden, torrt hår och att jag ser så gammal ut. Hon är rädd att jag ska dör när som helst och hon började gråta så att hon skakade, vi satt tätt, tätt ihop och hon kramade mig och grät och jag visste inte vad jag skulle göra.

Idag var stämningen i familjen långt ifrån på topp för mamma och pappa var så arga på mig och sa att jag är lika smal som när jag blev inlagd (stämmer inte, det skiljer 7 kg men det ser tydligen inte dom), att alla kläder bara hänger på mig, att jag inte dricker och äter och att dom funderar på att köra upp mig till sjukhuset och be läkarna skriva in mig på tvång. Vad jag än svarade var det fel och sa jag inget var det också fel så jag blev jätte ledsen och känner inte alls för att fira morsdag och umgås imorgon. Men när pappa hjälpte mig bära upp mina matkassar kramade han mig hårt och länge och sa "snälla, snälla Qelina, du måste äta och dricka, jag är så rädd". Det går hem mer hos mig än arga ord och ilska.

Men jag känner mig verkligen som någon som sprider dålig stämning, det räcker ju att folk kollar på mig så blir de ledsna, det är ju inte så jag vill ha det. Jag vill inte såra och skada alla jag älskar.

 

[Qelina]

Jag sprang en halvmara igår och det gick väl sådär. Fick en liten bristning i höger baksida lår i måndags när jag maxade på milen, och trots att det blivit bättre hade jag kvar en liten känning som gjorde att jag fick hålla mig till "joggtempo". Att sträcka ut benet ordentligt och mata på hade kunnat innebära en försämring och det ville jag inte riskera. Banan var i alla fall jättefin. Start mitt i stan, sedan en lång (kuperad) sväng i terrängen kring Lugnet och sen tillbaka till stan igen. Jag sprang på dryga 1:55, och är väl ändå nöjd med att kunna jogga runt en kuperad halvmara på under två timmar.

Bra jobbat! Du imponerar alltid! Får jag fråga hur länge sen det är du hade ätstörningar och vad för sort du hade? Vad fick du för hjälp? Vad var det som fick dig att vända och gå mot ett friskare liv? Skulle du säga att du är helt frisk idag och hur lång tid tog det?

 

[snow]

Bra jobbat! Du imponerar alltid! Får jag fråga hur länge sen det är du hade ätstörningar och vad för sort du hade? Vad fick du för hjälp? Vad var det som fick dig att vända och gå mot ett friskare liv? Skulle du säga att du är helt frisk idag och hur lång tid tog det?

Tack! Jag är glad att du frågar .

Jag diagnosticerades aldrig med anorexi men så lyckades jag också vända min nedåtgående spiral innan det gick fullständigt åt skogen. Hade BMI 16 som lägst. Jag gick ner kraftigt i vikt på våren första året i gymnasiet, och på hösten 2004 hamnade jag först hos skolkuratorn efter att gympalärarna slagit larm. Hävdade då inför omgivningen (föräldrar mm) att jag inte hade några problem, men visste innerst inne att det inte var sant. Kuratorn förstod att det var allvar och slussade mig vidare till skolhälsovården. Där fick jag träffa psykolog, dietist och läkare. Remitteringen tog dock ett tag och under tiden lyckades jag bromsa min viktnedgång med hjälp av samtalen med skolkuratorn. Hon fick mig att sluta träna vilket för mig var mycket jobbigare än att äta mer - träningen var min ångestventil under en extremt pressad gymnasietid på en s.k "elitskola". Det som motiverade mig var att jag hade bestämt mig för att göra Klassikern kommande vår, och jag förstod att min kropp inte skulle orka i det skick den var i.

Hjälpen jag sedan fick av psykolog och dietist var tämligen verkningslös för min del, däremot läkaren hjälpte mig mycket! När hon efter min första bentäthetsmätning förklarade hur svagt mitt skelett var och vilka konsekvenser det skulle få för framtiden så blev jag ännu mer motiverad att äta mer och öka i vikt. Jag ville kunna träna, det var så oerhört mycket viktigare för mig än att vara smal. Så jag åt, fastän det var tufft, såklart. Gick på regelbundna kontroller hos läkaren och började träna igen när jag hade BMI 19. Klarade Klassikern och bestämde mig för att börja med triathlon, men tyvärr var min kropp fortfarande svag och det tog tre år innan jag kom till start i en triathlontävling pga skador. Höll mig fortsatt på en (för) låg vikt, och personligen tycker jag inte att jag blev helt frisk förrän jag slutade med triathlon och började cykla MTB samt träna tyngdlyftning hösten 2009. Då började jag långsamt lägga på mig vikt för att sen ca 3 år tillbaka ha legat ganska stilla på typ BMI 24.

Det har tagit ÅR att bli helt frisk från ffa ångest kopplat till avsaknad av träning, men idag kan jag äta vad jag vill och träna hur mycket eller lite jag vill utan att må dåligt av det. Det är frihet och lycka för mig. Mitt bästa recept för att bli frisk är att låta sig exponeras för det som är jobbigt, om och om igen, samt att acceptera att man inte kommer leva upp till sina egna ideér om vad perfektion är.

 

[Kiwifrukt]

Jag tycker verkligen du ska läsa det @snow skrev @Qelina, det bästa som finns är faktiskt att se att folk som varit igenom liknande grejer faktiskt fungerar efteråt. Snow tränar ju ganska mycket idag, men på ett friskt sätt, och det visar att det inte alls är säkert att du måste sluta träna och aldrig mer får röra dig när du är fri från anorexin, utan att du faktiskt kan träna på ett normalt och sunt vis, utan att ha en massa tvångstankar kring det. För visst inser du också att det inte är riktigt sunt att känna att man är tvungen att gå flera, flera timmar varje dag?

Och angående vattnet/vätska. Om jag dricker mer än vad jag brukar så brukar jag automatiskt även kissa ut det efter någon timme (mer vätska = mer kissnödig) så det ger inte ens någon bestående viktuppgång, den eventuella viktuppgången om man bälgar i sig går ju över det första man går på toaletten.