Beach 2015, del 4

[Sleepan]

@Trollunge Ja, när man läser vad jag skriver förstår jag att man kanske tänker som så att inläggning är enda alternativet och skulle det gälla någon annan skulle jag nog också tänka så. Men vikten är inte farligt låg än, det är mest det andra som är ett problem. Visst, jag har en ganska stor undervikt men det är inte så att jag är döende pga vikten. Och eftersom jag är envis som en åsna och verkligen inte vill gå upp i vikt och inte vill vara inlagd så kommer jag inte gå med på det om det inte händer något akut som gör det livsfarligt att inte vara på sjukhus eller att de säger att de kommer sätta LPT på mig om jag inte går med på inläggning. För jag vägrar att bli inlagd på LPT igen, säger dom att alternativet är LPT så kommer jag gå med på inläggning för LPT är bland det värsta jag varit med om.

Jag har ju dessutom en liten hund att ta hand om och det blir så mycket krångel för mina föräldrar när dom måste ha honom när dom jobbar, ingen av dom kan egentligen gå ifrån men ibland kan mamma lösa det någon enstaka dag.

Tack för omtanken i alla fall

Jo @Qelina, du är döende pga din låga vikt. Det är den som gör din kropp sjuk och dålig. Även om du har vägt mindre än du gör nu så är din kropp sjuk och trött.
Även om du vägt mindre än du gör nu så betyder inte det att du kommer klara väga så lite igen.

Du måste äta mer, för att överleva.
Kram!

 

[Qelina]

Absolut

Jag brukar köra på:
2 ägg
1 skopa proteinpulver (kan bytas ut mot 3/4 dl mixade havregryn eller mjöl)
1 dl mjölk
1 banan
1 tsk bakpulver

Sen kan man krydda med lite vad som helst, jag kör ofta på stevia och sen kakao, kardemumma, kanel, färska eller torkade bär/frukt etc.
Det blir då till en tjock pannkaka. Eller så kan man skippa bakpulvret och ha i mer mjölk, då blir det tre tunna.

Ska havregrynen vara 3/4 dl när de är mixade eller mäter man upp innan så att det är 3/4 dl havregryn?

 

[Qelina]

@Qelina Nu tycker jag att det låter som att du hittar på ursäkter till att fortsätta vara sjuk.

Du banaliserar din egen undervikt. Det spelar ingen roll om du inte väger "farligt lite" enligt dig själv. Du väger farligt lite för din kropp håller på att ge upp. Människor i din närhet oroar sig för dig för att du ser sjuk ut. Du orkar inte gå uppför trapporna. Du tvingar dig ut på evighetslånga promenader varje dag och trots allt du gör har du ändå hemsk ångest. Du är sjuk. Riktigt sjuk. Du blir inte mindre sjuk för att du skriver att du har en "ganska" stor undervikt eller att du inte är döende pga specifikt vikten: det enda du gör är att du banaliserar.

Är det bättre att tänka att du kan dö av en hjärtarytmi orsakad av anorexin, än att du kan dö av att svälta ihjäl? För här utifrån ser det faktiskt ut som ungefär samma sak. Slutresultatet blir detsamma oavsett vilken semantik man väljer att stödja sig på. Om du dör då är du död. Då får du inga mer chanser. Och det oavsett om du vägde "tillräckligt" eller inte.

Jag tror att dina föräldrar skiter i om de så måste ta hand om din hund i resten av sina liv, om det står mellan att ta hand om en hund och att de förlorar sitt barn. Efter vad du har skrivit om de verkar de bry sig om dig. Klart att det kanske blir krångligt för dem, men om du försöker se det rationellt (låtsas att det gäller någon annan, om du tror att det blir lättare): Tror du verkligen att en förälder hellre ser sitt barn dö i en fruktansvärd sjukdom än att ta hand om barnets hund under en period?

Förlåt om jag låter krass. Jag vet bara inte hur jag ska säga det här på ett sätt som inte är krasst. Du är värd så mycket mer än det liv du har nu.

Edit: syftar på ditt inlägg för 27 minuter sedan, det hann komma nya innan jag postade

Ja, du har kanske rätt. Det är så dumt för alla säger att jag är så sjuk både kroppsligt med alla dåliga värden i kroppen, mentalt med alla tankar,ångest och tvång och sen med vikten som är alldeles för låg och som får folk att reagera när de ser mig och se att jag är sjuk. Och jag står mitt i allt och vet inte vad jag ska göra. Blir nog någon sorts försvar att gå in och säga att det inte är någon fara och att verkligen försöka hålla alla tankar på att alla har rätt så långt ifrån mig som jag bara kan.

En del av mig vill vara kvar i anorexin för då vet jag varför jag har ångest, annars har jag också massor av ångest över precis allt men när man är inne i anorexin blir allt sånt lite lättare för då vet man helt plötsligt varför man har ångest, man kan alltid lägga ångesten på maten eller promenaderna eller vikten och allt blir så mycket tydligare och enklare och man vet vad man måste göra för att hantera ångesten. Men samtidigt ger anorexin mer ångest så i det långa loppet blir ju inget bättre men kortsiktigt känner man att man har mer kontroll över allt.

Och sen blir det ett sätt att straffa mig själv för att jag inte tycker att jag är värd att äta, vila eller må bra. Och jag vill visa alla att jag vet att jag är värdelös och om dom ser att jag äter och går upp i vikt är jag rädd att dom ska tro att jag tycker att jag är värdefull och värd mat när jag inte är det och då känns det pinsamt och jobbigt om dom skulle tro att jag trodde det.

Jag har inte tänkt på det där med mina föräldrar på det sättet faktiskt, att dom kanske hellre tar hand om hunden en period om det innebär att jag överlever. Återigen, jag anser mig inte värd något sådant. Och mina promenader och min hund är det bästa jag har och för att lämna över det ansvaret måste det vara riktigt illa med mig. Som när mina föräldrar en period gick alla kvällspromenader med hunden, när jag går med på något sådant är jag riktigt sjuk. Hunden är det viktigaste jag har och det är för honom jag äter och finns.

Det här med döden är också lite svårt för jag har svårt att känna att det skulle vara en förlust att jag dog, i alla fall just nu är jag inte vidare rädd för det trots att jag måste gå till psyk varje dag och ta blodprover varje vecka för att jag har så dåliga värden. Oftast tar jag det inte på allvar när det gäller mig själv, varken med vikten som jag vet rent siffermässigt är för låg, att jag börjar bli svältpåverkad i hjärnan och inte hänger med i samtal enligt andra eller de dåliga värdena. Jag skjuter bort det och det gör mina föräldrar jätte arga, usch vad vi bråkat de senaste veckorna för att de tycker jag saknar sjukdomsinsikt och för att jag inte tar det på allvar.

Sen finns det som sagt delar i mig som är olika starka olika stunder men jag kan längta efter att dö, ha självmordstankar och planer och då blir det liksom inte så skrämmande längre med döden. Har bättre stunder då dessa tankar är svagare men det är en del av min vardag. Kämpar för att hitta livsgnistan och försöka hålla den vid liv i alla fall kortare stunder.

 

[Qelina]

Jo @Qelina, du är döende pga din låga vikt. Det är den som gör din kropp sjuk och dålig. Även om du har vägt mindre än du gör nu så är din kropp sjuk och trött.
Även om du vägt mindre än du gör nu så betyder inte det att du kommer klara väga så lite igen.

Du måste äta mer, för att överleva.
Kram!

Tack fina du för att du alltid stöttar och kommer med kloka ord som jag kan använda mot anorexin när den står och slår på mig och ropar en massa dumma saker . Alla säger precis som du att min kropp kanske inte klarar de vikterna igen eftersom jag varit sjuk så länge. Jag måste ta in det här på något vis, att det är farligt och att det hänger ihop med min vikt. Anorexin vill ju bara går ner mer hela tiden och blir aldrig nöjd och ser därför min nuvarande vikt som på tok för hög när jag vet att om jag vore på mitt gamla behandlingshem skulle de tvinga upp mig med ett tvåsiffrigt tal i vikt för att ens komma upp på normalt BMI. Måste försöka banka in det i skallen.

Och sen igen, varför vill jag ens tvinga min kropp till något så extremt, jag var ju den sjukaste personen de flesta (både personal och patienter) hade sett sa de och jag fick mycket kommentarer och blickar, vad är det att sträva efter? Jag kommer inte direkt att få en medalj för att jag återigen är den personen

 

[snow]

Jahapp hörrni, om mindre än fyra timmar ska jag alltså springa 10 km så snabbt jag kan... Uuuuh, ser inte fram emot smärtan. Det blåser lite för mycket för min smak så jag är rädd att det blir lite väl tungt idag och att jag inte kommer slå förra årets tid (43:03). Men men, vi får väl se!

Just det: jag skrev ju tidigare i tråden om att jag hade ångest över att min pålle skulle behöva flytta hem i höst när jag är i England. Fick via stallkompisar nys om en mor och hennes dotter som båda rider på ridskolan och var lite sugna på att skaffa egen häst, och kanske helst börja med en foderhäst. De provred pålle igår och både han och de verkade trivas med varandra . Kändes dessutom som trevliga och vettiga människor, vilket känns nog så viktigt! Dottern är 16 och rider bättre än mig och är dessutom en duktig hoppryttare, vilket betyder att pålles hoppträning skulle kunna fortsätta även i höst. Nu åker inte jag förrän i september så det finns gott om tid för nya fodervärdarna att lära känna både mig och pålle innan det blir skarpt läge sas. Om allt går i lås som jag vill kommer jag även att köpa pålle och han blir min på riktigt (!!!). Svindlande men kul.

Tack för era peppande och bra inlägg i denna klara off topic-fråga.

 

[zassoo]

Här är en till som nästan känner sig groggy efter en helg med dålig sömn. Eller rättare sagt, jag blev väckt av att telefonen ringde tidigt i fredags och kunde sen inte somna om, var tvungen att ha alarmet på i lördags för att jag skulle skjutsa iväg körkortslösa kompisen på förmiddagen och var i princip död när alarmet ringde, sov istället alldeles för länge igår så jag hade ont i huvudet hela dagen sen, och idag var det återigen tidig morgon för grupparbete. Men nu är det i alla fall i princip färdigt. Jag dör lite om vi måste komplettera, det verkar nästan inte vara genomförbart eftersom mina gruppmedlemmar kommer börja jobba nästan omgående i juni, så nu är det bara att hålla tummarna för att vi slipper det.

Usch, så jobbigt när sömnen blir störd sådär. Hoppas ni slipper komplettera grupparbetet!

Har hunnit ta två cykelturer sedan jag fick inhalatorn, varav jag gjort en med och en utan. Jäklar vilken skillnad det var! Känns som ett under att jag envisats med att träna trots dom där reaktionerna.

Så bra att du fick hjälp med ansträngningsastman! Nu blir det säkert mycket roligare att träna

Jahapp hörrni, om mindre än fyra timmar ska jag alltså springa 10 km så snabbt jag kan... Uuuuh, ser inte fram emot smärtan. Det blåser lite för mycket för min smak så jag är rädd att det blir lite väl tungt idag och att jag inte kommer slå förra årets tid (43:03). Men men, vi får väl se!

Just det: jag skrev ju tidigare i tråden om att jag hade ångest över att min pålle skulle behöva flytta hem i höst när jag är i England. Fick via stallkompisar nys om en mor och hennes dotter som båda rider på ridskolan och var lite sugna på att skaffa egen häst, och kanske helst börja med en foderhäst. De provred pålle igår och både han och de verkade trivas med varandra . Kändes dessutom som trevliga och vettiga människor, vilket känns nog så viktigt! Dottern är 16 och rider bättre än mig och är dessutom en duktig hoppryttare, vilket betyder att pålles hoppträning skulle kunna fortsätta även i höst. Nu åker inte jag förrän i september så det finns gott om tid för nya fodervärdarna att lära känna både mig och pålle innan det blir skarpt läge sas. Om allt går i lås som jag vill kommer jag även att köpa pålle och han blir min på riktigt (!!!). Svindlande men kul.

Tack för era peppande och bra inlägg i denna klara off topic-fråga.

Lycka till på loppet! Och det låter ju kanonbra med eventuella fodervärdarna

 

[Luem]

Ska havregrynen vara 3/4 dl när de är mixade eller mäter man upp innan så att det är 3/4 dl havregryn?

Jag mäter när de är mixade, brukar ha en burk som jag har mixat tidigare

 

[cherie]

Så skönt att träna igen, inte gjorts sen i torsdag! Tog ut mig rejält idag, riktigt härligt. Trodde jag aldrig skulle vara en person som skulle längta till träningarna och som gör glädjerop när grupparbetet blir klart lite tidigare så jag hinner till träningspasset...

Jag klarar förresten av att göra fyra (ordentligt djupa) armhävningar på tå numer! För några månader sedan tyckte jag det var jobbigt att göra lika många på knä. Det upptäcktes att jag klarade av det här av en slump, hade intentionen att ställa mig på knä men var så trött att jag blandade ihop armhävningarna med andra övningar så plötsligt hade jag gjort flera riktiga armhävningar och liksom undrade varför jag blev trött så jäkla snabbt... Kul!

Grupparbetet blev klart idag så nu har jag en spontant ledig dag imorgon Blir nog en powerwalk på morgonen, sedan har jag egenterapi, sen ska jag och sambon gå ut och äta och se på bio. Underbart!

 

[cherie]

Jag har ju dessutom en liten hund att ta hand om och det blir så mycket krångel för mina föräldrar när dom måste ha honom när dom jobbar, ingen av dom kan egentligen gå ifrån men ibland kan mamma lösa det någon enstaka dag.

Jag har för mig att du bor i en stad väldigt nära min. Jag och min sambo kan alltid bistå som hundvakter om det skulle behövas. Men jag tror, liksom många andra, att det här är ett icke-problem för dina föräldrar. Det är också ett icke-problem rent generellt, för det är ett problem som enkelt kan lösas på många olika sätt, medan din sjukdom inte kan det. Så att brist på hundvakt skulle vara ett argument till att du inte skulle kunna bli inlagd håller inte.

 

[Andromedae]

Ja, du har kanske rätt. Det är så dumt för alla säger att jag är så sjuk både kroppsligt med alla dåliga värden i kroppen, mentalt med alla tankar,ångest och tvång och sen med vikten som är alldeles för låg och som får folk att reagera när de ser mig och se att jag är sjuk. Och jag står mitt i allt och vet inte vad jag ska göra. Blir nog någon sorts försvar att gå in och säga att det inte är någon fara och att verkligen försöka hålla alla tankar på att alla har rätt så långt ifrån mig som jag bara kan.

En del av mig vill vara kvar i anorexin för då vet jag varför jag har ångest, annars har jag också massor av ångest över precis allt men när man är inne i anorexin blir allt sånt lite lättare för då vet man helt plötsligt varför man har ångest, man kan alltid lägga ångesten på maten eller promenaderna eller vikten och allt blir så mycket tydligare och enklare och man vet vad man måste göra för att hantera ångesten. Men samtidigt ger anorexin mer ångest så i det långa loppet blir ju inget bättre men kortsiktigt känner man att man har mer kontroll över allt.

Och sen blir det ett sätt att straffa mig själv för att jag inte tycker att jag är värd att äta, vila eller må bra. Och jag vill visa alla att jag vet att jag är värdelös och om dom ser att jag äter och går upp i vikt är jag rädd att dom ska tro att jag tycker att jag är värdefull och värd mat när jag inte är det och då känns det pinsamt och jobbigt om dom skulle tro att jag trodde det.

Jag har inte tänkt på det där med mina föräldrar på det sättet faktiskt, att dom kanske hellre tar hand om hunden en period om det innebär att jag överlever. Återigen, jag anser mig inte värd något sådant. Och mina promenader och min hund är det bästa jag har och för att lämna över det ansvaret måste det vara riktigt illa med mig. Som när mina föräldrar en period gick alla kvällspromenader med hunden, när jag går med på något sådant är jag riktigt sjuk. Hunden är det viktigaste jag har och det är för honom jag äter och finns.

Det här med döden är också lite svårt för jag har svårt att känna att det skulle vara en förlust att jag dog, i alla fall just nu är jag inte vidare rädd för det trots att jag måste gå till psyk varje dag och ta blodprover varje vecka för att jag har så dåliga värden. Oftast tar jag det inte på allvar när det gäller mig själv, varken med vikten som jag vet rent siffermässigt är för låg, att jag börjar bli svältpåverkad i hjärnan och inte hänger med i samtal enligt andra eller de dåliga värdena. Jag skjuter bort det och det gör mina föräldrar jätte arga, usch vad vi bråkat de senaste veckorna för att de tycker jag saknar sjukdomsinsikt och för att jag inte tar det på allvar.

Sen finns det som sagt delar i mig som är olika starka olika stunder men jag kan längta efter att dö, ha självmordstankar och planer och då blir det liksom inte så skrämmande längre med döden. Har bättre stunder då dessa tankar är svagare men det är en del av min vardag. Kämpar för att hitta livsgnistan och försöka hålla den vid liv i alla fall kortare stunder.

Det är klart att du kommer att vilja försvara sjukdomen när folk anklagar den - du har levt så länge och så intensivt med anorexin att du bortsett från sjuk också har blivit medberoende. Det ligger ju i själva sjukdomen och som du säger, i stunden ger det dig en känsla av kontroll. Men den där kontrollen är ju bara ett substitut. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att den inte är på riktigt, för genom att kontrollera din mat och din vikt skapar du ny ångest. Häromdagen mådde du jättedåligt över att ha ätit en liten bit paprika. Det är ingenting som någon behöver skämmas eller ha ångest över. Det handlade bara om en liten bit mat som inte alls behövde vara så viktig.

Så ja, när du blir frisk kommer du att ha ångest. Det har nästan alla ibland, och vissa har det mer än andra. Så du kommer att ha ångest. Men du kommer att hitta verktyg för att hantera ångesten. Konstruktiva sätt, som inte ger dig mer ångest i slutänden. En uppåtgående spiral istället för en nedåtgående spiral.

Du tycker att du är värdelös och inte förtjänar att äta. Jag håller inte med. Jag tycker nämligen inte att man kan se människor på det sättet, att vissa "förtjänar" mat och andra inte förtjänar mat. Tänk om vi hade haft ett samhälle som byggde på att man var tvungen att vara på ett visst sätt för att få äta, dricka, leva? Säg att kriminella i fängelset hade lämnats att svälta ihjäl, för att de begått brott och alltså straffat ut sig själva? Eller om alla missbrukare skulle låsas in och få höra att dig tänker vi inte hjälpa, för dig gillar vi inte? Du Qelina är alltid lika uppmuntrande och snäll mot alla andra, jag har svårt att tänka mig att du skulle stå bakom ett sådant system om det gällde andra än dig själv. Du förtjänar mat, vila och att må precis lika mycket som alla andra, oavsett hur du ser ut och om du (enligt dig själv) är dålig. Alla människor förtjänar det. Att förneka någon mat och vila är tortyrmetoder.

Och promenader med hunden kommer du att fortsätta gå. Både med den här hunden och andra hundar, om det nu är så. Det är förstås inget fel på att gå promenader. Men hade det inte varit härligare om promenaden bara kunde handla om dig och hunden, och det inte behövde finnas med ett moment av "måste gå tillräckligt för annars blir jag tjock"? Om det bara handlade om er två och ert sätt att umgås, istället för sjukdomen? Du har ju varit ute och tränat/tävlat lite nu, blir du frisk så kommer du kunna göra mycket mer sådant. Jag kan (som tidigare nämnt) knappt ens flaska om hundar, men här på forumet har jag ju sett att man kan leva praktiskt taget hela sitt liv med, om och kring hund. På ett friskt sätt.

Att du ibland inte vill leva är inte heller konstigt, just i och med att du är sjuk. Men att inte vilja leva är också ett sjukdomstecken. Människan har en oerhört stark överlevnadsinstinkt. Du har det också. Varje gång du sitter här och i text konfronterar din sjukdom, konfronterar dina egna val och till och med konfronterar de som inte tycker som dig, då visar du på din överlevnadsinstinkt. För då kämpar du emot. Det är inte alltid konstruktivt, men det är ett bevis på den styrka du bär inom dig. Du är så mycket starkare än vad du vågar tro.

 

[cili]

Nyligen hemkommen från gymmet. Sitter och äter hemgjorda hamburgare och känner mig ändå rätt nöjd med mig själv för stunden.

Dagens träning blev ett skivstångspass med syrran. Efter passet rann svetten om oss båda två, och vi liknade mer tomater än människor i ansiktet - men det var vansinnigt skönt. Bara köra slut på musklerna, och att ha en instruktör där framme som säger exakt vad man ska göra timmen igenom så man slipper tänka.
Vi har bokat in ett likadant pass på onsdag

Hamburgarna fyndade jag i fyrpack för 6 kr (trots att dom inte går ut i datum förrän imorgon, och dessutom är av svenskt kött från lokal producent). Så nu har jag stekt upp hela paketet så jag bara behöver värma dom två som är kvar imorgon.
Mina hamburgerbröd i frysen var dock inte något att hurra för. Dom har nämligen frystorkat. Så det blev totalt en hamburgare med bröd + en lös burgare intill som middag här (och hamburgerdressing ). Låter litet som middag, och det är det, men kollar man totalt över hela dagen så ser det bra ut.
Till lunch blev det något så fantastiskt som stekt falukorv och makaroner, vilket var rester från igår. Jag minns inte ens när jag senast åt två hemlagade maträtter på en och samma dag, det måste vara minst en månad sedan.

 

[GoLightly]

Idag har det inte varit någon träning, men däremot mycket promenerande. Sambon och jag åkte till Brighton över dagen och gick runt ett par timmar. Mysig stad även om det var riktigt rått idag.

 

[Chili]

Hej allihopa! Nu är jag på vift igen men vi har ett skönt tempo och trots att jag gick upp vid fem så är jag inte helt slut. Har gått en massa i skog idag i underbara miljöer. Dessvärre har jag ingen stegmätare (men mobilen kanske har det??) och endomondo känns drygt att ha igång hela dagen, drar mycket batteri! Får nöja mig med vetskapen om att jag gått mycket, upp, ner, hit och dit. Grymt skön dag! Det fortsätter veckan lång, sen ska jag nog vila i helgen.

Eftersom jag är på vift kan jag inte börja med min sjukgymnastik heller, men sen så! Har insett att jag måste träna axlarna också, de har börjat röra på sig där de möter nyckelbenet, och det känns inte helt okej... Så gummibandet har åkt fram hemma (övningar för rotationscuffarna), fick inte med det på resan dock. Planerar att även träna lite axlar, lätt träning, när jag ändå ska till gymmet varannan dag för knäna.

 

[WS6]

Jag behöver lite nytänkande när det gäller mat! Har ni lust att hjälpa mig lite?
Jag käkar till 90% enbart kyckling eller lax med sallad och i princip inga kolhydrater..
Jag käkar inte nöt/kalv/får/lamm eller stark mat.. och jag är tyvärr ganska kräsen.. haha..

Så att ehh.. vad har ni för goda recept när det kommer till kyckling/kalkon, lax, fläsk? Eller har ni en kul sallad ni brukar göra?

 

[cili]

Jag behöver lite nytänkande när det gäller mat! Har ni lust att hjälpa mig lite?
Jag käkar till 90% enbart kyckling eller lax med sallad och i princip inga kolhydrater..
Jag käkar inte nöt/kalv/får/lamm eller stark mat.. och jag är tyvärr ganska kräsen.. haha..

Så att ehh.. vad har ni för goda recept när det kommer till kyckling/kalkon, lax, fläsk? Eller har ni en kul sallad ni brukar göra?

Min mormor gör en helt galet god kyckling i ugn!
Hon lägger i kycklingfiléer i en form och häller över creme fraiche (+ matlagningsgrädde om man vill få det mer rinnigt). På det grönsaksbuljong. Sen säkert salt och peppar (hon själv har inget recept, utan kör alltid på måfå). Vitlök om man tycker om det. Ibland klipper hon ner bacon också, men det går bra utan om man hellre vill det. Och så lite riven ost ovanpå det innan det hela skjutsas in i ugnen (200 grader) tills kycklingen är färdig (ca 25-30 min).
Vill man variera smaken så kan man ha i lite chilisås.

 

[Ninnurur]

Idag har jag tränat för första gången på två veckor! Tog i lite lagomt och det kändes helt ok. sa upp medlemskapet också och så klart så såg ägaren det och frågade varför. Jag var ärlig och sa att jag vill följa ptn till det andra gymmet. Han får väl skylla sig själv om han inte vill ha kvar henne och förlorar kunder pga det!

Resten av veckan får jag se hur det blir. Håller på med flera byggen till dagis och dottern har tagit över min förkylning så tiden är lite begränsad. Men det är förresten en bra sak med nya gymmet - det har barnpassning!

 

[snow]

Det gick faktiskt alldeles strålande idag! 42:02 blev tiden på 10 km, 1:01 min snabbare än i fjol .

 

[Mineur]

Hej söta ni!

Nu är jag tillbaka och kan återgå till mitt normala liv med alla de rutiner kring mat & träning som det innebär. Det ska bli skönt, även om jag hade en fantastisk tid i Sverige. Helt värdelös var jag verkligen inte när jag var där dock - 3 löprundor, 2 omgångar cirkelträning, 2 gympass och 3 ridpass klämde jag faktiskt in. Och så en jävla massa cyklande överallt. Det är jag hemskt nöjd med! Efter gympasset i torsdags kunde jag knappt gå på två dagar men det kändes ändå gött med lite genomkörda muskler

Idag har jag verkligen inte gjort ett endaste dugg - pojkvännen tog ledigt från jobbet så vi har verkligen bara ägnat oss åt varandra sedan han hämtade mig på flygplatsen i går. Oerhört välbehövligt efter 2,5 veckor på skilda håll, och jag var helt beredd på att den här dagen skulle bli precis så oproduktiv som den blev.

Imorgon rivstartar jag dock med PT-pass och sedan blir det tentaplugg på biblioteket. Sedan är planen gym onsdag, torsdag, fredag och sedan vila i helgen. Känns bra!

 

[WS6]

Wohoo, fick precis sms:et som jag suttit och hoppats på att få - match på onsdag och jag ska spela!

 

[imrahil]

Det gick faktiskt alldeles strålande idag! 42:02 blev tiden på 10 km, 1:01 min snabbare än i fjol .

Bra sprunget! Vad snabb du är! Var det mycket folk?